Ursäkta uttrycket men...

Idag har jag all anledning att känna mig som en vinnare! Som av en händelse så pratade vi idag på jobbet om hur det gått med min skadeanmälan. Folk är väl trötta på att vänta in snigeln...  Eller så tycker de bara att jag borde kunna få springa arbetsplatsen runt, men i verkligheten klämmer 20 meter på en kvart.

Det har varit väldigt tyst ett bra tag. Vilket inte förvånar mig. Och inte somliga andra heller som varit i liknande sits. Och jag har ju liksom inte bråttom. På den punkten.

Men. Som av en händelse så ringde mobilen när jag kom hem från jobbet. Och i andra änden var det min handläggare. Spännande!!!! Eller?

Hon förklarade att de nu hade fattat ett beslut i min anmälan...bla bla bla....och de kom fram till att - jag har fått rätt! Gissa känslan??? Man är inte nån gnällig skit som haltar runt för att man inte har något bättre för sig...man haltar runt för att nån jävel gjort fel - Min anmälan gick igenom!!!!! Nån håller med!!!

Det bästa av allt är att efter en stunds samtal så beslutade hon att INTE stänga mitt ärende utan att vi ska höras vid när min skada är ca 1 år gammal och så ska vi då komma fram till vad jag vill göra sen. Är det bra - ja då är det ju JÄTTEBRA!! Tack för hjälpen och glädjeskutt liksom.

Är det inte bra till sommaren...då går vi in i nästa rum. (Vilket jag ju INNERLIGT hoppas att vi inte ska göra!! Jag föredrar att hjula i sommar. Springa! Hoppa studsmatta! Och framför allt skulle jag vilja kunna ta mina koppel och hundar och bara gåååååå precis hur länge som helst.   DET är min högsta önskan!!!)

Men som skrivet...om det inte är så...då är det inte kört. Jag är inte utkastad. Jag kan gå vidare!!! (Skriftligt alltså...) Bara den känslan gör mig tårfärdig. Inget mer Hej..oj va synd.. Tack och Adjö. Det verkar vara den enklaste grej sjukvården kan göra för folk nowdays. Usch!

Nu vill jag ju vakna imorgon och kunde hoppa upp ur sängen och slå en rondat. Kommer antagligen inte hända dock..men önska får man. Trots att jag nu fått rätt i min anmälan gör ju tyvärr inte benet trevligare än för en liten stund sedan...men bara känslan. Nån tror på en!

Ja. Ni fattar. Jag är glad över att nån jobbat för MIG.

Jobbet jag har, var idag riktigt intressant. Gillar egentligen inte mötesdagar men idag...då var det många AHAAAA!?!!! som hittade rätt. Det är inte lätt att lära sig nya saker. Men jag älskar´t. Och efter idag är jag mer med på banan. Sånt är alltid kul!

Skulle sluta 14 men...tog tag i något...och 15 lämnade jag stället. Nöjd!!!! Och väl utfört arbete #klapparmigsjälvpåaxeln

Trött som en fallen fura efter veckan...så kvällen får bli mysig och god middag har sambon lovat. Jag tvivlar inte på att han kommer lyckas förse mig med kalorier jag kan bli kompis med. Har hittills inte hittat många kalorier jag inte gillat såå...  

Ska även få träffa äldsta dotter om en stund. DET var igår kväll men hann knappt säga Hej innan hon drog till bästisen Frida igen. De är så söta de där två. Snälla, goa, duktiga flickor som hittat varann, stöttar varann och gör världen till en lite bättre plats     

Imorgon kör vi säsongsfinal för Herrarna. Kul. Men lite tråkigt är det allt... Gillar innebandy. Hade ni aldrig kunnat gissa va?   

Valpmys!!!!

(han borde dock badas...men...

"lite skit i hörnen är bättre än ett rent helvete"