Det gör ingenting om känslan just exakt nu...inte är fel.

Trodde man skulle vara repad efter måndagen. Nu är det torsdag...

Däremellan har jag varit bedövad av ett blåmärkskänslaliknande stadium i halva huvudet, suddig syn, nackhelvete!!! Kan en sån liten tvärnit göra så stor skada?? Eller ja...skadan var väl redan gjord. Men är den så lättpåverkad? Vill inte ens dubbelkolla. Behöver inte ha fler diskbråck. 

Tydligen så "behöver" andra opereras för sånna...lättare varianter. För det gör oooont. Snyft och snörvel... Äpplet faller verkligen aldrig från grenen ens. Mamma hittar på 30 orsaker till diagnoser som inte kan kontrolleras eller förnekas, hos världens bästa läkare (världens mest lättövertalade??) och så vips...tar barnen efter.

I know. För mina ungar går fan inte till läkaren för något. 

Första utevistelsen sen i söndags.

Yiiipii...(!?)

Annat End:at verkar vara ett stycke förhållande. Återigen så har snällhet, godhet, förståelse och det eviga hjälpsamheten/omhändertagandet fått på pälsen. Fattar inte att vi är i släkt ens.

Måste vara fadersidans nånThing, som slår igenom.

Min sida är egocentrins högkvarter. Utan att ens fatta vad de ställer till med på vägen. #familjenssvartafår 

Mitt råd var iaf Don´t get Sad - Get Even!!! Det är ett bra råd.

Hårfönsdemoleringstyle. Well...det liket är begravet. Men jag kan lära ut i ämnet. Det tog. 

Så. Låt dagen bli bättre och låt någon annan ta demonvakt. Jag har annat att tillföra världen ett tag. 

- Great if. Need it. -

En dag i sängläge.

WHY???????   Magen har ju skött sig. Eller ja. Antaligen inte efter normala människors standard, men efter min! Jag har ju för fan haft en helg så nära en HELG jag kan komma på evigheters evighet.

Men vill minnas det bästa först här.

Filmmaraton med Ida. Varit sååå mysigt!

Både fredagkvällen och lördagskvällen har skräckfilmerna avlöst varann. Lillesyster på annan ort och sambon..i annat rum. Såklart.   Men alla verkade nöjda så.

Sen kom lördagen. Kändes helt okej liksom. Bara det är en läskig känsla kan jag lova.

Hade dock en liten incident med vattenberedaren som hade fått mig att fylla alla svär-burkar på jorden. Men, men...när väl allt hade lämnat mig så kändes allt bra. Och bättre när sambon kom tillbaka hem och fixade fanskapet.

Men iväg kom vi och jag fick då äntligen bevittna en innebandymatch på plats. Och en fin vinst för laget med.

#23. Alltid min favvo.

Jag hade sällskap av Elin och Erik med morfar på läktaren så allt blev liksom mer än bra!!!!! Nyp mig i armen.

Söndag ännu bättre typ. Fick påhälsning av extra-familje-medlemmarna. Och jag kan lova att det var nöjda miner. På både tassare och fotarbetare. 

Pussar och rufs i pälsar. Mysigt!

Sen skulle jag då åkt med sambon till optikern men jag orkade int. Tog ist en lift ner till bästa vännen och...gulligaste i byn just nu.

Minsta lilla nya hundkompisen. Eller ja..liten å liten..11kg bus. 16v. Underbar.

Sen...var det dags för plåsterbyte. Ja. Jag är narkoman igen. Försöker överleva och det har gått riktigt bra. Nästan jobbar fulla veckor...eller ja. Iaf fått ihop 4-dagarsveckor utan alltför mycket besvär. Det är framsteg i min värld.

Men igår kväl gick det inte så bra. Tror jag.

Började må riktigt konstigt...yrseln dök upp. Inte konstigt. Illamåendet dök upp. Inte heller konstigt. Men sen...ja...bespar detaljer. Men det blev riktigt jobbigt. Sådär kan-inte-jobba-jobbigt. På nolltid.

Så idag har jag och sängen varit ett. Och ute...vill man ju iaf inte vara.

Lappvantarnas rike.

Fortfarande obehag.

Men...

-...imorgon är en annan dag...-

Idag blev väl nåt fel på när den skapades.

Listan behöver inte ens bli lång...för att vara irriterande för-många-fel för en dag. Och dyr.

Någon glömde visst tala om att man skulle bli strandsatt hemma hela jäkla dagen. Hur kan man missa informera att man ska gräva bort en bit väg???? När det är den ENDA vägen, allra helst.

Ena bilen har migränanfall.

Vad problemet är vet ingen. Relativt nytt batteri sitter i.

Den andra bilen bestämde sig för att skaffa sig punktering på kvällskvisten. Enda "bra" där var att den inte hann börja rulla till Ramnäs.

Måendet...

...behöver jag inte skryta om.

Vädret. -2, isvindar med regnsnöblandning. Precis hela dagen. Hundarnas promenad med husse borde ge en tapperhetsmedalj.

Så.
Vi går och sover nu och glömmer den här dagen. Tack!

- Fan ta... -fet textkursiv text