Alltså.

Man kan bli vansinnig för mindre men...

Försäkringskassan. Fattar den hemsidan bara Internet Explorer eller???? Ska man bli mer bakåtsträvare? Kanske ladda hem Windows95 också medans man håller på...

Skit på sej kan de!!!!! Skulle aldrig falla mig in att ladda ner någon stenåldersgrej som Explorer.   Skiten fungerar ju inte här ute i nowhere.

Appen då. Jomen det gick iaf att få ner i mobilen. Tack!

(en stunds medvind...som blåste bort illa kvickt...)

BankID-appen. Den måste man ha installerad för att kunna logga in på Mina Sidor. *suck...

Vilket jävla skit!!!!!! Hann knappt ladda ner den innan popupfönster påtalade att det var fel på den och felet kunde åtgärdas genom att avinstallera den. Och när det var gjort...

Tillbaka på noll.

Jag vill INTE vara sjuk!!! Jag hatar att krångla med sånt här skit. Det är ju därför man inte kan...för man är inte sjuk. Jag vill inte vara sjuk!!! Hör nån det???? FATTA!!!!   

Man ska vara frisk för att orka va sjuk.

Det är bannemej det mest sanna meningen som någon någonsin kommit fram till.

Sen kom sambon hem. Han orkade starta en tvättmaskin, klippa gräs och fixa middag. Mrs Oduglig duschade iaf. Jippi...inte helt en sallad...  

Alltså jag hade den här sommaren som klar. Vet ni det?? Fredag v29 skulle jag hjula ut från jobbet när somliga börjat komma tillbaka och har ett helt långt år kvar till sin nästa semester.

Vi skulle åka bort i 4 veckor med vagnen. Vart hann vi inte ens boka innan den här jävla sjukdomen började sätta käppar i tankarna. Så vi tänkte att vi avvaktar...

Och där jag sitter nu.

Vi hade ju fått avboka allt. Helvetes jävla skit!!!

Jag saknar mitt jobb! Jag som har fått en sån perfekt arbetsplats. Bara mitt!!! I mitt lilla hörn. Alldeles perfekt.

Men jag kan fortfarande inte släppa tanken på att vi skulle åkt uppåt och vandrat någonstans. Hela familjen. Hundar och allt. Fan!!!! Fan!!!

Hade mer än gärna åkt till typ Leksand igen. Där tyckte ju barnen det var mysigt och fanns massor att göra. Jag trivdes fint att bara vara... det var ett lugn och bra ställe.

Hade tänkt att vi kunde åkt neråt i landet också. Ullaredsavstickare. Bada i havet.

Nöjesparker. Fiske. Sol och lata dagar.

Upptäcka nya bra campingar. Och självklart ta en tripp till Malingsbo bara för att den känns så hemma. Sover ju 12timmars där varje gång.

FAN!!!

Hela huvudet fullt av svordomar nu. Och det huvudet värker redan innan...

Ska detta också bli bara en dröm..?...då skjuter jag mig...

Perfekt. Perfekt.

Nä. Nu kopplar jag bort alla drömmar (deppar sönder totalt annars) och fortsätter hata Fkassan istället. Det har förtjänat det!!! Jag har inte förtjänat att ens behöva blogga om detta.

Livet är orättvist. Den som sitter med kontrollen över mitt ska ha sig en fet smäll.

Telefonen. Den där jävla telefonen. Var så smart att jag satt mobilen på Stör ej (en gudauppfinning) i gårkväll när jag liksom däckade av helt. Men den andra.      Helvete att man inte kan göra sig av med fanskapet.

Väckt blev jag iaf. Efter 11 timmars sömn så känner jag mig iaf inte piggare.

Minns ingenting av gårdagskvällen. Sambon hade försökt prata med mig men...jag tror inte jag svarade något klokt...vad jag minns...?!

Fick kropps-slut rätt tidigt och låg fullt påklädd under filt i soffan rätt tidigt.

Men NÅGOT borde väl den här jävla människan klara av????? När jag redan har hybris i huvudet av att inte orka städa, klippa gräs, tvätta, dammsuga...osv osv osv... En jävla promenad ska ju pigga upp (!!!) sägs det.

Så det blev en liten biltur till våra gamla trakter.

Tycker fortfarande att det är en rätt fin omgivning där.

För 20 år sedan så var detta ofta ett kvällspromenadsstråk. Not to shabby.

På tbt-tiden så var det Basse och en ung Falcon som satt där.

Känns som 200 år sedan. Men samtidigt som igår.

Kan säga att promenaden gjorde mig bara tröttare och frusnare.

Men jag gjorde ett tappert försök i alla fall.

Idag gör jag inga försök.

Att misslyckas med en gräsklippning är fan inte nåt man "skrattar bort" i min värld. Det är en skandal och ilskeväckare.

Fan ta att må skit!!!!

Idag ska jag umgås med min bok. Sova. Och andas om det behövs.

Mobilen på Stör Ej. Och den andra jäveln kan ringa hur mycket den vill. Jag tänker inte svara...

ps. Märkta för livet va skitbra!!!   

Mina guldkorn. Det bästa jag gjort!!!

Alla vovvar fick såklart Hejdå-kramar när de tog sina väskor och åkte till Finland på kryssning och släktpåhälsning idag.

Gud va jag hoppas de får de bra. Och kul framför allt!!!

Tur, för min skull, att de snart är hemma igen...  

Den där boken är inte så dum den! Emelie Schepp - Märkta för livet.

Blivit flera kapitel idag. Somnade under lika många kapitel. Men det gör inte så mycket. Finns ju en dag imorgon också.

Annars har det varit lathet maximus. Barnen har varit hos en kompis och då blev det både tyst och "lagligt" att ha egentid. Den behövs. Känns som de vaktar på mig dygnet runt. Förstår dem så innerligt. Fast jag förklarar så vet jag inte om de förstår... Men...ja...jag behöver min tid jag med. Som jag skrev på FB idag:

Jag har faktiskt inget problem med att vara själv. Det händer så sällan att jag längtar till sånna stunder. Andra kan tycka det verkar långtråkigt. De kanske har dålig fantasi?? Eller så är de bara sociala. Helt okej för mig. Men jag är som jag är. Inte som alla andra...  

Sen kl 17 tog jag en svalkande dusch (hett och härligt idag dessutom) och åkte till Ekliden med Hannah för att hämta upp Ida och se lite träning. Om de inte hade blåst så förbaskat...så var det riktigt kul och skönt.

Får inte fota henne på nära håll mera. Tonåring snart.   Skitunge.   

En härligt gäng tjejer som nu ska ha fotbollsledigt. En träning kvar innan dess, men den missar Ida.

Btw. Vilken jäklar snygg gräsmatta.   Jag har börjar misstänka att jag har nån slags fettisch på gräsmattor. Nyklippta känns som frid och fröjd, för normal andning. Får panik av en trädgård nere i byn. Djungelvarning. Det kryper i hela mig när jag passerar där. Vad tar man för piller för sånt???  

Tagit mig i kragen och klippt lite klor på de fyrbenta. Doris missnöjdast som vanligt. Haha...knäppa hund. Hon överlever ju varje gång. What´s the problem??? Staffe-flick-fason.   

Skojade med Ida om att om min bagare nu ska åka ifrån mig i några dagar...hur ska jag överleva utan fika???? När det gäller Ida och bakning finns det inget utrymme för skämt. Resultatet blev att hon ställde sig och gjorde en sockerkaka som nu avsmakats. Söta lilla-stora damen. Vilken tur jag har som fått henne och den just nu smått nerviga lillasystern. De ska åka bort. Utan oss till och med. Bastulandet...watch out!

Så nu har jag och sambon alltså strax lite drygt 3 dagar för oss själva. Så glad över att barnen ska få lite ledigt på annat håll än hemma ett tag. Det behöver de!!!! Önskar man kunde följt med... Men vi ska ju ha våra resor sen. Det SKA vi!!! Kan blir 3 dagar med planering för vart husvagnen kan tänkas vilja rulla?? Det är väl nu jag ska passa på? Kanske.

Annars rullar livet på. Jag tyder Tessis dagliga frispel till ett nära löp. Flamsig som få. Svinborst över hela ryggen, bortsett från skyhöga lockar på baken och svinto i häcken. Herrejösses...inte vackert. Tur det är insidan som räknas. Den numera flamsiga insidan... Well. Tur det går över.   Hon är ju så seriöst lagd annars. "host, host"

Bosse är som han är. Som vanligt. Det är varmt. Det lossar päls. Har tagit på sig en jourvakt av matten, som vanligt när matten är inte helt 100. Uppskattar att han får sova ute varje natt nu. Inte så krävande. Som vanligt.

Doris överlevde kloklippningen som sagt. Hade en dålig dag i helgen. Det är liksom inte nödvändigt att äta allt skit man hittar ute. Så att hon hade magtrubbel får hon absolut skylla sig själv för. Vi andades med öppna munnar bara. Det osade huggorm mest hela dagen runt henne...    

Sambon jobbar och sliter. Löser problem och chefen är nöjd. Det gör han bra. Hinner t o m ta kort mitt i vilostunder och lägger ut bild på FB på sig själv. Han är unik han.   Annars hade man ju kunnat ana ett facerape... Men sånt skulle ju jag aaaaldrig hålla på med. #vitlögn

Nej. Nu har jag ljugit klart för idag. Några kapitel innan John Blund kommer kanske?

Måndag.

En helt vanlig måndag.

Jag vettifan men... Island slog ut England i fotbolls-EM liksom. Så nån vanlig måndag kanske är att ta i?!

Det kom ett samtal i morse.

Huvudet spann runt 19 varv när jag la på luren. Tänka klart var alltså uteslutet. Lika bra att göra något vettigt. Fika. Vila. Agility.

Duktiga barn och duktiga hundar!!!

Det behövs ingen päls (som bilderna skvallrar om) eller trimbord för att ha skoj.

Samtalet ja. Läkaren från Linköping som ringde närmare bestämt.

Den "starkt misstänkta" diagnosen adenoc...förbaskat svårt ord!!!! är nu ett faktum. Det var ju inte så bra kanske. Men en operationsdag är nu inom räckhåll och jag skulle bara ta det lugnt och vila tills det är dags för inläggning. Den stora operationen blev det bestämt. Lika bra att ta det säkra och inte chansa och tro på hopp. Så sjukskrivningen blev alltså förlängd för det var visst det bästa av allt skit jag kunde göra just nu. Vila. Och höra av mig om vad som helst. Vila är det nog inga problem med att göra. Det finns liksom inget överflöd i ork längre...

Det märks att det är lite allvar i det hela. Konstigt att det gäller mig bara. Det enda kvar att hoppas på nu är att det räcker med operation. Men det blir något framtiden får utvisa.

Är det något som just nu snurrar rätt fint är dessa människor som all of a sudden bryr sig sååå fruktansvärt mycket. Vart va de är jag "...bara var lite hängig..."? "-Har du feber? Igen? Måste ju va nå fel...? Finns väl ingen som har feber så ofta som du verkar ha? #jordensmestmisstroendeblick

Bara för att jag har canser så är jag väl inte sjukare idag än då??? Den enda skillnaden är att nu har en fackman satt en stämpel. Blir fan smått irriterad. Jag är lite så funtad. Klarar inte hyckleri!!!! Kan folk bara sluta tro att de vet hur andra har det??? Blir förbannad. Faktiskt. Idioter.

Om jag får ha galghumor (vilket jag tycker jag får ha om mig själv!) ...dessa skulle bara våga stå å och gråta den dagen det är rätt mycket jobbigare dagar!!!!!   Då ska jag krypa upp ur graven och göra resten av deras liv till något de inte önskar sin värsta fiende. För så fungerar de jag har i åtanke. På nåt jävla sätt så kan de få ett vulkanutbrott på Grönland att övergå till att vara synd om DEM! Det går inte alls ihop. Men folk älskar att tyckas synd om samtidigt som de är bäst och klarar av allt. Vilken diagnos är det liksom?   

Har tänkt bryta ihop på onsdag efter lunch. Men innan dess så håller jag inne med det mesta och åt hamburgertallrik till middag.

Det här kan blir tufft. Det krävs nog lite mer än en fjolla för att orka med.

Inne på de sista minutrarna av midsommarhelgen.

Det blev väl ganska bra väder trots allt va? M.Aftonen lite halvt mulen men uppehåll tills sena kvällen då regnet kom. Hann äta ute och allt de där...

M.Dagen var ju strååålande. Jag fick nytt namn. Polkagrismamman. Det finns ett uns av kärlek även i öknamn.

Mitt bruna snuddade väl lite mer åt rött upptill på kvällen...men annars så ser jag liknelser här. Älskar rostat.

Igår var vädret helt å hållet med mig.   Läste ut Avdelning 73 och MÅSTE nu ha nästkommaren.

I brist på just ovanstående (den finns inte i pocket ännu...) så gav jag mig in i en helt ny författare. Läste flera kapitel redan och not too shabby for me-betyg. I samklang med min nya "bostad" så...den här sommaren kanske inte helt å hållet suger???? Om man ska vara positivt lagd...eller nåt...

Då hettan inte var nådig för hundarna så blev kvällspromenaden mer natt än kväll. Men det gick ju det å. Så tyst ute. Och 18 grader mitt i natten. Vindstilla. Perfekt.

Livet på landet. Fortfarande helt min stil.

Och idag.

Också okej. Väääldigt regnigt. Och blixtochåsk-vädret missade visst oss? Men hade mer än gärna fått komma. För tempen när vi gick ut med hundarna var mer tropiskt än nordländskt. Långa tungor. På alla.

Vindstilla. Hett. Kvavt. Inte ett stänk av regn. Samma luft ut som in i lungorna. Phu!!!   

Mötte bara en stackars människa på våra kilometrar. En joggare. Mitt i allt jobbigt så insåg jag att jag nog mår bättre än den stackaren iaf. Plåga sig själv sådär?? Kan aldrig vara hälsosamt. Han lät t o m lidande när han skulle vara artig och hälsa.

Annars vara det typ bara mördarsniglar överallt. Och då menar jag ÖVERALLT. Tackar någon för att de inte hittat hem till oss ännu. Faktiskt. Vi har bara modellen   GIGANTISK med hus på. Vinbärssniglar(?) Och de stör inte. Jag bär bara bort dem när gräset ska klippas eller de är på väg mot en annan säker död.

Regnet har sköljt ner resten av dagen. Soppmiddag blev som perfekt. Kollat lite fotboll och läst bok samtidigt. Gissa vilket som tog upp mest intresse...  

En dag som nästan det vidriga, jobbiga, verkligheten glömts bort. Bortsett från att jag har ont. Men det är ju mer en vana än en diagnos i mitt liv.

Alltså. Allemansrätten. Alle mans rätt - ATT PLOCKA UPP EFTER SIG!!!!   

Eller så är det bara som jag hoppas. Och det är en giltig orsak till att inte städa.

Mördarsniglarna har anammat sitt namn och dödat skytten.

Imorgon är det vardag för sambon igen.

Skönt för han.

Själv så ska jag härda ut och vänta. Men det blir inte längre än till torsdag.

Och kidsen ska börja packa imorgon. De ville visst vara ute i god tid. #resfebertrorjagpå Och många trosor skulle visst med för syrran kunde ju faktiskt passa på och få mens under resan. Sånt vet man aldrig!!!  Hannah. Den damen har snart fått ihop till en bok med sina uttalanden som går till historien.   Sambon undrade stilla varför tiden, när de va 50 cm höga och hade som största bekymmer att inte få ett eget bollhav hemma, var tvungen att gå över...  

Dagarna går vidare i livet.

Den svenskaste av dagar. Regn, sol och mat. Och tyvärr en anledning för de flesta att dricka alkohol. Samtidigt som "allt" går ut på att skapa en tradition för BARNEN, allra helst.

Sverige.  Traditioner.  De är viktiga de. Allra helst %-aktiga.

Några av alla ogräs jag äger.

Ja. Raderna ovan bilderna. Är de inte lite amazing så säg?? Så motsägelsefullt något bara kan vara.

Jag har nu iaf fått mitt tillhåll. Här ska jag flytta in. Eller ut...kanske det heter?

Regnar de så har jag ju min Pärla som back-up. "-Man får inte va dum...då blir man chef!!"

Hur som. Stör EJ-skylten har jag redan.

Läsa, sova eller göra ingenting. Det får bli i mitten av veckan.

Högtid eller inte. Hundarna lever och finns.

Efter ungefär 700 påtalanden så blev det promenad och cykelturer.

Det är lite underbart #ironi att när jag inte klarar av att göra allt jag vill, så borde jag det mer än vanligt.

För man är ju bara ivägen. Klagar, tjatar och tar onödig tid kanske??? Det finns folk som förstår. På nåt vis. Hjärtevänner. Setat i onda sitsar själva. Ger en klapp på kinden och talar om med hela sig hur mycket man är värd för dem.   Hur stark man är, fast man inte känner sig så alls. "-I motgångar prövas..." AMEN.

De finns verkligen helt underbara människor. Fast, de var det redan innan...allt...  

Onödig tid...

Väldigt intressant.

Förbannat intressant bild. Hur många fattar den? Anammar den?

Helt ärligt.

Jag gör det inte. För jag har bara en Urgent & Important. Mig själv. För vem ska annars...?...sätta mig före allt annat?

Förutom Bosse då. Men han räknas inte. Han är ju mitt allt.   

Ok. Facit för dagen var att jag gjorde något jätteosmart.

Efter nu 3 dagar med feber uppblandat med en riktigt jävligt huvudvärk...vaknade jag imorse och var "nästan bra".

Bestämde mig kvickt för att inte ta några tabletter (för jag bör inte köra bil på dem) och åka mot jobbet för att lämna in mitt sjukintyg.

Jag borde ta tänkt om. Jag borde stannat hemma!!!

Strax efter Köping skrek huvudet "vänd!!!!" när jag hamnade i 50skyltarnas träsk.   Nu gick det ju inte att vända men...fy fan...sommar...vägarbeten...för i helvete va jag hatar dem!!!! Folk klagar ju på att vi har så dåliga vintrar utan tjäle i backen...bygg då för fan. (ursäkta språket...men jag har dåligt ordförråd...) Det kanske skulle både sänka hastigheter OCH tvinga våra snålkommuner att ploga en EUROPAVÄG lite bättre än obefintligt oftast!?

Hur som.

Nej. Nu ska man alltså byta räcken. Och vi får åka i väggrenen i 50.

Såg ljusningen i att det kom Arbogaskyltar. Jippi. Äntligen av!!!

Men se...NÄ.

Då hade de stängt den avfarten för att de håller på med E20. (!?!) Jag skulle inte till E20 Kungsör!!! Jag skulle ju bara av till halvvägs mot E20!!!!   

Grattis Stina! Borde stannat hemma!!!!

Nästa avfart kom. Och efter att ha trasslat mig runt halva Arboga så kom jag då typ bakvägen mot jobbet. Då kom de nya skyltar. Man passar på att asfaltera om lite också!!!!   Och där satt nog halva statskassan för det var inget dåligt lager de dunkat på med. Det blev som hopp-från-kanten när jag kastade mig av mot jobbet mitt framför nosen på några jävla arbetare som parkerat MITT I VÄGEN. Punktering hade ju varit som en humörhöjare.

Kom då äntligen efter 50 minuter fram till jobbet. Borde stannat hemma!!!! Jo. Jag vet.

Huvudet var redan där och då snurrigt och feberhettan steg...fan!

Men självklart var jag på plats och skulle ju både lämna mitt intyg och ville säga hej till alla mina gulliga "påhejjare". Många hann jag med. Några var inte där...  Och andra kan fortsätta fråga 50 ggr om dagen varför jag inte är på jobbet. Åh, människan är så dum så det finns inte ord... 

Det var trevligt och förbaskat jobbigt samtidigt. Blev helt slut. Och det fick bli ett hastigt Hejdå för då var jag så illamående att jag insåg att nu eller aldrig åker jag hem!!! Tog lite vatten och ett äpple. Jag tror det var akuträddningen faktiskt.

Hemresan gick via Valskog och jag ska inte skryta med att jag njöt av resan. Tunnelseende och räknade metrar för att hålla mig från att kasta en kräka i framrutan. Kan ha kört något för fort också. Panik ger sånt beteende. Hatar att må illa.

Kom hem innan vatten, äpple och gallan kom upp...

Så.

Jag borde stannat hemma!!! Men...nä. Jag har inget klokt försvar att komma med.

Jag är inte så kaxigt pigg som jag tror.

Jag vill ha min operationstid NU. Jag vill må bra. Jag orkar inte med mera snart... Det är ju inte så att jag gått och varit "lite krasslig" i en vecka, nån månad sådär. Jag har dragit med detta så länge, och det har stagnerat fort. Jag har inte förtjänat detta. Jag klagar inte i onödan. Jag klagar knappt nu...

Jag är lite slut.

Zlatan är också slut. Och EM är slut för hela Sveriges fotbollslandslag. Sjukt tråkigt. Men det var ju inte dagens match som ordnade det liksom. Idag var de ganska bra. Men hade jag gjort min sista match...med typ Zlatans kondis...jag då hade jag lagt lite mera stake i spelet. Karln ville nog inte vinna. Såg så ut iaf.

Vi får ta nya tag helt enkelt. Jag på mitt håll. Landslaget på sitt.

Själv vågar jag knappt gå och sova för jag vill inte vakna ännu en morgon med huvudvärk och ligga still och blunda för att orka leva...