Direktlänk till inlägg 28 januari 2016
Har inga ord som kan förklara.
Känns både så ont för att det blir...så definitivt. Det skulle aldrig bli såhär. För det är omöjligt.
Men det känns även skönt. Nu är han hemma. För alltid här. Ingen kan ta honom härifrån...igen...
Älskade vän.
Varför??????? Ordet bara går runt i huvudet dygnet runt. Jag kommer ALDRIG få ett svar på det.
Kommer aldrig kunna känna att detta var något som kunde hända.
Kommer för alltid känna avsky...
Det är inte bra känslor. Men jag är inte förlåtande. Kommer aldrig bli.
Ibland kan man undra hur det står till med folk. Har några saker jag just nu, och sedan länge tillbaka, funderat på hur folk "ska ta sig ur" för hur de tycker och tänker. Utan inbördes ordning: Hur kan en kropp fungera bättre på mat utan ...
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | 2 | 3 | |||||||
| 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | |||
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
23 | 24 | |||
25 |
26 |
27 | 28 | 29 |
30 | 31 | |||
| |||||||||