För att jag har sjukt dåligt minne..och för att jag fick ner det så bra i pränt så kopierar jag texten från min egen FBlogg.

Detta ska minnas!!

Idag har den sk doktorn sagt att han aldrig träffat mig förut, till att vända till ATT han har det, att han inte vet varför jag är där, att säga att han måste läsa remissen, att han har läst men inte fattar varför han (som min husläkare) ska hjälpa mig och ingen annan, till att jag inte blivit bättre FAST han erkänner att han inte vet hur jag var innan jag kom dit. För vi hade ju aldrig setts...eller....hur var det nu!?
Den ni!!! Diplomerad för att bestämma utgången över hur min hälsa ska få livskvalité.
Mysigt värre!!!👍

Men, Tack Muhammed för idag och morfinet. (Tänk...det kan man få ut fast han inte vet varför...och starkare var inget problem att få...bara ringa...👍)
Och Tack Linköping/Västerås för vad ni skapat. Ett helvete ni inte reder upp.👍
Tack Sverige. För den eminenta vården vi "har sån tur att ha". (Måste uttalats av nån som aldrig behövt den.)

Det låter helt fel och påhittat va?

Tänk om det hade varit så väl... Jag ska nu hålla stenkoll på min journal. ETT stavfel i den och jag vet en som ringer upp chefen på Cykelverkstaden (VC alltså) och kräver ett möte för revidering av min journal. Det står redan så mycket falskt skit i den att det räcker till förtal. ETT ord till som är fel och jag ska ge dem ett arbete de ska utföra eller se sig uppätna i dagspressen. 

Idioten (ja...jag anser att han är det!!) sitter och säger saker så man håller på och ramlar av stolen! Han tror inte på att vara sjukskriven för att återhämta sig är bra metod för att jag t ex ska få sova ut, jag som inte ens minns när jag sov en hel natt sist. Han frågar MIG hur lång tid det kommer ta innan jag är pigg. Han ifrågasätter varför han fått en remiss för att hjälpa mig. Han ifrågasätter MIG varför andra läkare skickar mig till honom. Han påstår att jag inte är piggare nu än innan jag fick min sjukskrivning. Det är alltså INTE han som sjukskrivit mig utan en läkare som just nu inte ens har med detta att göra. Utan en läkare som anser att jag måste få börja må bra igen. En läkare som anser att jag behöver få lite fristad att få livet tillbaka efter att ha försökt vara precis som jag var innan hela helvetet bröt ut. Han har alltså inte träffat mig när jag knappt orkat stå upp. Men han kan anse sig makthavare över bedömingen att jag inte mår bättre nu. Jag som äntligen orkat följa med på fotbollsmatcher för att jag hunnit vila/sova innan. Orkat umgås med min familj. Orkat handla. Orkat vara hemifrån en hel dag utan att dö i smärtor efteråt i flera dagar...

Men.

Han vet han. Han är jätteduktig och kunnig. Detta är inte bra för mig.

Hur mycket jag än förklarar att jag, min arbetsgivare och företagsläkare, lagt upp denna plan. För att jag orkat för mycket, för länge och inte lyckats få bort mina korttidssjukskrivningar.

Men HAN, idioten, vet att detta inte är en bra plan.

Han som gladeligen dock skriver ut morfin, sömntabletter, magmediciner etc för att bota mina "enkla" fel.

Försäkringskassan klagar andra på. Jag har tack och lov aldrig haft det problemet. Min handläggare där säger saker som: Du kanske inte bör jobba heltid mer i ditt liv, Stina. Det kanske inte är bra för dig utan du kanske ska få livet tillbaka efter allt du gått igenom innan du ska slita sönder dig på jobb!! Jo! Det är ord från Fkassan!!! De som är omänskliga...

Nu är det ju så att allt detta låter som att jag inte vill jobba.

Då har betraktaren fet-fel. Mer än fet-fel!!!

Jag har som sagt försökt/genomfört heltidsarbete sen dag 1 efter operationen som både tog bort och gav mig problem. Jag har hoppat på kryckor i djupsnö. Jag har kämpat på alla vis jag och mitt oerhört stora ego kunnat. Bitit ihop. Gråtit/skrikit/hatat/svurit hemma, lett/kämpat/tagit skit/lyssnat/orkat borta. Klappat mig på axeln och tröstat nageltrång. Inte blivit särbehandlad på nåt vis - för att jag inte vill vara särbehandlad!!! Jag vill kunna. Jag ska kunna.

Men verkligheten ser ju inte riktigt så ut.

Jag har tagit i tills jag kräkts. Jag har slitit så jag måste ha lyfthjälp för att komma upp. Jag har krypit fram för att ta mig någonstans. Jag har ätit piller. Jag har bott heldagar på toalettstolen. Jag har blundat för att ögonen inte orkar se... MEN jobbat samtidigt!!!!! 8 timmar+. Och inte klagat en sekund. 

Jag ska fatta mig kort. Jag vill arbeta heltid. Jag vill ha en fritid. Jag vill orka roa mig med allt vad livet har att ge. 

Är INTE en bidragsälskare! Man ska jobba och göra rätt för sig (i den mån hälsan kan självklart!!!! Det är inte t ex  canserpatienter/reumatiker/handikappade som ska dra hårdaste lasset i arbetslivet. MEN de som bara inte vill för att det är bekvämt att leva på andras slit SKA ut och skita ner naglarna. Ja!! De finns!!!!). Alla ska jobba och göra rätt för sig! Vi ska hjälpas åt. Orättvisor är äckliga. Fuskare ska straffas hårt. 

Lät nästan politiskt detta.

Kanske det är också. Vet inte vilka partier som håller med mig i det förvisso. Just nu har ju alla godispåsutdelning en vecka framöver.... #valsvål #hyckleri 

Jag orkar inte mera. Har bittert insett det. Största förlusten har jag gjort. Både ekonomiskt och hälsomässigt.

Men min husläkare...han lyssnar inte på det. Han vill inte få på pappret att han kostat på någon något.

Det är lite komiskt att jag i veckan satt på rehab och lyssnade (inte ens tjuvlyssnade) på personalen där som satt och valde nya fina möbler till deras kontor. För VC går såå bra nu. Ekonomin lyser. Eller som en sa: "Det går så bra för oss nu!!" 

Såklart. Ni kostar ju inte på patienter något. Inte konstigt att pengapungen är tung!

Det är ALDRIG kul att prata sjukdomar. Jag blir sjuk av det.

Så detta inlägg är endast till för att jag ska ha något att slå upp när jag behöver det. Minnet är ju som sagt inte riktigt på min sida...

Fredag idag.

Den blev förstörd efter VCbesöket. Jag hade lovat mig själv att inte så skulle bli. Men kan man bli annat än förbannad?? Och långsint är jag. Hatar ordentligt. Och länge. Oftast för evigt. Har man orsakat mig ohälsa har man grävt sin egen grav i min värld.

Imorgonbitti blir det ingen sovmorgon. Erikslund 10.00 för optikerbesök. 

Bägge brudarna är nu förkylda. Så...då vet man vad man har att vänta sig...

Söndag. Både längtar och inte. Hade gärna mått bättre. Ska skicka tack-kort till Idioten för att han lyckas förstöra min fritids lugn och ro också. Med handen på hjärtat. Jag önskar han blir sjukare än jag någonsin varit. Och jag önskar han får en läkare som sig själv.

"..Please...underestimate me...that will be fun..."

Det är höst nu.

Men varför kan inte alla miljoners flugor ta och inse det och ge sig av???

Kryp. Höstens halsbränna. 

Sitter just nu och kollar Idol, sneglar i Taxfree-katalog och väntar på middag i ett. Multitasking. 

Fått avi om att mitt paket är på g från Dogs4All. Det blir jättebra!!!! 

Ena ungen är i förstadiet till en förkylning som kommer däcka. Nejtack!!! (Får man liksom tvinga henne att bo i husvagnen tills hon är smittfri igen??  )

Den andra kom hem och var förtvivlat ledsen över att blivit skrattad åt på bussen, för att föraren var döv/dum/efterbliven som inte kunde fatta att hon behövde kliva av bussen...och istället så gjorde han då henne till ett skrattobjekt hela hemresan. TACK DITT AS!!!  Men nu har jag lärt henne att imorgon så är alla medel tillåtna för att få dem att hålla käften. Mamma, jag, tar smällen sen. Med glädje. 

Sambon får MVG i att hålla sig undan Klassförälder-uppdraget idag.

Jag...jag jag har bara sovit och klippt klor idag.

"...just do your thing..."

Idag. För första gången på över 2 år(!!!) är det en människa som tagit mina kroppsliga problem på allvar.

Remissen från "min bästa" läkare (brukar kalla honom min canser-läkare) har gått fram hela långa vägen #ironi till min VC alltså. Och, inte ett dugg förvånande med tanke på att en tidigare remiss till husläkaren VÄNDES(!!!!), så gick tydligen hissen fortare upp för Rehabavdelningen än läkaren.

Spännande...

Inte.Förfärligt är ordet!!!

Men skit samma. Jag har väntat på hjälp med allt ont i över 2 år som skrivet..och det är viktigast för mig att medans iaf ett finger fungerar (det i mitten har aldrig varit ett problem  ) så ska något göras för att hjälpa resten av kroppens förfall.

Vi hann mest med att prata och lägga upp en plan. Men vi bestämde oss för att börja med rygg och nedåt idag. Fick göra lite enkla övningar, blev dragen och böjd på och en heeeeel massa tejpad. Bara en fot är nästan mer tejp på än hud. Hahaha!!! Men jag ska inte ljuga. Det är skönt!!! Ett hus håller inte ihop utan en stadig grund. Och det gäller även mitt hus till kropp. Bra metafor.

Nästa gång blir det nog övriga delar som får lida. 

Nu, efteråt, kan jag säga att det pyttelilla vi gjorde känns. Både skönt och ont. Och hemläxan blev så avancerad som tåhävningar x3/dag. Mer än så tyckte hon inte att min kropp behövde just nu för att inte skada den.

Jag fick mig en liten tankeställare där.

Nog för att jag känner att det är illa. Men att det är såå illa...det är inte bra.

Men men... Det är väl bara att tacka för att man (inte) blivit tagen på allvar. Det är jävligt synd att ingen kan böta för detta. Only in America... Ibland skulle jag vilja bo där. 

Igår var det en rätt bra dag.

Började morgonen med fotbollsmatch för Hannah. Sambon blev inkallad som domare.

Inga fördelar som dotter här inte...  

Och inte ens vädret kunde han döma rätt! Hm...rött kort?! 

Sen blev det några timmar hemma. Och han som inte hann badas i lördags hamnade i baljan.

Blev lite fluffig i det lilla päls som finns kvar. Mest i tupén på rumpan!   Men såå kramgo!!

Stå still kunde han t o m en stund! Duktig!!!

Sen blev det en liten promenad för honom och mig och till Ekliden ännu en gång för att se på Idas match.

Ligga på tork vid en solig, blåsig fotbollsplan var visst mysigt. För inte tala om alla man kunde håra ner...och t o m charma till sig en korv av. #lyckligNalle

Ida spelade tyvärr bara ca 3 minuter för att en kamrat lyckades pajja hennes knä mer än innan...   

Jag blir så trött...

Sen var det bara kväll kvar. Och söndagsångesten kvar att ta itu med. Så rörelselampan kom på plats och huset släckt tidigt. Ida fixade lite plockande. Tacksam. Men också rätt nöjd med att jag deltagit i mina barns intresse.

Och lite nöjd över att en sån där präktig förälder kunde tystas på bänken.

Elakhet ÄR ett hälsotecken av godo kan jag tycka.   

Idag har ett kik skett. En stuvningsdebut. Jobbat/felat/rätt ut. Ett akutmöte i ett lag... Och nu ska regnkläderna på och en kort promenad ske. Mörkret börjar redan dala... 

"...i den bästa av världar...lever ingen. Men om 25 dagar så..."

Bild lånad från en lokal FBsida...

De va bättre förr.

I huset bakom till vänster bodde jag som liten. 10B, första våningen. 

Yngst av 3. Den där efterlängtade dottern, sladdisen, efter 2 söner. 

Man kunde gå 10 meter till våran fina lilla affär och handla cigaretter till farsan. Två skutt till kompisarna man sköt mälbällor med. Man klättrarde i träd utan att morsan blev anmäld för att inte ha koll på sin unge. Man slogs i sandlådan utan att soc kom och hämtade en. Man trängdes i en liten lägenhet utan lyx. Man hade en bra uppväxt utan skottlossningar, våldtäktsmän och brända bilar. De var inte ens låsta på den tiden vill jag minnas. Det "farligaste" var de lokala förfriskade som satt på bänkarna och svor åt varann. Men de lät man vara bara och så var det problemet löst.

Senare fick man sina första öl utlangade därifrån (då bodde vi dock inte kvar på den gatan). Man blev inte alkoholist utav det. Trots en sommarlovsfylla på 10 veckor och bakfylla i 2 därefter... 

Man hängde ute alltid.

Alla var ute. Förutom de som hade det väl förspänt och hade TVspel å grejjer. De va lite nördigare. 

Man lyckades både rymma hemifrån och ta studenten med förbannat fina betyg. Trots att man rökte hela högstadiet och framåt. Och festade. Snattade. Och ärligt mer därtill.

Man slogs med ovänner. Man hade lärare som slog en över fingrarna med linjaler om man inte höll käften i klassen. Konstigt nog lärde man sig mest av dem.

Man upplevde invandrarklassernas framfart. Det blev inge bra. De åt mask och luktade illa. Och det sa man rätt ut. De höll sig för sig och vi för oss. Utan att vi var rasister. De var udda för oss. Vi var udda för dem. De gillade faktiskt inte oss alls. Men de kallade inte oss för Svennehoror för det. De bara sket i oss. De slapp duscha efter gymnastiken för att vi osade ner hela omklädningsrummet med hårspray och parfym.

Den där killen som var Jehovas Vittne hade typ samma förmåner.

Men vi. Var var minsann tvingade att duscha!!!!! Och gå ut på rasten efteråt med istappar i håret!! Vi hade ju inga ursäkter, hette det...

Vi fick faktiskt ett par iranska killar i klassen. Och en tjej. Hon hade huckle under nåt år. Sen kom hon på bättre tankar. Den åkte av och sminket, hårsprayen och parfymerna hade plötsligt allergin försvunnit för?! Va bra!!! Och så fort hon började prata svenska så fick man ta del av alla hennes fusklappar till proven.

Inte ens de tjejern och killarna tålde varann. En av killarna sket i handfatet på toaletten. Det fick han städa upp själv och lärde sig då att så gör vi inte i Sverige.

Vi hade en cansersjuk tjej. Henne lades mycket tid på för att hon skulle få vara med i allt hon klarade av. När hennes hjärntumör vann kampen gick hennes mamma ut i pressen och bl a jag beskylldes för att ha mobbat henne under hela skolgången... Tack för den. Kärringjävel!!! Den familjen skaffade 2 adoptivbarn innan dottern gick bort. De antastades sexuellt av karln i huset. Kärringjäveln teg och slog ungarna.

Man grävde ner sig i hästeriet. Föräldrarna nöjda. Då visste de ju vart man var. Nån hund fick man ju aldrig...och ingen egen häst heller. Vem fan hade råd????!!!

Efter den uppväxten så borde ju allt gått åt helvete?!

Facit sitter man väl nästan på...iaf delfacit.

Man flyttade mer eller mindre hemifrån vid 13. Inte på pappret såklart. Men man såg väl till att ha pojkvänner som antingen hade föräldrar som aldrig var hemma eller sen ännu bättre. Sånna som hade egna lägenheter.

Party mån-sönd!!!

Sen fick man jobb. Hur nu det kunde va möjligt med "den uppväxten" liksom... Dumpade killar och vänner utan framtidsprognos och skaffade sig senare både hund(ar), hästen och hade ork till allt i livet!!!!

Man lyckades få 2 ungar innan det var slut på den möjligheten. Skulle ju aaaaaldrig skaffa barn. Så det gick ju nästan bättre än prognosen.

Man bor nu i sitt andra ägda hus. På landet i dagsdato. Letar ständigt efter ett nytt. Den som har det bra vill väl ha det bättre? Man har hundar, katt, kanin och en sambo som står ut med det mesta. Fast vi har det ganska bra på landet. Närhet till natur, skogen liksom. Ungarna kan gå ut utan att bli våldtagna eller misshandlade för att de har fel kläder eller hudfärg. Kan odla mina egna tomater. Som inte blir vandaliserade. Mer än om att jag glömmmer vattna dem förstås... Hundarna kan gå ut och in som de vill i en väl inhängnad trädgård för att de inte ska bli överkörda av folk som sen tycker synd om sig själva. Miljöpartisterna fattar inte hur viktigt det är att vi som inte bor mitt inne i city också kan få leva. Och att vi inte kan åka cykel överallt. 

Man har alltid haft fast jobb.

Och bevisligen klarat sig från att sitta på kåken också. Fast man varit både stökig, full och rullat hatt tills det inte var någon idé att gå och lägga sig innan skolan började dagen därpå.

Är det inte konstigt va?

Snart val. Kan väl tyvärr ingen missat. Och man/jag vill ju  bara spy på sociala medier. Folk verkligen hatar varann för vem som man ska rösta på. Och samtidigt sitter alla och undrar över varför det är "krig" och de där no-go-zonerna som inte finns. Finns. 

Dammsugarmannens parti. Skulle aldrig få nån röst. För folk tränar och äter ju bara hälsosamt numera.  

Alltså hur kan de/vi/du/jag sitta och påstå att vi lever i ett demokratiskt land när ni/du inte har ett problem med att bokstavligen spy rakt ut i etern hur stort hat du har til någon som inte tycker som Du? Det är nästan inte partiet som är det "äckliga" utan just DU som delat.

Är inte det odemokratiskt om något???? 

Jag får det inte att gå ihop.

Självklart vill jag kräkas också på all jävla lull lull-fejk som kryddas överallt om våra partiledare. Den ena är ju dummare än den andra. Framställs de som. Och hur lite jag än tänker rösta på Miljöpartiet (som enligt mig är det värsta humbuget sen The Big Bang) så vill jag väl för fan inte att folk ska dö för att de delar ett salladshuvud som bra transportmedel istället för en fet diesel Suv!!! Me like The Diesel SUV dock. Så...kill me. 

Eller vänta. Jag är ju sån där cansersjukstämplad sjukbidragssnyltare. Jag hinner nog dö innan du behöver anstränga dig... Glöm mig. Lägg dig på soffan och hata nån mer förtjänt istället. 

Man skulle va kanin. Rulla ihop en matta när fransarna stör en...så slapp man se skiten!

I mitt lilla fjösiga liv då?! Va händer?

Mest ingenting. Men sen kommer det dagar då jag både orkar klippa halva tomtens gräsmatta, gå 100 meters promenad, bara tar 2st 1mg smärthämmare och solen skiner!!

Igår vettni.

Det har det hänt något alldeles, fantastiskt, underbart...!!!! Efter 12 år så kan nu dotterna äntligen vråla åt mig:

"-Sluta skrik på mig, mamma!!!!"

Den champagnefärgade lilla läckerbiten sitter äntligen bakom örat och....jag tjöt i min ensamhet av lycka igår!!

Min dotter kan höra!!!  Nästan bättre än vad din dotter kan höra! Pillutta dej!!!

Tänk om jag aldrig hade fått henne. Då hade jag ju aldrig fått bli så här glad. Och det finns folk som glädjs med en. De skickar hjärtan å grejjer. De vet ju inte ens vad jag ska rösta på!!! Tänk om...jag röstar...."fel"!!!

Tar de liksom tillbaka sina hjärtan då? Slutar de unna oss detta happy moment?? Önskar de att min dotter ska bli helt döv och att jag ska stryka under med 17 tumörer nästa vecka då??

Det är bissart att tänka så.

Men...ändå läskigt tänkvärt.

Man kan inte gilla någon innan man vet vilket parti som ska fortsätta förstöra vårt land (sorry to brake the news...men de kommer lyckas allesammans med det...oavsett...) och sen önska dem åt helvete när de får veta!

Man gör inte så!

Inte ens en Du. Eller Jag. 

Fotbollens Dag idag. Den var också bättre förr. Just saying...

-...and that´s all for now kids...-

Idag kom hon äntligen hit!  

Välkommen till Lundbacken, Lakrits! Hoppas du kommer trivas   Söt som socker är hon!!! Med öron som inte riktigt bestämt sig för att stå upp.   

Det är väl snart ett sekel sedan jag hade min kanin Snutte så det är lite som nytt husdjur detta. Fast nu är hon ju en väldigt snäll, rumsren, kastrerad och 3 år gammal Lady detta. Så det är ju lite lättare. Och när hon dessutom kommer från någon som vi känner väldigt nära gör ju inget. Fungerar det inte så får hon flytta tillbaka igen.

MEN. Det är klart det ska funka. Idag får hon dock vara i buren och vänja sig vid hundar som skäller och alla andra nya ljud. Men gosat lite har vi. Hur mjuk får man bli??!  

Annars har det varit en fin höst/sommardag idag. Lite sol och stekhett, sen lagomt varmt (småkallt alltså   ), blåsigt, molnigt och nu spöregn. 

Vi var på förmiddagen och kikade på Ekliden och Idas match. De fick storstryk av ett Köpingslag, men jag tyckte min lilla skitonge gjorde det jättebra ifrån sig. Lite seg i löpningen, men så sent som igår kväll hade hon så ont i sina knän att hon inte kunde gå ordentligt...så. Betyg Godkänt!!

Sen har sambon varit på plockvändor, jag har såklart sovit ett bra tag, tvättat lite, letat på nätet efter nåt jag ska ha...men inte hittar, Bosse har fått nå skit i ett öga så varet sprutade men ser bättre ut nu när knölen liksom "exploderade"  . Ida har återgått in i Erikssonfamiljen och Hannah och Lakrits kollar på kaninfilm på Netflix. Doris väntar ut regnet så hon slipper bli blöt på promenaden och den där Nallen...han är lite överallt och ibland i hängmattan om hussen bestämmer sig för att pausa. (Bra uppfostrad av matten, va!?) Karlar ska väl jobba? Och vi kvinnor käka godis framför nån bra film på TV:n?? Jomen så måste det ju vara...  

Måste säga att det blev en väldigt bra semesterinfluerad bild det där!  

En lugn dag. Rätt bra dag. Det börjar bli höst hörrni...

-...hävv ö najs ivning allehopa!! - 

Ja.

Nu är den över för i år.

Den där sommarledigheten som skulle bli så bra.

Vad jag har för ord nu om den,   , ska jag nog vara tyst om. Det kanske finns kristna som råkar ramla in här och de lär få bikta sig i veckor om deras ordförråd ska utökas med mina talanger...

Igår så kom ännu en bil in i familjen.

V90 heter den visst.

Går att åka i. Snygg. Visst...men inget jag skulle lägga över en halva miljon för.

Men, nu kan man ju ta sig från A till B iaf. #ommanskavaratacksam

Varje gång jag blir tvingad att köra nåt nytt så blir jag bara mer och mer paff. Alltså det är ju inte bilar längre. Det är ju datorer på hjul. Det är nästan så man inte behöver styra den ens. Och skärmar som visar tamejfasen om jag behöver pinka innan start eller om jag klarar mig till målet. Typ.

Dock är man ju hundägare. Och i denna så blir mina killar skalliga och Doris skulle bli platt i mitten.

Tur den inte ska stanna så länge den här heller...

Ja.

Imorgonbitti ska man alltså ställa sig till förfogan i tjänst igen.   Har ingen aning om vad som väntar mig, men befarar det värsta...så blir det nog värre än så. Stapla kanonkulor... It could be fun...they said...

Korta dagar ska jag dock fortsätta med ett tag till.

Och det är nog (skrives och tänkes med stooor motvilja) bra för mig just nu.

Hade jag haft en bra ledighet så hade allt nog känts bättre.

Men just nu är det nattsvart. Om jag ska vara ärlig mot mig själv. Det är tungt, två modeller... 

Att blicka framåt måste man väl så länge man andas!? Så jag ska ringa Rehab nu när jag kan ta mig någonstans. Så får vi se hur osams vi kan bli. Ska iaf passa på och ifrågasätta vart fan min remiss tagit vägen. VET att den kommit fram. Man har väl inlogg på 1177   Men varför ingen behandlar den...det kan man ju undra. Eller inte. Min VC har ju allt att förbättra och sämre kan den inte bli. Lite så faktiskt. Tragiskt. 

Fick en kalleles till bröstförminskning också. Great. Den har jag väntat på länge nu.  

Idag händer det nog inte så mycket mera. Ska försöka ta mig ut med vovvar en sväng bara graderna börjar dala. 27 nu. Blåser varmt. Det blir förhoppningsvis regn och åska av detta. Men strömmen behåller vi gärna, hörru!!!!   

Sitter på en tanke.

Imorgon lär den bli delbetald. Men frågan är om man orkar..ska..bör..vill...

Nu får det bli middag. Tonfiskröra å Te. Mer avancerat är inte någon idé att prova.

-...hur vet man det då?...-

I förrgår åkte vi till Stockholm.

Det och Leksand Strand är 2 av mina semester-"vill" för att det ska kännas "rätt".

Något Leksand blir det inte i år...av förklarliga piss-själ...vilket jag också ser som ett dåligt omen (Bosse)...men...

Det var ett hysteriskt dåligt väder när vi lämnade hemmet.

Och inte var det så mycket bättre i Vås när det hann ikapp oss.

Men sitter man på ett tåg så spelar ju inte vädret speciellt mycket roll. Och vi hann ganska långt innan det var helt över oss igen.

När vi kom fram var det sol och en liten promenad senare tog vi kaffepaus på Drottninggatan. Då himlen öppnade sig igen...

En hel kanna kaffe kan man ju kalla den koppen. Kunde gått 7 muffins på höjd i den... 

Regnet gav sig inte heller. Så...vi gick iaf vidare. Rikstaden, slottet och vidare i ösregn... Sen orka inte jag mera. Taxi till Grönan.

Familjen gillar ju sånt där som är uppåner, och spyframkallande så...

Jag åkte två.

Blå Tåget och 

Dock skippade jag trappen och allt där det inte funkar för mig att gå. Men överallt är det ju inte rakt så nog fan lyckades jag trampa till på ett ställe...och tack och godhelveteont blev det facitet...

#åhvajagälskarmittliv #ironi

Fick oss en Stuart i vinst iaf. (och en sköldpadda och nalle...)

Han fick hänga med ut på sjön också. Inte blev han gladare i minen för det men...andra fick ju nåt att le åt iaf.

Grönan utåt och Grönan bortåt.

Himlar och vatten fashinerar mig. 

Jag tror det är för att de är just 2 saker man inte kan påverka hur mycket man än vill. Född i fiskarnas tecken är jag ju dessutom. Så jag tror det är lite min grej. #gårintehellerattpåverkahurmycketandraänvill 

Ju längre bortifrån stan man kom desto lugnare känsla...

Mot Åland alltså.

Och äta måste man ju. Mest dessert. Hittade en favorit jag måste lära någon dotter att tillverka. Inte ens magen blev ledsen av den.

Mina fina  

Kväll blev det också. Och ner i säng kom jag lätt. Upp var värre...och blev bara värre...och värre...  #skjutmej

Sen blev det frukost.

Och taxfree, sol på däck, ta nån Irish och låta timmarna gå.

Den där skulle man hängt vidare på...

Av båten kom vi också. Sen tog mitt humör slut. Bussfan som de där Västeråsarna skulle åka med hade fastnat i nån kö och så vidare. De skulle inte ens åka hem med våran alltså!!! Ändå skulle det väntas på dem...och nog fan lyckades vi få vänta i 30 minuter innan några av imbicillerna plötsligt skulle med på våran skjuts för att de inte fick plats i sin.   Och det var dessutom en rejäl andrahands-sorteringen av människor som vi fick med oss.

#såklart #våsareärinte100 

Fy fan, på ren svenska, vilket människa med tillhörande morsa som hamnade vid oss.

Ljuger inte om muppen klagade ca 15 ggr på att han hade fått några plattor öl förstörda för 1300kr och 5 mobilsamtal senare så hade vi ju hört denna historien..om å om igen...och så alla omgångar som han nämnde det för morsan sin...!!   vore det inte för alla vittnen så hade jag strypt människan!!!! Alltså folk som den där är jag ALLERGISK emot!!

Han borde fan få nåt att klaga på! Prova canser vettja! Och gärna efterföljande komplikationer!  Unnar verkligen dessa klagoarslen det!!!!

Hem kom vi ju iaf.

Hundarna lyckliga över det. Katten smått besviken...  

Ett infall sähär på slutet.

Ett jag-fattar-fan-inte-vitsen-tillägg.

Vi kan kalla det spy galla. Eller vad som helst.

Kommer det någon dag där folk kan träna utan att lägga ut om det någonstans? Ropa till då så jag kan nätverka. 

Idag...inte mindre än 3 st på kort timme...

Först äter de onyttigt (vilket de tjockisarna inte borde göra...eftersom de tydligen bara gör det för att ångra sig efteråt!?) och så ska de klagas över det också!!!?   Era issues behöver psykologisk hjälp!!! Sluta ät vettja!! Köp ett salladshuvud och knapra på...och släng mobilerna för allas lycka. Så kan ni träna utan att störas. Och hur fan hinner man träna när man måste fota hela tiden? Fattar inte det där... Fotar de även sina toabesök? Det kan ju vara en kraftansträngning det med...

Och nej. Jag kan inte träna. Och JA det är jävligt irriterande, ont och bara beklagligt!!!!!!! Framförallt är det något som kortar ner mitt liv avsevärt...så GRATTIS!!!! Snart kan alla träna och äta skräp och lägga ut det hela tiden utan att jag ska behöva se skiten. Bra va???   Det är fan mer sjuka inlägg på den fronten är de där "politiskt insatta vrålaporna".... 

Eller 50/50. Ingen av parterna verkar veta vad de förhåller sig till faktiskt. 

#måstevaratjockamiljöpartisteralltihop 

OM dagen kommer när jag kan träna så kommer ingen behöva läsa det överallt och varje dag. #förnågonsvälmående För jag kan ut och röra på mig (ordmässigt) utan att alla behöver se det. Det händer ungefär alla dagar jag kan ställa mig upp.

Fy fan. Jag är väl för amazing!!!     #synslikheten 

Så. Nu blev mitt dåliga humör och liv lite mer behagligt.

Det bästa som finns är väl att få skriva av sig skit. Lite som att så på en boxbag (eller typ som att träna...utan att ta selfies ) . Som jag inte klarar av, så därav är jag alltså här.

Har vi klarat av alla undringar nu?

Fiskbullar, äggsås, ärtor och potatis...gonatt! 

-...feeling like Stuart...but sober...unfortunally...-

Jag ska åka bort. Imorgon. Lämna länet för första gången på 4 veckor. Jag ska titta på folk. Och dricka kaffe. Sen blir det lite annat också. 

-...slut på meddelandet...-