Det gick ju bra att jobba denna veckan.   

Gick dit, allt annat än kry, i måndags. Fixade att stå ut (bara 4 akuta toalettbesök) tills allt var omhändertaget för dagen... Hem och våndas över illamåendet som medicinen ger. 

Vaknade i tisdags...booom. Kryddat mående med feber och halsont som FAN.

Strax därefter började man nysa...och nysa...och snora...och...

2 av mina bästa vänner sedan dess.

Och ännu är inte vårat samarbete slut.  

Blir spännande att "gå på semester" på måndag igen. Just nu känns ledighet som jävligt långt borta. Och jag tänker iaf INTE vara ledig om jag mår som nu. Hell no. 

Men. Vart fan har min tavelleverans tagit vägen? Jag har köpt 2 precis så mig:iga som tavlor bara kan bli. Ska upp på bästa, synliga platsen. 

Jävligt synd man inte kunde ta en till jobbet... 

- They don´t know...what I know... -

Hur sammanfattar man denna dag?

Jag provar med typ...många bilder.

Arla morgon kan man kalla det. Närmare bestämt kl 05:00. Mot champagnfrulle MT.

Vet inte annars hur man sammanfattar en sån här dag.

Men jag tror hon blev nöjd.

Nu försvann livet i skolan och den "tryggheten". Plötsligen ska man vara vuxen och veta vad man vill göra i resten av sitt liv. Det vet man ju inte. Men hon har en plan. Och ett tag framåt ser den ut som:

Hitachijobb. Och säkerligen en hel del träningar...

- Världens bästa Ida. På alla vis -

Nu är det nära. Jättenära.

Det sista är nog inhandlat. Det sista är nog inslaget.

Men för att inte glömma bort att vi har en till dotter som faktiskt gjorde sin sista dag i 1a ring idag så fick hon välja hur hon ville "fira" sin dag.

Hon valde Mocca Deli.

Den funkade.

Inte i tiden att gilla att bli fotad. Men. Se jag har ff lagligt förmyndarskapet över denna så... Bild. Gjord.

Sen blev det björkning, ballongblåsning, bygga bord, hämta bord, stolar hit och stolar dit... Och inte fan vet jag om allt är som det ska inför morgondagen. DOCK. Jävligt irriterande med denna blåst som gör att jag inte tänker jaga serpentiner och ballonger hela natten, gör att de får komma upp imorgon istället.

Vilket jag inte gillar alls. Jag vill ha så mkt som möjligt på plats. NU. Igår hellre. Förra veckan helst.

Men. Men.

Nu hänger det iaf en vimpel där den ska. Gonatt. Imorgon snart här...andas...

- Nu är det nära. -

Avcheckat.

Ok. Inte ett dugg smart men... I did it!

Och förbättrade min tid med typ 5 min från förra gången. 21,09 tror jag det blev.

Att jag har pannben...kan de aldrig ta ifrån mig. Inte ens en ortoped.

Men detta kommer betala sig... Men då stannar jag hemma. Huvudsaken var att jag gjorde det. Och det gjorde jag.

- När man vill bevisa nåt för sig själv en liten stund... -

En helg som varit till 76% skittrevlig.

Varit på Street Food Festival och så avslutade det med hotellmysigt. Steam har jag inte provat så det var väl dags nu!?

Det var verkligen fint. Älskar detaljerna överallt. Och personalen ska ha stor cred för sitt jobb. Maten superb. Ja...ingenting att klaga på där!!

Sen att man blev sjuk när man kom hem...är ju inget jag kan klandra dem för. det har väl sina andra orsaker...enligt senaste 1177 meddelandet. Ja...jag kör strutsmetoden där än så länge (igen). För den metoden är jag svinbra på. 

Överlev gärna lilla vän!

Vi har hunnit lite hemma också. Innan vi drog iväg. Så nu är det bara att hoppas allt planterat överlever. Mest spänd på majsen som nyss landade i jorden. Överlever de så är det ett mirakel.

Hundarna mår efter omständigheterna bra. Bara vi kom hem så äter Chrille med god aptiti. Han är ju bara så knasig den där...  

Jaha...då hände det då. Nyss faktiskt. 

För första gången på 14 år så har jag sökt nytt jobb. Den såg de inte komma... 

Nu är tjänsten ju skapt för en person som "ska ha" den, men jag tror jag just skapade korsdrag i sökningshögen.  Tänk om man fick vara en liten fluga på en vägg i Strömsholmstrakten nu. Hehe...

För övrigt så flexade jag ut idag pga måendet. Sliten...trött...maghelvete!!! Så less på den att jag kunde avvara den på alla vis. Det funkar dock inte sägs det.

Måste ta och logga in på 1177 och kolla vad cykelreparatörernas senaste genialiska idé är i den frågan. Antaligen ingen alls. Än. Då måste de ju jobba...

En sak blev jag faktiskt ledsen över. Det var att hälsan fick stå ivägen för när jag skulle få kolla på Idas comeback i plastbollande. Sura/Rönny/Skälby fick möta Islands landslag. Det låter större än det var... Men det stora, riktiga, var ju att hon fick spela!!!

Mitt i smeten ska stjärnan vara 

Nåväl. Det var inte sista matchen. Det är nu det liksom börjar. På nytt. Älskade unge.. Som snart tar studenten. WTF händer???? 

- Hade väl inget mer att avslöja idag då...-

Helvetet har nivåer.

Att försöka tänka på Mig är en liten egenskap jag...inte riktigt är bäst på. Milt uttryckt. Utbildade har sammafattat mig ganska bra med 2-delad bedrövelse. Fan att han hade rätt. Och har rätt. Och lär uttrycka sin rätt när vi ses nästa gång. 

Men så ibland. När det varit lite för djävligt. Inte i närheten av skoskav såklart...  ...men "lite tufft" en längre tid...då kommer en dag som idag.  

Jag har konferens med mig själv halva natten och motvilligt. MOTVILLIGT. Kom fram till att vi skulle stanna där vi sover. När vi sover. Vi är jag. 

Så fick det då bli.

Igår. Minst 6st påtalade under gårdagen att jag borde, skulle och ska. Så då blev det så idag då.

Jag lyssnade...halllå??!! Nån som insåg det omöjliga??!!

Och nu. Jag borde inte ha gjort det va?

Vad händer?

Jopp...ny idol i raden... Apa ser. Apa gör.

HUR ÄR DET MÖJLIGT?????? Hade jag inte gjort mig kvitt sånna modeller? Jag trodde jag lämnade den i containern i ämlighetens högvarv...

  Jag orkar inte...

En av De Mina var stolt över mig idag. En av De Mina som vet. Och trots mitt spottande och fräsande så kvarstår stoltheten. Märkliga människa   Love her. 

Så. IRL. Nu är kaos ett faktum. Och ja...vem kommer bli CC/SSS Combined? *tuddiluuuu 

Har lite svårt att bestämma mig för vilken roll jag ska ta först... Men båda kommer ske.

Jag vet i fan. Men...arbetsmoral. Det är inte hälsosamt. Inte för sånna som har det i sig iaf. Har det I SIG. Inte säger orden. Big difference.

Arbetsintervju...kom nu...

Och får jag önska en liten detalj. Hoppas en mobil ringer snart, och igen och igen och igen och igen och...IGEN. Ingen pre-helg i solgass. Nejtack.

ps. Vem vill ha en kung som är 80 ett stenkast bort? Det är ju snart dags att ta träfrack och så kostar allt om igen...

- Skjut Gräv Tig - 

Kivra. Appen som skapar nyfikenhet.

Idag åkte jag själv till mamma och pappa för att lämna lite tomatplantor och även slinka mellan med lite sy-fjäsk-hjälp.   Var ju "tvungen" att testa de sprillenya sommardäcken. 

Mitt när vi sitter och pratar så plingar de till i mobilen. Ett brev från Försäkringskassan.

Hade ärligt glömt bort att jag ansökt om en sak... Och nu stog det bara att det ankommit ett BESKED. 

Alltså...det är bara sjukt när man ser ett besked från Fkassan som en framgång i livet. Men just nu så kan jag räkna framgångarna på 2 tår sen rätt många år tillbaka, så när nu min ansökan gick igenom så måste jag bara jubla. Eller nåt. Det är väl en lugnt sagt sjuk sammanfattning av ett skitliv när jag får leta glädjeämnen på Fkassan va?  

Hur som. Nu känner jag att jag äntligen blivit tagen på allvar på en punkt i livet. Iofs så har jag aldrig haft motgångar *peppar peppar via denna myndighet. Aldrig någonsin. Eller som vännerna brukar säga. Du om någon ska inte ens kunna ha problem med FK. Du är inte frisk någonstans. Till skillnad mot alla myglare... 

Jag har nu resten av kvällen alldeles solokvist.  

Hannah är hos pojkvännen. Sambon och äldsta drog precis iväg på innebandyavslutning med padel, mat och annat galet kan jag anta. De får det nog roligt!!

Och min kväll är planerad in i minsta detalj.

Inga hysteriska utsvävningar utan det ska letas kort till studentplakatet, käka pizza och ha seriemaraton. Det tuffaste beslutet är vilken av serierna jag ska sno mig in på bara... Älskar att ha sånt I-landproblem. 

Igår kollade jag klart på Leva Life.

Jag fick ett wakeup-moment av den. Insåg att även om nu jag klarade mig från cellgifter och strålning så ska jag tala om att "bara" bli opererad (och då har jag inte ens räknat in komplikationerna efteråt) är inte heller en så enkel upplevelse som folk nog tror. 

Iofs så blev ju mitt liksom en huxflux grej av allt jobbigt. När kallelsen försvann med posten. Fick inställa mig i Linköping på bara några timmar. Hysteriskt rädd.

Och sen den större operationen. Där allt gick bra och obra samtidigt. Och allvarlighetsgraden hann jag inte ens reflektera över. Har jag gjort det ännu??? Tvek. Men inser ju nu, att innan allt, när läkaren ringde, och sa åt mig att hon skulle sjukskriva mig innan operationerna bara för att jag skulle få "umgås och bara mysa med familjen" inte var en barmhärtighetsgrej. Utan att de verkligen inte visste hur detta skulle sluta... Jag fattar nu. De trodde livet va kört.

Jag tog också med mig, från serien, hur nog folk runt om känner sig/hur min familje kände sig.

Att de, när jag väl fick komma hem, tassade runt på tå... DET svider i hjärtat än idag. Stackare...  

Tänker på när Ida ringde mig på lasarettet och sa: "-Mamma...du måste komma hem!! Vi kan inte sova. För pappa dammsuger och springer omkring hela nätterna..."

Tur den tiden är förbi. Har man tur så tar det lång tid innan den återupplevs. Som bäst, aldrig igen. Men, realisten i mig (och läkarens ord) säger annat.

Nu ska jag fortsätta härja runt bland gamla kort... Och dra en lättnandets suck över beskedet. 

- Inte utan min Kicki och Jattelaskan... -