Här igen!   

Nu har jag börjat min första semestervecka. Ja, jo..jag vet att jag haft 2 veckor tidigare. Men de var ju bara som en fjärt. En vecka nervarvning (fast man visste att man snart skulle tillbaka igen)...och en vecka uppstress för att det var dags igen. Så de är alltså inte med i min riktiga semester 2017. Har jag bestämt. 

Så. I måndags rivstartade jag veckan med...eeeh...typ 7 timmars storstädning. Helskotta va jag härjade runt. Så pass att hela familjen försvann. Man kan nog säga att jag städade bort dem också.   Eller så var det bara trötta på mitt tjat om att lägga saker på rätt plats - för omväxlingensskull. Tror bannemej det är den meningen jag säger mest om dagarna. Bortsett från... "...va var det jag sa..?!.." då. Den är liksom standard. 

Det blev fint efteråt. Riktigt fint. Jag klappade mig på axeln och rymde sen till skogs med vovvarna. Det var finbesök på ingång och de...de är mer sambons bord än mitt.    Allra helst när man var städsvettig och försedd med kläder efter skogsliv. 

Nå spännande var det. Tur matten hade koppel på. Jag är ju liksom inte så snabb att jag kan springa i kapp dem om det skulle bli lite jagis på nå rådjur eller liknande. Ok. Bosse skulle väl aldrig få för sig att jaga nåt...men Doris kan springa fort. Och den där lille. Han kan ALLT.   

När vi kom hem var besöket kvar och vi hann hälsa lite, somliga hann drägla ner hennes finkjol också. Suck... 

Kvällen blev sen luuuugn. Vem hade ork kvar i kroppen liksom. Inte jag.

Uppstigning igår. Frulle. Sen kom Elin. Sen blev det bara tokigheter...

Wakeboard. Galet. Hannah lyckades juster bort en bit av en tand.

Askul hade de nog allt. Jag gjorde det enda rätta. Höll mig på land. Annars hade nog fler tänder rykt. På personalen om jag hade fått panik på bryggan t ex...

KOLLA läckerbiten!!  

Fika. Mycket kackel. Trevligt på alla punkter!!!

Annars...idag har jag mysdag. Gör inget. Bara trivs. Bortsett från svordomar över kameran då...så är det nästan som semester. 

~ Home Sweet Home ~

Det är nästan så jag är lite i chock över att tomaterna verkligen bestämde sig för att överleva här.

Det finns ju enklare saker jag klarat av att döda liksom.

Mitt "nya kök". Bara sitter och dumglor på det. Så nöjd. Så nöjd. Sååå nöjd. För så lite. Man är inte den kärringen som sätter sprätt på hela fömögenheten och svärmor för att få må lite bättre inte. Lite ordning, reda och färg. Även fast det är vit färg. 

Och blommorna. Puss till sambon för dem!

Annars... Jag har stalltjänst. Och ska se om humöret och vettet orkar med att kaaaaaanske förvalta ett stycke hemsida. Men, får se. Har ju semster liksom...  

Ciao.