Nu mer än någonsin.

Att vara positiv är inte min grej. Jag höll ut länge. Men när skiten väl var i huset...

Första positiva snabbtestet förra fredagen.

Inget tvivel på en dunderförkylning. Men ingen feber alls. Individen pigg för övrigt.

Jag uppmanades ta ett snabbtest.

Men...enligt restriktionerna - Familjekarantän...   

Det gick ju bra i några dagar. Vi hann fixa och dona inne och höll oss hemma. Tack gode Någon för att vi hade veckohandlat innan det small. Men det går ju fort att bli less!!!!! Räknade och räknade och tänkte gå tillbaka till jobbet i onsdags. Hade liksom fått jättenog av att bara vara hemma nu.  

I tisdags vaknade nästa person med huvudvärk och hög feber. Snabbtest - 

Ringde chefen och meddelade/rådfrågade...och vi kom fram till att det nog var ytterligare 5 dagar karantän som gällde. (Eller vi och vi...h*n var nog den kloka i sammanhanget. Jag kunde sålt en arm för att få åka och jobba direkt.) 

   behöver nog inte skriva de exakt korrekta orden min hjärna producerade på den känslan där och då..

Tog ett PCR-test på uppmaning.

Två sjuka. Två  okej-friska. Ingen fick gå ut igen då... (med dagens facit - förbannat klokt)

På torsdagen kom mitt svar. Imponeras av att mitt svar tog 1,5 dag att få, när andras svar tagit minst 4 dagar...  

Glad i hågen. Man kanske var en sån där speciellt utvald som kunde stoltsera med att vara immun??? DET hade varit coolt på riktigt. 

Men se den lycka som varat...ca 3 timmar efter svaret så blev jag lite trött. Och frusen. Vaknade i frossa och termometern visade fula siffror...

Perkele!!!!!

Ganska hyggligt dålig hela resterande dagen och natten var snudd på "skjut-mej" känsla då jag mer vankade runt än låg still för varenda nerv/muskel/kroppsdel kändes som de var trasiga. Huvudvärken ska vi inte tala om... Trots tabletter, solglasögon, kylda handdukar m.m Fy fan!!!

Fredagen kom och den var inte mindre otrevlig. Feber. Ont i örat. HUVUDVÄRK. Ledvärk. Småförkyld... Sov. Blundade. Ögonen kändes som de skulle explodera ut ur huvudet bara jag försökte titta åt sidorna. 

Blev ombedd att ta nytt PCR-test. Fick tid snabbt och noll kö. Världens gulligaste värd vid bussen gjorde upplevelsen trevligare trots måendet...

Imorse vaknade jag efter en grymt konstig natt. Drömt sjuka drömmar och svettats floder.

Och så hade mitt svar redan ankommit.    Har jag nån VIP-fil i labb-kön eller????

Ja...nu hade jag ju heller fått fortsätta vara bekvämt Negativ men...det är som det är. Och jag lär överleva detta med. Kan lugnt påstå att jag varit med om värre dagar. 

Och jag måste säga att när detta slår till så jävlar kommer det fort. Kan väl nästan med 100% säkerhet säga att jag blev sjuk onsdag kväll. Det var då det började smyga fram en huvudvärk som jag tolkade som "såklart nackhelvetet ska börja jävlas nu också!!!  ". Man är ju van vid sånt skit liksom...

Mår fortfarande allt annat än bra. Huvudet är sönder och ögonen värker när jag tittar för länge. Solglasögon är bra grejer! Ljust gör ont. Febern lägre just nu tack och lov. Men vet ju att det bara kan vara tillfälligt..och sen dra igång igen enl bekanta som genomlidit detta aber. Hör kattskit på vänster öra. Småsnorig och lite hostig. Ont i kroppen. 

Hoppas INTE på värre upplevelser de närmsta dagarna av den här varan. Det kan räcka nu. Jag behöver inte sätta nåt rekord i detta, eller andra otrevligheter med efterhängsna men, tack.

Som Grand Finale så har nu på kvällen den siste familjemedlemmen förkylnat till ordentligt (utan feber) och snabbtestet var väl inte förvånande direkt:

Så. 4 av 4 ska nu rida ut stormen...och sen ska jag fanimej till IKEA. Ja. Jag vet att det finns viktigare saker att önska sig i dessa omständigheter. Men jag får väl önska va jag vill!!? 

Go´natt. Hoppas jag.

- Be Negative. Always. - 

...in på året så var det svinkallt (-13 imorse), snöfall väntades och kroppen skrek av smärta (om den hade kunnat uttala sig).

Men smärta syns inte på utsidan. Men när den jävlas så förbannat att man inte kunde somna förrän halv 5 imorse....då blev det mig övermäktigt att försöka ta mig upp när klockan ringde - 5.

Idag ska jag prova ge mig ut och gå en sväng. Har inte lämnat tomten på 2 veckor!! Vill spy av tristess och arbetsmoralen kaskadspyr inombords. 

Det är ju tur man inte beklagar ihjäl sig.

Det enda jag kan beklaga är att jag har tråkigt. Vill ha vår och värme. Alla ska väl ha rätten till att må bra?? I detta samhälle där allt är guld och rosa moln och ingen får vara dum... Jag menar ärlig.

Ärlig, i benämningen att vi har uppfödare som ser samarbeten med andra kennlar är det enda rätta. Det är ok att de gör som de behagar. Vi andra...vi ska inte.

Politiker som ser sig som livegna. Folkvalda...det hör inte hit mera.

Terrorister är mer värda än arbetande.

- Nu jobbar vi på detta. -

Nytt År - nya möjligheter.

Nytt År - dags att starta ett nytt liv.

Nytt År - nu-jävlar-ska-allt-bli-bättre med matvanorna, självunnandet, sovandet och allt det där...

Nytt År. Samma skit.

Behöver jag ens nämna att den sista meningen är helt i min åsikt?

Pessimist. (säger lyckokakorna)

Eller realist? (säger den som gått den snåriga leden) 

Jag har iaf varit sjuk sedan juldagen och har förbannat svårt att se nån ljusning med att det slog om från en 1:a till en 2:a i årtalet. Det måste jag säga. 

Men det är ju iaf roande att NU händer alla förbättringar för andra. 

Realisten måste ju undra hur fasen det kan ha tagit hela deras liv hittills, att inte ordna upp det samma men... Det finns ju även tonåringar som börjar tycka det var bättre förr så. Det är nog det roligaste uttalandet jag hört faktiskt. När en 13-åring tycker det var bättre förr.  När exakt var förr? 2010? Vilket känns som igår för en dinosaurie. Mig. 

Nåja. Något får ta och ske nu för jag orkar inte med detta längre. 

- Januari är en testmånad, right!? -

Det är väl den tiden på året när förra året ska sammanfattas på något vis.

Så.

2021 året började på samma vis som året. Sjukskriven. Då för att Doris bestämde sig för att sätta krokben på mig så jag var mer blå och lila än rörlig. Februari och mars var väl inte ett dugg bättre, fast det var lite mer oväxlande med magproblem och nackhelvetet som tog över.

Samma lilla skrota som i slutet av febuari fick somna in...njurarna gav hastigt upp... Det känns ff som att hon ska ligga vid sin kamin och sola på altanen vilken dag som helst. Men, det händer inte mera. 

Världens bästa Doris. För evigt i hjärtat.

Den enda roliga vårhändelsen var väl att Nalle och Bonnie hade dates. Och resultatet var 3 sockersöta Wildsjöare som kom ut i april.

Och den alldeles egna Wildsjöaren drog till med lysande resultat. Hela kullen slutade med lysande resultat. Härligt!!!!

Hannah tog moppekort. Plättlätt.

Jag bestämde mig för att sälja Pärlan. Ett beslut jag inte ångrat.

Vi försökte oss på en unik kombinationsparning i Holland. Men tyvärr...det blir inga fler Bossevalpar att berika världen med. 

Annars var det väl mest bara hemmajobbande varje ledig minut av våren.

Och den första covidsprutan togs till sist. Tveksam... Sov i 12 timmar efteråt och nya smärtområden väcktes. Och än idag har jag sviter efter den.

Juni åkte vi bort för första gången på evigheter. Wakeboard, solbrännor och avslutade med att besöka Bonnievalparna innan de flög ur boet.

Sommaren var okej i väder. Det kan absolut bli bättre. Men vi rotade på hemma och det gick som tåget, mestadels.

Ida drog på egen semestertripp och innebandycuper. Covid satte stopp för att vi skulle få supporta...men SM med Hannah fick vi se. Hon gjorde som vanligt saker man inte borde. Och ingen kan va stoltare än jag.

Lång SMdag. 

Coronan har som för många andra satt stopp för det mesta, även för oss.

Jag hade behövt solresa... Jag hade behövt det. Verkligen. I år blev det inte en endaste resa någonstans. 

Höstens bästa blev SDF-SM:et. Vi bodde fint på hotell och såg många bra matcher.

Bronset var länets bästa placering på många, många år...

Det tråkiga var ju att i sista matchen så var det en grymt osportsligt sinnad spelare som tydligen tröttnade på att den där Ida var ingen lätt motspelare.

Så då gör man som man bara gör när man är dum i huvudet. Förstör på riktigt resten av spelåret för Ida. Jag önskar verkligen denna RIG-spelare all olycka i Umeå framöver. Om någon vill krossa menisk och förstöra flertalet ledband och lite mera på henne, så känns det bättre faktiskt. 

För det är hon värd! 

Resten av året har varit slitsamt kroppsligt.

Jag fixade en snörik jul. Åt hela landet faktiskt.

För vem annars ska ta på sig äran för det? Jag minns inte att jag har önskat snö något tidigare år, så nu när jag gjorde det så blev det så.

Nån invändning på detta? Så, tacka mig! 

Men jag kan lätt plocka ut det bästa.

Att Hannah fått ett oerhört trevligt innebandylag att spela med och för.

Att Ida är på bättringen. Hon hann göra en mycket bra säsong innan november. Mycket bra.

Båda tjejerna har slitit med sina skolämnen och betygen har varit strålande. 

Att Kaj är friskare och mår bättre. Jobbar mycket. Gör det tydligen bra också. 

Att huset börjar bli nåt..och att alla renoveringar blev förbannat bra.

Att Nalle fått fina avkommor som ägarna verkar glada i. Chrille är en härlig plutt. 

I skrivandet stund är jag sjuk igen. Det värsta magproblemet på många år... Det kan jag väl inte anse att jag har förtjänat. Det räcker väl med att kylan dödar mig redan...

- Nytt år, antaligen samma problem och några nya att vänta... -

"Sankta Lucia...ljusklara hägring" Låter som nåt olämpligt faktiskt.   

Men vad betyder Lusse Lelle????

Här firar tåget instängt, jag har intagit nån mini"katt" och tomtarna övervakar allt.

Tvättmaskinen går. Jag borde en massa...men vänsterarmen har gått in i allin-i-pain/skuldran/nacken säger GÖR HALT!!!, så jag...gör väl så lite som jag bara klarar av då!?

BusChrille tar det inte lugnt ute han inte. Snö är KUL!

Det är något skumt med den här julen.

Jag har pyntat. Jag har t o m köpt julklappar - REDAN. Granen kom upp igår. Dricker glögg. Tycker det vita (obs!!! utomhus, genom fönstret) är ganska vackert... Alltså allt detta är inte jag. Julklappar köper man den 23:e, pyntar gör man...ofrivilligt... Naglarna är målade i tomterött. Tvålar i dofter av kanel/äpple och skumtomte. Hyacinterna blommar. Igår tändes tredje ljuset. I tid. Jag konsumerer julfilmer.   

Nej. Jag är nog inte frisk. När E frågade hur jag mår egentligen så är det bekräftat att något absolut INTE står rätt till. 
Jag gillar ju inte juletider. Älle!???

Det händer något mest hela tiden här nu. Det är måndag och söndag och allt däremellan är bara blurr. 

Ungarna stressar järnet i skolan, försöker träna så gott det går, karln är Skåne för att storshoppa, det har varit läkarbesök med båda tjejerna i olika forum, det är mkt på jobbet och galenskaper föds varenda dag.
Det var väl maj nyss?

Jag har inte bakat. Där går alla stopptecken i taket.

Grinchen i mig har dock inte dött helt. Han glädjs bara i år åt annat. Att det går rent utsagt skitkasst för de falska packet skrattar vi åt så det kluckar. Han glädjs åt att folk har det inte så jättelätt och förspänt i allt. Det ramlar ut spöken ur garderober... Man lever inte som man predikar längre. 

Det är nu bara att hålla sig frisk. Var och varannan ligger däckade nu i förkylningar. Sägs det. Jag kan ju lätt flika in att ca 40% bara tagit lite julledigt i förtid. Common´!!! Det är väl ingen som tror på allt??? 

Vi/jag människokännaren kan iaf tala om att så är det. Har som fil-grand (stavas det så?) i ämnet Bullshit people tell and do.  

På privata fronten så håller jag mig hemma. Det bara gnälls och gnolas om helt ovärdsliga saker i släktet. Man klankar på folk, som gör precis det samma som man själv gör. Inte jag. Men de. Vilket jag inte alls är intresserad av att lyssna på. Lyssnas det inte på mig, så är jag numera förbannat stendöv tillbaka. Inte strutstänkstilen. Utan mer...jag lyssnar inte så har jag aldrig hört skiten. Rycker på axlarna och ler. Det är nog bra för pack att stå på egna ben. Någon gång i livet. 

Har ännu inte bestämt mig med mig (inte felskrivning) om hur vi ska ha det på jobbfronten ännu. Det blir många bordläggningar. Kanske för att det endast är 6 dagar kvar att jobba i år?

Sen är jag fri.

Jag har en julkrans. Ni ser rätt. Jag har en julkrans.

Nu ska jag fortsätta njuta av min ledighet. Ser på pillerburken och tvekar skarpt... Spy vore dumt. 

Kanske det hjälper bättre med glögg???

-   Ho-Ho-Ho...-

En vecka som inte behöver kommas ihåg har passerat.

Den började i yrsel...och det har väl, helt ärligt, inte slutat gunga ännu... 

Men på onsdagen så jobbade jag iaf. Och torsdag och fredag. Torsdagen...suck... Skitdålig dag att ha en bokad tid på Ortopedteknik. Ditresan var ok. Hemresan tog 2,5 timme....   Pga den jävla brinnande lastbilen som stoppa hela E18´s framfart. Överlevde knappt. Hävde i mig piller och allt när jag äntligen kom hem vilket medförde en fredag hulkandes... Det jävla ekorrhjulet man lever i. 

Men jag stog ut till 15. Sen var det bara uppladdning inför lördagens kamper. Den ena var bara omöjlig att förlora. 

Första stopp. Fellingsbro. Hannah har väckt hela laget och det både passades, sköts och gjordes mål. Massor av mål.

Ett mål gjorde hon själv. Men annars många snygga passningar och framspel. Grymt bra! Trots att detta hände...

Svullen fotled nu. Men den är nog bara stukad och svullen. 

Själv har jag provat det samma en gång. Det slutade med att jag presterade en spagat. Det var inga problem att komma ner. Men jag tror "klong:et" i höften som blev när jag tog mig upp ekar ff i gymnastikhallen i Nibble.   

Så. Tipset. Råka inte få någon annans blad under foten för man åker oftast i backen därpå. 

När vi var på väg hemåt från Fellingsbro så startade Årets Derby i Nibble.   

Den forna, bortkastade klubben...mot den nuvarande, trevliga, framgångsklubben. Med den förstnämndas coachs trashtalking i bagaget...detta skulle INTE förloras.Fanns inte på kartan. Hellre    än förlust..typ.

Domarna hjälpte hemmalaget på alla omöjliga vis!! Men det är ju såååå satans jävla skönt när inte ens puckohjälp lönar sig.  

Storstryk för hemmalaget minsann. Grattis   VI   till 5 mål mot...just ja...inga mål alls!!!!!   Buuhuuu.. Sura som inte kan spela innebandy. Hur sjutton kassa är inte hans eget lag då när de inte ens kan få in ett enda mål på 3x20 minuter???? Obotligt kassa. Banka å slå med IBK är tydligen den enda utveckling de skaffat sig. Kanske ska börja tänka om...då de behöver vända hela serien uppåner för att komma först. Moohahahahaaa!!!!!

Så synd dottern inte va med å spelade. Då kanske det hade blivit några mål till i baken på dem. Om inte annat en handledare i fejset på vissa hade kunnat sitta fint det med. 

Jag unnar dem verkligen förlusten. Och fler framöver. 

Så...glädjen stor! Hade jag varit piggare hade jag nog firat med nån cider eller 3.

Idag började iaf dagen kalas.

Happy, crazy!!!

...och lite spår man klarar sig utan...

Soligt, kallt och skönt. Glada vovvar. 

Men säg det som varar!? Den tyvärr, överlevande aborten, passar ju på att ställa till allt trevligt man kan ha en trist söndag. Det blir nog så när en hjärncell ska samarbeta med tomrum. 

Den frusna vägen är nu knölig, grusig, lerig...förstörd igen. Jag vet inte riktigt hur ja ska lyckas skapa en avlivningsspruta för människor, utan att googla (vilket jag slutat med då jag inte orkar med reklamen som hör till i efterhand) men jag kommer att komma på ett framgångsrecept. Vet inte om det är innehållet i traktorn eller fordonet själv som ska få smaka första slurpen bara...   Men en dag ska nog rättvisan skipas. Min framgång.

- Fuck idiots! Fuck them very, very much. -

Idag har jag satt mig själv på lugn och vänt. Vila. Återhämta. Andas.

Tog mig några minuter att fundera över vart fan mina svar ut i etern till Region Östergötlands "professorn" tagit vägen... Hur fan hittar man dem igen? 

Tänk om man kunde minnas va fanskapet hette...

Men de gör jag inte. Det och annat har mitt undermedvetna troligen suddat bort. Det är ju inte direkt ett minne man vill ha.

Iofs så ska man väl inte ens behöva undra vart de tog vägen...för någon högt utbildad borde ju för fan ha svarat mig på dessa 5 år (!!!) kan man tycka.

Men se så fungerar det tydligen inte.

Varför i helvete ska man då svara på patientfrågor???? Vad använder han svaren till? Vart tog min återkoppling inom 1 MÅNAD(!!!?) vägen??? En jävla lång månad detta varit...från försommaren 2016 till nu! 

Och alla "di lärda" tycker ju, och undrar ju, varför jag inte "tagit tag i saker" tidigare. Eller hört av mig till "någon för att få hjälp".

Undra om denna någon är samma som städar i de flesta hemmen, eller den som är den skyldiga när saker går åt fanders på jobbet...?

Om det hör till historien så kan jag meddela att jag avskyr svenska sjukvården. Om någon trodde annat. Den har mattat ut mig, fått mig ledsen, arg, besviken, bortglömd, förbisedd, felbehandlad, gett mig lust att ta livet av mig istället för att fortsätta hoppas på hjälp/vård och massor av andra fula ord jag inte tänker skriva här.

DÄRFÖR har jag inte tagit tag i nåt...tidigare. (Sa nån oduglig en gång) 

Så jag ska författa ner VARFÖR.

Man omfattas av allt ovan när man inte är frisk.

När man inte har ork till mkt mer än livsuppehållande medel. Typ äta, sova i bästa fall (har inte haft nattsömn som kan kallas nattsömn sen 2014) eller att orka sköta sin hygien (de bästa dagarna när en dusch är möjligt). Man får fan inte heller ork av att aldrig bli hjälpt.

För den där Någon ringer inte på dörren bara en vacker dag.

Tycker man hela tiden, när man väl får ett strimma av ork, blir misstrodd. Ja, misstrodd är nog rätt ord jag känner.

Har haft så många läkare att testa genom åren. De flesta nästan skrattar åt en. Det kan inte vara ett sammanträffande att de alla inte heter Pelle, Kalle eller Anders va? För då är det ju typ rasism. 

Det finns liksom folk, jag, som aldrig går till en läkare i första taget.

Jag är inte i landet för att jag ska utnyttja systemet till max med hittepå och annat skit för att suga ut pengar från skattemedel.

Jag är född i landet. Jag har alltid arbetat så mycket, och oftast för mycket, mer än jag borde. Har betalat mina räkningar. Inte gjort något olagligt medvetet. Och allt det där en helt jävla vanligt tråkig svensk gör. Jag har rätt till fri sjukvård av världsklass. *hostar så jag kiknar

Hur kan man inte få hjälp???

Jag kan inte grina på beställning. Jag spelar inte skådespeleri. Jag gillar inte att sko mig på andra. Jag vill klara mig själv. Jag vill ha en vanlig vardag utan att det gör ont någonstans.

Vart fan vänder man sig?

Jag har ingen aning. Jag vet inte vilka kryphål som finns. Jag är inte bästa-bästis med någon överläkare eller advokat som kan ge mig en gräddfil rakt in i rättvisan. Jag har medborgarskap och kan inte åberopa rasism i varannat andetag. Jag bor på landet i en liten jävla inavelshåla med skvaller som huvudingrediens. 

Då får man inte hjälp i det här landet.

Det är nog slutsatsen jag får dra i det hela. Det kommer ALDRIG bli bättre och bra. Jag får bara sjukskriva mig, som idag, för att världen snurrar, yrsel och ont i nacken som strålar ut i armen och fingrarna försvinner. Ett ben som reagerar allt annat än trevligt på årstidens sparlåga i värme. Och allt mellan huvud och tå gör ont mer och ännu mera....

Och hoppas arbetsgivaren inte ger upp hoppet om att jag gör nytta. 

Oh. It´s a wonderful country this Sweden...med en av världens bästa sjukvård...  

- Okunskap är det äckligaste jag vet om. För okunniga är de mest självutnämnda besserwissers som finns. - 

Efter gårdagens blähä-mående så vaknade jag ff yr och nackhelveteskrångel.

Va har jag gjort nu då?? Ingen aning. Mer än att jag jobbade 40 timmar + i veckan.

Det kanske "bara" var det????

Lång sovmorgon för de övriga i familjen. Bra att några kan sova gott iaf. Jag var uppe med tuppen och "roades" av Chrille som förgyllde sin pappas morgon med boll-och-snuttetrase-härj.   Han är väl för söt den där lilla KänguruKalven. Ida hittade en gammal filmsnutt på grabbarna och ja...han är verkligen född SÖTAST i världen.

Något större nu. Men annars så ser det ut som deras mys-bus inte har ändrats ett dugg med året.  

Goa pojkar har vi!!!

Kidsens pappa fick sig en överraskning. Måste säga att kortet nailed it - ord för ord!!!

Kan inte sluta nicka åt hur väl de orden stämmer...  

Sen var det dags att få fart. Min värld snurrade på bra så det var mest bara att få på sig kläder som var mest krävande. 

Hannah hade bortamatch och det får man inte missa. Trots att målet var Kumla liksom...

In i bilen runt 13 och hämta upp medåkarna. De var inte tyst en sekund. Och bjöd på kaffe och bullar. 

Det var en ny hallbekantskap. Hur kan varenda liten håla i världen få så fina hallar???? Förutom Byhålan vi bor i då förstås. Här ska plankorna vändas och spikarna hamras raka i årtidonden för att kunna återanvändas.

Nu är ju inte denna skamfläck något vi behöver "skämmas över" mera. Men det är bra kasst prioriterat i kommunkassan!!!!

Matchen då. Ja. Va säger man? Gapskrattade så jag hade ont i käkarna. Det var då en coach med ordets "begåvning" jag sällan hört maken på. Och då har jag ändå lyssnat på ett par som både stängt av tjejer pga föräldrars lögner och hört hur min egen dotter fått utstå "Tänk på din ATTITYD, Hannah!!!!!!!" (peppa medspelare är alltså något dåligt för okunniga ledare.  ) Hur sjutton får man prata med "barn" liksom?? Dagens Stjärna hade uttalanden som kunde få t o m Mig att häpna och en mormor från bortalaget att skämmas... Då har man fel i fokuceringen va???

Våra tjejer pratade han om för sitt lag som: "...förväxta i sina egna kroppar!!", "De är som att spela mot ett lag med mammor!!", "Passa hon dääääär så hon inte får göra mååål!!!  " (det var alltså min dotter han menade...sekunden efter gjorde hon dock mål...så nåt rätt hade han ju iaf  ) Men jag undrar hur han får ha sin ledarroll. Han lät både arg och besviken i ALLT han "peppade" sina spelare med.

Jag har ju egen erfarenhet av sånt där kasst folkslag. Och så jämnför jag nu med dessa nya tränare i ny klubb. Som alla är coollugna, sakliga, peppande och kunskapsbanken väl påfylld i det, de förmedlar. En har väl spelat i SSL och de andra har koll på allt ändå tror jag. Hur gulliga som helst!!!

Stoooor eloge till klubben som får min dotter att älska spela igen!!!!!  

De får henne att känna sig viktig. De peppar, lyssnar och hjälper! Hur fan kunde vi kasta bort år med Sämste ledarna ever????? Man blir ju förbannad i efterhand på riktigt...

Nåja. 

Matchen. De var bra. Spännande. Och trots resultatet så var det en vinst. En vinst att se bortalagets tränare stå och ha ångesten rykandes ur öronen efter slutsignalen.

Hattrick!!! Grymma unge!!!

Hon hade nog kunnat klappa in ett helt gäng till mål...om hon inte var som hon är - en medspelare som tänker på lagkamraterna! Stort hjärta på Hannah. Mycket stort. 

I annars...så fortsätter hundarna öka kennelverksamheten...och jag får snart köpa ny borste och dammsugare gissas det på.

Kvällen spenderades hos päronen och brorsan.

Helt sopslut efteråt.   Blir nog inge jobbade för mig imorgon om karusellen inte stannat. 

- Mål är det enda som räknas. T ex frukost är det bästa målet. -