Klockan 1 i natt parkerade vi oss hemma på gården igen.

Och regnet kom ju som jag förutspått. Så mamma hade rätt igen! Grannarna och förtältet fick i aldrig veta slutet på. För de blev aldrig klara. Eller så orkade de bara inte fortsätta?   

Nu får vi vila. Bosse har lite mer space att undgå de numera 2 löpande damerna. Skönt iofs att de samklingar i sina löp så tiden för tokigheterna blir kortare. Det är verkligen småknäppa när de löper, de där tikarna. Kan anses som "jaha...visste du inte det?". Men nej, såklart inte. Jag har alltid haft hanar. De löper sällan.   

Regnet sköljer ner ute nu.

Hannah har fotbollsträning. Sambon hade nå innebandyärenden. Märks verkligen att den härliga tiden - innebandysäsongen - är på ingång. Telefonerna ringer i ett. Kan inte säga att jag inte tycker det är kul!!!

Första träningsmatchen är på lördag i Uppsala. Vi har planera på att åka och innebandyknarka lite. Det krävs så lite, sitta still och glo, och jag är så sugen!!!! Funderar på att ta en pärontripp utan både barn och hundar...

En som blev rätt glad över att vi kommit hem är Ellis.

Lilla Bollen. Lilla Råttan. Söt är hon.

Nu har jag duschat och den där tröttkänslan har ramlat över mig alldeles.

Kolla lite OS och halvsova resten av kvällen får det bli... Hade helst velat kunna ut och gå med hundarna förstås. Promenad i spöregn....det är fasen befriande!!!

Att tiden för att bli bra ska vara så oerhört lång???? Benet är bara irriterande. Hur ska man lyckas träna sig starkare med bara ett ben??? Som ett hamsterhjul...men gropar i... Att bli frisk och rehabilitera. Är det meningen med mitt liv? Grrrr!!!!!

MEN. Man får se det positivt. Jag lever.