Det går bra trögt nu.

Det bytts både "kläder och proteser" i väntan på bättre tider... Nu vet jag ju inte om de tiderna ens kommer dyka upp i år men. Whatever. Ombyte förnöjer. 

Den där pappahunden är som en stor levande tuggleksak/tandtråd till valpens kliande bissingar. Tålmodet självt har nedärvts från Bosse kan man väl säga...   

Under mina 2 veckors "paus" från jobbet så var vädret skit mestadels. Irriterar mig så till den milda grad. Inget man kan göra något åt, säger folk som inte vet vad kyla gör. Därav så är det varken ett gott råd eller nån form av lugnande signal för en annan. 

Turken var helt klart prisvärd. 

Känslan att slippa långt hår på jobbet slog mig rakt i fejset dagen därpå. Alltså...luftfuktighet är spännande saker. Inte.   I. Sverige. 

Vi har nog varit en del i Fagersta också. Senast var det den årliga Firardagen av våran Solstråle. T o m sambon tog sig iväg och i och plask och en påtalad träningsvärk följde med. Ida uppskattade bryggan och solen. Hannah åkte i 8 timmar. Och då är inte dagen innan inräknad. 

Åkte dit i en Traktor. Åkte hem i två. Helt normalt.

Jag gillar dock den där större modellen. Ja. Jag skrev det faktiskt nu. Men jag skrev inte att jag gillar min Mazda sämre.     Och jag skrev heller inte att jag inte gillar bättre att åka med i den, än att köra den. Det skrev jag inte. 
#readbehindthelinespeople

Det fälls som sagt lite här.

Några utställningar tror jag inte vi kommer se skymten av i år. FAN. Jag hade planer... Men, men. Nu ska det kallas sommar #ironi så då kan det ju vara skönt att inte ha kostym på. Så grabbarna fick genomgå lite spa. En blev 2 år yngre och den andra...är i full blom för att rusa in i garderoben. Men nu är han ju sällan stilla längre stunder, så det är ju dumt på alla vis att stoppa in han där. Dessutom tror jag det är olagligt!? Han får helt enkelt bara dansa omkring och leva livet, som han är väldigt bra på. Han piggar upp. Han gör exakt det han ska. 

Dagen till ära så är det faktiskt 1 år sedan Nalle var ännu mer naken och tog sitt SE UCH.

Naket kan funka.

Om man har lite mer att visa än ett uppblåst yttre.   Den meningen blev rolig på många vis den. Ibland så kan man få till det...  

Sjukt nämnvärt. Doris lever nu på bara lyxmiddagar och äter som aldrig förr. Det kostar att föda en tant till belåtelse.

Det vet sambon.

Så.  När jag inte svär på vädret (i onödan tycktes...va det inte så!?  ) så jobbar jag som sagt. Eller så andas jag, mest ut.

Här.

Det är inte mer än mulligt. Skitlite att skörda men mer färger att njuta av. Men det är på nåt vis den enda som behövs. Ibland. Måtte man hinna få någon ro i kroppen under nästa "jobbpaus". Annars blir det inte bra. Alls. 

Jag är som alla andra uttråkad ofta på det jävla skitfaktumet vi alla lever i. Men därav behöver man ju inte va dum i huvudet och kasta sig på första plan som tar en till värmen. De som gör så har jag ord för. Eller så har de jävligt bra orsaker till att. Och att ta lite drinkar, bränna hud och ha fötterna i sand anser jag inte vara en direkt nödvändighet. Jag skulle dock må skitbra av det, personligen faktiskt!!!

Familjära, nödvändiga skäl eller sånger på hemska hälsoverser (inte Covid då, självklart...). Då kan jag tycka - varsegod och gör vad ni vill. Ni har skäl till att.

Men flertalet bekanta fattar ff inte något av allt. Och jag hoppas på något vis att det ska bita dem i röven ordentligt!!!!

Men att vara blåst är en talang. Det har man lärt sig av att studera proffs i ämnet. 

Och jag är tyvärr inte ett underbarn i ämnet.

Så då får man ju roa sig med annat. Som evig lyx.

För exakt varje dag är ju så uuuuuunderbar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!  

Ja. Så är det ju. Vi bara ler i kapp med solen här. Inte ett dammkorn hinner landa, eller klädesplagg få en fläck innan det är kemtvättat-åtgärdat. Däremellan serveras vi, av våra egenägda kockar superba måltider 5 ggr /dag. Nämnde jag att solen alltid skiner också??   

Imorgon tisdag.

 - ...och en vacker dag ska jag lära mig att gå och lägga mig i tid.
Det blir troligen en fredag. Och hoppfullt. Mer än 1rok. -

Ibland är sociala mediers "minnesfunktioner" roliga.

Idag inte så mycket.

När jag ser bilderna så minns jag en del delvis och annat inte alls.

Minns att jag var i skogen med hundarna på förmiddagen. När telefonen ringde och efterlyste mig...

Hur ont det gjorde att säga hejdå till mina storögda barn. Hur svårt det kan bli att andas.

Kommer ihåg hur tyst det var i bilen på vägen dit. Trots en schäfer i skuffen. 

Kommer ihåg hur JOBBIGT det var när sambon åkte hemåt och jag låg kvar... Tänk om...något går jättefel. 

Sov nog på natten.

Väcktes tidigt. Det var så lugnt... Fint väder har jag för mig. 

Dusch, Descutan, och så kom det sprutor...och rullades iväg genom hundra korridorer...

Kände inte ens sprutan modell STOR i ryggslutet. Någon satte en mask och räknade...10...9...8....

Kommer ihåg att det var mörkt. Luddigt. Sömnigt. Hur svårt det var att andas. Hur viktigt det var att skriva till familjen. Det enda viktiga. 

Luddiga dagar. 199 personer som kom och gick och väcktes och bytte påsar, sprutor, klämde och kände och en miljon frågor... Hur jävla tråkigt det var att öva på att andas. Hur jävla ont det gjorde mellan rusen. Hur jävla bra morfinpumpen var. Hur det kändes att få fel medicin. Hur oförstående/dumförstående man var över att ha ett fungerande ben mindre...

Och hur trevliga sköterskor Linköping hade.

Och hur raka motsatsen jobbar i Västerås.

Jag kan inte låta bli att titta på bilderna och tänka - Fan va jag såg mer välmående ut då, än både vad jag känner och ser ut som nu!!!

Det har inte varit en så bra dag. En eftertankens dag. En arg dag. Och smärtsam. 

Senaste dagarna har det hänt lite här hemma iaf. Det gör ju det när det finns någon hemma som kan göra. 

 
6 juli,

12 juli.

Igår hade vi lite strömavbrott igen. Det var ju ett tag sedan. Så igår hade vi nog säkert 5 stycken innan det var ordnat.

Och har man inge ström kan man inte bygga, duscha, laga mat, såga, måla...och sånt vi skulle ha gjort.

Så då råkade det bli utökad vy istället. Det rasade ca 5 träd av varierande storlekar och modeller. En mindre staketsektion blev det visst också. Oooops.   

Dottern citerad: Vad är det för fel på er (mig och sambon)? Skulle ni inte bygga saker - inte riva allt som redan finns?

Jag svara att jag älskar att ha sönder saker. Hon godtog det.

Nu är det bara 3 björkar på tur. 

Men de lär inte hända i år. Det ligger lite mer före på måste-listan innan klyvning och stapling ligger på turplanen. 

- Ibland ser man inte skogen för all plast. -

Förutom att gårdagen startades med brandvarnarens vrålande och rätt dåligt mående fram till lunch så summerar jag den som bra. Man är ju inte kräsen. Det räcker med bra väder och jag klagar inte. 

Fagersta Cablepark.

Hannah i sitt rätta element. Mamman i sol. Tack!!

Coola lilla unge!!!  

Då jag varit för mycket dålig och slut som människa så var det ju rätt länge sedan jag var och kollade på hennes träningar. Men igår så fick det bära eller brista och jösses va hon tuffat på sig sen sist. Det är i stort sett de största hindrena som inte hoppas - men det är jag nog rätt glad över. De ser hysteriskt STORA och LÄSKIGA ut. Så jag vet inte om jag vill bevittna när hon ger sig på dem faktiskt. Räcker med att kolla på de där proffsens framfarter över dem. Men jag hoppas hon ger sig på några airtrick framöver.   DE är häftiga. 

Efter några sköna timmar där så blev det upphämtning av lite mattor till nya inne- och uteplatserna. Blir nog som bra det där. 

Hemma kämpade Ida på med målning av ett räcke. Hon har verkligen visat hur duktig hon är den här veckan. Man är väl nästan unik som har en dotter som kan arbeta!!!! Största merit verkar annars vara att byta lösögonfransar och naglar... Jisses Hur ska de barnen klara sig när de ska ut i livet - arbetslivet??? Framtiden ser ut att få ett överflöd av influensers och lättkränkta. Jag har många ord för denna utvecklingen. Det är inte vackra. 

Bruden som varken är rädd för att ta i eller att få lite målarfärg på sig.

Kvällen spenderades på olika håll. Hannah med kompisar, jag sanerade golv från allt från fogskum till pälsbollar (tadaa...nån har börjat klä sig i sommarkläder!!) och tog sen Doris och Nalle på promenad mot Kolbäck där Kaj och Ida var på valpkurs med Chrille. 

Snart är det bara inkallningen kvar som går...lite sådär...   Han har liksom inte tid. Han älskar att busa med "klasskamraterna" men under inkallning har han inte ens tid med dem. Eller att komma speciellt fort till Ida. Han ska helt enkelt lulla runt och undersöka allt och lite till han. En förbaskat rolig hund har vi fått oss. 

Doris är fortfarande en matvägrande odåga... Blir galen på det här fjanteriet. Fast hon får all motion hon ska ha, så är hon inte sig lik.... Fattar inte. Brukar inte folk ha problem med kräsna hanar?? Det känns så obekant för mig att jag knappt tror sånt existerar. Men tikar, det fattar jag mig inte på, om detta är normalt?! Hon verkar INTE sjuk på nåt vis. Bara...fisförnäm. Om man kan kalla det det? Sommar och sol och det är mer fart i långpälsarna än en staffe!!?

Hon vill sola hon. Och muttrar som en lättkränkt när hon blir störd...  Snart ska hon väl ha manikyr också... Hjälp. Har jag fått en Influenser till hund?? 

Nallebjörnen har börjat skaffa sig olater han. Vi har länge funderat hur vi ska hålla jordgubbarna från fåglar utan att det ska till nät och sånt skit... Jag ska nog sluta skylla på fjäderfäna. 

Busted!!!!   

Lakrits har nu utökat sitt arbete i sommarbostaden och nu kan hon faktiskt försvinna helt i sin ena tunnel. Vet inte om man ska berömma hennes flyktplaner men hon verkar jäkligt nöjd med att både kunna skutta och flänga och gräva som besatt. Tack och lov att inte den tanta bryr sig om jord under naglarna o

iaf. Händer det bryter jag ihop. 

SötLakrits.    Jord-Style.

Då detta är våran sista gemensamma semesterdag ihop för den här gången...så åkte sambon och jobbade och jag väntar på färg så räcket kan bli klart. Sen är det bara på nästa grej. 

Hemester. Det vi alla uppmanas ha. Jag har A i betyget. 

-...bättre lite jord under naglarna än att lacket klibbat fast i pappas kreditkort...-

I fredags var det då dags att gå på den så kallade semester.

Jag anser att mindre än 4 veckor på raken är INTE semester. Och då jag såklart inte får det i år...så anser jag att jag inte får någon semester i år. Heller. 

Men sol var det i fredags. Och fredagar är ju mina favoriter. Så känslan är lite lugn infann sig. Men också den bedövande tröttheten jag har. Som inte verkar vilja ge sig av... 

...så då kan man ju passa på och dricka något som ska påminna om gott och ledigt.

Den där känslan av att man får ledigt infann sig alltså inte. Och har inte ens dykt upp nu. Fast det gått 5 dagar. 

Vädret.

Man ska inte gå i långbrallor och tjocktröja varenda dag och frysa när det är sommar. Man. Ska. Inte.

Men det är man/jag så illa tvungen till. Vilket gör mig på ännu sämre humör. Kan ju bero på att jag fryser och får ont samtidigt. Och det har jag redan dragits med sen i oktober förra året...

Tror inte folk fattar hur mkt energi det tar att ha ont varenda dag. Det är ett under att man orkar le ens... Om det inte är skadeglädje förstås. Det unnar jag flertalet. 

När man sen idag får medd om att somliga åker vidare i gräddfilen, ojar sig lite (eller vad h¨n nu ljugit ihop för historia), och får då mer ledigt än den förtjänat. Hur tror man att man sånt ska skapa någon form av förståelse för andra, ha lusten att göra det lilla extra eller ens orka bry sig - när det går lika bra att göra ingenting och komma till samma förmåner som alla som verkligen sliter om dagarna? Jag har på känn att det inte kommer bli så trevligt i höst... Jag har inte fått min semester. Det är mer toxic än ett radioaktivt utsläpp. Ovan nämnda kan räkna med att få höra ett och annat. 

Nästa år ska jag ha 7 veckor på raken. På sommaren. Om den utlovar vackert väder. I 10 av 11 år har jag anpassat mig. Det händer aldrig mera. 

Här hemma händer det saker mest hela tiden. Jag är delaktig i hjärndelen. Resten får man ta hjälp med... Vilket gör mig ÄNNU MERA förbannad. Att inte klara av saker jag vill göra. Det kan kosta hörntänder. 

Skurats, tvättats och...ja, torkandet känns som det aldrig kommer hända i det här landet som det ska regna minst 10ggr per dag...  Men oerhört tacksam att jag har en dotter som Ida. Hon både kan och vill hjälpa till så mycket hon kan. Men så har hon ju inte en mamma som prioriterar att byta lösnaglar varannan vecka heller. 

I veckan har jag för första gången i mitt liv hittat sommarkantareller. Den enda fördelen med regnet (som man tydligen ska påtala som något positivt...) 

Små men många. De fick såklart stå kvar. 

Greta kan iaf ta sig där solen aldrig skiner om sin globala uppvärmning. Och de kan lägga ner sin energi på att vi svenska ska skatta för plastpåsar och sluta använda sugrör för att rädda världen. Inget av detta kommer på något vis göra något bättre. Jävla miljömuppar. Låt de som är de riktiga miljöbovarna ta och rätta in sig i någon form av 2020-tal. 

Så. Idag har jag då avbrutit varenda gång jag varit på väg ut genom dörren pga regn. En var iaf nöjd över att ha mera mattetid. Han. Den som gör dagarna lite roligare än de förtjänar.

Tur i oturen att det är Mandelmanns han gillar...   

Eftersom humöret är värre än vädret så önskar jag somliga en riktigt dålig sommarsemster. Andra önskar jag sjukdom och uppvaknande från sitt skådespeleri. Andra önskar jag lycka till att leva i sitt nät-påklistrade levene. 

-Om livet ger dig citroner...gör ingen jävla lemonad. Kasta dem så hårt du kan i fejset på den du ogillar.-