När man ber familjen om ord som passar in på Mig och innehar utvalda bokstäver...

Då blev resultatet som synes.

Bokstaven A var visst svårast. Varken Ambitiös, Atletisk eller Allätare passar ju in så...  

Tiden löper som en galopphäst förbi mina stunder vid datorn. Och alla tilltänkta blogginlägg uteblir. Visst det har hänt en hel del så det är kanske inte så konstigt? Men det är ju så bra att ha denna plattform för det dåliga minnet.

JAG FÅR FAN SKÄRPA MIG!!!!  

Senaste tiden har man hunnit med att ta sig ett par sprutor. (Bland det värsta jag vet)

Den ena har jag varit anti till, väldigt länge nu. (Ja, folk skakar på huvudet och snudd på ringer 112 för att få mig häktad, men jag har mina anledningar och de vet ingen annan orsaken till bättre än jag - klarlagt?!??) Folk ska liksom idiotförklara en rakt av för att man inte gör som flocken (går på led utan att tänka själv. Ledarkossans bjällra är det enda man lyssnar på).

Vill jag dö?

Vill jag belasta sjukvården pga egoism?

Vill jag gå runt och smitta allt och alla?

Tar jag inte hänsyn?

Och nästan...vill man att alla utemöbler ska dö i kvarka och benskörhet?

Ungefär så många olika påståenden och alternativ till att "önska döda alla mänsklighet" utpekas man som, om man inte springer och tar sin Covid-dos. Och då gärna innan man egentligen borde.

Nu borde jag vara den minst smittande av många andra då jag bara vistats hemma och på jobbet sen pandemins utbrott men...den lilla petitessen hör inte hemma i öronen på folk som inte vill lyssna. 

Jag fick "lindriga" besvär. Typ sömnapné. Jag sov t ex 12 timmar (!!!!) rakt av och det har nog inte hänt sen...2013??? Var som en zombie i 4 dagar och somnade varje gång jag satte mig ner. Inge ont i armen men tårna plågade mig i ett dygn. Kändes som jag hade stått och gått i pumps med alldeles för höga klackar ungefär. Och armhålan kändes det i. 

Värre dagar har man ju upplevt.

Sen fick jag spruta igår också.

Ett tandläkarbesök där jag fick ge mig mig, ta bedövning alltså, för att tandis själv vågade inte borra inpå nerven för att laga ett hål.

Inge kändes ju, såklart, Och bedövningen försvann relativt fort. Så man slapp dregla ner hela färgaffären som behövde besökas asap.

Vi pratade dyra fix också...jag bestämde inget men bör nog. 

Vi hittade vad vi skulle ha i affären. Eller jag hittade vad vi skulle ha.   Det är ju för fasen bara ett golv så hur viktigt kan det vara??? Nu får hantverkaren måtta och gärna komma igår och bli klar med sitt. 

Det tar sig i fixandet. Blir bra. Och kommer bli ett lyft för hela alltet. 

Midsommar har också passerat.

Aftonen storstädade vi. Och åt god middag, fikade Idas tårta   To die for!!!!, och när vi var så mätta att vi behövde andas för att överleva...tog vi bilen till Strömsholm. Infall bara.

Grabbarna var såklart med och gjorde stället liiite vackrare än vanligt.   Sen är det ju roligare att gå kvällspromenad på ett nytt ställe än vardagsområdena. 

"Entré-Lejonen" som Malin har döpt dem. 

Det var ungefär askvalmigt så långa tungor på både hundar och oss. Flugor till förbannelse men folktomt och behagligt. Man är för sällan där. 

Grand National hade varit nåt att besöka. Har det varit redan kanske? Eller inställt? 

Denna veckan har nu övergått till helg redan.

Jag BEHÖVER verkligen ledigt nu och när jag insåg att jag faktiskt inplanerat ledigt just tors-fre sen i julas denna veckan så satte vi idéer på en gång. Flexbanken är lite för stor och jag vägrar på alla sätt att skänka timmar jag spenderat, oftast pga andra. Så nu är veckoslutet spikat. 

Jag började min "helg" med att åka och klippa mig för första gången på över 1 år. Håret har skrikit efter hjälp sen länge nu...och det är oklädsamt att ha en borste sittandes kvar i skallen när man ska åka och jobba.

Så det var ju lika bra att göra det ordentligt när man tog sig tiden.

Before till vänster...

Ris blev ros. 

Känslan att kunna dra fingrarna genom håret utan att fastna....heavenly!! 

Lämnade jobbet klockan halv 5 efter att ha gjort 9,5 timme idag. Det är för lång arbetsdag. Men då jag har MÄNGDER att fixa/rätta till/lösa innan jag kan gå på semester så...vad gör man när man har arbetsmoral? Skulle behöva ha mindre av den varan i mig faktiskt. Eller kanske behöva dela med mig till andra som bara släpper pennan och går...??? 

Men sån är ju inte jag och kommer troligen aldrig bli latmaskare. Och de som inte har det i sig, kan inte stava till ordet ens. 

Men 3 företag fick jag fart på idag iaf. Kul att få skapa jobb   

Nu har hela familjen gått till sängs så jag ska nog göra det samma. Det finns lite att göra imorgon. Kaj och Ida ska upp och jobba och Hannah ska jag överlämna till Wakeboardsmamman på förmiddagen. Sen ska jag tvätta och packa lite. Ordna med hundpassning. Njuta av lite sol. Ta. Igen. Mig. 

Helgen ska spenderas i blött och sött. Låter spännande va? Mer om det får bli i nästa inlägg.  

- Att slippa ställa väckarklockan...- Trissvinst-känsla!!! - 

Sa jag aldrig någonsin.
Men visst. Det är liksom inneväder och TV står på, med fotboll på. I stort hopp om att strömmen inte ska gå vilken minut som helst pga 300-12 blixtar senaste timmarna. Inte helt kry idag. Så det är verkligen dubbelt upp slöseri med en ledig dag.

Vad ska vi då avhandla i denna tristess?

Ska vi börja med att det börjar ta sig här hemma?! Det kan vi göra. Det, som skrivet, tar sig. Blir som en ny värld. Och bättre ska det bli.  Har ff lite svårt att se helheten men.. Det blir värme, av olika slag i alltet kan man säga.

Hundutställningar. Börjar hända nåt på den punkten. Just nu är det dock bara 2 st jag sett…som inte är av intresse. Jag är ju inte sån som gråter över att mitt liv är så händelsefattigt att jag gör dagliga inlägg på sociala medier om hur ARG jag är som inte kan få åka på utställningar. Jeeez…folk är fan inte normala. Men det är ju fåtalet som är det…från den breddgraden… Visst är det kul (när det går bra) men man måste väl fan ha annat att göra om helgerna? Dessutom så verkar det som den tjatan låter mer än händer. För jag kan då säga att jag aldrig sett hundfan live ens. Så, hur viktigt kan det vara??

Jag skulle inte ha fler än en rabatt. Minns ni?
Jag har nu 2. Men det blev ganska fint faktiskt. Ganska fint för att vara här i den nerkapade ytan av gräsområde som ff är orört/inte avspärrat. Och inte en enda ätlig odling i år. Det är lite tråkigt… Men samtidigt skönt. Det finns lite annat som tar ens tid så de hade nog torkat bort.
Om vi bortser från björnbärsbusken (stammen om vi ska vara korrekta här) verkar stortrivas i myr-döda-äppelträdet. Nice. Att nåt vill leva och det ser ut som väldigt många bär kommer att ske.

Det börjar även dra ihop sig mot ett besök jag inte ser fram emot.
Jag har inte fobi. Smärtgränsen är inte på den lägre skalan. Men plånboksmässigt så kan jag ju inte säga att jag kommer bli nöjd. Tandläkaren.
Har ju skjutit upp det i 2 år nu, pga pandemin, men nu måste jag dit… Vilken summa ska man tippa det slutar på…35´? Nä. Tror inte ens det räcker.

Så då var utställningsutläggen fixade då?! Det blir 0 kronor åt det hållet i år.

Nalles nyaste treklöver kom för ca 3 veckor sedan. Så obotligt söta små Wildsjöare. Går det att inte bli förälskad??? Hoppas kunna åka och besöka dem innan de flyger ur boet.

Sommarlovet har startat för brudarna. Den ena hann solbränna sig ordentligt dagen innan avslutning, den andra har varit på Grönan och firat in ledigheten igår. Betygsmässigt blir det dyrt att vara pappa i det här huset i år igen.
Sry Kaj, jag kunde inte låta bli att ge dem hjärnor i modersmjölken. Hehe…

Min efterlängtade ledighet är inte ens nära än.

En intressant sak med denna pandemi är att det verkar ha gett sig på hjärnceller. Folk har glömt bort att de talat högt och brett om vilka de avskyr, nackdelar med allt runt dem, goda råd för att inte vara i kring dem osv osv. Men nu, nu parar vi allt på 4 ben och tre färger och köper hundar från dessa människor som är så otäcka.
Kan det vara en av Coronans biverkningarna?
Eftersom en annan inte haft covid..och fortfarande tycker som jag gör… Intressant. Hoppas det kommer forskas i ämnet.

Jag anser ff att den tid som nu varit har förvisso varit trist för en som VERKLIGEN hållt sig hemma men även fantastisk tanketid. Jag har löst 345 funderingar. Saker som ska ske. Saker som aldrig ska nämnas. Med massor av mera. 

Har även fått massa nytt i min vardag på senaste tiden. Är inte helt nöjd med det, nej. Jag tror det kommer bli kaos. Och jag kommer inte hantera det enligt regelboken. Men...ska jag göra det då!? Man har väl sin rätt att tycka och tänka? Min arbetsmiljö är min. Och det är väl bara jag som kan säga om jag är nöjd med den? Jovisst. Så är det.

Det där med att "gå vidare och utvecklas". Vad är det för...nymodigheter? Är det verkligen ingen som är nöjd numera? Jag kan inte fatta det där begreppet riktigt. Folk, främst yngre, verkar tro att allt ordnar sig på ett eller annat vis. Det gör det inte. Man måste jobba för att saker ska bli till det bättre. Och då inte främst genom att släppa det man inte kunde klara av utan för det man har. 

SprutSverige går ff i sakta mak. Jag har nu släppt förbi säkert en halv miljon svenskar för att jag inte är girig. Det är inte så många som är i riskzon som de påstår. De är giriga och lögnskickliga. Framförallt så ksk arbetsgivarna ska börja fundera på hur sjuk personal de egentligen har... #hint 

En annan är inte längre less. Jag har insett att livet är förstört och kommer så förbli. Sjukvården ska inte ha klapp på axeln eller applåder, random. Vissa ska fan ha sparken och flytta. Men det är väl detaljer som inte alla förstår. Eller ens vill förstå. För de är inte drabbade. Då är det inget problem. 

Nä. Nu ska jag försöka göra något. Suddig blick och vänster hjärnhalva är i explosionsrisk. Punkter i nacken förblindar. Den härliga helgen tickar bort... 

- Lev livet som det inte var ditt eget. Då är det helt okej. - 

Dagar blir veckor.
Lovar att ta igen förlorad skrivtid till helgen.

Vi, jag, ska avhandla lite.
"Gå vidare".
"Utvecklas".
"Det var inte bättre förr".
"Gnäll".

Valpar.
Sommartid.
Nytt.

Vi tar och plöjer lite.

Hörs.