Det kan ha varit den mest händelsegalna dag någonsin. Idag.
Bilder säger mer än tusen ord?

Tror inte ens bilder räcker till. Faktiskt.

Andas in. Andas ut.

2 seriepremiärer. 2 matcher för Ida i fotboll. Ingen stund över för att hinna bada hundar. Tyvärr. Skogsturer har iaf blivit av. Och...massor av galet som inte ens huvudet hunnit bearbeta. Det är helgen i total det.

Nästan tur att det är jobb imorgon.
Nästan.
Jävla tandläkaren redan kl 8 liksom... Great start of a new week. NOT!

Jag har fått smak på livet igen.   

Äpple smakar äpple. Kaffe smakar liiiiite mer än varmt. Vaniljsås smakar gott. 

Det börjar ju ordna sig det här å. Sa ju det. Kommer inte dö av detta heller. 

Uppiggande väder är det inte. Men jäkligt bra fuktighet i den för mina luftrör. Så då blev det som bra det också idag. 

Bättre blir det imorgon när jag ska jobba. Så är planen iaf. Fast det var ju planen idag med förvisso...

Nåja. Kommer jag upp är jag bevisligen redo.

Har för övrigt bara en sak jag skulle uppskatta...sambon...17 knutar i ryggen... *hint,hint ... Woohoo. I make you, famous!!! 

...såhär mitt i natten.

Man kan få sånt. När man liksom sover heldag. Och hostar upp lungorna för tillfället. 

Då kan man lika gärna blogga av sig alla tankar så man kan somna om. Hårddiskrensning. Hört att de ska vara bra grejjer... 

Blev intervjuad idag. Av min dotter för nåt skolarbete.Hon frågade i måndags, väldigt snällt, om jag tyckte det var okej att bli intervjuad. Angående helvetet förra året...

Alltså ibland må jag vara världens absolut trögaste människa. Eller trög och trög. Snarare...Anti helt enkelt. Förnekande skulle nog andra kalla det. Men NEJ. Jag vet mycket väl varför jag låg på operationsbordet förra juli. Jag vet nog fasen om hur dålig jag var innan (när inte en jävla läkare, eller knappt några sk vänner heller för den delen, ville ta mig på allvar!!!!), strax efter, och varför jag haltar som en gammal kärring än idag. Tro mej. Jag VET.

Men jag har faktiskt inget svar på varför det där Canser är så..."inte Jag"!!!(?)

Det är som alla som kör dessa "delningar" om canserdagar, delar och påtalar Cansergalor o.d

Alla är vi ju olika. Och jag är INTE den som inte bryr mig. Inte den som INTE tycker skiten är vidrig och jag tycker synd om de drabbade från innersta delen av mitt stenhjärta. MEN.

Jag ser inte på sånt. Jag vill inte. Jag orkar inte. 

Jag blir liksom störd av det... 

Jag tror att det beror på att detta är nåt jag fått (för säkerligen synd i nåt tidigare liv...) att prövas. Men se jag tänker inte ha skiten. Den ska inte få ta mig. Den har redan tagit en massa gott av mig. Den har tagit kroppsdelar av mig. Smutsat ner dem. Dödat dem. Den jävla sjukdomen ska inte få ta mer av mig. Av mitt.

Det finns inte nåt jobbigt hittills som jag inte förkastat. Både folk och annat. 

Ja. Som en av frågorna Hannah ställde: "Gjorde det dig arg?"

Så enda in i Helvete arg!!!!! Fast jag svarade bara kort Ja, på frågan. Svordomarna över skiten har hon redan hört så många gånger live. Stackars barn. 

9 frågor var det.

De var bra. De var... Och ändå känns det ibland ff som att jag berättar om nån annan än mig själv, när jag ska berätta.

Är inte det konstigt???

Kalla det förnekelse. Om det gör nån nöjd. Jag tycker bara att det är orättvist. Jag har inte förtjänat skiten. Jag har redan haft så mycket som förstört det enkla i livet och gjort det till outhärdligt. 

Men jag kan än idag tycka att min familj borde sluppit gå igenom detta med mig. De hade inte behövt höra, se och uppleva alla dåliga dagar. Jag tror jag var mer skrämmande än lärorik där och då. 

Jag tror det är värre att stå bredvid. 

Jag kallar det... Canser är fan inte min grej. Kommer aldrig acceptera det. Det är inte Jag. Kanske därför jag aldrig bröt ihop över alltet? Still havn´t. Don´t want to. 

Det var inte min grej. Inte-mina grejjer ska inte få ta min tid. Den är för dyrbar. 

Vi säger så. Det lät som en okej anledning.

Canser are not my thing - Canser can´t waste my time.    

#fu #canser 

Hej!

Känner mig lite piggare idag. Om det inte bara var för den förbannade hostan och att luftrören låter som rostiga tågbromsar, så skulle jag nog kunna ta med mig hela snorpappersförlaget och masa mig till jobbet.

Är det inte sämre ikväll så ska jag noga överlägga om att prova imorgon.

Dock har jag en liten tagg i sidan...bra minne kallas det...om hur det brukar bli när jag har nå i luftrören...ihop med 4:an... 

Men man kan alltid prova! Går det inte så gick det inte. 

Klen får nån annan vara.  

Har sovit och svettats bort febern nu tror jag. Vaknade och flöt omkring i sängen inatt. Kan man hoppas på att det var sista svängen?? 

SVT2.

Alltså man kan verkligen bli...va är det för folk de där politikerna? HUR kan de ha lön för vad de nu gör?? De har alltså som jobb att sitta i en typ av biosalong och så kliver några upp i "talarstolen" och pratar med så fina ord att hälften låter som något taget från 1600-talet??? Det fattas bara de där vita perukerna!!   Tycker det är slöseri med pengar att så många ska hänga där. Vore som att kidsen skulle få studiebidrag för att sitta på en föreningslokal och spela kort, ta selfies eller fika. 

Hälften sitter och surfar. Några sover!!! Och andra sitter nog bara av sin "arbetstid" där.

Skillnaden är att de har sjukt bra betalt. De sk vuxna och bildade. 

Må hända att jag inte förstår vad de gör fullt ut. Men så jäkla mycket möten de sitter i så kan jag inte förstå att beslut om t ex mer lön till poliser, militärer, sjuksystrar och andra hårt arbetande kan ta år som bäst!

Så tänker jag.

Och eftersom jag retar upp mig på dem så är det nog dags att bli frisk och slippa ligga bort min tid i sjuksängen. 

Så tänker jag också.

Jodå. Hej från SnorRiket.

Mina bästisar!

Ligger i sängen och ska försöka få ner några rader tänkte jag. Ögonen värker och rinner, febern toppar och dalar, hostar upp lungorna och låter som en flismaskin när jag andas.. Great..Stina blev sjuk hon å...  

I fredags efter lunch började det liksom i halsen... Otrevligt. Men inte dödligt. Och på ren irritation stannade jag kvar till 16. Jaaa veeet. Inte smart. Men jävligt. Det räcker för mig. 

Åka ut med husvagnen den här helgen var sen en tid tillbaka bestämt. Och va fan. Sambon hade haft sin lediga dag med att färdigställa allt, så efter en dusch och packande så satt jag i bilen. 35 minuter efter hemkomsten. Bra jobbat!!

Sen började febersvettningarna...

Mamma o pappa var redan på plats så vi fick hjälp med att rigga upp tältet och maten gick ju i ett jehu då supergrillen verkligen är super! 

Sen blev jag sjuk. Vilken jobbig natt!! Host och snörvel och kallsvettningar. 

Men lördagsmorgonen bjöd på sol och varmgrader. Och hundarna ville ut och röra på sig i skogen. Lite frisk luft har väl aldrig skadat? 

Pappan är förvisso lite ihopskjunken...men...ser det inte ut som att han har krympt också...?!  

Den lille till vänster är ju matten lille Nalle. 9 månader på dagen. 

En finbild.

Nästa finbild förhoppningsvis i borstat och badat tillstånd och inte i skogsmullestyle  

Efter några ynka kilometrar (det var vad jag orkade med) så var vi åter på campingen och ganska snart så försvann sambon och dottern iväg med fiskespön och Bosse passade på att smita ur förtältet (till vänster i bild) för bättre viloplats tydligen...

Hunden som gör som han vill. Flyttade till morfar. Favoriten liksom...

Själv låg jag däckad resten av dagen. Okul!!!!!! Fiskarna nappade men högg aldrig. Och jag har nog aldrig varit med om att campingen varit så fullsmockad. Fasen va kul för de nya ägarna! De är verkligen helhärliga killar som tagit över. Nästa gång kanske man är så pigg att man kan testa den nya minigolfbanan också. 

Söndagen blev det lite fiske för karl och Hannah. Ingen fisk upp den dagen heller. Sen packade vi hop med ett kort avbrott för att hälsa på en Berner! Killarna överlyckliga i att det fanns en "samma som dem" där. Glad och go Jenni och helmysiga ägare. 

Sen dess har vi alltså bara kommit hem och jag ligger där jag landade.

Men om nån dag ska jag nog vara på benen igen. Mycke vatten!! Mat är rätt ointressant för det smakar bara varmt eller kallt. 

Krya på mig! Och sköt om Er!

Grattis Doris!

Världens gladaste hund tror jag bannemej att hon är.

Dagen har firats med skogspromenad och massa extra kalorier. Hon snarkar nu nöjt i sin Bia.

Matten...och ena lillmatten...vi är liksom påväg in i förkylning vi. Great! Det var ju precis vad vi tänkt oss.

Iofs är inte jag så förvånad om det slår till. Nästan alla runt om på jobbet snörvlar och har sig. Jag borde inte vara immun liksom. 

DOCK stannar jag inte hemma för 4 nysningar. Man är ju liksom inte skapt som somliga andra. GlasMaterial. 

Smått less och nöjd samtidigt på arbetet nu. Jävla effektiv. Det är ju bara synd att det inte märks av alls. Tänkte vara rätt Stina-aktig i höst. Men det kommer nog bli lite värre än vanligt i år. Men konstruktiv kritik...det är väl nå bra det?   Måtte nya PC vara nåt av det ovanliga. Det behövs!!!!

Annars...det är väl själva sjutton va svårt det är att "välja" bil va? Det finns för många märken, modeller, prisklasser, färger osv att välja mellan. Dock hitta jag en liten svart nu. Så ful så den är cool. Kan inte mycket om märket. Bara ägt en. Den var iofs jävligt trevlig!! Men modellen har vi aldig haft...

Men Golfen måste bort nu. Orkar inte med en opålitlig bil mera... 

Får sova på saken.

Får även sova på symptomen.

Och har man tur så åker vi bort imorgon efter jobbet. Hade varit trevligt att sluta 14. Men det får man ju bara om man inte är som jag är...

Hej Bloggen!

Jag har inte glömt bort dej...jag har bara levt lite i det farligt IRL.  

Jag har varit på jobbepartaj i Herrfallet. Det var riktigt, riktigt roligt!! Procenten gick inte min väg utan peaken landade på nästan förargodkänd tror jag.   Det är nästan så man hade önskat att man va lättpåverkad. Då hade man kanske glömt lite av sånt man inte ville höra/se. 

Grilla, pladdra, umgås, skåla och skratta utanför arbetet. Rätt najs.

Mörker-Kubb. Snudd på extremsport. Stackars Kalle...han mindes tyvärr mina kast..med blånader...  

Mitt lag vann. Stort.

Some of us. Some more..some less...och så vidare...

Lördagsmorgonen började nästan innan fredagskvällen var över. Sov väl kanske mellan 4 och 7. Sen (jovisst!!!! inte ens en lögn) så snurrade jag, Madde och Elin ihop en jävla god frulle. Att jag skulle få 5 tummar upp för äggkokning i höftmått....och kaffebryggnings godkänt UTAN bryggare...de kan vara nåt att plita ner på meritlistan! 

Städade in i slutet gjorde jag, Mu, Tobbe och Micke.

Nästan gång. Då blir det några andra.   

Bakis då? Jodå. Det var man nog allt. Mest pga för lite sömn gissar jag. Men hem kom man och så efter en kaffedunk, dusch och innebandy som morot så hamnade man i Kungsörshallen.

En av de få vägar jag hittar i Kungsör. Iofs så kanske det inte finns så jättemånga fler...vad vet jag!? Men jag har iaf dispens/besökstillstånd att åka till hallen. Av Kim och Peter. De påstår att de inte vågar sig ut i "stan" när jag är å hälsar på. 

A-lagspojkarna gjorde det bra. Vann. Som kvällen innan. Och morgonen innan. 

Kvällen blev inte långrandig. Hemmagjord pizza, gos och...gonatt.

Söndagen började med rivstart mot hallen igen. När sambon fick hoppa in som materialare då blir de så. 

Öden hall. Inför.

Blev en lång men trevlig dag där. Träffade hela Doris familj och hon fick gosa och även gå promis med Elias. Alla nöjda och glada.

Vi...vi fick uppleva en bra semifinal och en ännu bättre final. Prispengar och fin buckla hem till Hallsta. Skitkul! 

Mindre kul är väl att jag lyckats tappa en halv tand...

19:e ska jag få den fixad. Tills dess får man nog snusa friskt. För det hjälper faktiskt. 

Nu är det dock måndag och kväll.

En något irritabel arbetsdag. Fått asmycket gjort och klappar mig själv så mycket på axeln att jag snart har fjällat klart solbrännan. Men nån ska väl uppskatta mitt jobb. så då lär det ju vara jag själv.

För ärligt så har jag ingen ledning som är nåt att hänga i julgranen. Den ena nyser mindre än jag och är tjejklen. Den andra gör det vi andra inte får. Alltså man kan fan bli vansinnig för mindre...

För att se fram emot nåt. Imorgon är det fortsättningskurs. Tycker det är intressant. Och jag tror det är lockande. 

Jovisst ställer man upp. #harmannåval Det mest irriterande är väl ändå att när man tar sin dyrbara tid till att hjälpa nån...skulle det ju uppskattas om denne kunde *ursäkta ordvalet* kunde hålla skvallerkäften stängd och jobba med annat samtidigt???!!!
Men inte då.

Gick hem 12. Klar såklart.

Kosan mot lasarettet.
Kallelsen som kom var mycket riktigt en anmälningsgrej och INTE nåt sjukvården själva hade fattat att de borde gjort! Grrrrr!!!!
Men...fort avklarat var det.
Innan jag hann plocka på mig reservdelar från väntrummet. ;-)

Föredetta patienter som bordlagds?

Läkaren var grundlig. Fick göra små tester. Tyvärr klarade jag ju inte av somliga/de flesta. Så ser det ju ut. Min verklighet. Min vardag. Inte helt rosenrött enkel...

Han mätte t o m ett område och det skiljer alltså 2 cm på friskt och muppbenet. Och då är det dåliga området svullet!!!! Bedrövligt.
Hann också prata lite framtid.
Han sa väl det jag befarat...
Och nå inbillningssjukt blev överstruket med stora röda tudchpennan. Tyvärr. Hade hellre varit fejk, på riktigt.
Av en underlig anledning sa han att jag måste vara en envis jäkel. Hade man väl aldrig kunnat tro!? ;-P

Vad som händer här näst får jag bara sitta och vänta på.
Och gå promenader när det fungerar.

Dagens bästa. Hannah körde igång sin innebandysäsong. Storesyrran kunde inte hålla sig från att följa med...å kika...med klubban med sig...
Morsan här bara ler.

Gonatt. Dags att bli bildad och inspirerad imorgon.