Va tyst det är?  Men för guds skull...väck inte den björn som sover.

Bosse blev 9 månader idag. Som så många gånger förr så känns det som "redan"???  Och tydligen så är det så. Tiden går..tur att minnena består.

Det är en jävla tur att man har de där lurvarna i sitt liv. Många skratt och goa stunder ger de en. Han ovan är inget undantag i nåt av fallen. Han har många "to like". Och busig i hela glasskopor. Gud va han passar i mitt sällskap.

Hur var vardagen utan hund? Kommer inte ihåg... Djur har dessutom mkt att tillföra.
Det är bra för barn att ha djur.
De får lära sig att ta hänsyn och ansvar av att bo med djur.
Det märks att det funkar här. Igår vart det många hyss och ingen erkände!

Annars...

"..."suck"...

Bara å inse att besvikelser kommer och blundrar går... Och hur fan det nu kan finnas en ledig plats i framsätet med mitt namn på, verkar snarare vara en regel än ett undantag. Lärdom. Insikt. Vetenskap. Något skrattretande. Gnistan har nog blitt nedblött av all snö, eller så var det i duschen elden la sig till ro? Nånstans var det...kanske... 

Jag tror jag är trött.
För jag vet att så är fallet.

Något är underligt. Känns knäppt. Händer inte. Men när jag inser att jag inte varit helt med i matchen så blev det så. Jag borde...men... Men jag kan kanske ff? Allt kan man ändra på. Man kan fatta ett beslut. Men ibland behöver man lite hjälp på traven...

Man ska, man bör, man gjorde...eller inte. Det gör mig mer besviken. Men det är tur att jag är senil och inte glömsk.

Så hade måndagen passerat revy...och nån stod i kulissen...men det var inte jag..."