Inte så mycket att orda om de senaste dagarna efter julafton.

Sambon har varit på Storvretacupen med sina pojkar och vi som varit hemma har njutit av ledigheten och varit ute och gått massor.

Sen har vi såklart nö´glott på massor av matcher via livesändningar. Vilket fått äldsta att infinna sig i ett övertaggat tillstånd inför den 2:a januari då hennes cup drar igång. Den yngstas drar igång den 4:e. Så vi vet liksom vad 2019 ska börjas med. Uppsala...Uppsala...Uppsala...och så blir det nog några varv till Uppsala däremellan. 

Ska bli skitroligt!!!

Så...för att spara på orden och komma sig ut med vovvarna även idag. Varsegod. Lite bilder får sammanfatta de senaste dagarna.

Även om det är lite, så får vi väl vara tacksamma över att det varit lite snö på backen och fruset framförallt. Rena golv...som vi hundägare ser tacksamhet i. Några mil har avverkats åt alla håll vi kunnat gå åt. På ont för mig men på gott för hundarna. 

Idag är det faktiskt helt tomt i almanackan. Alla hemma, lediga och sambon är förpassad till garderobsrensning.

Det är underhållning på hög nivå.  

-...rensa bort, rensa ut...och året tar strax slut...-

Efter några hysteriska julklappshandlardagar...så kom då lugnet även i år.

Jag och Ida fixade årets "julkort" på ca 3 minuter. -8 grader gör mirakel med lättklädda fotografer kan jag säga.. #fryserännu

Som det ska vara så började julaftonen med promenad. Den bästa traditionen. Om jag får säga mitt så är den det bästa med hela dagen. Hundarna instämmer nog.

Den var lite chockartad i sig så vädret både innehöll sol och -13 grader!!!

...mystiskt...

Eftermiddagen bestod av mat, prat, julklappar och avslutades i kyrkan för alla utom mig.

Jag håller mig bäst därifrån.

-...jul, jul, stålande jul...-

2 avsked och 1 Vi ses.

Det första avskedet känns...

Vi har tagit adjö av en kär familjemedlem efter 16 år tillsammans. 

Gamla tanten fick till sist slippa från sina inkontinensbesvär/njurproblem och den fasansfulla pälsen som vi inte lyckades hjälpa henne med, trots daglig "misshandelsborstning", pälsklippningar och försök på alla vis att hålla knutarna väck. Hon själv slutade för länge sedan att vårda den det minsta. Senil definitivt. Och bara smalnade av och blev mer och mer förvirrad...

Det är verkligen tyst här hemma numera. Sista året har hon ju varit mer förvirrad och tjatig än någonsin. Det är nästan så man hör henne fortfarande. 

Måste trots allt säga att jag känner en stor lättnad för hennes skull.

Sista veckan torkade jag kiss varenda dag på olika ställen i huset.  

Sista dagen i livet så sov hon och kissade ner ner sig i sömnen...

Då kände jag att nu räcker det.

  Vila i frid, Diva.  

Det där "kontraktet" man skriver på när man skaffar djur. Det är vidrigt när sista sidan dyker upp. 

Adjö nr 2 känns inte alls.

Julfesten den 8/12 var en...stor jävla onödighet. Att inte få till nåt bättre från den strax fd arbetsgivaren är...asdåligt. Jag måste säga att det är tveklöst det smaklöst äckligaste jag ätit på länge. Och sällan har en 3-rätters varat i så många timmar... 

Last look lasts kan man säga. Adjö, adjö FMV. Vi lär väl ha med varann å göra framöver iaf. Men nu är jag på rätt sida ;) FYSS-sidan. 

Spriten var god iaf. Och hutlöst dyr. 

Sen...kom den efterlängtade julledigheten iaf. I grevens tid även mitt rehabsamtal. Läkaren var nog sugen på att gå hem så det var snabbt avklarat och fortsättning följer med in i 2019...

Rehaben fortsätter också in i nästa år. Så...vi ses den 8/1 "kompis".

Tar mig tiden att hitta hit.

Det har gått en tid igen sen sist. Men jag har inte tänkt lägga ner här. Det är bara så att det vore ju dumt om man hade tiden med sig...liksom...

Det har passerat en hel månad (eller 2 kanske det är?) sen sist och den har innehållit rehabträningar som går åt helvete, Diva har lämnat oss, sjukdomar i huset och utanför och massa annat skit som man inte har lust eller ork med.

2018 ska väl inte vara värre än något annat år?! Paska in i kaklet. 

 
När han hade päls... 

Den lille i familjen fyllde 2 år igår och pälslösast i stan är han också. Om man ska se nåt positivt med att det vräker ner snö ute nu så kanske det kan vara att han borde klä på sig igen?! 

Doris är skendräktig och jag tycker det börjar bli dags att befria henne från detta.

Bosse har en uppåtsving igen. Man får vara glad åt det.

Annars är det mycket ont och lite kul. Jul är det visst också på intågande... Inte min favorittradition alls.

Byte av arbetsgivare på g. Det kan inte blir annat än spännande. 

I klubben börjar inbördes beundran pissa sig in och....det har man ju upplevt förr...och facit på sånt har jag också.

Men det är ju dumt att lyssna på den som vet bäst. Det är lite som oftast. Vi uppfinner hjulet några gånger till så nån "smart" får kommer på lösningen. Det är bra. Eller...

Har ombyggnationen snudd på klar. 

Nya bilen har iaf kommit hem nu. De 8 hyrbilarna vi hann med kan sammafattas med V90 va helt okej:ast. Utseende- och lullullmässigt. Men XC 60 -19 som står så svart och fin i trädgårn vinner. Nästan Mazdakvalité på den. 

Har man tid, ork och lust så kanske det kommer nåt inlägg till här innan årsskiftet. Annars...får väl blockerarna leta info via sina kanaler de inte tror man vet om. 

"...God Jul..." 

Typ sån helg passerar i detta nu. Nu är det höst. Och jag HATAR DEN HÄR ÅRSHALVAN. Jag behöver inte hjälp där.

Är skitless på (i stort) allt och alla. Och förbannad. Energitagande svin är rätt benämning på folk just nu. 

Vet någon vart man kan köpa en sån där?? Behöver den på jobbet. Framförallt.

Det är bara ett evigt klagande. Jag hatar höst, mörker, kyla. Sen kommer vintern som jag hatar ännu mera. Och inte fan blir något trevligare av att det är sååååååå synd om alla runt omkring att de borde få hemtjänst, gravplats eller all psykologhjälp världen kan ge dem.

Är det fysiskt omöjligt att hålla käften för folk?? De har så ont...de sover så illa...de är trötta...de har ju sååå mycket på jobbet...och inget är roligt...och allt är dyrt...de har inte klarat av att träna på 3 dagar...känner sig dålig...har nog feber...och bla och bla och bla.

Vem fan har inte allt det där då och då??? Och jag kan skriva under på att Jag inte bara har allt det där då och då. 

Är det konstigt att man ger upp hoppet om att överleva varenda jävla årsslut????

Är det konstigt att man skulle vilja dela ut talonger från Fonus till dem alla???

De ÄTER all bra energi man försöker samla ihop för att inte höstdeppa mer än man redan gör. 

Jag kan inte sluta undra vart fan den där lappen om att jag är intresserad av att vara nån jävla sjuk-boll-plank sitter??? Jag skiter i hur illa de mår. Låter hemskt men...jag har fullt upp med mig själv. Men inte fan börjar jag varenda jävla dag och gnälla!!!!!!!!!!! Jag har bara ingen lust att prata sjukdomar. Det är ingen merit. Och det är inte något jag söker efter på något vis. 

Inte konstigt att man hatar mer än man älskar.

Men något som är förbannat konstigt är när ens "sk närmaste" lägger bördor över en som jag inte behöver. Kallar min vardag att "...jag gör som jag vill..." (och morrar över att jag inte gör som de vill). Ja. Jag gör alltid som jag vill. MEN jag gör mer SOM JAG ORKAR än vill. Hur jävla svårt ska det vara att fatta?????? 

Och när man inte ens har sitt hem som en fristad...vart hittar man den då?

Tror att den dagen man ligger i träfracken så kommer antagligen någon gräva upp en bara för att gnälla på nåt... 

Fan. Hösten har inte ens börjat på riktigt och jag är redan less på livet. 

Tur jag har den här platsen att gnälla på. Det är ingen som behöver läsa skiten ens. Eller ska man börja bli som alla andra och klaga till varenda stackare man möter kanske? Det kunde bli kul. Om man är dum i huvudet alltså. 

"..shaaaaas..."

Hejsan...

Det var inte igår. Och det var heller inte igår jag var i värmen och njöt av att det faktiskt kan kännas riktigt trevligt att leva.

Men. En gråkall dag som idag kan behöva få lite värmande inlägg.

Lite minnen vill jag allt spara här. Så ganska många bilder och lite text från mitt "InteHemmaMen"-bästa ställe kommer här.

När jag blir pensionär, och jorden fortfarande är rund, ska jag ha ett boende där. Växelvis med ett rullande boende hemma i Sverige på de fina årstiderna. Jag har en framtidsplan, ser ni det!!??  

Avresan...

Det var ganska okej att lämna det regniga, småkyliga Sverige en stund.

Avresa. Kvällsvy från luften. Snart nere och "On ground let the heat hit me"

Älskade hotellet direkt. Inte bara pga alla "gratis"detaljer. Utan allt! 

Vi hann gå en liten Medelhavspromenad mitt i natten innan det var dags att sluta sina gröngula och sova gott. Vilket jag faktiskt gjorde första natten. DET hände inte igår.

(Nåt lite udda, tror jag, som jag kom på sista kvällen. Vi hade fullmåne varenda natt. Kan det vara så??)

  Dag 1

Nu är det ju inte första gången vi besöket ön, men nytt ställe, hotell och dessutom gör de ju om överallt hela tiden. Ett grymt mycket finare hotell än vad vi hade trott. Och det utklassade på alla punkter det lyxhotellet vi bodde på förra året.

Men att man ska till stranden - det ska man ju. Det är ju därför man åker bort till där det går att bada. Även fryslortar som jag. 

Nissi Beach. Det ganska överuppklassade stranden på Cypern. Den är ständigt smockfull. Och...inte min favvo. Men en dag kan man ju hänga där. Iaf när man har typ 100 meter dit.

En liten eftermiddags-mojito och poolen fick det också bli. Helt okej de med.

Lite småtrötta tog vi den enkla lilla vägen till Pizza Hut och det var ganska tidig gonatt för oss pensionärer.

En liten vän, som vi naturligtvis matade, fast man inte får inne på ett matställe, och hon hängde med oss hela veckan. Hade kunnat ta hem henne. Även om jag inte är en kattmänniska. 

  Dag 2

Ny dag. Ny sol. Tack!!!

Sandy Bay Beach på menyn.

Även den granne med hotellet, som Nissi, fast åt andra hållet. Mindre packade-sillar-känsla. Mer sten men trevligare enligt mitt tycke. En obligatorisk flytstund fångad på bild. 

Hade som hemläxa från fysioterapeuten att simma, flyta och gå i sand varje dag.

Jag kan säga att jag gjorde den läxan med bravur. Förutom lite plumpar i protokollet ang simmandet. Har lite svårt att göra den benövningen med dumbenet OCH så flyter jag som sagt - som en jävla kork!!!!  

När det var dags att återgå till hotellet så var det hett. Måste dopp i poolen, paus i värmen, innan siestan på balkongen med diverse förfriskningar. Sämäster.
       

Gonattkaffe är inget man slutar med bara för att man inte ä hemma.

Dumt att bryta fina traditioner liksom...

  Dag 3

Stadsvandringsdag kan man kalla den.

  Dag 4

Den blev väldigt fin, hemskt tuff mot kroppen men...ett måste. Dock var det väl inte såå smart att bestämma sig för att gå ToR, över milen, men...

Golden Beach. Finaste av alla stränder på Ayia Napa enligt mig.

Passerade min favoritrestaurang, hotellet vi bodde på förra gången och konstiga skyltar...  

Ääälskar´t!!!!

Simträning pågår...  Kolla botten. Bara mjuk fin sand...

Hempromenaden var såklart lång men...

Gick inge mer den dagen kan jag tala om.

  Dag 5

Fräsch frukostmatsal va? Och uppiggande väggtext mot poolområdet. 

Eftersom jag hade mer än ont på diverse ställen så blev det en hel pooldag (inte ett dugg obekvämt) och närmaste matstället på kvällen. 

  Dag 6

Väntar på taxin, I skuggan. Hot, hot, hot!!!

Favorit i repris på Golden B.

Sambon erfarade att "StåBräda" är inte nån enkel surfingmetod.  

Det blev massor av timmar innan vi fick ta adjö för i år. Alltid lika trist. Men otrist att få komma hem till sina bästa såklart. 

Kvällen blev stadsmässig. Då min favorithandsväska liksom rasat ihop(!!??) bokstavligen så tyckte jag ju att det var dags för en ny. Men eftersom det handlar om shopping till Mig Själv så var det ju såklart inte nån enkel historia att avhandla. Jag är ju något kräsen. Och egensnålast i Norden, minst. Men när jag hittade en kraftigt nedsatt så slog jag faktiskt till och har INTE ångrat mig ännu. #korsitaket

Tog adjö av fina kissekompisen också. 

  Sista dagen.

Spenderades i hettan på hotellområdet.

Klev ur poolen vid 5, fast vi var utcheckade redan vid lunch, så ordnade de väskförvaring (för oss som inte var så dumma att vi checkade in väskorna till flyget redan på morgonen via hotellet...ni förstår sen varför det inte var smart...fast det låter bra på förhand )

...och vi fick rum att duscha i och ordande kvällen på alla vis utan extra charge.

Duschat, väntar och gick ut och åt med läskiga bordsgäster.  Med klor. Från vattenriket.    

Vid 21 var vi tillbaka på hotellet för att vänta på bussen som skulle komma och köra oss till flygplatsen, 22.

Då kom beskedet att vårat plan liksom hängde i Oslo.

Hm...lite dumt. Vi var ju inte i Oslo.

Så. Hastigt bestämt skulle vi åka med bussen iaf, till flygplatsen och vidare till något hotell eller tillbaka till OBC för natten OM det inte kom något annat plan.

Hur nu det skulle vara möjligt att det bara damp ner ett plan för att Stina ville hem, liksom..   Men. Vi förväntade oss väl ett minst 5stjärnigt ersättningshotell?!

När vi satt oss på bussen kom nästa sms. Och mot nattens hotell. Mot huvudstaden Nicosia. Och...inget skithotell direkt.

Hej Hilton Hotell.   

Utsikten från balkongen. Helt okej... Synd att vi bara var där nattetid bara. Haha!!!

Mat serverades upp i restaurangen för oss som ville det. Vi valde att gå och lägga oss. Vem vill äta middag kl 12 på natten, bara för att gratis är gott? Tack. Men nejtack.  

Roligaste minnet från det hotellet måste ju vara när vi skulle därifrån. Småtimmen slagen när bussarna kom för att hämta oss till flygplatsen. Det står, uppskattningsvis, hundratals av svenskar utanför entrén och så kommer det en taxi. Ur hoppar en proper "svenskliknande" herre. Möts av alla oss. Då öppnas andra bakdörren på taxin och ur kliver en mycket vacker cypriotisk kvinna...med en touch av - "pay and I´ll stay...".   

Jag tror inte de var ett par till vardags om vi säger så...

Men. Slutet gott allting gott. Planet från Oslo dök upp morgonen därpå. (Det hade visst behövt reparation och därför blivit kvar i Oslo...vill inte veta varför eller hur tacksam man ska vara över att det blev försenat...) 

Tack Cypern för i år. Värmen gjorde mig mer än gott. Tack!

"...I will always love you..."

Det är lite för mycket nu. Igen.

Försöker ta det lugnt, vila och sova men...det funkar inte riktigt rätt. Hoppas allt lugnar ner sig. Och gärna snabbt.

Idag på jobbet insåg jag att jag aldrig varit så "off" fast jag har något helt fantastiskt framför mig. Bara 3 dagar bort faktiskt.

Hoppas att värmen får kroppen att slappna av. Hoppas ledigheten får hjärnan att sluta gå på högvarv. Hoppas alltet ger mig mer ork att bara tänka gott om allt roligt som komma skall framöver. Just nu känns det bara som att jag nö´glor på almanackan stup i ett i hopp om att jag inte glömt bort något viktigt.

Tror det kallas inre stress...

Jag gillar inte dålig inre stress.

Idag är det Hörcentralen som gäller för att stämma av hur Hannahs första tid med hörapparaten gått. Jag hade tänkt åka med dit men när surungen kommer hem så...nä. Ska hon av grinig för ingenting så tänker inte jag ställa upp på henne.

Så. Dagen får nog bli lugn och hemmavid istället.

Det mår nog jag bäst av.

Kanske ska ta och leta fram en resväska och börja packa lite? Då borde det väl snart komma in en känsla av bara godo?? 

Eller så får morgondagen ge mera. Dags att besöka den där oerhört obegåvade läkaren...suck... Och jag ser då inte fram emot att gå på mötet som hastigt kom en kallelse för idag, till torsdagen.

Näe. Idag blev ingen toppendag...

"...stress äter..."

Det är lite så man får nypa sig i armen.

Vågar man skriva och tänka att...det börjar gå bra för oss i familjen nu?

Det är nästan som att be om problem. Och jo..redan igår kom ett nytt gäng gråa hårstrån...och idag blev de flera...

Men först måste jag få dokumentera att vi varit på ännu en utställning med Busen och...alltså det GÅR BRA NU!!! Att sitta för nån månad sedan och säga: "-Äh. Vi anmäler honom till ett par utställningar för då har vi luckor i schemat..." och så sitter man nu här och ser på två gulblåa rosetter.

Det är rätt kaxigt. Inte kaxigt-mot-andra-känsla, utan bara fränt-kaxigt. Valde vi bara 2 rätt domare? Eller..är det så att han är lite fin även i andras ögon? 

Gimo var en liten och lugn utställning. Aldrig varit där förut. Domaren var bekant. Men att hon älskade pappan för över 4 år sedan är ju inget att hänga i julgranen nu. En helt annat vovve. De är inte speciellt typlika mer än möjligen insidan av det snälla huvudet och lite moves kanske... Jag är inte så bra på att se det läckra. Hemmablind. Typ. 

MEN.

Här är lite bilder. Jag skulle filma men...det var ju så spännande!!!!

Lipa åt domaren. Var säkert därför han "bara" blev 4 bästa hane va?   

Spännande!! CK hanarna ska slåss om det de är där för att vinna. Somliga Bästa Hane.
Och vi, och den sista hanen (norsk) ville ju främst ha den där blågula såklart!!!

Ett tag skulle Nalle få springa först, sa domaren. Snålt. Han sprang ju så bra där framme...hahaha...

Positivt. Han galoppade mindre den här gången. Det var nog delvis för att det var varmare. Och mååånga brudar som luktade gott.    Och så var nog hussen mer beredd på glädjeutfall den här gången. 

Vinnare av olika slag. Men....vi fick ännu ett CERT med oss hem. Fantastiskt roligt!!!!

Hade det inte varit den glada svansen så hade det...säkert inte gjort nån skillnad.   #realistjavisst

Håller med Lisa om att vi kan väl få ta med oss bilder på hanarnas svansar hemifrån? Fast...jag tror att då måste jag ta en bild när han är menlöst trött. Livet är kul. Har man kul viftar man på svansen. Gärna från sida till sida som ett torkarblad på en bilruta. 

Han har visst redan fått ett brinnande utställningsintresse den där herren?
Satt och tittade på BIR och BIM hela showen. Knasvovve. Jag gillar knasvovvar. 

Ännu ett härligt minne att blicka tillbaka på när det kommer mörkare, kallare dagar... De kommer även i år va?   

Igår var det vardag igen.

Måndag.

Och efter jobbet svimmade jag av och sen blev det en sväng med killarna och en annan sväng med Doris. Nu är det första dagen på löpet, så inga problem att ha dem samman allihopa så sett, men ibland är det någons tur att ha det lite roligare än nån annan - skogen.

Kooom då Söliga matte!!!!

Vi fick möte i skogen. En hane som inte missade att hon varken var en tjej eller att hon luktade gott. Så jag kopplade upp henne och lät dem passera efter väldigt delade meningar om det... Och när jag då står där och vänta på att bli passerad inser jag att...jag står i KANTARELLER!!!  

Jösses. Vart kom de ifrån?

Måste vara vårat "guldläge" just nu som slagit sig in även i vardagen???

Jättefångsten i påsen och med stort flin hemgång.

Hade gärna fortsatt om foten inte är så förbannat eländigt elak...tejpen har ju släppt och då har jag inget andrum där inte. Tur det är dags att åka till Fysio imorgon igen. Men frågan är...hur ska jag bli permanent av med skiten??? Den är ju bara en biprodukt av benet...suck...suck...suck...

Bosse. Nej. Han är inte bortglömd  . Han skulle också fått följa med på utställningen och gjort veterandebut i söndags. Men nä...pälsen är inte vacker just nu. Den ligger ungefär åt alla håll utom nedåt. Snygg är det ca 2 timmar efter bad sen...passar den inte på nån skönhetstävling. 

Men gubben har en svullnad som jag upptäckte igår. Den har setat längre in men nu alltså breddat sig. Magen knöt sig faktiskt lite, och matte har nu sovit så illa att jag har ont i nacke och halva ryggen. Gissar att mitt undermedvetna tänkt på han. Inte för att jag tror att det är nåt allvarligt (det får det inte vara helt enkelt) men om han har minsta lilla sticka fel så låser matten vid det. Han har ju liksom aldrig varit sjuk i sitt liv. *pepparpeppar Ja, förutom när huggormen bet han för nästan 9 år sedan då...såklart va han lite hängig då. Och så har han haft en period när han och Hoffa krockade i skogen då han var stel i bogen. Antaligen blåslagen och säkerligen lite broskbildning därpå. Ska slå en pling till veterinären och kolla upp detta. Mattes allt ska ha omsorg. 

Du är bäst mattes goBo.  

Fick ett väldigt tragiskt besked idag. Livet är inte rättvist. Eller är det det? Jag kände både sorg och...ett stort FAN inombords av beskedet. Svordomen kommer helt tagen ur att jag ser egoistiskt på situationen som nu kommer råda. Antingen är jag väl helt dum i huvudet som tänker på detta som jag gör. Eller så är det så att mitt undermedvetna börjat arbeta...och insett att jag lagt ner för mycket tid på andra och inget på mig själv. Inte ens när jag var som dåligast!! Så jag tror att jag reagerar som jag gör...för att jag tycker att det är min tid att vara prio 1 för mig själv nu.

Men...jag gissar, tror, antar att det som hände idag. Det kommer göra att jag förväntas göra mer för andra än jag orkar med.

Är man bara elak som tänker så, eller är jag bara snäll mot mig själv??

"När man nästan lärt sig simma så drar någon ur proppen..."