Känns som så.

Den här helgen blev det ALLT. På en dag.

Klockan 6 lämnade jag och sambon hemmet för att hämta upp Lola och vidare mot IFU Arena och cupen.

5 matcher i grundspelet. Vi förlorade 3, 1 oavgjord och vinst i sista matchen. Hysterisk smärta i kroppen, blåmärken otaliga men förbannat kul hade vi!

Och vi kom inte sist! Trots att jag är 110% säker på att vi var det enda laget som inte hade tränat ens 2 minuter tillsammans.

Nästa år hoppas jag på att vara i bättre form. Framförallt klara av att springa. Vet ni hur det känns att ha viljan till att göra något som kroppen inte kan? Mitt ben är ju bortkopplat från att fungera...och jag börjar nu fundera...kommer jag någonsin få tillbaka ett fungerande ben?

Det är faktiskt riktigt sorgligt att man ska behöva leva såhär. Inte för att jag är av modellen som måste ut och jogga klockan 4 varje morgon innan jobbet. Men att inte kunna. För att benet släpar (som bäst) efter mig.

Smaka på den. Och behåll humöret.

Vid 15 var vi hemma efter att haft en liten gemensam lunch på MAX. Vårat lilla glada gäng. Inga surpuppor. Inga fjantar. Bara 9 jävligt udda människor i en ihopplockad grupp som ingen kunnat tippa på. Skitroligt!! Inlånade sambon verkar inte tagit någon skada av att umgås med oss heller. Och jag tycker han gjorde ett bra jobb bakom hjälmen.

Efter en timme hemma...dök Hannah hem. Klassresan hade varit toppen. Prison Island #check

Funderade på att lägga mig ner och gråta av smärtan i kroppen eller...

Ganska länge sen man var på innebandy...?

Tog en avstickare till Nibble för att hinna med att bli livefilmad (!!!  ) och se boardtavlan visa 4-1 och första perioden klinga ut.

Såg ju riktigt bra ut inför andra perioden.

...som slutade 5-5.

Onödigt spännande. Verkligen!

Men det ordnade upp sig. 9-5 slutade matchen som nog ingen trodde (förutom jag då...som aldrig är orolig...) att 3 poäng skulle säkrats. Linköping hade lång hemresa...

Behöver jag berätta att kvällen blev...trött och tidig.

Idag var det då dags för tjejernas matcher.

Ida på bortaplan och Hannah på hemmaplan. Samtidigt. Sambon blev hemma med farmen och jag åkte och kikade på Hannahs match. Som ÄNTLIGEN fick sluta med vinst!!! Vet inget lag jag unnar detta så mycket som den här tjejligan. Jag vågar påstå att det är det enda laget som aldrig lackar ur. De har förlorat för många gånger för att vara något annat än innerligt överlyckliga en dag som denna. 6-1

Våran lilla målgörare och goa lagkamrat.

Som "vanligt" så gjorde hon mål. Och det är inga dåliga mål hon gör, när hon gör dem, heller...

Vi blev kvar och kikade på 06killarna som också de vann sin match. Och väntade in Ida...som också kom hem med en vinstmatch i bagaget. En bra IBK Hallsta-dag med andra ord.   

Nu ska jag och mitt illamående gå och sova.

Min kropp är uttröttad. Inifrån och ut.