Månaden då det äntligen blev officiellt att jag fick mitt "nya" jobb.

Tacksam för det. Otacksam för alla jävla klagoanklagelser som folk av bitterhet häver ur sig.... Men det blev liksom så klart att jag nu gått vidare och kommer inte vara tillags mera. Nu är det mitt och ingen annans som ska göras.

Trots att jag inte ska "gå över" förrän i september så fick jag med mig både högsta och fler om att "upplärning" och "nedtrappning" var bra.

Och innan semstern tog fart så hade jag inte bara skitit i massor utan även skitit i mera. 

Sån befrielse!!!!! Sånt uppvaknande de fick...   Life´s good!!!!! 

Ljuset i tunneln.

Lediga dagar och veckor att se fram emot kom. Just i skrivandet stund är de snart slut. Men DÅ.

Det magiska är att en händelse liksom fick en att känna det som om semester är något vi inte ska ha lätt för i den här familjen. Förra årets semester är svår att glömma. Bilen dog och vi blev sittandes hemmavid hela ledigheten pga de löjliga reglerna om att man inte ska ha hund i lånebilar.

Denna dagen i år. Hannah tränade i Fagersta och jag skulle köra hem.

Den resan slutade såhär.

Att sambons jobb är orsaken till detta, även i år, känns magiskt. (punktering)

Lätt uppstart av ledigheten med att fixa lite hemmavid annars. Och prova nya minigolfbanan på Skantzö med efterliggande vinst middag på deras matställe.

Någon vann.

Tangerade banrekordet där och då hann man ju också göra.

Undra om man inte behöver uppgradera det, för det blev massflykt av "eländet".

19:e kom då ÄNTLIGEN min efterlängtade säng hem. Som jag väntat på den. Tapetseringen var ju redan avklarad då den egentligen skulle dykt upp veckor innan... (har svurit milslånga meningar för det, ja!!!).

Den där Nallen...han skulle såklart göra inspektion av nytillvärvet.   Den hunden.

Men måste ju va med där det händer! Hopp upp på kärran. Snosa, nosa och koll av! Hur ska man annars få veta något?

Jodå. Han var med och bar in sängen också...varenda liten del av den...  

Då. Den 20:e. Hade kastat in en anmälan till utställningen i Apalby till den dagen. Hoppet om det sista CERTET dog ju nästan samtidigt som anmälan gick ut då massiv-pälsfällning-3.0 självklart inträffade... Hur lyckas de, våra älskade vovvar??

Så när klockan ringde den 20:e så frågade vi oss 70-11 gånger om vi verkligen skulle kliva upp??? Åka för ännu ett VG för att han har för mycket huvud eller nåt sånt fjantigt...  Men karln hade visst vaknat på rätt sida (antligen efter en så god natts sömn i nya sängen) så obadad hund, lätt packning så gav vi oss då av mot Västerås. 

Det var hett. Det var några obekanta, otippade hanar med. Och kvickt insåg vi att domaren hade inte bara rosa tankar. Nåja...hoppet fick ligga på att få ett excellent  och gärna CK!!!!

Och visst gjorde det det!!!

Excellent!!!  

1:a med CK!!!!  

Och i Bästa Hanklassen blev det såhär!!!  

Pälslös men grann! De är min Nalle det. Och så tillsammans med kärleken kammade han alltså hem BIM.

Eller...hur var det nu?!  

Vi var x antal som hann ta några bilder av detta...hehe...

Tycker det är komiskt att domaren länge stod och såg på både Nalle och rosetten och ändå inte uppfattade vad hon gjort.   

Ofattbart härligt dag att lägga i minnesarkivet!!! Och kritiken ska jag rama in.

Sen den dagen har vi faktiskt rullat runt lite.

Tar igen alla resor vi missade förra sommaren.  

Hade hopp om att kunna få plats i Lidköping mer än 2 dagar, men en sjukt uppbokad camping verkar det vara. Och vi orkade inte byta platser för att få stanna längre. Men trevligt var det och hundbadet fick bra kritik.

Vidare gick resan till ett också knökfullt Gustavsvik. Bara för att få campa lite till. Och så hann jag faktiskt bada. Ute, Iofs i pool men. Ute. I Sverige. I år. Blir inga fler dopp antar jag.

Vädret var kanon. Och platsen tacknämligt på ett konstigt hörn och som "vanligt" så flyr grannarna snabbt och vi blev tämligen själva där. Om detta bara är en tillfällighet eller om de inte orkar lyssna på våra kortspels-uttalanden på kvällarna låte vi vara osagt. Det kan vara en blandning. 

Badbildbeviset. Tur jag hade Hannah som moraliskt stöd i eländet. 

Efter några dagar var det dags att ge oss av hemåt för att fixa inför den planerade trippen.

- Kan man få vara ledig...för evigt?! -

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om man bara kunde få bryta benen. Vilken befrielse. Det syns. Om man bara kunde få slippa ifrån... Alla diskbråcken i nacken. Sviterna efter cancern. Gallproblem. Magmunsbråcket. Magsår och inflammationer. Tarmfickor. Rörelseproblem...

Eller vad man ska kalla det jag gjort idag?! En del av mitt nya jobb, var det iaf. Som SKA bli bra för mig. Det smakade iaf bra. Jag hade kul, bra energi, i huvudet, för att ta 2 km fyss, nöjd-känslan infann sig ikväll. Jag fick ett nytt eget kon...

"Vilken otur du har..." Är bannemej den värsta kommentaren jag fått och får. Otur har man om man snubblar och stukar lilltån. Tappar bort en strumpa eller liknande. Det jag har är nåt annat. Förbannelse mer likt.   Jag har tappat räkningen, i...

    Den kom i år igen. Tänka sig. Fort gick det också. Bara snön ramlade ner... Men julen har varit jättebra! Förutom att H haft hög feber och varit som en trasdocka... Men har vi någonsin haft en jul när alla varit friska? Tror inte det.  ...