Tack "Berner 4-ever" för hjälpen!

Jag hade visst lyckats få till en inställning här som gjorde att ingen kunde lämna kommentarer?!    

Och varför jag bockat i nåt sånt . . . kan nog inte ens jag svara på . . .  Det var iaf inte avsiktligt. Och NU så ska det funka igen! Ja . . . för den som vill alltså . . .   

Det är tur Jag har er läsare som hittar Tryckfels-nissans tabbar, för inte kan det väl vara så att JAG gjorde dem felen heller?!?    

Tack så jättemycket!!

Då var det slut på en söndag igen då. Ångest? Absolut! En HEL ny arbetsvecka väntar och jag kan tänka mig att hålla på med en miljon andra saker än att arbeta under den kommande veckan.
Vad ska jag bli när jag blir stor . . .?

Idag har det varit en hel del inköp. Skolstart för Ida imorgon. Det hela började med en ny skolväska och slutade med kläder till henne.
Lillasyster, stackaren, som "alltid" får ärva kläder o.d fick faktiskt mera nya kläder idag än storesyrran. Hon såg smått chockad ut när hennes hög växte. Sötungen. Förväntar sig aldrig något. Tänk så det blir . . .

Fattar verkligen inte att Ida redan börjar ETTAN!   Den lilla skruttan ska ut i skolvärlden med allt vad det innebär. Läxor, förväntningar och både framsteg och säkerligen en del motgångar.

Läxorna ska nog hennes pappa klara av att hantera/hjälpa till med   , förväntningarna ska vi peppa henne genom och gladeligen följa. Men så kommer man till motgångarna. Hur ska mamman hennes palla dem? Jag som blir skogstokig om någon kröker ett hårstrå på mina barn.

Måste nog börja med någon kampsport så jag kan "slå av mig" sånt som jag inte kan hantera lugnt. Säkert inte poppis om man blir "mamman som spöar upp elaka skolungar".   

Ida är för snäll och omtänksam för att slå ifrån sig, det vet vi. Men hon vinner en hel del på att vara den hon är förstås.

Tålamodet, och kanske främst att hon är så godtrogen, ärvde hon dock inte från mig . . .

Den lilla ska samtidigt bli störst på dagis. Henne är man dock aldrig lika nervös över för något. För hon är lite som mamman sin, vi klarar oss alltid på vårat ego-vis.   Dissar och spyr ur oss. Drar oss inte för att "slå ifrån" om det behövs. Glömmer aldrig när hon nitade en kille för att han hade en gunga hon vill ha. Vad var hon då? Typ 3 år och han 6 . . .   Huli(gan)-Hannah. Min idol! Mammas docka!   

Å den där luggen . . . måste få den fixad snart!   

Hann även med en sväng till päronen. Fika- och funderingstripp kan man kalla den svängen. Är så sugen på att skaffa en . . . igen! Med deras hjälp skulle det gå. Men är det rätt tid för det nu? Ska vi eller inte? Hm . . . vi får klura vidare . . . och leta vidare . . .

Dags att ta sin äckliga söndagsångest och bege sig mot sängen.

Ska det verkligen behöva vara såhär . . .  trögt . . . i 31 år till? Eller är det dags att vidga vyerna?

Ärlighet kan vara farlighet.

Ska nu "leka lite" med er, mina kära läsare. 

Vet inte vad jag ska kalla denna blogg . . .    Kaffet koka över eller Hela havet stormar (snart) kanske? Pass på, nu kommer det några Lines á la Mig.

Ordval . . . svårt. Eller?!

Måttligt road av att läsa runt just nu, på vissa sidor, men igår hittade jag minst 17 olika ord för det farliga erkännandet -  KLIPPNING AV HUND.    

Ett axplock av vackra ord:

• Trimma
• Ansa
• Fixa
• Piffa
• Justera
• Grooma
• Putsa

Förlåt mig, om du vill, men . . .  !!!!!!

Tänk va hårt och långt inne meningen "-Jag klipper min hunds päls!" sitter?!   

What´s the big deal? Titta på de rykande nya Svenska vinnarna om ni hittar en bild. Om inte de pälsarna har träffat varsina saxar, trimknivar m.m. så ska jag bokstavligen äta upp min cykel! Rostig är den också så har jag fel så blir järntillskottet rikligt! Men jag lär inte ens behöva fundera på det aptit-tillskottet.

"-Hej jag heter Stina och Jag klipper mina hundar!"

Ja absolut, jag göööör det!! Inte bra men jag gör det! Hur mina odjur annars skulle se ut vill jag inte veta. För då skrattade jag ihjäl mig.

Med handen på hjärtat . . . du klipper också va?!   

Ja, ja . . . "lite på tassarna bara" . . . "lite tofsar på öronen" . . . "nåt strå här och där" . . .

Kalla det vad man vill - det ÄR klippning av hundpäls, t o m "ett par strån". Är saxen framme så ska man ju inte dammsuga bilen precis.

Jag har aldrig gett mig in i debatten "för och emot". Just för att jag fullkomligen skiter i vad andra gör eller inte gör med sina hundar. Jag är verkligen varken för eller emot heller, om man måste placeras i nåt fack av folk. Jag är totalt fack-lös, jag lovar!!

Det är ju som att vara för och emot surströmming. Ät om du gillar det annars låt bli! Men är det så farligt att erkänna OM man gillar det? Vad ska hända? Blir man utesluten ur folks bekantskaper för taskiga matvanor så vet jag inte om det är mycket till bekantskap in the first place. Kan man inte bara gå om det stinker??  

Men jag har iaf jävligt roligt på avstånd om folks ordval i ämnet.

Ska jag dock på nåt vis inte "fegskriva mig fri" utan ärligt tala om mitt tycke, bara för att inte ösa skit på andra, så är jag gladeligen för det ur vardagsperspektiv (har ju nyss köpt ett alldeles vackert TRIMBORD som jag älskar att ha som arbetsbänk) men samtidigt så är jag jävligt emot att bäst klippt vinner utställningar, vilket händer för ofta! Men det felet måste ju domarna få skit för om någon. Om jag var bra på att klippa fram detaljer som kan lura ett öga och visste att domaren kommer gilla mitt verk - visst fan åkte jag land och rike runt till min fördel och andras plånböcker.

Ja herreguuuud va jag skulle sätta mig ner och anmäla hejdlöstare än någon annan!!

Ja . . . jag har iaf fått något att skratta åt. Det känns ju skönt.

Annars en mkt listig dag. Vit och listig.

Vackert!

Lite bilder från våran fisketripp i onsdags.

Tyvärr är en del av dem "fläckade" mitt på.

En viss blöt-Bo lyckades skaka av sig i närheten av kameran, utan att jag märkt det. . . = skitig lins.

"Plump i protokollet" . . .

Imorgon är nära.

Våga aldrig säga: "Han var bara en hund . . ."

Falcon betyder mer för mig än vad de flesta människor gör.

Förstår du inte känslan . . . undanbedes Du läsa här nedan.

Mitt hjärta brast idag.

  
Jag hittar inte orden. Gråter.

Jag är bara helt tom inombords.

Tom, smärta, tårar, illamående, chock, saknad . . . oerhörd saknad!!!

Falcon - Mattes ALLT!

Min vackra hund. Min bästa hund. Mitt hjärta. Mitt allt.

Den dagen som aldrig skulle komma, kom idag.
Jag trodde jag var beredd. Så fel jag hade.

Du har lämnat mig nu.
Kan inte förstå.
Vill inte förstå!!

Smärtan av saknad är större än jag tror jag klarar av.

Hur ska jag klara mig utan dig?
Vem ska sova vid min säng?
Vem ska nu vara mattes ögonsten?

Vem ska nu driva med husse?
Vem ska vara Du?

Tårar av saknad

Tårar av hopp, om att du har kommit till en plats som är så fin att den duger för den Störste.
Tårar för alla fina minnen.

Tårar.

Ser inga stjärnor . . . vart är du?
Hör bara regnet som slår mot taket.
Himlen gråter.

Svansen som alltid vaggade.

Blicken som talade rakt in i hjärtat.

Tassen . . .

Ditt "prat" bara vi förstod.

Den evige flockledaren.
Den Bästa.

Älskar dig så jag inte kan andas.

Tårar . . . bara tårar . . . slutar inte rinna . . . ser inte igenom dem . . .

Det gör så ont. Så ont.

Du tog mitt hjärta med dig.
Men det gör inget.
Mitt hjärta är Ditt.

Älskar dig!

http://youtu.be/GBGaloOxNkU

Ups and downs är något som går hand-i-hand.

Imorse var det   för hela slanten.

 :at mitt. Jättehängig. Mattes mage knöt ihop sig och allt var bara förtvivlan och jobbigt.

För ett par timmar sen så verkade han ha vilat sig bättre. Åt maten sin och svansen gick. Magknuten löstes upp.   Vi klarar detta! Idag också! Han åt och var med i matchen.

Nyss. Kom ut ut duschen. Ånej . . .   . . .  hans "knöl" hade huxflux brustit. Andra gången det går hål på den, men inte såhär någonsin. Men på nåt vis så sa han inte ett ljud av det, Han som annars är en som mkt väl talar om när något felar.

Kanske det rent av var skönt att det hände?

Nu är den ordentligt rengjord och omplåstrad och jag hoppas den var "det jobbiga" för honom idag, och att han nu känner att han orkar följa med.

Han har ju egentligen inget val lilla vännen. Men jag åker absolut ingenstans utan honom nu. Och att jag ska stanna här var inte populärt i huset. Och hos matte vill han vara. Gärna i bakfickan.

Tänker. . . Det är bara stillsamt bilåkande, inga jobbigheter. Han klarar av det.

Säkerligen någon eller flera som tänker annat. Men de är ju heller inte här och vet något om något.

Varken om känslor eller något annat.  

Det är inte lätt. Ena dagen upp andra ner. Nu är det emellanåt timmar upp och timmar ner. . .

Jag vet.

Men nu ska jag försöka se resan som nåt bra. Försöka verkligen!

Vi ska mysa, vila. Det ska inte bli jobbigt på nåt vis.

Det är den sista trippen han gör, någonstans. DET är däremot jobbigt att veta om redan nu.

Men jag kan inte tänka så nu.

Det är en dag imorgon. Den ska inte vara tårfyllt utan ärofylld.

Detta kommer bli bra.

Det ska bli så bra det bara kan bli.

Tisdag och sol.

Vindstilla.
Lugn och ro.

Det ordnar sig . . . andas . . .

Gårdagen. Händelsefull. Sågen jobbat. Penseln jobbat. Skruvdragaren utarbetad. Hammaren delaktig.

Just nu fortgår det.

*Ler* Tycker om.

Men gårdagen slutade väl sådär kan man säga.

Eller rättare sagt såhär:

Krashad typ?!   

Det "roliga" är att bilen kom från Vallentuna med sambon i söndags - HEL ruta då ja!! På morgonen igår så var den också HEL..

Igår kväll, efter en liten röjning så upptäcktes den såhär.

Trodde nästan på x ord om att en bilruta inte kan bli såhär av ett litet stenskott. Hur ska jag veta? Har aldrig varit med om någon sån händelse så . . . inga förutfattade meningar.

Men . . . man får fundera/spekulera . . . vad annars ska ha hänt den??? Röjsågning och lite saaaakta bilpasseringar under dagen.

Det har  kommit upp ett "hiskeligt huvudbrys hinder" numera.

Går inte att gasa soten ur bilarna längre.  

Lycka!

Nöjd!

Smått skadeglad - absolut!  

Fan så fint.

Fan så besvärande . . .

Nåväl. Det var igår.

Imorse åkte bilen till rutfixaren och utan att på nåt vis påverka karln med egna "tron och påståenden" så fick han svara på frågan "hur detta kan hända??"

Svaret: Tror sig se ett stenskott uppe i högra hörnet (den såg vi också igår, vi=jag+sambo) och då blir en ruta sådär för i kanterna är fönstrens svagaste länk. Jättevanligt. En sidoruta på en bil SKA bli såhär för säkerhetens skull. En framruta ska dock INTE bli såhär.

Tack säger man och ger bort räkningen.

Jag betalar inte.

Det där med hiskeliga huvudbryn verkar ligga på modet just nu.

Nyfikenhet. Avund. Egen tristess? I do not know.

Fråga?

Elller varför fråga?

Behöver man verkligen få veta allt om varför, "närför" eller??

Näää . . . man gör det mest negativa man kan av det hela. Hittar fel! Hittar PÅ fel! Allt för att framstå i änglasken själv.

Fyyyy. I hundarnas värld kan man få ett bett av sånt.
Även av en liten . . .  "Sivavva".

Stör en sån liten mycket?   

Mmhmm . . .

Dags att njuta vidare. Bok i handen? Kaffepaus? Vila i solstolen? Åka på dagsutflykt? Bada?

Behöver inte ens bestämma mig. Gör. Bara gör. Närsom. Hursom.

Jag älskar min semester.

Kan tänka mig att ha den lite året runt i fortsättningen.

Tack Lina för ljuvliga Bomsa-bilder!!!

- Bernerlyans Ewelina -