Äntligen.  

Den bästa månaden, förutom maj. Det är liksom nu det händer. Saker odlas, börjar växa, ljuset kommer åter och fåglarna jublar. Eller kvittrar ksk de gör. Sak samma. De låter bra.

Det händer för mkt här för att jag ska hinna med att öppna datorn och ta mig några rader här. Jaaaa...jag vet väl att jag kan blogga från mobilen också. Men det är liksom lika "okänsligt" som att lyssna på en ljudbok.

Bloggar gör man från en dator.

Läser gör man i en bok.

Call med old fasion. Jag bryr mig noll. 

Som skriver så börjar saker växa här. Och jag myser.

Blommor och tomater. De ska de bli. Eller är.

Andra saker som är vackert.

Fina buketten jag fick på våran 30årsdag igår.  

29 år som förlovade. Nästa år är det dags att byta ringar. För 3e gången.

Vi är inte som alla andra vi. Vi är lite bättre helt enkelt.

Idag är det soligt och ganska okej väder. Har semester. En helt onödigt uttagen dag egentligen...för våran "tripp" blev inte av. Men det gör inget. Jag har så förbannat ont så jag inte kan sova, lever på linnex och svär..så det fick bli en semester-rehab-dag istället för baluns.

Och så hann jag ju sitta vid datorn i 20 timmar för att ladda upp bilagor, fylla i ansökning och gnugga mig i ögonen 300 gånger. Ett uttjatat ordval med det stämmer så in i helvete bra. "Man ska vara frisk för att orka vara sjuk". Ett heltidsjobb att göra allt man måste/ska/borde. Sen att man har noll hjälp av sjukvården som endå ska ha betalt....det är en annan femma. Om de bara kunde lära sig svenska innan de börjar praktisera skulle jag vara jävligt nöjd. Det är ju omöjligt att ha en dialog med dessa... "raketforskare".

Folk påstår att man är rasist och allt annat hemskt de kan komma på. Men om man någon gång vill kunna få hjälp och diskuter med en svensktalande så är det väl när det handlar om hälsa och pengar??? Om man inte tycker så...har man inte varit sjuk. Punkt.

Övriga updates är väl att vi får se om det blir kval nere i Götet. Då måste vi dit va?

Jag väntar ff på "de som bestämmer" innan jag ska släppa b*mben om att framtiden kommer vända bland nu. Jag är klar. Jag är mer än klar. Jag är både förfasad och nyfiken. Måtte det gå fint.

Sambon r en riktig kämpe han. Gym å mat gör underverk. Värdena går liksom precis som de ska och mer än så. My skinny bitch.  

Vovvarna mår så bra de kan tror jag. Förutom när matte är utom synhåll och närhet...

Tänk att man kan vara så älskad va?  

Hannah är i flyttar tankar. Alltså ingen, absolut ingen, sa att det var såhär det skulle bli. Inom året så flyttar båda ungarna!! Jag har inte signed up for this shit! H kommer väl iofs inte dra helt men...iaf!!!

Framöver kommer det bli en del. Födelsedagar. Student. Och så ska vi väl se hur semestern faller i år...

Nåväl. Nu är det dags att ta tag i lite mera som man aldrig hinner annars. Alla kan ju inte jobba med saker som möjliggör att man sköter dem under arbetstid... eller det har nog rätt få faktiskt. Deras chefer vet bara inte om vad de pysslar med.

¨Tjosan!¨

Nytt år.
Snö i mängder.

Och det bara fortsätter skopa ner. ?

Well. Vädret kan man inte styra över. Bara skotta och elda nu när kylan ska inträda i 2siffrigt.

Men. Det man kan styra över...

2025 kommer bli annorlunda.

Känslor
Idéer
Makeoverplans
Framtid...framåt...
Väder

Och det spånar jag vidare i.

Den här månaden vet jag inte vad den tog vägen faktiskt.

Just nu slutar den sunkigt då halsen känns som syrabehandlad...

Får ta det lugnt och hoppas det inte blir värre bara. 

Dagens vy.

Mer höst än såhär kan det väl bara bli med ösregn.

Något vackert endå.

Saker har varit gott och vackert. Grödor har skördats med MVG i resultat måste jag säga. Och än är det inte över. Vi har umgåtts massor. När väl alla varit hemma från sina äventyr. Vi har spenderat timmar och dagar på att handla inför flytten. Känns än idag som att det inte är på riktigt.

Har tyvärr varit sjuk, som vanligt. Njurarna gav mig en rejäl omgång av livskänsla. Men det ordnade upp sig till sist. För den här gången iaf. 

Vi har alltså även hunnit bli en färre i hushållet. Gissa hur ont det gör och gjort?!!!! Sista helgen på semestern fylldes en mindre lastbil med hennes bohag och tidig lördagmorgon åkte vi iväg.

Den stora staden är numera hennes boende. För många år framåt...jag kämpar!!!!

Var så slut när vi kom hem tidig söndagmorgon att jag trodde jag skulle svimma av...

Nåväl. Trots att det inte blev som det skulle så blev det bra. Huvudsaken är att hon är på plats. Och allt funkar som det ska. 

Men. Vem ska nu domdera här? Hålla koll. Bestämma kloka saker. Vara mitt allt? H har ett stort ansvar att försöka hålla lågan vid liv. Hon gör det bra! Sötungen. Som aldrig kommer att flytta däremot. En förlust är en för mycket. Två...nono!!! 

Men här hemma måste ju de vilsna päronen göra nåt om dagarna...visst!? Vi kan ju inte bara sitta still? 

En vy man aldrig haft. Skatorna får leta nytt boende och jag hoppas de förlåter mig för vräkningen. Men trädet var så dött så det lutade 45 grader ungefär

Och...värre blir det så länge vi orkar hålla på och vädret är med oss...

Vildsvinen kommer bli avis.

Kan man. Så gör man. Ida kommentera att hon fundera på att komma hem igen. Jag klagar inte om det händer!!!  

Vi har även påbörjat lite träning för sötLotus. Kan vi bara bidra med att vara till så klarar vi nog av det.

Kompisar. Fast han bara törs leka lite med den STOOOOORA "farliga" björnen.   

Besökt sjukvården i dagarna två. Ögonkollen vet jag inte resultatet på ännu. De jädra blinkande lamporna ger mig psyk. Och ni ska tro det blinkar!! Fast ögonläkaren påstår annat. 

Var även på VC, gud förbannat, och fick efter omgångar en remiss utfärdad... Vi får väl se hur detta slutar. Med knivar och allt. 

Kan den här vägen. Känns lite som The Green Mile (filmen). 

Nu ska jag vila så jag kanske kan få ihop en helg med något nyttigt utfört. Och pigg och rask på måndag. 

- Kämpa på! Ett ordval som strösslas i onödan bland folk som inte behöver det... -

Det hanns med några dagarns arbete...och sen drog min sista semesterdel vid och juli tog slut. Både dragläge och handbroms på en gång kan man säga.

Den första veckans "långledighet" och sista juliveckan bestod av det mesta från vila, bokplöj, ny gräsklippare, sol, mängder med bra OS, magsjuka hundar och typ massor och allt däremellan. Och så en hel del "inför nästa års semestertider" kan jag säga. Men mer än så kommer inte nu.   

Adjö sommaren. Faktiskt. Varm höst kan det gärna få bli. Men sommaren är slut. 

-...inte konstigt man känner sig sliten...-

Inte för att låta sorglig men... Vi har nu haft våran sista semester ihop.

Vem vet vad nästa år bjuder på? Troligen blir den fantastisk. Med de planerna vi har. Men troligen inte tillsammans.

Så. I år tänkte vi. Nu åker vi iväg alla (utom kaninen såklart) och boar in oss nära vatten, känna campinglivet, sol, shopping, umgås. Sagt och gjort.

På väg. Med matstopp. Om jag ska vara brutalt ärlig. Det var första och sista gången jag provade Jureskog. 

Den där "måste-ta-bilden" när man färdas neråt landet.

Resan ner gick fint. Som traditionen är...så sov jag nog mestadels av resan. Så jag upplever inte så mkt vägmässigt. Men, jag är heller ingen tjatig bisittare i bil. (Om det kan klassas som en fördel för mitt beteende?!)

Väl framme vid First Camp Tylösand så var jag bra slut. Resor tar sån energi (fast jag sover) att jag är mest mörbultad inifrån och ut. Så jag tog bara en liten tur ner till kvällsvyn vid havet. Ääääälskar´t!!! Jag ska bo sådär. Någon gång. I nåt liv.

DAG 2.

Eftersom det liksom är jobbigheter på g...så var Ida fast beslutad om att vi behövde årets andra Ullredsbesök. Så hon och Hannah packade in mig i bilen och åkte mot det stora gula huset som inte är IKEA (sambon och hundarna varvade Tylösand 19 ggr medan vi var där. Mycket nöjda över att slippa varuhuset!!) Så alla nöjda och glada, förutom plånboken. Typ.

Välfyllt med planerat inköp. Och kanske lite till...

Det bästa var väl att vädret hade varit allt annat än nice just den här dagen. Så det var väl toppen att spendera tiden inne när det vräkt ute. 

Medvetslöst tillstånd efteråt. zzzzz...

Antar att jag förlorade. Det är liksom min del i alla spelsammanhang numera.

DAG3 

Tog en mycket skön tur i solgasset med gube och dogs. Sånna morgonstråk skulle man ha varje dag...

Tillbaka i stugan. Och alla kaniner. 

Blev lite dålig resten av dagen...men väl omhändertagen...och så blev det hastigt ett inplanerat extra stopp för hemresan så det var bara att börja packa ihop så vi kunde tacka för oss så tidigt som möjligt. 

DAG 4.

...jodå...

Efter några timmar där med lägenhetskollande, så tog vi adjö av Ida som tog en bil vidare på sin ö-semestertripp och vi andra packa in oss och for hemåt. Jag sov en hel del på hemresan också. Men några kiss-vatten-bensträckare blev det.

Nöjda. Snällaste killarna. Förgyllde en liten tjejs dag med att få nallekramas.

Hade man tagit betalt för alla klappar, kramar och gos den här veckan så hade vi kunnat göra om den många gånger till. Men att bjuda på lite snällhet kan väl än så länge få vara gratis? Iaf om man får något tillbaka. Tacksamhet i överflöd! Det är man inte van vid direkt...

- Tackar någon högt eller lågt uppsatt allsmäktig för att jag har världens bästa familj!-

Det blev liksom rätt tufft att leva där ett tag.

Solglasögon dygnet runt pga att jag misstänker ett ögontryck på 90, nack-yrsel, släckta lampor och ligga still.

Det är inte alltid en skärpning som behövs. Det kan ha varit en återresa till landet som ger mig välmående också, som hade fixat mig fortare. 

Men.

- Det man inte vet, får man aldrig veta - 

Det är ingen barnlek att arbeta.

Efter första arbetsdagen...

...(och jodå. Jag veeeet. Resande, eget bilkörande, lyftande m.m är en urusel kombo för mig) så sprutade näsblodet och nacken kändes som knäckebröd.

Och inte direkt magåterhämtad.

- Skärpning och hugg i! -