Nu mer än någonsin.

Att vara positiv är inte min grej. Jag höll ut länge. Men när skiten väl var i huset...

Första positiva snabbtestet förra fredagen.

Inget tvivel på en dunderförkylning. Men ingen feber alls. Individen pigg för övrigt.

Jag uppmanades ta ett snabbtest.

Men...enligt restriktionerna - Familjekarantän...   

Det gick ju bra i några dagar. Vi hann fixa och dona inne och höll oss hemma. Tack gode Någon för att vi hade veckohandlat innan det small. Men det går ju fort att bli less!!!!! Räknade och räknade och tänkte gå tillbaka till jobbet i onsdags. Hade liksom fått jättenog av att bara vara hemma nu.  

I tisdags vaknade nästa person med huvudvärk och hög feber. Snabbtest - 

Ringde chefen och meddelade/rådfrågade...och vi kom fram till att det nog var ytterligare 5 dagar karantän som gällde. (Eller vi och vi...h*n var nog den kloka i sammanhanget. Jag kunde sålt en arm för att få åka och jobba direkt.) 

   behöver nog inte skriva de exakt korrekta orden min hjärna producerade på den känslan där och då..

Tog ett PCR-test på uppmaning.

Två sjuka. Två  okej-friska. Ingen fick gå ut igen då... (med dagens facit - förbannat klokt)

På torsdagen kom mitt svar. Imponeras av att mitt svar tog 1,5 dag att få, när andras svar tagit minst 4 dagar...  

Glad i hågen. Man kanske var en sån där speciellt utvald som kunde stoltsera med att vara immun??? DET hade varit coolt på riktigt. 

Men se den lycka som varat...ca 3 timmar efter svaret så blev jag lite trött. Och frusen. Vaknade i frossa och termometern visade fula siffror...

Perkele!!!!!

Ganska hyggligt dålig hela resterande dagen och natten var snudd på "skjut-mej" känsla då jag mer vankade runt än låg still för varenda nerv/muskel/kroppsdel kändes som de var trasiga. Huvudvärken ska vi inte tala om... Trots tabletter, solglasögon, kylda handdukar m.m Fy fan!!!

Fredagen kom och den var inte mindre otrevlig. Feber. Ont i örat. HUVUDVÄRK. Ledvärk. Småförkyld... Sov. Blundade. Ögonen kändes som de skulle explodera ut ur huvudet bara jag försökte titta åt sidorna. 

Blev ombedd att ta nytt PCR-test. Fick tid snabbt och noll kö. Världens gulligaste värd vid bussen gjorde upplevelsen trevligare trots måendet...

Imorse vaknade jag efter en grymt konstig natt. Drömt sjuka drömmar och svettats floder.

Och så hade mitt svar redan ankommit.    Har jag nån VIP-fil i labb-kön eller????

Ja...nu hade jag ju heller fått fortsätta vara bekvämt Negativ men...det är som det är. Och jag lär överleva detta med. Kan lugnt påstå att jag varit med om värre dagar. 

Och jag måste säga att när detta slår till så jävlar kommer det fort. Kan väl nästan med 100% säkerhet säga att jag blev sjuk onsdag kväll. Det var då det började smyga fram en huvudvärk som jag tolkade som "såklart nackhelvetet ska börja jävlas nu också!!!  ". Man är ju van vid sånt skit liksom...

Mår fortfarande allt annat än bra. Huvudet är sönder och ögonen värker när jag tittar för länge. Solglasögon är bra grejer! Ljust gör ont. Febern lägre just nu tack och lov. Men vet ju att det bara kan vara tillfälligt..och sen dra igång igen enl bekanta som genomlidit detta aber. Hör kattskit på vänster öra. Småsnorig och lite hostig. Ont i kroppen. 

Hoppas INTE på värre upplevelser de närmsta dagarna av den här varan. Det kan räcka nu. Jag behöver inte sätta nåt rekord i detta, eller andra otrevligheter med efterhängsna men, tack.

Som Grand Finale så har nu på kvällen den siste familjemedlemmen förkylnat till ordentligt (utan feber) och snabbtestet var väl inte förvånande direkt:

Så. 4 av 4 ska nu rida ut stormen...och sen ska jag fanimej till IKEA. Ja. Jag vet att det finns viktigare saker att önska sig i dessa omständigheter. Men jag får väl önska va jag vill!!? 

Go´natt. Hoppas jag.

- Be Negative. Always. - 

...in på året så var det svinkallt (-13 imorse), snöfall väntades och kroppen skrek av smärta (om den hade kunnat uttala sig).

Men smärta syns inte på utsidan. Men när den jävlas så förbannat att man inte kunde somna förrän halv 5 imorse....då blev det mig övermäktigt att försöka ta mig upp när klockan ringde - 5.

Idag ska jag prova ge mig ut och gå en sväng. Har inte lämnat tomten på 2 veckor!! Vill spy av tristess och arbetsmoralen kaskadspyr inombords. 

Det är ju tur man inte beklagar ihjäl sig.

Det enda jag kan beklaga är att jag har tråkigt. Vill ha vår och värme. Alla ska väl ha rätten till att må bra?? I detta samhälle där allt är guld och rosa moln och ingen får vara dum... Jag menar ärlig.

Ärlig, i benämningen att vi har uppfödare som ser samarbeten med andra kennlar är det enda rätta. Det är ok att de gör som de behagar. Vi andra...vi ska inte.

Politiker som ser sig som livegna. Folkvalda...det hör inte hit mera.

Terrorister är mer värda än arbetande.

- Nu jobbar vi på detta. -

Nytt År - nya möjligheter.

Nytt År - dags att starta ett nytt liv.

Nytt År - nu-jävlar-ska-allt-bli-bättre med matvanorna, självunnandet, sovandet och allt det där...

Nytt År. Samma skit.

Behöver jag ens nämna att den sista meningen är helt i min åsikt?

Pessimist. (säger lyckokakorna)

Eller realist? (säger den som gått den snåriga leden) 

Jag har iaf varit sjuk sedan juldagen och har förbannat svårt att se nån ljusning med att det slog om från en 1:a till en 2:a i årtalet. Det måste jag säga. 

Men det är ju iaf roande att NU händer alla förbättringar för andra. 

Realisten måste ju undra hur fasen det kan ha tagit hela deras liv hittills, att inte ordna upp det samma men... Det finns ju även tonåringar som börjar tycka det var bättre förr så. Det är nog det roligaste uttalandet jag hört faktiskt. När en 13-åring tycker det var bättre förr.  När exakt var förr? 2010? Vilket känns som igår för en dinosaurie. Mig. 

Nåja. Något får ta och ske nu för jag orkar inte med detta längre. 

- Januari är en testmånad, right!? -

Det är väl den tiden på året när förra året ska sammanfattas på något vis.

Så.

2021 året började på samma vis som året. Sjukskriven. Då för att Doris bestämde sig för att sätta krokben på mig så jag var mer blå och lila än rörlig. Februari och mars var väl inte ett dugg bättre, fast det var lite mer oväxlande med magproblem och nackhelvetet som tog över.

Samma lilla skrota som i slutet av febuari fick somna in...njurarna gav hastigt upp... Det känns ff som att hon ska ligga vid sin kamin och sola på altanen vilken dag som helst. Men, det händer inte mera. 

Världens bästa Doris. För evigt i hjärtat.

Den enda roliga vårhändelsen var väl att Nalle och Bonnie hade dates. Och resultatet var 3 sockersöta Wildsjöare som kom ut i april.

Och den alldeles egna Wildsjöaren drog till med lysande resultat. Hela kullen slutade med lysande resultat. Härligt!!!!

Hannah tog moppekort. Plättlätt.

Jag bestämde mig för att sälja Pärlan. Ett beslut jag inte ångrat.

Vi försökte oss på en unik kombinationsparning i Holland. Men tyvärr...det blir inga fler Bossevalpar att berika världen med. 

Annars var det väl mest bara hemmajobbande varje ledig minut av våren.

Och den första covidsprutan togs till sist. Tveksam... Sov i 12 timmar efteråt och nya smärtområden väcktes. Och än idag har jag sviter efter den.

Juni åkte vi bort för första gången på evigheter. Wakeboard, solbrännor och avslutade med att besöka Bonnievalparna innan de flög ur boet.

Sommaren var okej i väder. Det kan absolut bli bättre. Men vi rotade på hemma och det gick som tåget, mestadels.

Ida drog på egen semestertripp och innebandycuper. Covid satte stopp för att vi skulle få supporta...men SM med Hannah fick vi se. Hon gjorde som vanligt saker man inte borde. Och ingen kan va stoltare än jag.

Lång SMdag. 

Coronan har som för många andra satt stopp för det mesta, även för oss.

Jag hade behövt solresa... Jag hade behövt det. Verkligen. I år blev det inte en endaste resa någonstans. 

Höstens bästa blev SDF-SM:et. Vi bodde fint på hotell och såg många bra matcher.

Bronset var länets bästa placering på många, många år...

Det tråkiga var ju att i sista matchen så var det en grymt osportsligt sinnad spelare som tydligen tröttnade på att den där Ida var ingen lätt motspelare.

Så då gör man som man bara gör när man är dum i huvudet. Förstör på riktigt resten av spelåret för Ida. Jag önskar verkligen denna RIG-spelare all olycka i Umeå framöver. Om någon vill krossa menisk och förstöra flertalet ledband och lite mera på henne, så känns det bättre faktiskt. 

För det är hon värd! 

Resten av året har varit slitsamt kroppsligt.

Jag fixade en snörik jul. Åt hela landet faktiskt.

För vem annars ska ta på sig äran för det? Jag minns inte att jag har önskat snö något tidigare år, så nu när jag gjorde det så blev det så.

Nån invändning på detta? Så, tacka mig! 

Men jag kan lätt plocka ut det bästa.

Att Hannah fått ett oerhört trevligt innebandylag att spela med och för.

Att Ida är på bättringen. Hon hann göra en mycket bra säsong innan november. Mycket bra.

Båda tjejerna har slitit med sina skolämnen och betygen har varit strålande. 

Att Kaj är friskare och mår bättre. Jobbar mycket. Gör det tydligen bra också. 

Att huset börjar bli nåt..och att alla renoveringar blev förbannat bra.

Att Nalle fått fina avkommor som ägarna verkar glada i. Chrille är en härlig plutt. 

I skrivandet stund är jag sjuk igen. Det värsta magproblemet på många år... Det kan jag väl inte anse att jag har förtjänat. Det räcker väl med att kylan dödar mig redan...

- Nytt år, antaligen samma problem och några nya att vänta... -