Jobbig sjukdom!! Avund alltså. Ujuju...den kan försätta den mest stabile på fall...  

Just nu är jag dööödligt avis på min familjs nästa vecka. Höstlov liksom!!! I could die for  it!!!   Ordet LOV...smakar nästan lika gott som Lindt Blueberry i munnen. (DEN var verkligen ljuvlig Lina!!!)

Men det känns iaf skönt att de får vila ut, mina darlings.   Så kan de ta hand om kärringen när hon ramlar in på eftermiddagarna som en zombie efter jobbet...   

Helgen har passerat i en rasande fart. Okej! Den är inte slut än och snart kommer sambon hem efter sista skiftet, så lite gottig stund av dagen finns ju kvar än. Men jag har en liten hög här idag. Hannah med feber. Den bara dök upp från ingenstans sent igår kväll??? Själv kan jag skryta med svidande magkatarr och huvudet har sprängt hela dagen... Men det börjar ge sig nu efter några superpiller - Eeze - min räddare i nöden!! Finns inget bättre än de.

Så jag ska nog få fart på den här dagen också.

Sugen på Ikea...  ...

Hade ju besök igår. Sååå söta, glada bernervalpar! En was a keeper (den hade snopp   , därav "vann" den såklart en hanhundsmattes röst) Och han viskade att han kunde tänka sig stanna...men äsch! Han måste glömt sitt "löfte" när han åkte.  

Det som nästan var roligast var att se Falcon med "gammelmatte". Han blir lite speciell när han träffar henne. Lite tossigt sådär. Och det är lite roligt att tänka tanken...för över 10 år sen så var det han som var den där lilla ulltussen till valp.

  
bilden lånad från www.doremis.se

Känns som en hel evighet sen!! Och det är det väl också förvisso, iaf i berner-livslängd, tyvärr...

På tisdag blir han 10 år och 7 månader.   

...och tar det lite lugnare i livet.

Men mat och lek kan man ff lägga ner lite extra energi för!

Och jo. Glömde ju nästan bort att berätta. I fredags kom min nya kompis hem!! SOM jag längtat!!! En alldeles ny, skinande, effektiv och numera hårt arbetande - torktumlare!!   

Inge mera tvätt högt och lågt hängandes i det här huset! En sån "liten detalj"...med en stooor betydelse. Älskar den!!

Ska faktiskt gå ner och umgås med den nu. Klappa lite på den och prata lite med den... Man ska vårda sina vänner vettni!!!   

Den bästa dagen i veckan! Men också det tröttaste... Fredagar är sånna som jag aldrig vill ska ta slut! Då har man liksom hela helgen fortfarande framför sig!!  

Så fort man gått och lagt sig så är den ju körd liksom.

Just nu sitter jag och kollar utröstningen av Idol. Fortfarande vaken!!!   Men det är verkligen på håret att ögonlocken slår igen...

This could be me...

Har missat en hel del idag när jag var på jobbet, hörde jag. Men där jag ist var, va man ju inte sysslolös precis. Hade planen klar. Skulle sluta 13.30 Kom inte därifrån förrän efter 15...  . Det fullkomligen RASADE in jobb med mitt namn på under hela dagen. Först blev man paff, sen blev man chockad...i slutet kunde man ju inte annat än skratta. Men gillar inte att gå hem utan att bli klar med saker. Men hade jag idag gjort mig klar...ja då hade jag ff hållt på kan jag lova.

Nej jag fick känna mig besegrad, eller nåt. kanske bara smart som gick...

Nejfasen...nu tog programmet slut och jag är nöjd med att Daniel åkte. Han va bara sockersöt...och utseendet har väl föga betydelse när det gäller ett annat sinne som ska utöva talangen. Or?!

Gonatt polare. Ska försöka kämpa med hemsidan inom kort!

Sitter och tittar på Bröstcanser-galan.

Det är fan fördjävligt!!!

Ja, inte att sitta själv och titta på det...utan att den finns. Denna jävla sjukdom som tar mammor, systrar, vänner och sambos ifrån nära och kära..

Jag har själv inte drabbats av att någon släkting försvunnit i helvetets sjukdom. (Ursäkta mitt ordval och många fula ord, men är det något jag HATAR med riktigt stora bokstäver så är det denna sjukdom!!   )

Har ju "bara" fått släppa en hund till himlen pga detta otyg. Och för många kan tanken säkert lätt bli: -En hund??? Va är det att sakna så starkt...

Men för mig och många, många andra... Det är en familjemedlem i full skala!! Det är en kärlek. Det är en av dina bästa vänner. Tro mig. Har du haft en hund...en katt...en vandrande pinne... Då vet du att man kan tänka så tokigt som att det är en av "dina barn". Fast nu sitter ju inte mina hundar vid bordet å äter o.d

Men ja, tanken förstås nog.

Ja, har du mist en familjemedlem...är det obeskrivligt!!

Min bästa väns mamma får mig just nu att torka trillande tårar. Det är henne jag relaterar till varje år den här galan kommer... Sonja. Vilken kvinna!!! Hon var inte en som skulle drabbas!! Hon va ju alltid där, med sin humor och sitt underbara sätt.

Glömmer inte dagen vi var i stallet, som vilken dag som helst...och så ringde det...

Usch! Känner hat just nu! Förbannade sjukdom!!

Skänk en slant vettja...

Skänk en slant för någon du älskar.

För kanske mig?

Man vet aldrig.

Det är som tur är ingen som hittat facitet till vem som är den nästa som ska drabbas...

Det enda vi kan göra är att hoppas att vi inte blir den nästa...

Nu var det ett tag sen jag va här igen.

Barnen är iaf tillbaka på sina platser igen. Dagis håller sig nog på mattan ett tag framöver, förmodar jag. Och rapport skriver de!   Gör de det bra...kan de få varsina Frolics sen...kanske...

Ida är fri från sin feber också. Hostan biter sig ju kvar dock. Ska man vänta ut den så lär ungen få vara hemma till jul.

Jag är alltså också tillbaka på dagis. Eller jag menar jobbet.

Men gudars i liten lådda...vilken bitterhet det "bor där". Jösses! Och jag kallas neggo... Framstår ju som en stolstråle i jämnförelse med somliga. Ujujuuu...hur lågt kan man sjunka? Lägre än MIG liksom...verkar farligt...  

MEN sörrni. Jag vet inte om det var VAB:et eller nåt...men något har iaf fått mig att tänka om. Nya tider Välkommen! Som folk kommer få vänja sig vid. Inget jag tänker säga/hävda/måla upp/skriva här...det bara kommer märkas... Och märks det inte. Ja då är det ju jättebra!! Åt alla håll, inte bara för mig.  

Kom hem idag till tomt hus. Tog med doggsen ut på bernerrace på åkern. Det var väl den yngsta förmågan som på nåt underligt vis hann med mest varv, men ändå var mig närmast hela tiden!? Men alla hade långa tungor när vi kom hem. Så det var både kort- och långgalopperat. De fick sen torkas omsorgsfullt, då det bestämt sig för att vara riktigt pisseväder idag. Mysigt...men pissigt...inge långpälsat-hundväder!

Sen passa jag på att ta en städning av hus, mest ytor. Tog mig en skollhet dusch och gått omkring och plockat lite här och där resten av kvällen. Nöjd!!

Ännu mer nöjd blev jag såklart när tjejerna kom hem. Men...de hade ju inte haft bråttom hem förstås...  

Har sen rasat i en liten hög i soffan...och ska nu motvilligt släppa ut hundarna i leran igen, innan   ...

Dra mig baklänges i en slänt med troll och ljung. DE ringde upp till sist!!

Och ÄNTLIGEN en som ville ta itu med vårat "fall"   !!!!!

Både frågor och svar på ett vettigt-trevligt sätt fick jag också. Och det bästa av allt...en tid fick vi och inte bara nåt på recept! Denna vecka ska då äntligen någon hjälp komma.

En sten lättade nu...en stor sten...  

Nu leker damerna på sitt rum så jag ska passa på att dra runt på pälssamlaren en snabbis. Sjukt va trött man kan vara då  ...kan ju bero på att jag knappt fått sova inatt...iofs...

Sitter och väntar på att telefonen ska ringa, vårdcentralen.

Sånt kan ta tid.

Det kan t o m ta sån tid att det inte ringer alls.

Har hänt.

Blir också lite chockad. När dagis i morse får veta att Hannah är hemma nån dag till pga olyckan i fredags. Så ja...sas det å det å det... MEN. Så kommer frågan om hon kommer imorgon - för det är ju FOTOGRAFERING!!

Förlåt???   

Är det verkligen ingen som lyssnar?? Talades det inte om att ungen är hemma pga blåmärken, svullnad och ont - I ANSIKTET?? Vårat prio ett ligger ju verkligen på att hon ska få vara med på fotografering såklart. NOT!! Herre Gud...  

Jösses...va är det för värld man lever i?? Jag blir f*n rädd...

Nåja, väntar vidare här på telefon...ingen idé att starta dammsugaren än, för då missar jag det väl...

...kanske...

Men inte imorgon. Det blir att VAB:a med Ida främst, som fått tillbaka sin feber. Men att stanna kvar hemma nån extra dag med Hannah känns inte alls obetingat. Damen har inte alls varit sig lik i helgen. Lite nere...för lugn...ja, nåt har inte varit som det brukar. Bulan är mindre men inte borta. Och blå...och en påbörjande blåtira under ena ögat nu också. Min stackars lilla tjej!!

För övrigt så har ju den omtalad raskonferensen ägt rum. Det måste ju vart trevligt..?!... Ja, jag var ju inte där. Så huuur skulle jag kunna veta  ...vad som sas...eller gjordes...eller...uttalandes...ganska så...ogenomtänkt...ointelligent...   

Nu var vi där igen. Somliga har så väldans OTUR när de tänker!! Och så finns det andra. Det har ju ÄNNU MER OTUR när de talar. Men så länge de har ork...det är ju nästan imponerande!!! 

Förlåt om jag uttalar mig, på annans bekostnad. Så gör man väl inte?!

Bosse ja. Han behöver bada han (också). Blivit lite mkt av det smutsiga på sista tiden. Ja, lite mkt lera under klorna på nåt vis...och självklart lite bakom öronen också. Ska det vara ska det vara ordentligt!

Regnvåt och ouppsnofsad totalt. Mattes gullegris!   Spanar på katten tror jag.

Totalt skrupelfri och godhjärtad!

Här är ett annat   . Bara det mest tjatiga   :at i min närhet just nu.

Syns det att det är mest synd om honom i typ hela världen just nu?

Det är inga flickor som vill gosa ihop småberners med honom.   

Kan ni förstå??...

My   number 3, i ingen som helst ordningsföljd. Ja han är på gång tillbaka så smått. Pälsen försvann. Men...det blir ju mindre att blåsa när nu höstvätan och leran övertagit vår tomt. Så någon bild på honom. Det bliré inte idag inte.

Kan dock delge dessa andra bilder från förra veckan.

Hannah, den givmilde, tyckte det var synd om vovvarna som inte fick någon middag.

Fick tyvärr bara Falcon och Bosse att fastna på bild. Beror på att Dante är lite snabb, så blixten hängde inte med när han snappa åt sig pommesen. Men även han använde gaffel...

..precis som Falcon här. Och det är nog tur det, att verktyg användes. Man kan lätt få näsan i kläm. Har provat.

Men den här bilden är såå go!! Bosse är såå försiktig. Och Hannah bara fnissade för hans mårrhår kittlade henne i ansiktet sa hon...

Nej ni...nu sovit för länge sen är nåt jag borde ha gjort. Har en del samtal att ringa imorgon. och sjukt barn/viloplacerat barn att ta hand om. Vi ska mysa vi!!! Förhoppningsvis komma till en doktor också. Annars finns det två filmer jag vill se...eller *host, host* som BARNEN vill se, ska det ju stå såklart!                 

Godnatt alla vänliga själar. Just ja. Kom av en underlig anledning på en liten slogan...

"Skål, skål...för dem som tål..."

Vet inte hur den dök upp såhär bara???  

Då var det lördag i det här huset då. Det är +5 ute och helt okej väder i min bok alltså.   Visst blir det lite lerigt inne...men glad att jag inte sitter här med en bil med sommardäck och inte kan ta mig någonstans om jag vill, pga vinterhalka och snödjup.

Pappsen har alltså dragit till Stockeholmens stad och spenderar helgen med likasinn...eller...hrm...folk med typ samma intresse. Hund med trefärger. Gissar att jag inte kommer få allt återberättat - så försök inte få någon att tro att jag kommer lära och leva efter vad som sägs där! Eller ens förstå vad ni talar om. Jag lever mitt stilla liv i min stilla skog...och njuter!!

Här sitter jag ist hemma med två barn och två hundar + en hund som är till salu. Hade jag velat ha en Dobermann med ständigt pip-i-nosen-läte...ja då hade jag köpt en. Nu har jag en kastrerad Bernerhane!!   -TYYYYYST!!!!!! Det värsta ljud jag vet är detta gnällåpipljud!

Kunde ju förstå om Dante skulle låta så...men den här tokiga gubben har ju varit med om detta hur många gånger som helst vid det här laget och aldrig innan betett sig så här...piiipigt... Han är för första gången någonsin till salu! Eller...kanske inte...men lite billigare just nu...men bara liiite...  

Ena dottern kom hem igår från dagis och såg ut som f-n själv!!

Detta har alltså INGEN personal sett eller märkt!!!!!   Kan någon förstå?? För det gör inte jag!! K såg alltså detta när han kom och hämtade henne. Hon påstod, när hon frågades vad som hänt, att det var två killar som hade krockat med henne.

Fröken, som jag HOPPAS SKÄMS!!!, kallade dit de två killarna och "läste lusen av dem" så de kunde be om förlåtselse, typ.

Okej...eller..??

Jag tycker för f-n att personalen ska be min dotter om ursäkt för att DE inte sett, hört eller märkt detta!!

Frågade Hannah senare på kvällen om hon inte blev ledsen och hade ont när det hände. Var det ingen som tröstade henne t ex? Svaret kom:

-Fröknarna försvann...så jag hann inte säga till...och sen hittade jag inte dem...  

Nu köper jag inte att de försvann så man inte kan hitta dem (HOPPAS JAG!!!?? iaf ) Men enligt mitt öga så borde damen ha gråtit och alltså inte fått någon tröst!??? Det bränner ont hål i mitt hjärta.

Vad är nästa grej som ska hända??? Har ju en gammal otrevlig histora Ida var med om för nåt år sen...som lätt kommer upp till ytan nu... Om de inte ser detta som hänt 30 min / en timme innan det uppdagas att pappan...va kan mer hinna hända på den tiden???

Jag törs nästan inte ens tänka tanken! På den tiden kan ju faktiskt någon hinna in och ta ett barn med sig därfrån osedd!!!  

Jag ryser av obehag!!!!!!!!!! Känner mig också väldigt skeptiskt till att lämna mitt barn där efter helgen. Kanske överdrift...men det är "mitt halva hjärta" jag lämnar där...pga att jag har ett jobb jag måste åka till...och då ska jag kunna känna mig trygg med detta lämnande! Eller kan man förvänta sig sånt här?? Ska man finna sig i detta??

Som om detta inte räcker så är Ida sjuk nu också. Hostar och snorar och har feber...   Varför är jag inte förvånad? Förut när han jag delar länsan med var borta på nåt SShK:aktigt, ja då låg vi andra i spysjuka. Han väljer då sina tillfällen att hålla sig borta han...  

Men! På kärleksfronten har det iaf gått bra idag. Lycklig matte och tik åkte härifrån inom loppet av ca en timme. Skoj!

Nu blir det fika!