En vecka som inte behöver kommas ihåg har passerat.

Den började i yrsel...och det har väl, helt ärligt, inte slutat gunga ännu... 

Men på onsdagen så jobbade jag iaf. Och torsdag och fredag. Torsdagen...suck... Skitdålig dag att ha en bokad tid på Ortopedteknik. Ditresan var ok. Hemresan tog 2,5 timme....   Pga den jävla brinnande lastbilen som stoppa hela E18´s framfart. Överlevde knappt. Hävde i mig piller och allt när jag äntligen kom hem vilket medförde en fredag hulkandes... Det jävla ekorrhjulet man lever i. 

Men jag stog ut till 15. Sen var det bara uppladdning inför lördagens kamper. Den ena var bara omöjlig att förlora. 

Första stopp. Fellingsbro. Hannah har väckt hela laget och det både passades, sköts och gjordes mål. Massor av mål.

Ett mål gjorde hon själv. Men annars många snygga passningar och framspel. Grymt bra! Trots att detta hände...

Svullen fotled nu. Men den är nog bara stukad och svullen. 

Själv har jag provat det samma en gång. Det slutade med att jag presterade en spagat. Det var inga problem att komma ner. Men jag tror "klong:et" i höften som blev när jag tog mig upp ekar ff i gymnastikhallen i Nibble.   

Så. Tipset. Råka inte få någon annans blad under foten för man åker oftast i backen därpå. 

När vi var på väg hemåt från Fellingsbro så startade Årets Derby i Nibble.   

Den forna, bortkastade klubben...mot den nuvarande, trevliga, framgångsklubben. Med den förstnämndas coachs trashtalking i bagaget...detta skulle INTE förloras.Fanns inte på kartan. Hellre    än förlust..typ.

Domarna hjälpte hemmalaget på alla omöjliga vis!! Men det är ju såååå satans jävla skönt när inte ens puckohjälp lönar sig.  

Storstryk för hemmalaget minsann. Grattis   VI   till 5 mål mot...just ja...inga mål alls!!!!!   Buuhuuu.. Sura som inte kan spela innebandy. Hur sjutton kassa är inte hans eget lag då när de inte ens kan få in ett enda mål på 3x20 minuter???? Obotligt kassa. Banka å slå med IBK är tydligen den enda utveckling de skaffat sig. Kanske ska börja tänka om...då de behöver vända hela serien uppåner för att komma först. Moohahahahaaa!!!!!

Så synd dottern inte va med å spelade. Då kanske det hade blivit några mål till i baken på dem. Om inte annat en handledare i fejset på vissa hade kunnat sitta fint det med. 

Jag unnar dem verkligen förlusten. Och fler framöver. 

Så...glädjen stor! Hade jag varit piggare hade jag nog firat med nån cider eller 3.

Idag började iaf dagen kalas.

Happy, crazy!!!

...och lite spår man klarar sig utan...

Soligt, kallt och skönt. Glada vovvar. 

Men säg det som varar!? Den tyvärr, överlevande aborten, passar ju på att ställa till allt trevligt man kan ha en trist söndag. Det blir nog så när en hjärncell ska samarbeta med tomrum. 

Den frusna vägen är nu knölig, grusig, lerig...förstörd igen. Jag vet inte riktigt hur ja ska lyckas skapa en avlivningsspruta för människor, utan att googla (vilket jag slutat med då jag inte orkar med reklamen som hör till i efterhand) men jag kommer att komma på ett framgångsrecept. Vet inte om det är innehållet i traktorn eller fordonet själv som ska få smaka första slurpen bara...   Men en dag ska nog rättvisan skipas. Min framgång.

- Fuck idiots! Fuck them very, very much. -

Idag har jag satt mig själv på lugn och vänt. Vila. Återhämta. Andas.

Tog mig några minuter att fundera över vart fan mina svar ut i etern till Region Östergötlands "professorn" tagit vägen... Hur fan hittar man dem igen? 

Tänk om man kunde minnas va fanskapet hette...

Men de gör jag inte. Det och annat har mitt undermedvetna troligen suddat bort. Det är ju inte direkt ett minne man vill ha.

Iofs så ska man väl inte ens behöva undra vart de tog vägen...för någon högt utbildad borde ju för fan ha svarat mig på dessa 5 år (!!!) kan man tycka.

Men se så fungerar det tydligen inte.

Varför i helvete ska man då svara på patientfrågor???? Vad använder han svaren till? Vart tog min återkoppling inom 1 MÅNAD(!!!?) vägen??? En jävla lång månad detta varit...från försommaren 2016 till nu! 

Och alla "di lärda" tycker ju, och undrar ju, varför jag inte "tagit tag i saker" tidigare. Eller hört av mig till "någon för att få hjälp".

Undra om denna någon är samma som städar i de flesta hemmen, eller den som är den skyldiga när saker går åt fanders på jobbet...?

Om det hör till historien så kan jag meddela att jag avskyr svenska sjukvården. Om någon trodde annat. Den har mattat ut mig, fått mig ledsen, arg, besviken, bortglömd, förbisedd, felbehandlad, gett mig lust att ta livet av mig istället för att fortsätta hoppas på hjälp/vård och massor av andra fula ord jag inte tänker skriva här.

DÄRFÖR har jag inte tagit tag i nåt...tidigare. (Sa nån oduglig en gång) 

Så jag ska författa ner VARFÖR.

Man omfattas av allt ovan när man inte är frisk.

När man inte har ork till mkt mer än livsuppehållande medel. Typ äta, sova i bästa fall (har inte haft nattsömn som kan kallas nattsömn sen 2014) eller att orka sköta sin hygien (de bästa dagarna när en dusch är möjligt). Man får fan inte heller ork av att aldrig bli hjälpt.

För den där Någon ringer inte på dörren bara en vacker dag.

Tycker man hela tiden, när man väl får ett strimma av ork, blir misstrodd. Ja, misstrodd är nog rätt ord jag känner.

Har haft så många läkare att testa genom åren. De flesta nästan skrattar åt en. Det kan inte vara ett sammanträffande att de alla inte heter Pelle, Kalle eller Anders va? För då är det ju typ rasism. 

Det finns liksom folk, jag, som aldrig går till en läkare i första taget.

Jag är inte i landet för att jag ska utnyttja systemet till max med hittepå och annat skit för att suga ut pengar från skattemedel.

Jag är född i landet. Jag har alltid arbetat så mycket, och oftast för mycket, mer än jag borde. Har betalat mina räkningar. Inte gjort något olagligt medvetet. Och allt det där en helt jävla vanligt tråkig svensk gör. Jag har rätt till fri sjukvård av världsklass. *hostar så jag kiknar

Hur kan man inte få hjälp???

Jag kan inte grina på beställning. Jag spelar inte skådespeleri. Jag gillar inte att sko mig på andra. Jag vill klara mig själv. Jag vill ha en vanlig vardag utan att det gör ont någonstans.

Vart fan vänder man sig?

Jag har ingen aning. Jag vet inte vilka kryphål som finns. Jag är inte bästa-bästis med någon överläkare eller advokat som kan ge mig en gräddfil rakt in i rättvisan. Jag har medborgarskap och kan inte åberopa rasism i varannat andetag. Jag bor på landet i en liten jävla inavelshåla med skvaller som huvudingrediens. 

Då får man inte hjälp i det här landet.

Det är nog slutsatsen jag får dra i det hela. Det kommer ALDRIG bli bättre och bra. Jag får bara sjukskriva mig, som idag, för att världen snurrar, yrsel och ont i nacken som strålar ut i armen och fingrarna försvinner. Ett ben som reagerar allt annat än trevligt på årstidens sparlåga i värme. Och allt mellan huvud och tå gör ont mer och ännu mera....

Och hoppas arbetsgivaren inte ger upp hoppet om att jag gör nytta. 

Oh. It´s a wonderful country this Sweden...med en av världens bästa sjukvård...  

- Okunskap är det äckligaste jag vet om. För okunniga är de mest självutnämnda besserwissers som finns. - 

Efter gårdagens blähä-mående så vaknade jag ff yr och nackhelveteskrångel.

Va har jag gjort nu då?? Ingen aning. Mer än att jag jobbade 40 timmar + i veckan.

Det kanske "bara" var det????

Lång sovmorgon för de övriga i familjen. Bra att några kan sova gott iaf. Jag var uppe med tuppen och "roades" av Chrille som förgyllde sin pappas morgon med boll-och-snuttetrase-härj.   Han är väl för söt den där lilla KänguruKalven. Ida hittade en gammal filmsnutt på grabbarna och ja...han är verkligen född SÖTAST i världen.

Något större nu. Men annars så ser det ut som deras mys-bus inte har ändrats ett dugg med året.  

Goa pojkar har vi!!!

Kidsens pappa fick sig en överraskning. Måste säga att kortet nailed it - ord för ord!!!

Kan inte sluta nicka åt hur väl de orden stämmer...  

Sen var det dags att få fart. Min värld snurrade på bra så det var mest bara att få på sig kläder som var mest krävande. 

Hannah hade bortamatch och det får man inte missa. Trots att målet var Kumla liksom...

In i bilen runt 13 och hämta upp medåkarna. De var inte tyst en sekund. Och bjöd på kaffe och bullar. 

Det var en ny hallbekantskap. Hur kan varenda liten håla i världen få så fina hallar???? Förutom Byhålan vi bor i då förstås. Här ska plankorna vändas och spikarna hamras raka i årtidonden för att kunna återanvändas.

Nu är ju inte denna skamfläck något vi behöver "skämmas över" mera. Men det är bra kasst prioriterat i kommunkassan!!!!

Matchen då. Ja. Va säger man? Gapskrattade så jag hade ont i käkarna. Det var då en coach med ordets "begåvning" jag sällan hört maken på. Och då har jag ändå lyssnat på ett par som både stängt av tjejer pga föräldrars lögner och hört hur min egen dotter fått utstå "Tänk på din ATTITYD, Hannah!!!!!!!" (peppa medspelare är alltså något dåligt för okunniga ledare.  ) Hur sjutton får man prata med "barn" liksom?? Dagens Stjärna hade uttalanden som kunde få t o m Mig att häpna och en mormor från bortalaget att skämmas... Då har man fel i fokuceringen va???

Våra tjejer pratade han om för sitt lag som: "...förväxta i sina egna kroppar!!", "De är som att spela mot ett lag med mammor!!", "Passa hon dääääär så hon inte får göra mååål!!!  " (det var alltså min dotter han menade...sekunden efter gjorde hon dock mål...så nåt rätt hade han ju iaf  ) Men jag undrar hur han får ha sin ledarroll. Han lät både arg och besviken i ALLT han "peppade" sina spelare med.

Jag har ju egen erfarenhet av sånt där kasst folkslag. Och så jämnför jag nu med dessa nya tränare i ny klubb. Som alla är coollugna, sakliga, peppande och kunskapsbanken väl påfylld i det, de förmedlar. En har väl spelat i SSL och de andra har koll på allt ändå tror jag. Hur gulliga som helst!!!

Stoooor eloge till klubben som får min dotter att älska spela igen!!!!!  

De får henne att känna sig viktig. De peppar, lyssnar och hjälper! Hur fan kunde vi kasta bort år med Sämste ledarna ever????? Man blir ju förbannad i efterhand på riktigt...

Nåja. 

Matchen. De var bra. Spännande. Och trots resultatet så var det en vinst. En vinst att se bortalagets tränare stå och ha ångesten rykandes ur öronen efter slutsignalen.

Hattrick!!! Grymma unge!!!

Hon hade nog kunnat klappa in ett helt gäng till mål...om hon inte var som hon är - en medspelare som tänker på lagkamraterna! Stort hjärta på Hannah. Mycket stort. 

I annars...så fortsätter hundarna öka kennelverksamheten...och jag får snart köpa ny borste och dammsugare gissas det på.

Kvällen spenderades hos päronen och brorsan.

Helt sopslut efteråt.   Blir nog inge jobbade för mig imorgon om karusellen inte stannat. 

- Mål är det enda som räknas. T ex frukost är det bästa målet. -

Idas knä är ff svullet, stelt och ont.

Medicinsk laserbehandling idag. Troligen menisken på yttersidan, lårmuskeln m.m som tagit smällen hårdast. Funderar på att ta ett 1177samtal och få ett UL på knät också. Bara för att få se insidan.

Men jag tror absolut på Erica. Och hon höll med mig i min teori. 

Hann med lite hundprat också. Det var så sjukt länge sedan... Saknar den där familjen Nilsson.

Så. Jävla. Onödigt.

Men det är väl typiskt att något ska hända just den som ÄLSKAR att träna. När en annan rasar och gör sig illa så är det ju som att inget som är trasigt kan gå mer sönder. Typ.

Men vi får bara hoppas det kommer ordna sig. Fort!!!!!

Gulliga brudarna har huserat i köket ikväll. Maja, Biran och Ida. Det blev tacos av alltihopa. Alltid lika roligt att lyssna på de där 3 när de sätter igång. Det är lite som en kombination av:             

En är tyst och förnuftig, en smartass och en pratar hela tiden om allt. Love them. 

Annars...

Det är päls överallt nu. Verkligen överallt. Det tar inget slut på fällandet. Men det lär väl ordna upp sig tills nästa år va? Eller så får man hitta på nåt mer drastiskt. Fick idag frågan om jag inte kunde komma ner med Nalle till Frankrike.   !!! Pardon my french men...näe. De får nog allt ta sig hitåt om det ska bli nå dating.   

Råkade ramla in i ett forum igår. Det är lite trist att man inte kan läsa allt. Eftersom vissa "seriösa" blockat mig på FB (gud va de måste va rädda för att jag ska skapa sanning i etern när de ljuger i bild och ord) så ser jag ju bara att de verkar gå i taket och ta åt sig av allt, via andras svar.

Vad brukar man säga...är man skyldig så rodnar man!? Jösses. Sluta va dum i huvudet så behöver man inte ha problem. Hur svårt ska de va???   

Och att para hund kan väl inte va så komplicerat? Man har väl tänkt på allt inför...?   Det har man inte nej. Och tänk att det vet alla. Men om en annan skulle ens tänka tanken att dubblera och bortse saker... Då kommer inte universum räcka till för att dölja ramaskrien.

Nu ska jag fortsätta kämpa på med YOU.

Jävla knäpp serie. Men i brist på annat, skitont på flertalet ställen i kroppen och home alone så...

- Den har ett namn. Fettofan. - 

Så var det över.

Sååå roligt. Och samtidigt så ledsamt att det är över. Även om det blev en ganska lång resa. Och resor.

Det började i lördags. Klockan 7. Vädret hade ju kunnat bjuda på trevligare utsikter efter vägen. Men sällskapet var det inget fel på. För sambon alltså....  #dåligastehumornever

Nyköping på färden. Gruppspelet i stoooora arenan i Rosvalla.

Såg ut som om det var lite nerver med i spelet, men för de flesta släppte det nog med nersläppet. Andra behöll neverna på utsidan genom hela SM:et tror jag....

Smått egoistiskt så fokucerade jag ju mest på dotra. Hon som innan beskrevs av innebandyns "skvallerblaska" som:

Ida Kiiskilä, Surahammars IBF

Smart spelare med stor repertoar. Duktig i både offensivt och defensivt. Lagets fältgeneral.

(Vi har än idag inte lyckats klura ut generalgrejen ...   Men jag tror jag behåller jobbet trots ovetskapen.  )

Så. Här följer "snabbrepriser" av dagarna. Eller en hel bibel. Jag drar allt så missar jag inget. Okej!? 

Första gruppspelsmatchen.

Alltid svinskönt med en vinst i starten! Helt enligt plan. För kvällsmatchen var väl (för)dömd att bli pisk i.

Japp. Inget att orda om. De är storleken större. Tråkigt att de hjälps bara. De klarar av att vinna matcher utan domarna! Även om de inte var lika tydligt som under P16-matchen. För då ville vi kräkas allihopa. That´s someone else story to tell, dock.

Vi sa godnatt och drog vidare där framåt 20tiden. Då alla hotell var fullbokade när vi "kom loss i ledighet" så fick vi hitta hotell i annat stad. Men...det var som värt vägen kan man säga. Gled in på en räkmacka (fan så god den var dessutom!) Och på det - svit ÄR min melodi framöver.    

Så nu har man bott som kändisarna klarar av då!? Svit med 3 rum och "kök" typ. Dubbelbubbelkar med tv i. Jodå...det var behagligt!!! Och man kände sig nästan som full när man vaknade morgonen därpå. Avslappnad!!!! Först badet sen den där enorma, sköna sängen och oerhört god frukost. Lite hjälp av tidsomställningen därtill. 

Jag gillar hotell jag! Tack Elite! 50 pluss i poäng. 

• Dag 2.

Vi checkade ut runt 9 och for mot gruppspelsmatch nummer 3.

"Örebrospöket" besegrades.
Förra året förstörde de alla planer. Med lite hjälp av egen målis. Så var det faktiskt.

Men. I år var det en skön vinst dubbelt upp.

Eftersom det inte var fler matcher för Västmanland under söndagen så åkte vi hemåt för att göra lite mer än bara vara. Hannah och hundarna blev glada. Och sambon hann gå en runda med grabbarna innan mörkret kom.

Detta med omställande av klockor är fan inte mänskligt. Man mår ju konstigt av det!!!

Någonstans därpå så kom vi på. Nu ska vi käka chips, frukt och sova innan 24. 

• Dag 3.

Vackrare väder! På en ledig måndag som innehåller innebandy. Fan va jag gillar Semester.

Oxelösund var målet. Aldrig varit där tror jag... Men nu är det #check på den. Nästan nöjd i efterhand att vi inte hade en extra natt på hotell. Allra helst inte på hotell i Nyköping som tydligen under natten/morgonen drabbades av en stor vattenläcka så det var lite kasst läge även för hotellliv när det inte rinner ens på toan.   

Viktig skön vinst blev det i matchen!!!!

Lång väntan på nästa match så vi passade på att äta i hallen i Rosvalla. Det var som en oerhört god pizza.Vi fördrev timmar med shopping och underhölls av andra matcher. Det finns några rusktigt duktiga spelare i andra län kan man säga. SSL kommer få mycket material att svälja.

Matchen kom snart på.

Dags att ge sig i kamp med giganter. De va inga små nickedockor inte...

Men storleken av rätt mått var tydligen mindre är snabba! Och stort segerjubel!!!!

Men jag har nog aldrig varit så mätt!!! Klockan 22 på kvällen satt den kvar. Samarin blev resterande måltider för mig den dagen. Och...det var ju en ny speldag därpå. Skulle vi åka på den å???

• Dag 4. Tisdag. Semester.

Jodå. Halv 7 hopp i bilen....

Fin morgon i starten. Strömholm. Västmanlands pärla.

Körningen gick fint. Från min del av jobbet alltså. Sitta bredvid, rapa pizza, dricka vatten och byta radiokanaler medans sambon jobba via mobilen med det finska inslaget. Man kan ju inte låta bli att fnissa. Tyst såklart. Man skrattar inte när pengarna rullar in.   

Kom in i tid till Rosvalla. Hann mingla och kolla Pojkarna som hade den stora förbannelsen samma jävla kassa domare som mot Sthlm. Hur är det möjligt att vara så dåliga??? Hjälp! Måste man ta och utbilda sig till sånt också numera??    Nejmen på riktigt. De var inte bra. Fråga alla som var där. (Som inte härrör i 08land).

Grabbarna förlorade. 

Sen var det då dags att ta sig an ett av storlagen. Möjliga utmanare om guldet? 

Det var såå nära. Nära förlängning. Och då kaanske det hade kunnat ske under??? Vem vet.

Vi fick ju inte uppleva det. 

Men varför inte sista bollen ville in...kan nog bero på mkt. Delvis kändes det som att det blev oordning i ledet när en jävligt onödig tackling tog Västmanlands back #23 ur spel med ett knä vikt åt fel håll, rakt över sargen och ca 10 kilo pluss sin egen vikt över... Själv svalde jag hjärtat. Det är ju så att det numret tillhör min dotter. I publiken hördes mångas oro. Folk jag inte har en aning om vilka de är ens. "Ånej..nu har de ju ingen back kvar!!!", "Neeeej. Inte Ida!!!", "Helvete!!!!" (Blandad kompott av oro och omtänksamet. Vilket man ju tackar för.) 

Sen var det ju ett storlag de mötte. Domarna var både försedda med Lidl-märke på ryggen och kanske i prisklass och kvalité? De lyckas skicka ut en av våra spelare när det är 2 minuter kvar av matchen. För en skitsak!

Så det var väl bara dömt att misslyckas ta en seger. Men att förlora en semifinal är inte illa. 

Tjejerna såklart ledsna, arga och trötta...

Vi päron försökte väl också svälja svordomar. Men...

Med facit kommer de nog komma på vilken jävla grej de skapade! De kom 3a i Sverige. På både pojk- och flicksidan. Det var gaaaaaanska så många år sedan det hände sist i vårat lilla län. 

Dottern fick iaf genomgång av deras fysioterapeuter. Inget brutet. Men knaket i knät...något knakade. Hon lindades och var lite blek om nosen. Och arg!!! Mer arg än ont just där och då tror jag. 

Något hoppa i bilen och åka hem blev det inte heller. Vilket jag kan tycka var helt rätt. Det blev några timmars svordomar och tankar för brudarna (nog lite nyttigt) och att stå och se på när de enda motståndarna de inte besegrades möttes i finalen... Det var nog inte kul. Men man kan ju vända på det också. De var de enda lagen som de inte besegrade. De enda 2 lagen som gick hela vägen till final. Inte undra på att Sthlm INTE ville möta Västmanland mer i turneringen. De hade ju kunnat få flyt...

Det får vi aldrig veta. Och det kanske var bästa som hände. Vem hade orkat med landssorg i 3 år om Sthlm INTE hade vunnit.   

De blå - som var rätt svåra att slå. Fina laget. Fina tjejer. De kommer ha mkt roligt ihop framöver.

Och de flesta oftast som motståndare. Även om majoriteten av laget är Idas lag. Bruksare på riktigt. 

I pojkfinalen fick grabbarna sina medaljer.

Bra killar som har underhållit tjejerna hela "helgen". Eller underhållit och underhållit...  

I första periodpausen av flickfinalen så fick även våra guldkorn ta emot sina medaljer.

Ida får sin bronspeng.   Inte ett mammaöga torrt.

Vacker buckla med hem till länet. 

Kapten Clara med bucklan.

Tack för underhållningen! Härliga dagar i innebandydiagnosernas sällskap. 

Många skratt. Mycket svettigt. Hög puls. Och ordval och uttalanden som inte ska på replay.    Men, men. Vi som vet, vi vet. Vi var där.

-------------------------------------------------------

Idag är det onsdag. Min semester fortsätter. Hade aldrig orkat åka och jobba idag. Aldrig. Nacken och vänstersidan påtalar på alla vis att jag har trott att jag är normal.

Så. Vi har tagit det bara lugnt. Hannah har packat för sin tripp. Kaj har jobbat. Ida har svurit och varit uttråkad (med ben i högläge) och jag har tvättat maskin på maskin. Hundarna har varit glada över att vi brudar varit hemma hela dagen allihopa kan jag tro. Men det har varit en promenadfri dag. Alltså hällregn från dusk ´til dawn. Äckligt. Lerigt. Blä. November jag hatar dej! 

Det roliga idag var väl att skvallerblaskan har skrivit en artikel. Igen. Och att svensk innebandy har publicerat bilder. Jag lånade från Instagram och Innebandymagazinet de gobitar jag har fött fram. Det måste ju vara lagligt att vara lycklig!!! Och stolt! Annars får någon arrestera mig.

Min fina dotter:

När tidningen har tagit ut en SDF-SM-All Star Trupp på 25 st och vill ta med lite mer än 3 femmor...så har någon hittat på min dotter som tydligen skulle vara med på den listan. Hon gjorde inte en poäng i form av mål eller assist i själva spelet...men någon måste ju ha uppmärksammat hennes slit. Mer än vi päron då. 

Hon är duktig! Och hon är Min.   Min lilla, stora, kämpe!! Läk fort nu. Så inte motståndarna tror de kan slappna av framöver. 

- Finns inget som smakar så gott som egen skörd. -