En bild säger mer än tusen ord   

Just denna bilden är en sån. Hannah och Dante. Best buddies!!

Det är mer en vana än tillfällen när de här två pussas och kramas.

Hannah har sen länge tillbaka konstaterat:

-Mamma! Dante är bara MIN hund!!!

Det är tur jag har två till...annars hade det blivit lite tomt.   

Efter ännu en dag i kursandets säte är jag helt slut i skallen. Frågan är om jag kommer få tillbaka den lilla kapacitet som fanns där innan...  

Känns just nu som jag bara har bomull som huvudingrediens...så jag tar och kryper ner i lopplådan nu. Gonatt Gonatt!!

Hade tänkte mig några rader idag...men jag är kokt. Eller kanske inte hela jag...men hjärnan är!!

För om man tar en Umebo och två Bodensnubbar...sätter Stina som elev...ja då blir det fullt i skallen. Jätteskoj med kurs, nytt! Men gudars...inte lätt inte!!

Får väl se hur det fortlöper imorgon...om några poletter trillat ner och om flera faller på plats...eller om det bara blir ännu mera rök ur öronen.   

Måste bara berätta vad lillaskruttan gjorde idag också.

Är hon som mor sin eller??

Man går inte på hörsägen utan ska prova och bilda sig en egen uppfattning!   

Hennes dagiskompis rasade och fastnade på nåt konstigt vis med läppen i frosten idag. och fast satt han. Ajajaj...blod och tårar. Tro nu inte att det avskräckte lill-hulliganen Hannah inte. Onej!! Vips så hittade fröken henne fast med tungan i isen. Det gjorde säkert jätteont...och skäll fick hon...

Men man måste ju prova liksom!   

Ja va säger man? Hon är en liten spännande dam och en skopa tuffing i vad det verkar...

Haft hopp om livet idag.

På APT:n åkte vi hem till chefen för att ha den där. Gissa vem som hamnade på golvet med hennes nya juvel - en staffe-valp??   

Jamen heter man Doris...pussas i 700 knop...luktar bäbis...är söt som socker... Va hade jag å göra vid bordet då? Kalorifritt alternativ!!

Fööör gott fika hann vi avnjuta innan vi åkte tillbaka till lunch.

Har man gjort annat än att äta idag??   

Hannah har vilat ut hos mormor och morfar idag, tydligen?! Hade ingen aning om det...men så var det tydligen. Hon är inte sjuk längre men såklart dagispersonalen blev glada när hon valdes hemmavid för uppiggning...  

Ingen nöd verkar det gått på henne heller. Hade lekt och ätit som en häst. Ja...se nån magsjuka kan det väl inte varit när hon är hungrig??

När Kaj vid hämtningen sa:

-Va bra att du är frisk nu! Då kan du åka och leka med kompisarna på dagis imorgon!!

...fick han svaret:....

-Jag kan fundera på saken, pappa!

Vid kvällsvändan med hundarna så trodde jag för en stund att Bosse försökte leka kamakazee-pilot (stavning??) eller nåt. Kom i full sula över åkern...och ska väl hoppa diket? Nej...det glömde han. Det värsta magplasket ever - rakt ut i körbanan, men alla benen åt olika håll, blev det.    Några linkande steg..sen va det glömt. Galning!!!

Passade på att krocka Falcon en sväng också.

Helt ärligt. Är han blind???

Eller näe... Såklart han inte är det. Men våghalsigt lagd definitivt.

Gillar inte de där bulldozerfasonerna!!  

Kommer så väl ihåg när Dante som bäbis kraschade in i ett sten-brunnslock. Det bara small! Jag svalde hjärtat. Han haltade i 5 minuter, max, efter att blåmärken i bogen måste varit ett faktum!!!

Jag trodde ju han hade spräckt nåt...

Men nejdå. De är nog lite tåliga. Men...olyckans vingar kan svepa förbi fortare än man anar.

Snälla doggarna!! Matte har nu två önskemål!

1. Sluta leka odödliga!! Jag får hjärtsnörp!

2. Den av er som äter i kattlådan (all of a sudden???) kommer snart tas på bar gärning. Den dagen blir det inte roligt att vara den skyldige!    Matte ogillar KRAFTIGT sånt!

Ja, det är jag! Orken...borta!!

Natten tills idag tyckte tydligen någon där uppe att det inte räcker med att vi har en dotter som har det tufft... Nej då blev man väckt av Hannah vid 2. Kräkning - NUUU!! Sen va jag väl med i skallen fram till 5-tiden... På den tiden hann vi vara uppe och kräkas jag vet inte hur många ggr...   Sen nån gång därefter tog pappa vid. Men det var endå jag som var den som märkte att hon skruvade på sig och vaknade, sväljandes och med en panik-blick!!   

Dagen har fortlöp med soffsömn för oss alla. Ingen som fick speciellt mkt sömn i natt, förstås...

Jag ska väl såklart inte klaga.

Vi har under dessa år som föräldrar haft en jävla tur. Våra kan förvisso vara lite snuviga, men ff med go i kroppen, lite titt som tätt. Men så här mkt feber, sängliggningar och dåliga magar. Det har vi aldrig haft. Man kan ju fundera vad det beror på.

Jag tror, men det är ju bara jag som...just tror, att en orsak kan vara, obs! KAN vara, är att jag...hm...hur ska jag skriva?!

Jag är "aldrig" hemma.

Förr om åren så har ju mamma varit snabbt hemma, hemma vid uppvakning, hämtat på dagis, lämnat på dagis. Numera ligger nästan allt detta på pappas axlar. Säger inte att han på nåt vis sköter detta illa. Onej. Med bravur. Men...det märks att mamma saknas!! De säger det t o m. Sånt är INTE roligt att höra.

Som:

-Mamma...kaaaan inte du lämna mig på dagis??

-Mamma..varför är inte du hemma när vi kommer hem?

-Mamma...när ska du komma och hämta mig? Jag vill det...

Usch! Känner mig verkligen som en urkass mamma!!!!!  

Det skulle inte vara lagligt att jobba heltid när man har små...

Barn behöver båda sina föräldrar. Det är väl därför man är två om att skaffa dem?

Jag tror de är stressade våra små. Och det är ju hemskt!! Att vara 4 och 6 år och känna stress!!?? Fy fan!! Räcker det inte med att vuxna far och flänger hemifrån för tidigt...för jämnan...för mycket...

Nej, jag mår inte bra av detta!! Men...jag vet heller inte vad jag ska göra åt eländet... Flytta vore en sak...förvisso...för att förenkla en del. Kanske?!   

Nu har jag iaf fått de små i säng. Jag hoppas så det gör ont...att de får sova lugnt och vakna friskare och kryare än någonsin!! De är ju bara barn. Barn ska leka sig igenom den tiden. De ska inte ha bekymmer!!!! Fyyyy fan!! Jag blir så ledsen...

Ja. Hunnit nåt bra har man ju såklart inte den här helgen. Jävla skit över det också!!

Nej...en less...trött...arg mamma går nu och drar nåt gammalt över sig. Imorgon, en ny och bra dag!!? Nej....skulle inte tro det...hoppet finns inte för sånt längre...och så snöar det också. Vem fan fruktar att hamna "down there" i livet efter detta? Inte jag...  För när jordelivet är så här otrevligt...kan det blir sämre? (Ja det kan det säkert...men jag skiter i att det finns folk som har bara ett ben...bor ute...svälter...) Jag lever mitt liv. Jag kan inte save them all. Jag kan ju inte ens save:a mina egna...

Okej...ska försöka bättra mig. Elin, Lola...kanske nån till...

Men idag blir det bara osammahängande noter. Things to let out. Things in my heart...

En sådär dag. Igår tog lusten ur mig att hitta på det roliga jag hade tänkt mig idag. Åka och ha hundbus. Visst är doggarna en mkt stor del i livet. Älskar de där som ger mig strån i smöret, maten...vattnet... Ja, överallt typ. Man vill ge dem tiden.

Men det finns några små, två, som är ALLT. Den ena har det lite jobbigt nu. Sånt gör ont i mig. Och ändå den starkaste lilla tjej jag vet. Snäll. Givmild. Söt. Kämpare. Hon föddes som en kämpe t o m.

Varför ska inte hon få ha det bara bra. Jag menar BARA bra. En med de talangerna har förtjänat sånt. Det finns minst 100 andra jag kan komma på som kan få ta allt hon får dras med. Mitt lilla...lilla...  

  Bästa döttrarna. Bästa systrarna.

Det är när sånna här dagar kommer som man liksom skjuter allt annat åt sidan. Man ska bara vara där/här. Har varit det idag. Jag tror det vart bra.  

För att glömma lite tråkigheter...så åker man och köper pulka. (Ja, och hjälmar Carola!!  )

De provades såklart vid hemkomsten. Det var roligt men kallt. Sas det.

Skulle fotat lite idag tänkte jag. Det blev bara inomhus. Nån fin.

  
Hon har en lite cool färg...den där kissemissen...

Mitt absoluta favorit-julpynt.

Och avslutar denna lördag med en bild på Roffe. På rymmen. I Hannahs säng vid läggningen. 

Hans lilla promenerande runt i sängen gav tjejerna iaf lite fnissande, av skräckblandad förtjusning, innan John B kom. Så borde alla dagar få vara. Att man avslutar med skratt. Enda tills man kissar på sig.

  Ajaj...fick skäll idag. Va/är lite kass på att blogga sas det...

Ja kan ju inte ens säga emot...så...

Va ska jag skriva då?

Det snöar/möglar ju ute! Allt skoj försvann liksom. Finns andra orsaker att ha åsikter om mig...men ännu en liten detalj är väl att jag gillade skarpt när det var -25,5 i onsdags morse. Imorse va det varmare. En hel grad varmare... Jag tar hellre bitande kyla och noll i nederbörd. Sån e jag. Inte andra.   

Det är tur vi är olika.

Men jädrans va lika vi är i att tycka olika!

Nej...nu har jag gjort mitt här för idag. Gonatt! Sov sött! Dröm om sommar, sol och svalkande drinkar...

Eller dräm till med att hurra lite för att det är fredag imorgon!  

-19 grader på husets varmare sida är det i detta nuet.    Och det är "bara" sista november. Lätt funderat...hur ska de sluta? Och NÄR ska de sluta? Hittade bilder på Dante, Ida och Hannah från februari i år...

Härligt på ett sätt, visst!!

Men med tanke på att de är tagna i slutet av februari...och nu är det slutet på november... = det var alltså bara 9 månader sen vi hade fiskallt och snö!        

Näe..man skulle va katt...

...och heta Diva...

Hennes dagar ser ut som följande:

- Gå upp. Tjatar efter mat!

- Äta upp. Tjata på att få gå ut!

-Går ut. Tjatar efter 2 minuter på att få komma in!

- Får komma in. Tjatar efter mat!

- Får f-n hålla sig utan mat en stund till...

-Går på lådan. Hela huset stinker!

-Får rent i lådan.

-Tjatar efter mat. Får mat.

-Äter upp och får naturligtvis gå ut...

-...blir insläppt efter 5 minuter...

-Går och lägger sig i brasvärmen.

-Sover i brasvärmen...

-Sover lite till...

Vips. En ny dag!!

Och då börjar dagen om, som ovan...    

Ska gå och lägga mig nu. Har jag tur så slipper jag sova med en bufflig Hannah inatt...  ...men erkänner GÄRNA att det ä bra mysigt med henne vid min sida. Min lilla prinsessa...med alla tokiga idéer man bara kan tänka sig.

Bortsett från att man tydligen inte ska ropa "hej" ang. det där med hälsan...innan man nått sommaren...eller nåt sånt?!. Ja då har det varit en bra och trevlig dag idag!

Började i sakta mak...men att vakna i soffan kl. 05:10. "-Öh?! Är Idol slut???"

Jo. Det var det ju såklart.   Och nog för att det vanligen är dags för mig att stiga upp vid detta klockslag, men så bannemej INTE på en lördag!!

Nej, gick en trappa upp och rasa i säng. Inga problem att snarka vidare där inte...

Vid 8 så börja vi kvickna till allihopa igen. Ida ff med feber dock...   Hon har då ingen tur lillskruttan inte!! Över 38 grader och blodsprängda ögon hela dagen. Fyyy...

Jag tog mig i kragen och bubbade ut ett bord på altanen, i snöyran, och i ålderordning (äldst till yngst) blev det massiv tass- och klotrim här. Behövligt!! Nästan skäms...Dante hade så lång päls på, mellan och under tassarna att det nog var nytt rekord. Tur att uppfödaren hans inte sett honom/hans näbbkängor...   Iofs så är det ju skoj att det finns päls någonstans på den hunden. Jo! Jag vet att det inte duggat tätt med bilder på honom här på länge. Det finns en anledning till det. En hanhund som ser ut som en löptik i stråna är inte speciellt mkt att bild-briljera med sörrni.   

Men okej...en liten bild då...för annars är det väl någon som tror han inte finns eller nåt...  Men liten ska den va!

  
...very much alive...but more fur-less than ever...  Den jädra borrelian säger jag bara...

Vid lunchtid så vinkades det glatt utanför köksfönstret. Det är skamligt va länge sen vi sågs, jag och bästaste Johanna!!   Men vad är det man brukar säga?? Bästaste vännerna man har behöver man inte se varje dag...inte ens varje vecka eller månad...de finns ALLTID hos en, även om det inte är live. Den meningen stämmer sååå bra på oss.

Med sig hade hon en piggare Famous än vad jag sett på länge.   Härligt när de gamla gubbarna hänger vidare i full fart. Han är förvisso en BC, men över 9 år gammal nu. Men idag var det full rulle!!

Bosse fick såklart komma ut och "goa" med sin allra första polare (alltså polare som utanför våra väggar, F och D smäller ju såklart högst i Bosses värld över bra kompisar!!). Och snälla hanar som man har...det funkar!! Nu är det ju faktiskt ganska länge sen de sågs...och herrn här har ju iaf parat 4 tikar sen dess... men som sagt. Inga problem där inte!

De roade sig med snöboll (!?) ute i det nedvräkande snön. Gudars va det rasade just då!! Usch, tvi..fyyyy!!  

Efter det borde ju en bernerpöjk va lite trött??

Näää...efter det så tar man med sig Dante och husse på långpromenad!   

Och när man kommer från den...ja då har morsan bestämt sig för att döttrarna, varsesig med eller utan feber, nog inte skulle dö av en kort sväng i pulka, för lite frisk luft.

Det gjorde de inte såklart.

Och så fick ju Falcon sig en liten tur också.

Och Dante och snömonstret Bo hängde såklart på den korta turen också.

Men efter det då?? Ja då tog han det faktiskt lite lugnt.   En stund.

Falcon. Han har numera två lägen. Bägge verkar vara av godo för honom. Så matte får väl överleva dem också...

  
...snörullning...

eller

...SOFFMYS!

Han har numera inga planer på att det ska smygas med detta längre. Det verkar mera vara ett dagligt måste!     

Sen blev det lite pyntning. Orkade inte plocka fram allt. Och så gick staken åt skogen. Karl hade sönder den!    Som jag skrev på FB...va ska jag nu tända på??   Ja de e humor,,de e humor...

En liten köksdetalj som funkar jättebra ihop med julmyset nu. Tack igen Linda!!!

Inte kan man va utan en adventsstake inte!??! Näej...får se över det införskaffandet imorgon. Dock får vi väl tända första ljuset till middagen ist för till frukost som jag tycker är mysigheten med detta... Men vi överlever nog!

Hoppas på att Ida är feberfri imorgon, eller iaf lite piggare. För det är liksom inte lika mkt fart i hemmet när den ena är i mamma-sitta-knä-behovet... Hannah busar ju...men det har mest blivit stillsamma lekar och lite Wii Shrek-spelande idag. Lugna puckar alltså. Lite för lugna...  

Nu... Ben & Jerry´s for me, and only ME!!!  Bra emot halsont!!! (Och säkert nåt mera...)