45 år har jag senare ikväll härskat på denna jord.

Och det har ju gått som en dans. I 7-takt ungefär....

Jag gillar ju inte att fira. Jag vet inte varför men...det räcker liksom med grattis och kram så är jag nöjd.

Kan säga att denna dagen började över alla förväntningar. Frukost på sängen av fina döttrarna. Det är som en miljonvinst, dubbelt upp.  

Dagen fortskred med mängder av Grattisar. Och sång. Och så mycket mer än jag tycker jag förtjänar. Presenten av döttrana ska jag förvalta så fort jag vet hur. Tårta fick jag. Välja middag. Och roliga uppgifter från hembesöket...

Toppendag kan man lugnt sammafatta det hela med. Verkligen toppen!!  

Ska det vara på detta viset så kan jag tänka mig att fylla även nästa år. Faktiskt.

- Ett år är ju bara ett år. -

Varför är det negativt att va negativ?

Går man runt och är äckligt positivt hela dagarna så är man enligt mig skitäcklig. Det kan bara vara en känsla efter starka piller, enligt mig. Det kan inte finnas folk som är galet glad i dessa tider??? På riktigt alltså. Älle???

När det gäller testresultat...då jäklar är det ingen som vill va positiv kan jag lova! Och kanske allra minst i dessa tider...   Det var dagens "tänk till". Bjuder på den lektionen av smarthet idag. Annars kostar frågor 500kr. Jag har swish.   

I det stora hela så kan man sammanfatta helgen som slö. Jag har fasen knappt rört mig. Stockholm verkar tagit musten ur mig helt och fullt. Man kunde ju nästan tro att man varit med i dårarnas demonstration. Men se de partade dagen igår. Och då var jag i tryggt förvar. DET är inte negativt.

Idag gjorde jag det dock. Rört på mig alltså. Och det var väl allt annat än en trevlig upplevelse... Ont. 

Så fint. Å så jäkla svinkallt och blåsigt att jag tror fejset frös i ett illa grin...  Tack för att snön gav upp redan igår men. Dessa isvindar kan inte annat än skapa nytt skit va? #bäddaruppidet

Skulle storstäda igår. Inför...   Men se jag hann knappt ett rum. Det bara var inget go alls i mig. Trött som bara den. Mest hela tiden nu. Har sovit till halv 9 både lördag och söndag. Och inga problem att bara somna på kvällen är det. Iofs är väl det mer positivt än negativt i sig (när man lider av sömnbrist enligt läkarna) men...man är ju inte 90 år gammal!!? Man kan väl titta klart på nyhterna innan man jäspar?????

Skulle fällas lite träd. Kan säga att den stormen vi haft idag hade gjort det momentet livsfarligt på alla vis. Räcker med att de enorma granarna mittemot gungade läskigt mycket. Kan ingen människa komma och ta ner dem??? Det är verkligen ingen som drar nytta av dem. Ok. jag vet att ägaren har gått och dött...men finns det inga släktingar med intresse för skiten så kan jag ta den. Inga problem. Bara att säga "bu" och jag hugger tag i det och mera. 

I veckan ska det bara hända positiva saker. Så när på en liten detalj... Men jag kommer ju inte undan att fylla år varesig jag vill eller inte. Nån sa halvjämnt. Hur fasen kan man fylla halvjämnt?

Nåja. 29 igen. Ska vi säga så?

- Om man vänder ett minustecken så leder det någonstans. -

Det vart en rätt rörig fredag. Om jag får säga´t. 

Började med det lite flex för nödvändigt förfarande.

Kan inte låta bli att undra om de boende i området funderar på att flytta..

Ramla in på jobbet strax innan frukost och fick sen 3 timmar av problemlösning. Min specialitet och mitt stora "gilla". Bara en sak som ligger på annans göra, så den fick vänta tills måndag. Om allt går som bra det vill säga.

Sen blev det att kasta sig hemåt för att byta om och placera ladugårdsdörren på co-driver-seat och så bar det av.

Strömsholm. Väldigt länge sedan jag såg det området. Man längtar ju tills det blir som det ska så man kan få spendera lite hästtid där. Andra ärenden, förutom möjligen fika, vill man inte ha i området. Det var för nyss. 

Vi hade ju iaf tur med vädret...

Det enda jag alltid funderar över. Hur kan jag alltid hamna på den sidan i bilen som har solstek i?

Och så var det då entré i staden som byggdes på en migrän. Och ingen är ju förvånad över att det byggs om i vägnätet... Hur kan de aldrig bli klara???

Hitta en bortkastad boll vid ankomsten. 

Spenderade sen en väntan i bilen med kaffe och gofika medans karln fick träffa en vitrock som verkar veta vad hans jobb innebär. När han sedan kritiserar den som delat ut antibiotika på rak arm, på våran urbota kassa VC...jag behövde inte ens få träffa karln för att fatta att jag gillar den.

Ny medicin på recept. Och löfte om läkning. GREAT!!!! 

Sen...var det ju hemvägen då...

Gps-mördande tunnel. En av flera. Och kö. En av flera.

Stockholm är verkligen "lite mer av allt".

Hem kom vi till sist. Var då så kissnödig att jag tror det skvalpade om mig bara jag blinkade.

Så dagens fyss blev väl att motionera njurarna?

All träning ska väl vara bra träning?

Nu blir det att vänta på provsvar och hoppas på det bästa. Annars har vi problem. Bigtime problems.

-...och så levde de lyckliga i alla sina dar...-

Hur blev det såhär????? Varför?   

Minns den dagen jag fick frågan om vi kunde ha Doris några dagar hos oss. Allergi (På riktigt. Inte som i annonserna för ogenomtänkta hundköpares idioti...) i familjen som skulle utredas. Det käraste behövde ingå i den.

Så kom de då. En solig eftermiddag. Den lilla tokan så glad och full i fart. Hon fick träffa Bosse. Som genast kände hur rädd hon var för honom. Doris avskydde stora hundar, allra värst var stora svarta modeller, när hon kom. Rädd för dem. Men den klokaste av många fattade vinken och lät henne helt enkelt vara så nyfiken hon ville och gjorde som han var bäst på. Låtsades ointresserad. Tillitssmart val.

Sen åkte hon hem en sväng. Men det var inte länge förren hon var tillbaka igen. Då varade det lite längre. Och ganska snart så var den stora svarta hunden inte så läskig mera. Det var ju rätt tryggt att vara i hans sällskap(!?!)

Fick sen den mest ärofyllda frågan av dem alla. Kunde vi tänka oss att ta över henne? Testerna visade ingen tvivel på vart allergin kom ifrån. De satt med två alternativ de kunde tänka sig att ge henne i öde.

Vi åkte dit. Fikade. Hade lilla Hoffa med oss. Som sov sig igenom det mesta av trevligheterna. Det var 7 1/2 år sedan det. 

Minns för alltid när vi skulle åka därifrån. Vi klädde på oss i hallen. Skulle gå ut till bilen med Hoffa så familjen fick ta adjö av sin pälskling. Men när vi öppnade dörren så for hon, som en oljad blixt, rakt ut genom springan och kastade sig in i skuffen.

Familjen såg det som "THE sign!" Hon ville åka hem. Och hemma för henne var bland, som de kallar dem, Boffarna. De stora svarta, lurviga. De ansåg att hon hade valt sin framtid själv. Och trots ledsamheten i historien så var de evigt tacksamma för att hon fick fortsätta sitt liv, och lånas, när som helst lusten och möjligheten fanns.

Vi åkte hem den dagen som nyblivna ägare till en tik. 

Åren har gått. Hon har aldrig varit sjuk. Lite matkinkig emellanåt. Ätit olämpliga saker och blivit dålig av dem. Men alltid repat sig. Levt med och uppfostrat flera Boffar. Förlorat några av dem. Värst var nog förra året när Bosse försvann. Det var ju hennes egenvalda Karl med stor K. Han som hon gärna hade skaffat valpar med varenda löp. Men den kärleken var ju dödsdömd förstås. 

Mycket tok har vi skrattat åt. Sol och värme. Sina kära däck-leksaker. Pinsamheten i täcken, som samtidigt älskades, som den fryslort hon var.

Men. Så kom idag.

Sagan tog helt fel vändning. Och det fanns inget quickfix. Det fanns inte ens ett alternativ.

Tack för att vi fick vara din husse och mattar och allas goaste Doris. Jag hoppas såå att det finns en plats efter detta. Så du slipper entra livet efter detta ensam. Hittat Bosse och för alltid vara i tryggt sällskap. Jag önskar dig soliga platser. Värme.

- Vila i frid, lilla Tanten. -

Tacksam att vi har det lokala stället som kan hjälpa till.

Prover visade tyvärr inga fina siffor... Bokat ultraljud imorgonbitti.

Man är ju inte proffs på tikar på fler sätt än vid parning. Men, men. Nu hoppas vi vidare på quickfix, befarar operation. Men, det som ska ske ska ske. Lilla tanten kan ju inte ha ont...

Klart man får får soffplats när man är lite ämlig.

Nu ska vi bara hitta felet också.

- Det är något fel. Det känns fel. -

Det är inte så rätt ställt med Doris. Känner det i magen. 

Problemmagen gav sig med hjälp av lite medikament.

Men dagens kvällspromenad talar emot att allt står rätt till.

Det får bli ett veterinärbesök. Så medicin kan hjälpa henne.

- LIten vän kan ge stor oro - 

Kan säga att det sista jag velat titta åt idag har varit semlor.

Hink och toalett har varit mitt "firande"...

Så ont nu i magen att det känns som hela den är ett enda stort blåmärke.

Imorgon hoppas jag på bättring. Kex, rostat vitt bröd och blåbärssoppa är förvisso gott men...

Det är mycket jag är trött på just nu.

Vintern mest.

Den ställer till det för mig på alla vis nästan.

Att jag aldrig hinner blogga ner tankar och "visa ord" som bara jag kan haspla ur mig, t ex. Det är tröttsamt. För jag minns inte om jag inte skriver ner det. Och det är mycket jag vill minnas. När jag tyckte det och varför. Även om jag sällan ombestämmer mig i frågor jag tycker. 

Trött på Corona. Restriktioner. Och orsaken till att det måste finnas restriktioner för att det finns så korkade människor som inte fattar utan att någon måste tala om för dem att använda insidan.

Trött på att de som delar ut restriktionerna är de som ska bestämma i det här landet. Som de samma verkar göra allt för att missbruka för egen vinnings skull och ta alla dess dummaste beslut på andra punkter att man skäms för att vara svensk. Vem fan röstar på miljöpartiet? (för att nämna de värsta partiet vi har) De, som knappt håller sig kvar i riksdagen, lyckas få igenom så "vi" stänger ner kärnkraftsverk så att vi nu istället tvingas köpa in ful-kol för att ens ha någon el i Sverige 20221!!! Vi ombedes att inte dammsuga eller knappt koka kaffe vissa tidpunkter på dygnet!!! Alltså det låter som en fars. Och den mest korkade av dem alla, statsministern, väljer nu att ta en MP-mupp och sätta som vice till sin post. Alltså om man hatar detta landet så mycket kan man inte bara emigrera? För det måste ju vara ett hat mot mitt land som gör att man fullkomligt skiter i att fatta beslut och sätta lagar som fungerar för alla utanför Sthlm!???

Trött på folk som tror de är de enda levande som det på något vis är synd om. De är de enda som sitter hemma och har tråkigt. De enda som förtjänar att bli vaccinerade. De enda som har det så jävla jobbigt. De är vissa pensionärer jag har i tanken. De som inte har många måsten. Men klaga...det verkar vara något de har som uppdrag i full styrka. 

När slutade de närmaste vara något man ens vill ha i närheten? Eller är det bara jag som har det så...?....

Trött på att just nu vara så trött att jag sover minst 2 ggr per dag sen i fredags när jag valde att stanna hemma pga att jag har en kropp som inte orkar med denna kyla mera. Förra veckan var en pärs och höll bara till torsdag... Sen dess har jag morfinerat och vilat. Och som skrivet, somnar nästan så fort jag sätter mig ner.

Försökt ta mig ut varje dag på korta promenader och resultaten har blivit att jag somnat nästan omgående när jag kommit hem. Pga illamående och yrsel. 

Trött, har jag varit på den här. Tro det eller ej. 

Hur kan man vara det? Trött på den bästa man har...

Jo. Doris löpande skapar pipande ljud och sjukt mycket passande. Och två killar som sett i kors och vandrar fram och tillbaka dygnet runt för att hålla koll på Doris. Så, egentligen så är det väl Doris som varit uttröttande...om vi ska vara helt ärliga. 10 år och jagar karlar. Suck. Varför finns det inte övergångsålder på tikar??

Nu har iaf löpet avklarats. Dårarna börjar återgå till det normala livet med bus...eller akrobatik? Och "grannhunden" kan äntligen sluta yla dygnet runt... 

Inte en tass i backen. Undra hur de där lederna mår egentligen?

Snart vet vi. Inte långt kvar till födelsedagen och röntgen lär väl hända där i närheten.

Nu är jag trött för att det är dags att gå till sängs. Brasan tänd och jag sover himmelskt gott av morfinet och värmen. 

Imorgon ska jag vila hela dagen. Ge friska luften en chans, om jag orkar, och inte det snurrar alltför mycket. Det är iaf skönt att ha en viss herre med mig. Som bevisligen har full koll på mig också.

Jag ser vad du ser.

- Håll koll. Innan någon annan håller koll åt dig...-