Hur blev det såhär????? Varför?   

Minns den dagen jag fick frågan om vi kunde ha Doris några dagar hos oss. Allergi (På riktigt. Inte som i annonserna för ogenomtänkta hundköpares idioti...) i familjen som skulle utredas. Det käraste behövde ingå i den.

Så kom de då. En solig eftermiddag. Den lilla tokan så glad och full i fart. Hon fick träffa Bosse. Som genast kände hur rädd hon var för honom. Doris avskydde stora hundar, allra värst var stora svarta modeller, när hon kom. Rädd för dem. Men den klokaste av många fattade vinken och lät henne helt enkelt vara så nyfiken hon ville och gjorde som han var bäst på. Låtsades ointresserad. Tillitssmart val.

Sen åkte hon hem en sväng. Men det var inte länge förren hon var tillbaka igen. Då varade det lite längre. Och ganska snart så var den stora svarta hunden inte så läskig mera. Det var ju rätt tryggt att vara i hans sällskap(!?!)

Fick sen den mest ärofyllda frågan av dem alla. Kunde vi tänka oss att ta över henne? Testerna visade ingen tvivel på vart allergin kom ifrån. De satt med två alternativ de kunde tänka sig att ge henne i öde.

Vi åkte dit. Fikade. Hade lilla Hoffa med oss. Som sov sig igenom det mesta av trevligheterna. Det var 7 1/2 år sedan det. 

Minns för alltid när vi skulle åka därifrån. Vi klädde på oss i hallen. Skulle gå ut till bilen med Hoffa så familjen fick ta adjö av sin pälskling. Men när vi öppnade dörren så for hon, som en oljad blixt, rakt ut genom springan och kastade sig in i skuffen.

Familjen såg det som "THE sign!" Hon ville åka hem. Och hemma för henne var bland, som de kallar dem, Boffarna. De stora svarta, lurviga. De ansåg att hon hade valt sin framtid själv. Och trots ledsamheten i historien så var de evigt tacksamma för att hon fick fortsätta sitt liv, och lånas, när som helst lusten och möjligheten fanns.

Vi åkte hem den dagen som nyblivna ägare till en tik. 

Åren har gått. Hon har aldrig varit sjuk. Lite matkinkig emellanåt. Ätit olämpliga saker och blivit dålig av dem. Men alltid repat sig. Levt med och uppfostrat flera Boffar. Förlorat några av dem. Värst var nog förra året när Bosse försvann. Det var ju hennes egenvalda Karl med stor K. Han som hon gärna hade skaffat valpar med varenda löp. Men den kärleken var ju dödsdömd förstås. 

Mycket tok har vi skrattat åt. Sol och värme. Sina kära däck-leksaker. Pinsamheten i täcken, som samtidigt älskades, som den fryslort hon var.

Men. Så kom idag.

Sagan tog helt fel vändning. Och det fanns inget quickfix. Det fanns inte ens ett alternativ.

Tack för att vi fick vara din husse och mattar och allas goaste Doris. Jag hoppas såå att det finns en plats efter detta. Så du slipper entra livet efter detta ensam. Hittat Bosse och för alltid vara i tryggt sällskap. Jag önskar dig soliga platser. Värme.

- Vila i frid, lilla Tanten. -

Tacksam att vi har det lokala stället som kan hjälpa till.

Prover visade tyvärr inga fina siffor... Bokat ultraljud imorgonbitti.

Man är ju inte proffs på tikar på fler sätt än vid parning. Men, men. Nu hoppas vi vidare på quickfix, befarar operation. Men, det som ska ske ska ske. Lilla tanten kan ju inte ha ont...

Klart man får får soffplats när man är lite ämlig.

Nu ska vi bara hitta felet också.

- Det är något fel. Det känns fel. -

Det är inte så rätt ställt med Doris. Känner det i magen. 

Problemmagen gav sig med hjälp av lite medikament.

Men dagens kvällspromenad talar emot att allt står rätt till.

Det får bli ett veterinärbesök. Så medicin kan hjälpa henne.

- LIten vän kan ge stor oro - 

Kan säga att det sista jag velat titta åt idag har varit semlor.

Hink och toalett har varit mitt "firande"...

Så ont nu i magen att det känns som hela den är ett enda stort blåmärke.

Imorgon hoppas jag på bättring. Kex, rostat vitt bröd och blåbärssoppa är förvisso gott men...

Det är mycket jag är trött på just nu.

Vintern mest.

Den ställer till det för mig på alla vis nästan.

Att jag aldrig hinner blogga ner tankar och "visa ord" som bara jag kan haspla ur mig, t ex. Det är tröttsamt. För jag minns inte om jag inte skriver ner det. Och det är mycket jag vill minnas. När jag tyckte det och varför. Även om jag sällan ombestämmer mig i frågor jag tycker. 

Trött på Corona. Restriktioner. Och orsaken till att det måste finnas restriktioner för att det finns så korkade människor som inte fattar utan att någon måste tala om för dem att använda insidan.

Trött på att de som delar ut restriktionerna är de som ska bestämma i det här landet. Som de samma verkar göra allt för att missbruka för egen vinnings skull och ta alla dess dummaste beslut på andra punkter att man skäms för att vara svensk. Vem fan röstar på miljöpartiet? (för att nämna de värsta partiet vi har) De, som knappt håller sig kvar i riksdagen, lyckas få igenom så "vi" stänger ner kärnkraftsverk så att vi nu istället tvingas köpa in ful-kol för att ens ha någon el i Sverige 20221!!! Vi ombedes att inte dammsuga eller knappt koka kaffe vissa tidpunkter på dygnet!!! Alltså det låter som en fars. Och den mest korkade av dem alla, statsministern, väljer nu att ta en MP-mupp och sätta som vice till sin post. Alltså om man hatar detta landet så mycket kan man inte bara emigrera? För det måste ju vara ett hat mot mitt land som gör att man fullkomligt skiter i att fatta beslut och sätta lagar som fungerar för alla utanför Sthlm!???

Trött på folk som tror de är de enda levande som det på något vis är synd om. De är de enda som sitter hemma och har tråkigt. De enda som förtjänar att bli vaccinerade. De enda som har det så jävla jobbigt. De är vissa pensionärer jag har i tanken. De som inte har många måsten. Men klaga...det verkar vara något de har som uppdrag i full styrka. 

När slutade de närmaste vara något man ens vill ha i närheten? Eller är det bara jag som har det så...?....

Trött på att just nu vara så trött att jag sover minst 2 ggr per dag sen i fredags när jag valde att stanna hemma pga att jag har en kropp som inte orkar med denna kyla mera. Förra veckan var en pärs och höll bara till torsdag... Sen dess har jag morfinerat och vilat. Och som skrivet, somnar nästan så fort jag sätter mig ner.

Försökt ta mig ut varje dag på korta promenader och resultaten har blivit att jag somnat nästan omgående när jag kommit hem. Pga illamående och yrsel. 

Trött, har jag varit på den här. Tro det eller ej. 

Hur kan man vara det? Trött på den bästa man har...

Jo. Doris löpande skapar pipande ljud och sjukt mycket passande. Och två killar som sett i kors och vandrar fram och tillbaka dygnet runt för att hålla koll på Doris. Så, egentligen så är det väl Doris som varit uttröttande...om vi ska vara helt ärliga. 10 år och jagar karlar. Suck. Varför finns det inte övergångsålder på tikar??

Nu har iaf löpet avklarats. Dårarna börjar återgå till det normala livet med bus...eller akrobatik? Och "grannhunden" kan äntligen sluta yla dygnet runt... 

Inte en tass i backen. Undra hur de där lederna mår egentligen?

Snart vet vi. Inte långt kvar till födelsedagen och röntgen lär väl hända där i närheten.

Nu är jag trött för att det är dags att gå till sängs. Brasan tänd och jag sover himmelskt gott av morfinet och värmen. 

Imorgon ska jag vila hela dagen. Ge friska luften en chans, om jag orkar, och inte det snurrar alltför mycket. Det är iaf skönt att ha en viss herre med mig. Som bevisligen har full koll på mig också.

Jag ser vad du ser.

- Håll koll. Innan någon annan håller koll åt dig...-