Då började denna dag. Abrupt. 

Mellan då och 6:40 hade jag    6 ggr. Det slutade med besvikelsen över mig själv, att det blev en dag hemma för jag kunde inte lämna "rummet"...smärtan, illamåendet ska vi inte tala om. Och så matt att jag nästan somnar ståendes. Igen...! Igen. Igen. Igen. Kan varken bli klar med det ena eller andra. För att verkligen beskriva läget.

Provade äta en bit rostbröd och laktosfri youghurt. Gör ingen skillnad. 

Och så blir jag till sist tvungen att ta "substitut"pillrena...som lugnar ner men gör att katarren sätter full fart och tar timmar innan det ens lättar så jag kan andas lugnt. 

Jag saknar ord för detta. Vem blir väckt av att man behöver bo på toaletten ett halvt dygn? Är det bara jag?

Åt middag kl 18. Absolut inget magfarligt, kryddat eller liknande. Allt var lugnt kl 22 när jag gick och la mig. Mådde bara lite illa. Som vanligt. 

Var t o m ute och gick en lugn promenad på kvällen för att få röra lite på mig, och i hopp om att få magen gladare.

Och ändå så slutar det såhär.

Förra veckan hävde jag i mig bruna bönor. Kryddad köttfärs (som magen hatar nästan lika mkt som ris). Fet mat. Typ allt...som borde göra vem som helst upprörd. Ett test.

Det hände ingenting annorlunda med mitt mående. 

Så återigen. Det handlar inte om vad jag äter. Det kan vi alla konstatera. Även outbildade. 

Detta är fan inget liv. Prova att vara fånge i ditt eget hem och må såhär, i stort sett varenda dag. Sen ett år tillbaka. 

- Förbannad - 

Söndag.

Den där söndagen INGEN uppskattar. (Om du nu inte är pensionär förstås. Då återgår du till att klaga på något annat än när grannen klipper gräset eller "råkar" ha gäster efter kl 18 på en vardag.)

Alltså dagen innan man ska återgå till vardag är här. På riktigt skittungt. Behöver just nu allt som ett jobb inte delger. 

Sammanfattar ledigheten med:

Årets bokskörd. Typ hälften så många lästa som förra årets "semester". 

Hade lätt kunnat plöja nån till idag men...förrådet är slut. Hade väl någonstans i det undermedvetna tänkt mig att ha ledigt och inte bara ligga dålig eller sämre hemmavid, hela sommaren...

Men se den lotten drog jag inte. I år heller.

En av max 5 okej-dagar spenderades på ön jag aldrig besökt.

Vädret var perfekt.

Försökt gå varendag dag här hemmavid. Minst 1 promenad/dag. Igår fick jag avbryta det upplägget då det gör för ont helt enkelt. Och ändå har jag bytt till ett tredje par skor och provat med nu. 

Skor för mig är ännu inte uppfunna.   Eller en fungerande kropp...

Men jag köpte mig ett gäng av dessa i morse. 

Ett par kan ha haft rosa kulör...  

223 olika utlåtanden om dessas bra/dåligt behöver jag inte. "You have NOT walked a day in my shoes"...i alla tänkbara olika betydelser. 

Hannah är och SMladdar. Ida renoverar övervåningen. Sambon är taxi. Jag ska tömma mobilen...och förhoppningsvis få något mer utfört. Förväntan är sparsam. 

Så ser denna tragiska dagsplan ut. Med ösregn, duggregn, sol och allt däremellan som förgyller tillvaron lite extra. 

- Nej. Jag sjukskrev mig inte i år heller. Det är bättre "betalt" att ha semester. -

Det gick ju bra att jobba denna veckan.   

Gick dit, allt annat än kry, i måndags. Fixade att stå ut (bara 4 akuta toalettbesök) tills allt var omhändertaget för dagen... Hem och våndas över illamåendet som medicinen ger. 

Vaknade i tisdags...booom. Kryddat mående med feber och halsont som FAN.

Strax därefter började man nysa...och nysa...och snora...och...

2 av mina bästa vänner sedan dess.

Och ännu är inte vårat samarbete slut.  

Blir spännande att "gå på semester" på måndag igen. Just nu känns ledighet som jävligt långt borta. Och jag tänker iaf INTE vara ledig om jag mår som nu. Hell no. 

Men. Vart fan har min tavelleverans tagit vägen? Jag har köpt 2 precis så mig:iga som tavlor bara kan bli. Ska upp på bästa, synliga platsen. 

Jävligt synd man inte kunde ta en till jobbet... 

- They don´t know...what I know... -