Alltså...vad tänker ni om munskydd?

1. Något andra kan använda...
X. Varför inte?
2. På A svarar jag B. Och på B vet jag inte.

Jag mötte totalt säkert 60-100 pers i lördags. Totalt kanske 4 (!!!) hade munskydd på sig i köpcentrat.

Först, måste jag säga, tyckte jag nog att det måste vara lite fjantigt tilltag.
Men nu. När jag upplevt Erikslund i folkhav...vart är respekten att hålla avstånd??? Jag flydde åt alla håll och hörn för att undkomma andra som bokstavligen går omkring som att inga faror fanns i världen!!

Nä. Jag kan nog absolut tänka mig att ha munskydd på sånna platser framöver.

Men bäst av allt är ju sånna här platser förstås....

- Gå din egen väg. -

Söndag.

Gjort den första arbetsveckan efter semestern. Och den var ju UPPLYFTANDE.  Måsen har då ställt till det ordentligt - vilket den kommer få veta. Fjädrar kan ryka. Jag kan plocka dem...

Jag blir så trött...

Och mina glasögon har fortfarande inte dykt upp.

Det gör mig ännu tröttare. På många vis. Jag ser inget... Och huvudet ger upp efter en halv dag för att jag måste anstränga ögonen så förbannat. Frågan är om jag verkligen ska jobba imorgon... Som nån klok sa: "-Hur många fler än Du skulle åka och jobba när den för det första är förbjuden att köra bil och för det andra inte ser nåt?"

Någon kan ha jätterätt i det. 

Snälla Synsam - ring imorgon!!!!!!!   Gissar att det kommer bli nåt som gör att jag inte kan ha dem. Min vanligt tur liksom. Men hoppas på under kan man alltid göra. 

Hösten är iaf här. Det regnar är kallt och allmänt otrevligt. 

Byggnationerna går framåt. I skrivande stund lyssnar jag på "dunk, dunk, dunk, dunk..." från när galler nitas fast. Åååh va jag längtar tills det är klart!!!!!!!

Ett getingstick i tassen har Chrille hunnit med idag. Det gjorde ont. Det "roliga" är att han låg och lekte med getingen en bra stund. När jag fick syn på vad det var han hade...så skulle jag såklart ta bort den. Stampade på den och kastade den åt sidan. När han reser sig upp går han på den!!! Och gadden var då självklart uppåt. Vad är oddsen??? Kunde ju lika gärna blivit stungen i nosen 17 ggr innan liksom...

En skogsrunda botade hältan och humöret på "lillen". Hade en dialog med hans uppfödare. Jag har konstaterat att han har nästan lika långa ben som sin pappa... Hon hade konstaterat att hon aldrig haft en valp med så långa ben som syrran.    Älgkalvskullen är ett faktum. 

Borstat bort ludd och klippt tassar på Chrille. Borstat bort ännu mer av hans far (när slutar fällandet???) och saxat fram ett par öron och ett par tassar på Nalle. Coronan gör inte så man liksom piffar till dem varje dag direkt, syntes...hehe...

Men de lever och mår bra! Smått uttråkade. Men just nu finns det inte riktigt tid för överdådiga händelser. De är ute hela dagarna i trädgården iaf. De har det nog bättre än de flesta andra vovvar tror jag. Men...så fort allt börjar bli klart ska allt kompenseras rejält. 

Hantverkarna är verkligen välkomna any day now. 

Hade tänkt mig en sennenträff idag, för första gången på evigheter, men... 

Jag är inte riktigt kurant. Somnade på eftermiddagen när jag låg och frös som en liten kotte. Smått ont i halsen, nyser och täppt... Hösten är inte min grej. Det är kallt. Jag blir sjuk av kyla.

Funderar på en hel del just nu. Allt från jobb till mera. Kan bara konstatera att jag har inte tid att jobba. Ska bli mycket ledigt framöver. Lite här och där och så lite oftare än det tror jag. 

- Att se är en fördel. Att höra är något helt annat. - 

Igår morse var det nästan så man ville stanna tid och rum för evigt.

Kaffe, Håkans Räkmackor och grisar...   Själavård! 

Sambon å jag (och såklart 3 st hundar som fick smaka). Sol, fångelsång, 23 grader...höstligt perfa morgon liksom.

Det är liksom sluttampen på semestern som sker just nu. 

Passar på att skriva lite här när det endå är "skitväder" ute. Åskan mullrar, lite blixtar...ösregn. Ja. Slutsommarväder. Men det gör inget. Jag har faktiskt haft FANTASTISKT bra Stinaväder den här lilla ledigheten. Ynka 3 veckor. Det är för lite för återhämtning...men det är väl bättre än inget. Och med tanke på det ljuvliga, stekheta vädret jag fått så är jag mer än jäkligt nöjd att de 2 tidigare veckorna, jag blev tilldelad, inte var allt jag fick i år. Då hade jag klappat ihop!!!!

Extra pluss var ju såklart Öland. Jag kommer leva på det länge!!! Och jag ska tillbaka. Jan hanns ju inte med...bl a. 

Kidsen har börjat plugget båda två nu.

Ida på gymnasiet och Hannah i 8:an. Det verkar som det går bra hittills för dem. Man kan inte få allt...men lite bättre än vad de trodde. Jag tror det kommer bli bra till sist. Och det man inte kan ändra...får man leva med eller skita i. Så enkelt är det. 

Dags att summera lite av sommaren kan jag tycka. Även om det faktiskt är 3 dagar kvar av bästa tiden på året.

Vi håller på med lite fuffens här hemma - ja. Det är långt ifrån klart. Men det är sååå bra hittills.

Sneakpeak?

Man behöver väl inte vara ingenjör för att fatta att vi ändrar lite i huset va?...  

Mer om det kommer säkert här. När det händer mera. Just nu är vi lite i händerna på proffs.

Självklart har vi ju hunnit med mera. Njuta. Vila. Träningar har startas igen. Ja, lite mer vardag är igång.

Vardagslyx. I olika format.

Det börjar äntligen hända saker i mina uppfödarrabatter också. Antagligen så ligger vi efter i utdelning pga den förbannade skogen som tar nästan all sol numera.

Höstens göra - hitta vem f*n som äger skogen och kräva att de gallrar - MYCKET. 

Jag har fått mina nya linser. Jag ser!!! Oj, va jag tydligen ser bra. Sambon är inte förtjust i att jag även ser alla små färgprickar, 3 meter upp, som hamnar fel.   Men. Hur bra jag än ser här hemma hjälper mig ingenting på jobbet. Snälla, kan jag få meddelande om att mina glasögon är på g!!! Vet faktiskt inte hur jag ska sköta bilkörningen och jobbet nästa vecka om de inte kommer... Optikern var lite missnöjd med att jag skulle köra bil innan jag har mina nya på näsan. Så...vem är min taxi på måndag????

I värsta fall får jag väl helt enkelt...ja...sjukskriva mig? Det är inte ett dugg spännande att försöka köra med en synlängd till motorhuven. 

Vovvarna mår bra. Doris är som hon är med maten...men de andra två äter och fäller päls i kapp. Chrille är en rolig prick. Nalle är bara som han är. 

Sambon failade semester idag och har jobbat.   Inte hans fel iofs. Men...det är som jag alltid säger numera. Folk är inte normalt fungerande längre. Alla smartphones och så strösslat med Coronan...det har liksom gjort kortslutningar värre än värst i huvuden. De fattar ingenting längre. De kan inte tänka själva. De har noll förståelse för andra!!!! 

Därav säger jag som jag alltid sagt - Mig själv och mina egna först och bara! Det är väl ingen idé att lägga ner massor av energi på folk som aldrig kommer varken uppskatta det eller återgälda tjänster?! 

Nä...livet är för kort för att lägga på annat än sånt som är värdefullt. 

Imorgon är det arla morgon. Husvagnen ska på rull. Wakeboard-SM ställdes ju tyvärr in... #damnbullshitreason men vagnen var inställd på Fagersta och då ska den såklart få åka till Fagersta. Sen är det faktiskt ganska mycket innebandy i helgen. En JAS Elit Cup i Örebro som vi tyvärr inte får närvara på... #damncorona... men det ska livesändas och jag ska bänka mig med allt gott man kan tänka sig. Och så lite mera gott när det första gottet tar slut. 

-...egen skörd är godast! -

Det funkar ju att ha semester lite hemma också.

Man kan göra saker man inte kan göra borta.

T ex övertala/lura avkomman att baka. För det är hon ju sjuuukt bra på. Smaka är jag bättre på.

Och då kunde hon då ge igen mitt smartass-drag, med att slå av sin bästa klubba. 

Det blev dyra kakor det där... 

Och de salta vovvarna fick ordentliga bad. 

Men kanske det allra bästa är... Man kan få slå sig ner och njuta av lugnet på kvällarna efter att man gjort allt vi gör för oss.

- Hemma. Där man kan andas utan munskydd - 

Underbart är kort. Hade gärna stannat en hel vecka till men... En oerhört efterlängtad optikertid drog oss hemåt. Samt en dotter som gärna ville hinna hem och landa innan skolstarten. Då får man packa ihop och tacka för sig.

Men jag ska tillbaka. Det ska jag. 

Bara se liksom. Vem vill inte se detta när man kliver upp på morgonen???

#nofilterneeded

Vi jagade upp Hannah (hon gillar att sova länge hon!) och allt packades ner och in för avresa. När det sista plockandet hände tog jag en sista promenad med vovvarna så de skulle bli nöjda. Stekhett redan kl 9. Det är väl tur man har AC i bilen va??? För hundarnas skulle menar jag.

Vi hade väl en himlands tur som kom och åkte när vi gjorde. Rånet i Böda missade vi. Och alla verkade ha åkt hemåt innan oss. Bra där.

Ett stopp i Västervik för lunch och...bus.

-Jag vet att jag inte får äta koppel. Men hur ska ni annars se mina nya, vita, fina tänder???

Knasvovve. Bästa modellen. 

Hemresan gick som vanligt saktare än bortresan. Är det för att man inte vill hem?

Mycket trevlig resa blev det! Mycket! Det är väl inte så länge tills vi köper våran husbil och får åka själva jag å sambon + hundarna som inte har något val. 

Men i år funkade det att hänga med de konstiga päronen. Och jag tror de var ganska nöjda båda skitongarna.

Hemma var det ju inte lika roligt att packa ur allt...men...någon måste ju göra det och hembiträdet lyser fortfarande med sin frånvaro.  

Tack för allt lilla familjen Inte-som-alla-andra!   

- Family first. The Family I have. -

Ny dag. Nytt vackert väder.

Som tydligen skulle innehålla Padel. Jag har ingen aning om vem som vann, men de va svettiga familjemedlemmar som kom till vagnen innan lunch och nöjda och glada var det också. 

Sen blev det lite bad. Och till någons glädje...hundbadet var tomt på morrande oljud!

Goa killen! Så glad så glad.

Så fina tillsammans!

Sonen var inte sen att hänga på farsan ut i pölen idag inte. Och inga koppel behövdes. Livet liksom!!!  

Badets efterbörd. Chrilles luddpäls blev som ett saltkollage.  

Det blev ett besök i hundduschen på campingen och föning efteråt. Man behöver ju inte sno allt det goda med sig hem. 

Brudarna tog sig en promenad in i stan och strosade runt. Vi slappade i solen.

När de var åter så skulle de visst svalka sig. Och Hannah hittade husdjur hon tyckte vi kunde ta med hem. Nejtack.

Slemmiga urtidsdjur.    Jag föredrar päls!!!

Kvällen kom. Vi käkade, spelade kort (Jaaaag vann!!!!!!), gick promenad till andra sidan av campingen (för att inse att vi hade verkligen dragit vinstlotten av platsval) och kvällsvyn förevigad i både mobilen och minnet.

- Att vara tacksam räcker. - 

Ännu en god och lugn natt i vagnen. Chrille kan ju detta med camping nu. Upplärningstiden gick fort men...han är inte så saktfärdig av sig han inte.   

Solen sken.

Dags att se lite mer än camping även för mig.

En rask promenad in mot staden...stoppades efter 700 meter för då var det en trevlig farbror som ville veta, påstå och allt och lite till om berners...och spekulerade i en väl känd kennel i rasen...och att han sen skaffade annan mindre krävande ras...

Vi skrattade. Jodå. Visst vet vi väl om en viss Stora Brogårdens kennel?! Namnet känns bekant...  

En kortare skogsmullestig tog oss till en av måste-se-sakerna.

En trapp som hette duga. Men det var nog jag som hade det värst i bestigningen.

Fint. Massor med folk!!! Så vi beskådade alltet på håll i skuggan istället. 

Kan aldrig sluta fundera på hur det måste varit att bo i sånna där slott förr i tiden. Lite självdragigt men...rätt tjusigt!!!

Smart placerat ställe kan man väl påstå. Med den slingriga trappen ner så kunde man nog smita undan fint. 

Going doooooown... Försökte behålla min höjdskräck i schack, se något av utsikten och INTE trampa ihjäl Doris samtidigt. I did it!!!

Skulle ha tagit höger till Solliden men...det får bli nästa gång!

Varmt för hundarna och jobbigt för mig.

Vi gick till hamnen istället.

Drick-och tassdoppspaus. (för hundarna alltså)

Var det alltså här han var öde...på en ö...?...

 
Lantisvovvarna spatserade på som om bryggliv va vardagsmat.

Här får nästa års middag ske.

En fin vända på ca 6 km blev det. 

Vad skulle man göra resten av dagen då????

Som på beställning...planerade in en eftermiddagstripp - och då kom molnen som direkt. Perfektamundo.

Hela klanen packades in i bilen och så åkte vi.

Mycket konstiga saker kan man få se på den där ön. Jag har ju som väl känt aldrig varit på någon av öarna tidigare...men...somliga saker måste väl anses vara lite udda även för vana resenärer?

Vem kom på att pariserhjul mitt ute i ingenstans, kameler och majsfält i mångfald är passande för en liten ö i Sverige???

Den öländska kossan var bara cool.

Detta. Hört talas om. Men...jag fattar fortfarande inte vad som är just grejen???

Åkrar? Ska de ha namn alltihopa???

De hemma får då fasen inga namn av mig.

Nämen. Där är han ju. Den där Erik:en.

Vi närmar oss. Doris och Chrille fick lift över gallerområdet till bron. Nalle...han bara gick han...

Såå lång va han ju inte som jag trodde. Hur häftigt vore det inte att göra en kåk av denna?? Fast...jag och trappor...näe...vi skippar´t.

Folk är så kreativa. Fast först måste jag erkänna att jag inte såg någon av dem.

Nya glasögon tack!!!!

Den dottern som vill vara med på bild!

...och den som var på sitt inte-vara-med-på-bild-humör...

Men. Detta är MIN blogg och att bli lite smygfotad (och publicerad) har ingen mått illa av.   

De kommer ur min livmoder. Alltså äger jag rätten. Eller något liknande...kanske...inte...Äh.

Humöret gick över sen på henne. Bildbevis kommer längre ner. 

Doris var av samma åsikt som Hannah inför fotograferandet. Men de andra är ju fina tycker jag!

Hade velat ta stå och fina bilder på dem alla...men INGEN av dem är i pälsar som ska visas i dagsljus så... Det blev bra såhär tycker jag. Minne är det iaf.

Efter att alla andra hundar på stället skällt ut oss efter noter så var det dags att återvända till bilen.

I sann turist-stil på sambon.   

En liten farbror och en liten tant ute och lufsar.
(De längst fram i bild vet jag inte vilka de är)

Hejdå Erik.

Lite kringelikrokar tillbaka till campingen gav oss detta.

(Trodde helt ärligt att det var kossor på rymmen först...glasögon som sagt...vore bra att få nya...)

En fin dag. Bästa var väl vädret. Liksom anpassade sig... Me like.

 
Mrs Sunshine...kom som skrivet...framåt kvällningen...som alla tonårs-grävlingar...  

- Tage. -

Vaknade till Solen och Vindarnas Ö´s bästa väder. 

Chrilles campingnattsdebut gick över förväntan. Han sov som ett släckt ljus. Precis som hemma kan man ställa klockan på halv 6 och så piper han när han vill ut å kissa. Han är så duktig såå!!!

Tysta och duktiga vovvar. Till skillnad mot en husbil i närheten där en viss Mojje (gud hjälpe mig...hade hunden varit min hade jag stypt den!!!!) Varför måste man ha småhundar som tillåts låte så förbannat illa????? Är det liksom omöjligt att uppfostra Papillons?????? Eller..är det omöjligare att uppfostra ägare av sånna kanske... De var skolexemplaret av ägare och hund som ständigt skäller på varann.

Ni vet.

Hund: *voff

Ägare: Tyst!

Hund: *voff

Ägare: Tyst!

x55gånger i kvarten.

Andas i papperspåse...

Nåja. Våran semester. 

Kaj och ungarna gick in i Borgholm och strosade på förmiddagen. Jag..."illa"...stannade kvar i vagnen med vovvarna och njöt sol och varma vindar. Jag är alltid dålig dagen efter långresor så det var bästa alternativet just då. Det är ett aber att vara sån här..men ingen verkar ju kunna göra något åt det...så jag löser problemet med att inse att skit kommer vara skit och så får jag göra det jag kan. Även om att göra ingenting är det enda. Fan. Kärringen har utvecklat någon form av tålamod de senaste 5 åren tror jag. Obehagligt. Insikt. 

Men efter vilan och familjens återkomst blev det vattenintag.

Nallen behövde ju få vara Sjöbjörn!!!!

Chrille har väl aldrig sett vatten så nära någongång. NyfikenhetsLycka!!!

Men farsan...han verkar ha blivit ett vattenmonster utan dess like. I am so happy. Aldrig haft en sån vattendåre.

Tyvärr va vi inte ensamma vid hundbadet så det fick bli koppel på. Det var en badnymf till Golden med familj där samt en familj med två morrande hårbollar.

Lika bra att ha våra i koppel så inga hjärtinfarkter skulle ske (på de små oljuden).

Och såhär gick det sen.

     
-Ni sa hopp i! Jag hoppar i!

   
...lite hjälpknuff av Ida...så kund man ju ta några simtag! Och Nalle höll såklart koll så sonen inte for illa.  

  Han simmar!!!!  

 
Världens snällaste pappa lät sonen åka med på ryggen in till land. Alltså hur jävla snäll kan man vara!??

SjöNallen!! Kan förväxlas med en säl också...hahah

Hon som man får kasta i plurret. Hon som simmar hur fint som helst bara hon kommer i. Doris kan!!!

Efter vätan så sov vovvarna gott! Gick liten promenad för att torka upp men sen var det bara att njuta kvällen.

God!

Mys...

Först var man ju tveksam på att åka bort och campa..men med facit så var det liksom inga problem att hålla några avstånd. Vi hade ju bara bästa platsen liksom.

Lilla Pärlan i kvällssolen.

-...man kan göra som alla andra...eller så kan man göra som vi...-