Den finaste blomman befinner sig helst nära mig. Om nån missat det. 

Månaden började inte enkelt. Hamnade på lasarettet Och fick uppleva något jag inte hade räknat med. 

Blev dock ett utfall jag inte räknat med. Tröttare än någonsin och ett mående som knappast kunde räknad som lyckat. 

Sökte lugn.

Blev hysteriskt dålig av en ny medicin. Att sova på badrumsgolvet har jag ju redan svart bälte i. Men att svimma och spy i 5 timmar, utan någon hemmavid, var inte givande. Slutade med medicinen. 

I samma veva revs backen under oss samman. 2 veckor av magont och panik för hela familjen. Pga en jävla idiot och hans jävla "jag har koll". Kunde ha skaffat mig gallerskak om han funnits i min närhet. Det ska han va glad över att jag inte hade möjligheten till. 

Men tacksam att hjälp fanns bland de som finns. Det trodde jag inte. Kan ha spelat lite på samveten. Men jag sover inte dåligt pga det. Jag anser att vissa saker är lagliga att utnyttja. Något ska man väl få för allt man aldrig fått? Jag tog ut det genom I. 

1 vecka av kaos, akutresa, tvätt i mängder, skrubbande m.m Ingen mådde bra kan jag lova...

Rättelser. Jo HAN mådde bra igen. Och det var verkligen något som vi behövde. 

Och det andra ordnade sig. Faktiskt i grevens tid. Och strax innan ordnade sig med jobb också. Kan säga att jag kunde andas igen. Men det tog fasen till den 2 september.

~Om bra saker bara händer bra människor. Då vet jag.~