Det är lite för mycket nu. Igen.

Försöker ta det lugnt, vila och sova men...det funkar inte riktigt rätt. Hoppas allt lugnar ner sig. Och gärna snabbt.

Idag på jobbet insåg jag att jag aldrig varit så "off" fast jag har något helt fantastiskt framför mig. Bara 3 dagar bort faktiskt.

Hoppas att värmen får kroppen att slappna av. Hoppas ledigheten får hjärnan att sluta gå på högvarv. Hoppas alltet ger mig mer ork att bara tänka gott om allt roligt som komma skall framöver. Just nu känns det bara som att jag nö´glor på almanackan stup i ett i hopp om att jag inte glömt bort något viktigt.

Tror det kallas inre stress...

Jag gillar inte dålig inre stress.

Idag är det Hörcentralen som gäller för att stämma av hur Hannahs första tid med hörapparaten gått. Jag hade tänkt åka med dit men när surungen kommer hem så...nä. Ska hon av grinig för ingenting så tänker inte jag ställa upp på henne.

Så. Dagen får nog bli lugn och hemmavid istället.

Det mår nog jag bäst av.

Kanske ska ta och leta fram en resväska och börja packa lite? Då borde det väl snart komma in en känsla av bara godo?? 

Eller så får morgondagen ge mera. Dags att besöka den där oerhört obegåvade läkaren...suck... Och jag ser då inte fram emot att gå på mötet som hastigt kom en kallelse för idag, till torsdagen.

Näe. Idag blev ingen toppendag...

"...stress äter..."

Det är lite så man får nypa sig i armen.

Vågar man skriva och tänka att...det börjar gå bra för oss i familjen nu?

Det är nästan som att be om problem. Och jo..redan igår kom ett nytt gäng gråa hårstrån...och idag blev de flera...

Men först måste jag få dokumentera att vi varit på ännu en utställning med Busen och...alltså det GÅR BRA NU!!! Att sitta för nån månad sedan och säga: "-Äh. Vi anmäler honom till ett par utställningar för då har vi luckor i schemat..." och så sitter man nu här och ser på två gulblåa rosetter.

Det är rätt kaxigt. Inte kaxigt-mot-andra-känsla, utan bara fränt-kaxigt. Valde vi bara 2 rätt domare? Eller..är det så att han är lite fin även i andras ögon? 

Gimo var en liten och lugn utställning. Aldrig varit där förut. Domaren var bekant. Men att hon älskade pappan för över 4 år sedan är ju inget att hänga i julgranen nu. En helt annat vovve. De är inte speciellt typlika mer än möjligen insidan av det snälla huvudet och lite moves kanske... Jag är inte så bra på att se det läckra. Hemmablind. Typ. 

MEN.

Här är lite bilder. Jag skulle filma men...det var ju så spännande!!!!

Lipa åt domaren. Var säkert därför han "bara" blev 4 bästa hane va?   

Spännande!! CK hanarna ska slåss om det de är där för att vinna. Somliga Bästa Hane.
Och vi, och den sista hanen (norsk) ville ju främst ha den där blågula såklart!!!

Ett tag skulle Nalle få springa först, sa domaren. Snålt. Han sprang ju så bra där framme...hahaha...

Positivt. Han galoppade mindre den här gången. Det var nog delvis för att det var varmare. Och mååånga brudar som luktade gott.    Och så var nog hussen mer beredd på glädjeutfall den här gången. 

Vinnare av olika slag. Men....vi fick ännu ett CERT med oss hem. Fantastiskt roligt!!!!

Hade det inte varit den glada svansen så hade det...säkert inte gjort nån skillnad.   #realistjavisst

Håller med Lisa om att vi kan väl få ta med oss bilder på hanarnas svansar hemifrån? Fast...jag tror att då måste jag ta en bild när han är menlöst trött. Livet är kul. Har man kul viftar man på svansen. Gärna från sida till sida som ett torkarblad på en bilruta. 

Han har visst redan fått ett brinnande utställningsintresse den där herren?
Satt och tittade på BIR och BIM hela showen. Knasvovve. Jag gillar knasvovvar. 

Ännu ett härligt minne att blicka tillbaka på när det kommer mörkare, kallare dagar... De kommer även i år va?   

Igår var det vardag igen.

Måndag.

Och efter jobbet svimmade jag av och sen blev det en sväng med killarna och en annan sväng med Doris. Nu är det första dagen på löpet, så inga problem att ha dem samman allihopa så sett, men ibland är det någons tur att ha det lite roligare än nån annan - skogen.

Kooom då Söliga matte!!!!

Vi fick möte i skogen. En hane som inte missade att hon varken var en tjej eller att hon luktade gott. Så jag kopplade upp henne och lät dem passera efter väldigt delade meningar om det... Och när jag då står där och vänta på att bli passerad inser jag att...jag står i KANTARELLER!!!  

Jösses. Vart kom de ifrån?

Måste vara vårat "guldläge" just nu som slagit sig in även i vardagen???

Jättefångsten i påsen och med stort flin hemgång.

Hade gärna fortsatt om foten inte är så förbannat eländigt elak...tejpen har ju släppt och då har jag inget andrum där inte. Tur det är dags att åka till Fysio imorgon igen. Men frågan är...hur ska jag bli permanent av med skiten??? Den är ju bara en biprodukt av benet...suck...suck...suck...

Bosse. Nej. Han är inte bortglömd  . Han skulle också fått följa med på utställningen och gjort veterandebut i söndags. Men nä...pälsen är inte vacker just nu. Den ligger ungefär åt alla håll utom nedåt. Snygg är det ca 2 timmar efter bad sen...passar den inte på nån skönhetstävling. 

Men gubben har en svullnad som jag upptäckte igår. Den har setat längre in men nu alltså breddat sig. Magen knöt sig faktiskt lite, och matte har nu sovit så illa att jag har ont i nacke och halva ryggen. Gissar att mitt undermedvetna tänkt på han. Inte för att jag tror att det är nåt allvarligt (det får det inte vara helt enkelt) men om han har minsta lilla sticka fel så låser matten vid det. Han har ju liksom aldrig varit sjuk i sitt liv. *pepparpeppar Ja, förutom när huggormen bet han för nästan 9 år sedan då...såklart va han lite hängig då. Och så har han haft en period när han och Hoffa krockade i skogen då han var stel i bogen. Antaligen blåslagen och säkerligen lite broskbildning därpå. Ska slå en pling till veterinären och kolla upp detta. Mattes allt ska ha omsorg. 

Du är bäst mattes goBo.  

Fick ett väldigt tragiskt besked idag. Livet är inte rättvist. Eller är det det? Jag kände både sorg och...ett stort FAN inombords av beskedet. Svordomen kommer helt tagen ur att jag ser egoistiskt på situationen som nu kommer råda. Antingen är jag väl helt dum i huvudet som tänker på detta som jag gör. Eller så är det så att mitt undermedvetna börjat arbeta...och insett att jag lagt ner för mycket tid på andra och inget på mig själv. Inte ens när jag var som dåligast!! Så jag tror att jag reagerar som jag gör...för att jag tycker att det är min tid att vara prio 1 för mig själv nu.

Men...jag gissar, tror, antar att det som hände idag. Det kommer göra att jag förväntas göra mer för andra än jag orkar med.

Är man bara elak som tänker så, eller är jag bara snäll mot mig själv??

"När man nästan lärt sig simma så drar någon ur proppen..."

Inte för att jag vill tycka att det är då-tid redan, för det är så underbar känsla än idag...men helgen som gick kan jag inte låta gå obemärkt förbi. Fast det nu är då.

Vi/jag, tog ork till oss/mig och anmälde faktiskt den lille herren till en utställning för ett tag sedan.

Han har ju aldrig varit på någon form av liknande tillställning förut, och tanken var ju såklart att vi skulle vara duktiga och vara på inoffar när han var liten, hundträffar, kurser och allt sånt som man ska göra.

Men. Jag tar på mig hela ansvaret över att inget av allt det blivit av för Nallens del. Min hälsa påverkar inte bara mig själv dagligen utan såklart även hela familjen. Och därav har vi prioriterat bort "lyxet" och bara försökt ha det så bra det gått. Och i det facket ligger faktiskt inte hundutställningar. Men...en snäll vovve och motion har han såklart fått i massor. 

MEN. Som skrivet vi hade nu anmält och nu var det då i söndags dags att se vad han tyckte om det och mera vad en domare kan tycka om honom. Vi tycker ju såklart att han är bäst, finast och goast. Det gör hundägare. Men nu var det dags att inte vara bara hemmablind. 

Så JÄTTETIDIGT i söndags hoppade jag, Kaj, Nalle och Doris in i bilen och åkte mot Högbo.

I Högbo har det faktiskt alltid varit trevliga överraskningar för oss. Puck blev BIG2 där, Dante tog cert där, Bosse blev BIS5 där...och nu blev det liksom även i år så sjukt bra där!!

Domaren Torbjörn hade 2 lärlingar vid sin sida och de verkade överrens om att våran herre skötte sig så pass skapligt (trots galopper och lite glada skutt...) att han vann klassen med Exc och CK!!!

Det jag hoppades på var just ett Excellent och gääärna ett CK. Och det blev verklighet!!

Och...det blev ju sååå mycket mer än vad hoppet hade varit.

  Bästa hanhundsklass.

Nalle (unghund), 1 öppenkl hane och 3 champions i sammandrabbning.

En skrytbild efter dagen!!!

och en mycket bra kritik!

Vi åkte hem. Lite förvånade. Jättenöjda. Och...med ett CERT! för en domare jag aldrig hört om. Tack Högbo för i år!!!!

Något annat jättekul från helgen var ju att även systern Anna var på utställning på lördagen och tog även hon ett cert. Sitt andra. Så det blev dubbel glädje!!! Jättestolt över att äga pappan till dem, och jätteglad för Birgittas skull. Det var ju trots allt hon som hittade Bosse och trodde på kombinationen innan oss. 

Vardagen går annars...fr o m idag bra!

Måndagen var hemsk. Jag var på rehab och hon både drog, tejpade och knäckte saker. Nacken ballar ju lätt ur efter långväga bilåkande och så även denna gång...så huvudvärk, yrsel och så behandlingar...man har nästan dödslängtan efter sånt.

Igår ville jag gråta, provade Linnex med stor framgång och sov...men klarade faktiskt åka på fotbollsmatch med tjejerna på kvällen. Jag minns inte sist jag klarade av sånt heldagsschema sist.   

Men idag börjar det gå åt rätt håll känns det som. Jag blir mjukare. Det gör faktiskt mindre ont på somliga ställen som molat som tandvärk i år. Jag tror på Carro. Och hon verkar tro på mig.

Idag har jag dessutom setat på ett möte med en arbetsmiljöingenjör och vi har gått igenom en hel del grejjer. Samt det lär bli fart på chefen med mina terminalbrillor och bättra min belysning!!! Tänk...det räcker inte med att man säger saker själv inte...som om man vore en 12åring i trots... #suck

Dessutom ska jag åka och hämta mina nya glasögon och linser idag. Så nu kanske en del av huvudvärken kommer ge sig iom detta också!

Plötsligt händer det.

Stina ser inte bara nattsvart. KORS I TAKET! 

Iofs...jag har inte loggat in i journalen ännu...och jag vet inte om jag vill det idag heller, nu när regnet strilar och jag faktiskt kan andas och le.

"...en dag...en bättre dag!!! Idag! "