Det är aldrig lätt att vara ärlig.

Det är näst intill omöjligt att vara ärlig mot sig själv. Om man är jag.

Handlar inte om att jag lever i förnekelse. Det handlar om att jag sätter annat/andra före mitt eget. That´s me. Alltid varit.

Rätt sjukt att vara så ego som jag är...och ändå inte bry sig om sig själv va?!

ALLTID är det någon som "gör en grej" av sånt också. Retar upp. Skapar rabalder. Skapar kommentarer. Eller varför inte bara...tystnad...? Den är spännande...

Jag må vara ärlig. Och mycket skrivs ner här för att jag själv ska ha i "minnet".

Men faktiskt, ALLT kommer inte ner här. Jag har ett privatliv. Någonstans i det verkliga livet... Det är där det händer.

Haft lediga dagar. 10 st på raken. De var väl ärligt inte de bästa av dagar det...

När jag sen skulle tillbaka till jobbet. Då gav min kropp upp. Eller faktiskt några dagar innan redan. Smärtor från helvete satte sig i nacken och gav sig ut i vänster axel och vidare... Att ta sig fram via kryckor utan att kunna titta åt vänster eller röra en arm. Att köra bil med detta. Fundera på den.

Min kropp är sliten. Och utan muskler. Den har gått igenom rätt många matcher, bara sedan 2013. Utbrändheten vet de flesta om. Sen har det varit...värre...mycket värre...och sen...

Någonstans i allt detta så har jag stått upp. Smäll efter smäll. Sträckt på mig. Borstat bort dammet och gett livet ett hånleende och slängt upp the middle finger. "De här fixar jag!!! Det här...också!!!"

Troligen inte fattat. För jag vill inte fatta. Hjärnan är ju rätt bedövad sen den kraschade...och när det sen bara small om och om igen med händelser... Jag hängde inte med!!! Jag hänger inte med, än?!

Jag VILL inte hänga med.

Jag vill hänga med i ALLT. Roliga saker. Fritid och planer att glädjas åt. Renovera. Jobba. Lyckas. Vinna. Framåååååt. Men...det fungerar inte. Inte så bra.

Det finns dagar som är bättre.

Hon fick ÄNTLIGEN göra mål i lördags!!!!!! Min tuffa, underbara, lilla snart-tonåring!!! MiniMe.

(Jag var tyvärr inte med och såg det...)

Yngsta dotterns lag hade match igår.

Hon själv var inte uttagen (de har rullande schema för matchdeltagande för att det ska bli rättvist) men ville såklart se på och hejja fram sitt lag. Och vi hade sekretariattjänst på våran lott dessutom.

Behövde jag medverka?

Ja. För min egen skull.

Det var även Farsdag igår.

Husets pappa fick välja vad han ville få ut av dagen.

Det blev IKEA det.   

Resten av kvällen spenderades med fika och mycket skruvande, spikande, och fixande i döttrarnas "nya" rum.

Så. Hur går det då?

Det är inte svårt att bli placerad i en bil, skjutsad från A till B. En hand att hålla i. En välkänd terräng. Omgiven av människor som är mitt skyddsnät. Det är lätta dagar. Mina 3 hjältar gör det möjligt. Att det tar mig dock 3 timmar att bara få på mig kläder många av dessa dagar. Det vet ingen om. Men DE vet om det. De löser den planeringen åt mig. Och om de där 3 timmarna inte räcker till...eller de går åt helvete... Då bäddar vi ner mamma, ger en kram och uppmuntrar till att nästa gång är det en bättre dag.

Hur orkar de???

Hur fan orkar de???

Jag tänker inte skriva om mina senaste dagar.

De har jag ångrat bort strukit ett sträck över.

Men Bosse. Den herren... Jag saknar ord.

Smink är rätt bra grejjer. Bara så ni vet. Man kan se ut som "normal" av sånna medel. Magiskt...

Fick just ett samtal jag inte behövde. Skolsyster. Hon, som jag "tillfälligt slutit fred med" sen hon fick veta vem fan hon har att göra med...och vek ner sig blixtsnabbt.

Det har varit så mycket senaste tiden att jag faktiskt glömt en del annat. Det blir lätt så när man inte andas misstänker jag!? Och när dottern är lite lik mig...så klagar hon inte...utan biter ihop och kör...

Vi får väl hoppas att det opererbart. Gärna LÄTT opererbart. #praisethelord #honsomhatarsprutorsåhonblirlikvitiansiktetavattse
en

Sen är det ju bara den lilla andra tåremissen också... Det var väl inte nödvändigt att ena ungen skulle få mitt kontrollbehov/envishet/likhet och den andra behöva få min "otur" uppblandat med "bit ihop, ner med huvudet i gruset och köööör" i livet?

Somliga ska inte i gå i avel va?

Kan inte nån bara ringa och säga att jag vunnit en bil eller nåt?? Lite Happydancing kan väl inte göra ont (för humöret)???

Fotnot: Jag tar gärna en automat. SUV om jag får önska!!!
Enligt både chef, småaktigt folk och läkarutlåtande senaste tiden så är det ju det jag behöver här i livet...(!!!)

Hälsan med mig och lite tur är visst inte sånt man borde lägga hopp på istället...?

Är inte folk...underbara...?   

Varför kommer det bara samtal och brev som handlar om ting, med följereaktioner av svordomar??

Dags att skruva ner postlådan och säga upp mobilabonnemanget. Och köpa en automat förstås. Oh happy life!!!!

Well.

Imorgon är en annan dag. Jag har tänkt ta mig till jobbet då...

ps. Jag vet. Men jag är inte som alla andra. Då vore livet lätt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om man bara kunde få bryta benen. Vilken befrielse. Det syns. Om man bara kunde få slippa ifrån... Alla diskbråcken i nacken. Sviterna efter cancern. Gallproblem. Magmunsbråcket. Magsår och inflammationer. Tarmfickor. Rörelseproblem...

Eller vad man ska kalla det jag gjort idag?! En del av mitt nya jobb, var det iaf. Som SKA bli bra för mig. Det smakade iaf bra. Jag hade kul, bra energi, i huvudet, för att ta 2 km fyss, nöjd-känslan infann sig ikväll. Jag fick ett nytt eget kon...

"Vilken otur du har..." Är bannemej den värsta kommentaren jag fått och får. Otur har man om man snubblar och stukar lilltån. Tappar bort en strumpa eller liknande. Det jag har är nåt annat. Förbannelse mer likt.   Jag har tappat räkningen, i...

    Den kom i år igen. Tänka sig. Fort gick det också. Bara snön ramlade ner... Men julen har varit jättebra! Förutom att H haft hög feber och varit som en trasdocka... Men har vi någonsin haft en jul när alla varit friska? Tror inte det.  ...