...att söka sjukpenning.

Är det bara jag som känner mig som "olaglig" när de sker? Som att någon ser mig genom skärmen...med skeptiska ögon...

Inte så att jag ljuger i min ansökan. Absolut aldrig hänt, men...det känns alltid som att "vad tycker de jag ska skriva???, tänk om de tolkar det fel???, skrev jag rätt tid och lön????"

Det är säkert bara jag.

Eller så är det jag, och nån till, som heller inte gillar läget att vara sjuk. Vi är iaf inte jättemånga sånna har jag förstått och upplevt. Vissa har det som jobb. Att inte jobba. 

Men i dagens samhälle så är man absolut i raritet när det gäller tanken bakom hur man får ihop sina pengar. Bidrag och lögner så bidragen blir ännu större. 

Bästa var väl att jag behövde ringa chefen och fråga vad jag har i lön.  Jag har sån koll. Inte direkt. 

Nu dags för mediciner och vila.

Så fint väder ute. Önskar man kunde ta en lång promenad...

- I nästa liv så...-

Så ringer en läkare.

Inte den jag sökte.

Inte den som ska vara "min".

- En dag ska jag ge upp. - 

Det är som vanligt. 

Inget går lätt och fr o m idag så har jag konstaterat att det finns ingen som har det så djävligt som jag.   

Det blev som ett läkarbesök förra veckan. "Livet" ballade ur igen (här väl iofs aldrig upphört sen i somras men...) och jag hade ju faktiskt fått ett kryptiskt brev om att återkomma om det inte var bra... Så. Då gjorde jag väl så. Ingen kan säga att jag inte gjort som rekommenderat då, iaf...?! 

Fick en läkare som tog sig tid. På samma dag jag ringde in. OCH hon pratade svenska. Tog massa prover. Det var ju för bra för att vara sant...

Och japp. Det var det.

Idag fanns hon inte kvar längre. Vikarie... 

Så. Nu är man här. Från framsteg 1 till steg -34 igen. 

Ingen har skickat mitt sjukintyg. Ingen har läst alla provsvaren. Vem ska nu skicka min remiss vidare? Kommer någon ens höra av sig? Jag har det liksom inte fungerande nuuuuuu!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 

Ska det vara såhär? Finns det någon annan som har det såhär? Det tror jag faktiskt inte. Alla verkar åka till akuten numera. Själv så börjar jag inse att jag måste börja gå emot alla principer jag har i kropp och själ och börja göra det vidrigaste man kan göra alltså? Att bete sig som andra. För minsta lilla så är det akuten som gäller. Sticka i fingret = Akuten. Öronvax = Akuten. 3 host = Akuten. #gotit Man ska alltså strunta i små barn som bara gråter pga smärtor de inte kan tala om vart de är, man ska alltså gå före i kön för de som kanske har döden på tröskeln och man ska bara nypa sig själv så att man fäller tårar på beställning. Är det alltså så systemet fungerar numera???

Förbannade vidriga som gör såhär!!!! Avliva er själva, som gjort att det ska "fungera" såhär. Ni behöver inte hjälp. Ni  behöver utveckla hjärnor. Usch. Fy fan. 

Jag blir bara arg. Less har jag gått förbi redan med hästlängder. 

Kan man inte bara få lämna in tills vår, sol och värme är tillbaka. Jag behöver en framgång. Det kan omöjligt vara för mycket begärt. 

Walk a day in my shoes...

- Satan, styr upp detta!!!!! -