Inlägg publicerade under kategorin Allmänt
Hur mycket ska man lägga ut?
När ska man gå och lägga sig? När man varit busy halva natten..de två senaste nätterna (samt stundtals dagtid)..och därmed "svimmat" av mitt på dagen 3(!!) gånger idag...
Gick promenad med vovvarna idag. Höll på att svimma och kroppen skakade som asplöv när jag äntligen kom hem. Kallsvettig. Yr. Matt. Och somnade strax därpå.
Nåt är liksom inte korrekt.
Tänk om det kunde noteras... Men det finns så mycket ojande ivägen.
Att blodtrycket är i taket är en underdrift. Så lika bra att lugna ner sig med lite terrorister och mördare (
filmtittande alltså). Det är verkligen ingen skröna att tjejer som oss har det som lugnande terapi.
Homeland går på repeat. Hade faktiskt glömt de första säsongerna.
Apropå säsonger. Förrädarna. Skjut mej om Paska-liiiido INTE har ett extra kontrakt med TV4 som säger att hon ska slippa åka ut nu i början. Fsk~pet har haft sköldar sen hon kom dit. Antagligen enda anledningen till att hon är kvar för hon är ju allt annat än underhållning eller vettig. Vad hon än tänkas kan ställa upp i. Skrattar fortfarande åt när hennes rätta jag (utbota blåst som jag alltså har belägg för) kom fram i Jeopardy.
Man kan inte sitta och klaga på ett tvprogram. Det är väl bara å byta kanal om det inte passar!!!
NEJ. Jag vill se programmet. Jag gillar programmet. Men HON är liksom ivägen för det braiga!!! Kräks i munnen.
Imorgon är redan här och då ska jag få besök. Vi ska ha KT på en onsdag och kolla avsnitt 3 - Derry. Fina, fina H. Saknat henne...
Sen kommer pluggisen hem. Han hade finmiddag igår med I. Sååå avis. Både på att få träffa solbrända, finaste hon...men också bara grejen att kunna bara åka och göra saker.
Kommer den dagen åter i mitt liv? Kan man hitta en jävla spåkula som kan tala om?
End of viktigheter härifrån... Har fan ingen aning om det viktiga, mitt viktiga, någonsin betyder nåt.
~ En dag. Kanske. Men antagligen inte snart. ~
Allt är verkligen inte som det framhävs på...o-sociala medier.
Det är knappt så det rätt på verkligheten om man ska vara ärlig. Man tror (och i vissa fall vet man innerst inne) att folk verkligen inte lever på ett sätt som man kan relatera till även om man saknade hjärna, syn och hörsel. Det är bara sjukt.
I min värld kan man inte baktala sönder folk och i nästa andetag så "samarbetar" man. Det går inte ihop!!!! Man kan inte önska livet av folk (eller kräkas över deras sexuella läggning) eller hata så det sprutar saliv ur munnen på en...för att sen vända snabbare än en jagad hare på en öppen åker.
Hur orkar man med att ha sånna personlighetsstörningar?
För det kan inte vara något normalt i sånt beteende???? Kan det??????
Money rules. Vinsten borde dock gå till hjärnforskningen. Inte till lipfillers, löshår, naglar...och lura Kronofogden. Just saying.
Dom är ju som höstlöv. De må se fint ut på avstånd...men egentligen är de döda och om det inte blåser runt så kommer de förmultna. SLUTA GE DEM VIND!!!
Och jag ska vara den som är sjuk och/eller ljuger?
Ok. Got it. Not noted. Jag vill dock veta allt. Hit me!!!
Men vi har ett problem. Stort problem. Tydligen har vissa i sammanhanget större problem med det än andra. Jag...är van. Jag skrattar och korrigerar. Om jag ens bryr mig. En dörr som oavsiktligt går upp stänger man bara igen.
Men igår kom det.
"OK. Vi kan inte bo kvar här. Vi måste flytta!!!"
Så...är det någon som vill ha ett litet underbart läge på landet där det råkar ligga ett hus på? Inga grannar (man behöver se åt ens - rekommenderar!!!) och massor av vilda underbara djur in på knuten.
Kan man skriva så i en säljannons?

Synd att det är så...betong-igt läge. Fast trevigare betong och folk än många andra städer i landet dock.
Så nu får jag sparka äpplen och löv och ge hjärnan mer huvudvärk än den redan har.
Alltså VEM går på MR och kommer med insikten att något INTE läkt...som inte ens var den röntgade delen? Jo. Jag. Det åker karuell och ena armnen går inte riktigt att höja. Diskbråcksskit!!!!
Idag är det grått i 19 nyanser ute. Det är en nyans mer än igår. Typ. Jag ser det. Jag har ju fått mina nya ögonöppnare. Som inte ger mig mer klarhet än något innan förvisso...men färgblind är jag inte. Än.
Allt är inte rosenrosa och luddigt dock. Det är faktiskt inte alls skoj att se en person ändras sååå fort framför ögonen på en. Den som alltid varit på min sida. Den som från första stund varit den som burit mig. Den som...nu inte är den, den är. Det är tungt. Det är mer gnäll. Och det är tydligen mitt att göra.... Vem är förvånad????
Men vi pratar inte om det högt.
Det kan ju förstöra det "perfekta". Sanningen ska inte stämma överrens med verkligheten. Precis som jag började detta med.
~Allt är inte gott, kallt vatten. Det kan vara kontrastvätska. ~
(Självlysande insikt)
Ibland kan man undra hur det står till med folk.
Har några saker jag just nu, och sedan länge tillbaka, funderat på hur folk "ska ta sig ur" för hur de tycker och tänker.
Utan inbördes ordning:
Man kan ju undra. Och man lär aldrig få svar från de som skriker om allt ovan. Av den enkla anledningen - det är hittepå och humbug.
Har även lärt mig ett nytt ord (tack Quizkampen) SALONGSBOLSJEVIK. Och jag kan inte sluta skratta att jag nu äntligen fått en benämning på "rösta rött, lev blått, skrik grönt". Synd att jag inte fick uppfinna ett ord för åkomman.
Just nu ska jag försöka sova. Om en stund.
Troligen kommer jag göra tillägg i detta inlägg när jag kommer på det jag just nu glömt...
~ Jag vet sanningen ~
Det verkar vara nåt med den här sidan som ogillar mig. Har jag varit hemsk nu igen?
Nämen...nämen...
Nåväl. Gjort är gjort. Gjort är bra. Gjort är jag.
Jag har en plan att lägga ut lite i-efterhand-inlägg. Kortare och bilder. Allt månad för månad går ju inte att skriva liksom... Och dessutom så ser jag inte så bra att jag kan hålla på för länge.
Jag är iaf levande idag. DET trodde jag inte när jag höll på att få mitt livs andra ångestattack i söndags.
Men hoppas att jag aldrig mer behöver uppleva detta. Troligen inte men... Nu får vi vänta på provsvar, röntgen och så ser vi vart vägen leder vidare. All heder till de 2 läkare jag äntligen fått till mig som gör sitt bästa för mig.
Vi tar lite blandade bilder från tiden som gått.
För att ta dagen vidare så ska jag vila. Har skapliga känningar från igår och trött. 24 timmar utan sömn/mat så är man inte liksom helt 100 uppåt och hjular igång.
Inatt har det varit frost så nu är det snart dödens tid på riktigt. Hatar att frysa så lika bra att gå och leta efter långkaliingarna redan nu.
~ Another day. Another problem. ~
Jaha...då provar vi göra om idag då. Servern la ner. Var det mitt inlägg kanske?
Nu minns jag inte riktigt vad jag skrev men...det var säkert inte pk.
Det är för mycket av den varan för att jag ska trivas. Det är palestinaterrorister, vänstervridna muppar, lagar som är ohållbara, illegala idioter, röstar rött, skriker grönt och lever rödare än rött, som förstör. Har jag fel? Nä. Inte i min tro. Och alla ska väl behandlas lika va? Är det inte så "ni" säger hela tiden? Allas lika värde. Alltså kan inte mina inlägg eller uttalanden vara värre än när våldtäkter, mord och annat neandertalarbeteende sker. Som försvaras i tid och otid med dummare och dummare uttalanden av "de rätt och riktiga".
Tänk så många de är. De där allvetarna. Har ett koppel på FB som slår sig för bröstet i stort varje dag.
CKs mord i staterna är det värsta i det sista. Har följt honom länge och han har haft så mycket rätt i så mycket. Och fel i annat. Enligt mig.
Ukrainskan som blev nerhuggen på tåget. Hur ska de "rättiga" lyckas försvara det? Tyst och inget eller skriker om nåt helt annat. Det är så de funkar. Precis som palestinavrålarna. Så fort de inte kan svara på nåt så skriker de.
Förbjud demonstrationer. Har jag sagt länge. Det finns ingen demonstration som har gett ett bra utfall. Så varför är det ok? Vi är demokratiskt land (skriker rätt-hattarna). Men...vi är ju inte det. Det tåget gick. Inte ens perrongen står kvar hörrni.
I mitt liv händer det inget och allt.
De senaste 4 månderna har varit nåt utan dess like. Men snart är sista dagen kommen...så det kanske var ett bra slut på allt?
I övrigt så har det ramlat stenar...
Jag är glad. Ohyggligt trött. Men glad.
Det vore på sin plats att uppdatera om mer...men jag ser inte vad jag skriver så jag hoppas muskelminnet är med mig när jag skriver detta. Man hade ju 150 nerslag/minut och jag tror inte jag blivit helt mycket sämre.
~Om jag överlever så hörs vi. ~
Den finaste blomman befinner sig helst nära mig. Om nån missat det.
Månaden började inte enkelt. Hamnade på lasarettet Och fick uppleva något jag inte hade räknat med.
Blev dock ett utfall jag inte räknat med. Tröttare än någonsin och ett mående som knappast kunde räknad som lyckat.
Sökte lugn.
Blev hysteriskt dålig av en ny medicin. Att sova på badrumsgolvet har jag ju redan svart bälte i. Men att svimma och spy i 5 timmar, utan någon hemmavid, var inte givande. Slutade med medicinen.
I samma veva revs backen under oss samman. 2 veckor av magont och panik för hela familjen. Pga en jävla idiot och hans jävla "jag har koll". Kunde ha skaffat mig gallerskak om han funnits i min närhet. Det ska han va glad över att jag inte hade möjligheten till.
Men tacksam att hjälp fanns bland de som finns. Det trodde jag inte. Kan ha spelat lite på samveten. Men jag sover inte dåligt pga det. Jag anser att vissa saker är lagliga att utnyttja. Något ska man väl få för allt man aldrig fått? Jag tog ut det genom I.
1 vecka av kaos, akutresa, tvätt i mängder, skrubbande m.m Ingen mådde bra kan jag lova...
Rättelser. Jo HAN mådde bra igen. Och det var verkligen något som vi behövde.
Och det andra ordnade sig. Faktiskt i grevens tid. Och strax innan ordnade sig med jobb också. Kan säga att jag kunde andas igen. Men det tog fasen till den 2 september.
~Om bra saker bara händer bra människor. Då vet jag.~
Sådden kämpade på. Trots att sommaren fortfarande inte tagit den fart den borde ha.
Och våran nya familjemedlem fick äntligen komma hem.
Som jag saknat att ha en möjlighet att bara försvinna. Nu kan jag. Eller ja...körkort för ekipaget har jag ju inte men det finns det ju en sambo som fixar. Jag ska ju inte köra något (helst) som framförs på väg.
Men. I exakt samma veva som vi hade hopp om lugn och ro... Då blev det akutfärd för att få hjälp när Nalle vaknade upp en söndagsmorgon med hög feber och halva ansiktet uppsvullet. Panik i både hjärtat och magen.
Så svullen och ont stackarn... Men en kämpe är han. Och lovorden på Strömsholm haglade över allt han genomgick. Rykte om sig har han ju tyvärr redan sen 2023 och helvetet han fick genomgå.
Men min lilla krigare fick den bästa hjälpen fort. Och efter att kinden tömts på var och blod under besöket, bra mediciner, samt hemvård i minsta illa detalj av oss i en veckas tid så var han sitt gamla vanliga glada jag igen. Och vi bestämde oss för att åka iväg på första trippen med vagnen. Mitt mående och Nalles blev inte värre. Det viktiga.
Men innan dess hade jag en hemsk vecka själv. No words needed. Jag vill liksom helst inte ens minnas det.
De som vet...de vet.
Och de som är fina. Är det också.
När man får hjälp att le fast man egenligen borde gråta.
Trippen gick till en helt perfekt lugn plats vi aldrig varit på. Att bara kunna sitta och titta på folk i 1,5 dygn är ganska rogivande.
Och den okrya herren mådde så pass bra att han både hoppade hage, tiggde till sig ben och spanade in området i lugna promenader. Fighter är vad du är nallen min. Och tur är det. Klarar mig inte utan honom.
~ The power of pellisar ~
"Sommarmånaden" började med not so much sommar vill jag minnas. Blåst, blåst och ännu värre blåst.
Men vi skapade en tomatplats ute. Som gett en ganska bra skörd i slutet. Men det hade nog blivit bättre om solen och värmen inte varit så segt...
Vissa dagar var dock behagligare än andra.
Den 12:e var det väder. Studenten i huset fick en rätt okej dag tror jag. Fina H <3
Trots ett mående hos skribenten, som kunnat lämnas på tippen, så kämpade vi på. Fakturan fick man ta efter helgen. Sambon hade sitt årliga besök och betalade med att få feber och bli rejält sjuk efteråt. Men dagen D hade iaf hundarna kul. Och kamraterna ett minne att tala om än idag.
Att jag fick hem I var en stor lättnad. Även om de flesta dagarna gick till jobb så hade jag en allierad som vårdade mig bäst-bäst.
En del byggdes klart också. Och har gett skörd hela sommaren.
Midsommar kom. Och det är väl alltid lite deprimerande när allt och alla alltid ska påtala "nu vänder det". Vem fan vill fira sånt?
~ Alltid nära. ~
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
| |||||||||