Det hanns med några dagarns arbete...och sen drog min sista semesterdel vid och juli tog slut. Både dragläge och handbroms på en gång kan man säga.

Den första veckans "långledighet" och sista juliveckan bestod av det mesta från vila, bokplöj, ny gräsklippare, sol, mängder med bra OS, magsjuka hundar och typ massor och allt däremellan. Och så en hel del "inför nästa års semestertider" kan jag säga. Men mer än så kommer inte nu.   

Adjö sommaren. Faktiskt. Varm höst kan det gärna få bli. Men sommaren är slut. 

-...inte konstigt man känner sig sliten...-

Inte för att låta sorglig men... Vi har nu haft våran sista semester ihop.

Vem vet vad nästa år bjuder på? Troligen blir den fantastisk. Med de planerna vi har. Men troligen inte tillsammans.

Så. I år tänkte vi. Nu åker vi iväg alla (utom kaninen såklart) och boar in oss nära vatten, känna campinglivet, sol, shopping, umgås. Sagt och gjort.

På väg. Med matstopp. Om jag ska vara brutalt ärlig. Det var första och sista gången jag provade Jureskog. 

Den där "måste-ta-bilden" när man färdas neråt landet.

Resan ner gick fint. Som traditionen är...så sov jag nog mestadels av resan. Så jag upplever inte så mkt vägmässigt. Men, jag är heller ingen tjatig bisittare i bil. (Om det kan klassas som en fördel för mitt beteende?!)

Väl framme vid First Camp Tylösand så var jag bra slut. Resor tar sån energi (fast jag sover) att jag är mest mörbultad inifrån och ut. Så jag tog bara en liten tur ner till kvällsvyn vid havet. Ääääälskar´t!!! Jag ska bo sådär. Någon gång. I nåt liv.

DAG 2.

Eftersom det liksom är jobbigheter på g...så var Ida fast beslutad om att vi behövde årets andra Ullredsbesök. Så hon och Hannah packade in mig i bilen och åkte mot det stora gula huset som inte är IKEA (sambon och hundarna varvade Tylösand 19 ggr medan vi var där. Mycket nöjda över att slippa varuhuset!!) Så alla nöjda och glada, förutom plånboken. Typ.

Välfyllt med planerat inköp. Och kanske lite till...

Det bästa var väl att vädret hade varit allt annat än nice just den här dagen. Så det var väl toppen att spendera tiden inne när det vräkt ute. 

Medvetslöst tillstånd efteråt. zzzzz...

Antar att jag förlorade. Det är liksom min del i alla spelsammanhang numera.

DAG3 

Tog en mycket skön tur i solgasset med gube och dogs. Sånna morgonstråk skulle man ha varje dag...

Tillbaka i stugan. Och alla kaniner. 

Blev lite dålig resten av dagen...men väl omhändertagen...och så blev det hastigt ett inplanerat extra stopp för hemresan så det var bara att börja packa ihop så vi kunde tacka för oss så tidigt som möjligt. 

DAG 4.

...jodå...

Efter några timmar där med lägenhetskollande, så tog vi adjö av Ida som tog en bil vidare på sin ö-semestertripp och vi andra packa in oss och for hemåt. Jag sov en hel del på hemresan också. Men några kiss-vatten-bensträckare blev det.

Nöjda. Snällaste killarna. Förgyllde en liten tjejs dag med att få nallekramas.

Hade man tagit betalt för alla klappar, kramar och gos den här veckan så hade vi kunnat göra om den många gånger till. Men att bjuda på lite snällhet kan väl än så länge få vara gratis? Iaf om man får något tillbaka. Tacksamhet i överflöd! Det är man inte van vid direkt...

- Tackar någon högt eller lågt uppsatt allsmäktig för att jag har världens bästa familj!-

Det blev liksom rätt tufft att leva där ett tag.

Solglasögon dygnet runt pga att jag misstänker ett ögontryck på 90, nack-yrsel, släckta lampor och ligga still.

Det är inte alltid en skärpning som behövs. Det kan ha varit en återresa till landet som ger mig välmående också, som hade fixat mig fortare. 

Men.

- Det man inte vet, får man aldrig veta - 

Det är ingen barnlek att arbeta.

Efter första arbetsdagen...

...(och jodå. Jag veeeet. Resande, eget bilkörande, lyftande m.m är en urusel kombo för mig) så sprutade näsblodet och nacken kändes som knäckebröd.

Och inte direkt magåterhämtad.

- Skärpning och hugg i! -