Var på mitt första återbesök igår. Intressant!!!

Eller...inte.

För det första så var det som "alltid", när det gäller mig, en ny läkare. Redan när kallelsen kom så måste jag ju erkänna att jag var skeptisk.

När jag blir uppropad så ser hon på mig och säger: "-Dina kryckor...jag blir bekymrad..."

Jag svarade: "-Då är vi 2 om den känslan!"

När jag sen kommer in och vi ska gå igenom lite händelseförlopp (hon har inte läst på om det viktiga, men de jävla kryckorna visste hon om!!!?, min skeptiska känsla var alltså befogad). Så hon verkade inte veta typ något av min operation...så den valsen drar jag väl snabbt och uttråkat. Journaler. Varför har man sånna när ingen läser dem??? Hur många gånger har man inte fått rabbla sin livs historia varenda gång man får en ny läkare...på varenda vårdinrättning...????

Vid det här laget är jag sur. Att berätta om en operation, samtal med läkare som skett i morfinrus... På riktigt!!???

Hon skakar på huvudet, pissar på gynop-registret(!!!) om förklarar nästan surt att det bara är drygt när varje läkare får uppgifter därifrån på sina bord som de aldrig kommer orkar hinna med (!!!??), småler åt att det kommer ett nytt vårdpaket, lägger till att "...det är inte i drift ännu...och det är nog ingen som vet något om hur det kommer se ut...typ..." och snöar snabbt vidare in på benet...och när jag blir ännu mer sur så ringer hon en ortoped. Och den upplyftande karln informerar om att om ETT ÅR så kan man ta upp benet som ett problem för eventuell åtgärd.

Gissa känslan!!!!

Undersökningsdags.

"-...hm..?!....behöver inte vara nåt fel men..."

Jomen SÅKLART!!!! Hade jag ens trott nåt annat??? NÄ.

Så...*  ...ny biopsitagning. Har jag tur kommer det svar per brev. Har jag inte tur så ringer hon så fort svaren kommer...och vad som händer därnäst har jag inte ens lust att tänka på.

Och så skulle medicin skrivas ut och igår, senast idag, skulle hon ringa mig och tala om att jag kunde hämta ut den.

Om hon ringt?

Gissa...

Människan hinner också fråga om jag kan köra bil. Jag svarar att det måste jag ju. Bör nog inte. Men i det här landet har vi väl skyldigheter att arbeta och jag kan inte hoppa 8 mil på kryckor varenda dag. Hon svarar att jag borde ha en automat. Jag frågar om det är hon eller nån annan som ska köpa en ny bil åt mig. Så var den pucken slagen...

Helt ärligt. Dum fråga kräver dumt svar. Ska jag byta bil för att anpassa mig för att en läkare har förstört mig??? Så fan heller.

Svenska sjukvården. Är det fortfarande någon som undrar varför jag gett upp all hopp om den?? Annars rekommenderar jag att prova bli sjuk på riktigt och lyckas få vartenda rötägg i läkarkåren som går att hitta. Jag har alla namnen om någon vill ha dem. Har spetskompetens i ämnet. #hurorkarjagmed?

Funderar ärligt på att sjukskriva mig. På heltid. För vad som helst. Ont. Trött. Smärta. Invaliditet. Jag vet ingen annan än jag som skulle kämpa såhär i motvind förutom jag själv. Och inte har jag nå fördelar för det!!! Nä. Klen skulle man vara... Lite som alla andra. Attjo och "...jag kommer nog inte till jobbet på några dagar..."

Jag kommer bli min egen död.

Idag har jag försökt få tjejerna att hjälpa till med lite städning. Kan inte påstå att de glänser på den punkten. 19 osämjor senare hade de dammsugat övervåningen. När jag kom in på toan var det 3 löv på mattan. #suck

Men SOM jag längtar tills Idas rum är klart. Fr o m den dagen har vi infört att de båda ska hålla sina rum städade!!! Annars ryker mobiler, paddor, kompisbesök...rubbet. Can hardly wait.   

Sambon hänger just nu i taket och målar. Jag orkar verkligen inte... Var till Möbeloutlet:en tidigare på dagen för att hämta lite inspiration. Och kolla på lampa till taket. Alltså jag kommer nog aldrig hitta nån. För inte hittade jag nån idag heller.

Imorgon ska vi försöka hämta hem ett golv. Hade man varit OK hade jag kunnat fixa det själv.

Tänk...här sitter man som ett mähä...och har semester...inte sjukskriven...har semester... Är man idiot eller?

Men. Det snöar inte.

Hur kan man ens ha mage att skicka ut en 10-åring i ett utvisningsbås för "Fördröjande av spel"?????

Min dotter åkte ut på det idag.

Min dotter vet inte ens vad det begreppet innebär.

Det enda hon vet är att utvisning är något man får när man varit dum. Krokodiltårar och 20 övertalningar om att domaren var idiot och hon är bäst fick jag ta itu med pga den jävla "snorvalpen" som lekte domare. Tack!

Dags att ställa om klockorna igen gott folk!

Nu nalkas det mera kyla, mörker, blåst och innan man ens vill...jul.

Bara 7 veckor kvar tills det vänder igen.

Ni vet sommaren?! Den varma sköna!! Den är hälsosam.

Folk får så mycket tid till övers (i höstmörkret) för att bli sura, trötta, griniga och låta munnen tala innan huvudet tänkt.

Kom på en sak idag. Man brukar ju säga att när man har små barn, och så lämnas de själva en stund, för att leka med Lego...och det blir tyst... Det är DÅ man vet att det på riktigt händer grejjer - som inte lego´t är involverad i!!! Har ni tänkt på att det numera är precis sånna beteenden som vuxna har? När det är tyst...då vet man att det är nåt på gång. Och oftast, tyvärr, inte något legobyggande där heller.   

I torsdags hade man en mycket intressant kväll. Skolbesök. Helt ärligt så funderar jag på hemundervisning för dottern. Skandal!!!! På min tid fick vi kvarsittning eller blev skickade till rektorn för mindre förteelser än vad vi fick uppleva... En fick t o m pris på scen för att "...under så kort tid i Sverige ha lärt sig både prata och skriva svenska...och på sitt hemspråk (???) ha utvecklats massor...". Starta osämja fanns det minst 10st av hans vänner att uppmärksamma. Undra när det priset delades ut...?

Ni får ursäkta mig men jag förstår inte...FN...va det temat???

Hela arrangemanget tog nästan aldrig slut heller.

I sista sekunden lämnades dottern av på träningen och den andra kunde hämtas. Middag klockan 21 kändes ju sådär... När sen yngsta, klockan 21:30, kläcker meningen: "-Mamma...?!...jag skulle vilja gå på halloweenddisco...imorgon!"

Andas Stina. Har du tur överlever du natten...

Igår kom den räddande ängeln Elin hit och fixade Hannah till discot. Har man förtjänat en sån vän?? Vet inte. Men hon ska ha eloge för detta, mycket därförinnan och att hon är den hon är. På jobbet lär det väl aldrig hända. Hon är inte modellen som kysser chefen i aktern liksom. Chefen har inte förtjänat det. Inte rollen heller.

Tack gode någon för att jag nu har semester (efter helgen såklart). Skönt för somliga att inte få höra det de inte vill höra under ett bra tag. Spännande att komma tillbaka sen (och få höra vad jag gjort den här gången)... Jag är en förbaskat produktiv människa. Farligt produktiv. Tydligen.   

Idag då. Nutid. 2 innebandymatcher att nöta träbänkar på.

En på hemmaplan, när äldsta dottern spelade. De förlorade. Men kämpade väl! Inte minst min dotter. Hon är grym!!! Synd hon fick så kort tid som forward. Och ännu mera synd den hon delade uppdraget med... Som back är hon fantastisk.

Andra matchen var i Örebro. A-laget hade brist på målvakter så sambon fick förfrågan att vara den "andre". Klart han ställer upp. Tur var väl att han slapp göra ett inhopp. Tur var det INTE att laget vann med 10 mot 0 mål. Domarna var ett par likt de där gubbarna i Mupparna som sitter på balkongen...

Sen blev det en stallsväng för intag av de 3 fuxarna. En hade visst haft en mycket bra dag. Ena sidan var inpackad i lera. Hann tyvärr inte åtgärda det...

Resten av kvällen... Jag har druckit en hel del. Kaffe.

Gonatt.

2 dagar kvar!!!!

Kunde jag så skulle jag hjula runt, allra helst på jobbet, och jubla samtidigt. Skrika ut hur sköööööönt det ska bli med semester!!!!! Ja. Vara allmänt irriterande, typ.   

Det skulle nog inte vara lika provocerande som att man bara finns till...har rätt...har ännu mera rätt...och ytterst på tungspetsen ligger meningen som har mitt namn på: "-...va var det jag sa...?"  

Ja. Jag har en spännande framtid. Och så har jag rätt också.

Men.

Min lediga tid är ljuvlig. Idag har jag faktiskt sett solen också.

Och i taket börjar det bli färg.

När kulörerna inte är samma...haha...måla mera!!!

Sen är det ju alltid lite kul att...göra "fel" också. Det sägs att folk retar upp sig på sånt. Va de nu har med det att göra...vet ingen. Men det är ju kul att prata skit om andra liksom.

Så snygg i soffan.

Och så snygg som tiggare också.

  (...knappt arrangerade bilder...apropå provocera...  )

Så snygg som PT också. Inte att förglömma. För det är faktiskt sant!!!

Jag har börjat promenera igen. Det kallas nog inte promenad av nån som inte vet hur jag sliter. Men jag kallar det för promenad. Och det är sjukt vingligt. Stumt. JOBBIGT. Segt. Smärtsamt.

Men helt UNDERBART skönt för hjärnan!!!! Bara gå (röra sig framåt i samma hastighet som en snigel som är 200 år gammal) och prata vardag, planera framåt, ventilera tankar, skratta, klaga, svära, glädjas åt sånt som är bra med sambon medan hundarna springer åkrar fram och tillbaka i sin hastighet. LYCKA!!!   Andra dagen på raken nu.

Har sån sjuk träningsvärk sen igår att det är skrattretande. Men det kanske ska vara så...när man inte har en muskel kvar av sitt forna jag?! Sorgligt. Men sant. Armmuskler däremot har jag dragit på mig för mycket av...  Tänk va mycket som händer i en kropp på så "kort" tid va?

Har nyss skickat iväg sambon på träning ikväll. Tror han behöver lite sånt... Bara han inte går in i nån närkamp. Fick restriktioner om att låta bli innan han for iväg. Akuten har viktigare jobb för sig än nån "nästan 50-åring" som tränar liksom...  

Fick mail själv om att det var innebandy kl 15 idag med gamla fysgänget. Hjärtat blödde faktiskt lite när jag läste det. Något som jag verkligen hade en plan på att göra av med lite tid på. Är rädd för att det aldrig mer kan bli verklighet. Och det stör mig. Allt som jag inte kan göra stör mig. Jag kan göra allt, väl? Jag ska kunna göra allt jag har lust med. Omöjligt är ett ord jag har väldigt svårt för när det gäller mig själv. Allra helst när det beror på att ett "ooops" är grunden till det.

Bara för att jag kan skriva det här.

Kram till min trevliga vänner! Tack till de som bevisat hur falskhet ter sig. Ni behövs. Ni inspirerar.

Söndag. Sååå inte klar med den här helgen.
Skulle behöva 4 dagar till. Bara för att komma i form. I form...för att orka ha humör. För att orka komma upp ur sängen.

Dottern har haft match. Hade jag varit på plats hade jag nog sökt upp en snorunge och fått henne att gråta sig till sömns ikväll.
Jag har en dotter med rätt mörbultade fingrar och händer efter att ha blivit slagen på dem upprepade gånger.

Det är innebandy sporten kallas. Man slår med en klubba på en liten ihålig plastboll. Man slår inte på andra. Jävla unge!! Och en stor piss på domarna som inte tog till regelboken. En piss på lagets tränare som tydligen lär ut sånt här. Eller väljer att blunda för det?! Hur som...jag gillar er inte. Kan hända vi möts en dag. Kan hända jag har bra minne.

Vädret går inte att komma ifrån. Fryser bara man tittar ut. Men efter många om och Fan så var det dags att låta Pärlan slippa från eländet.
Blir alltid deprimerad av att ställa in den. Det är liksom då året dör ut för mig. För otrevligt väder för att campa...för otrevligt väder för mig. Tack älskade J för hjälp!!! Tänk att det finns en som ställer upp på oss på 5 minuters varsel <3

Höst.

Det är sommardöden det.

Kan nog lätt låta som att man är neggo. Om så är spelar det nån roll?
Det spelar ju ingen roll vad som är sant eller påhitt längre. Folk pratar skit hursom.
Vägrar vara annat än mig själv. Mig själv... Just nu less. Uppmuntrande ord i mina skor skulle vara...? Nä. Så länge jag inte kan ut och gå kommer jag vara otrevligt lagd. Försök själv.
Spännande...
Byta problem med andra kan man ju inte. Bra det. Jag skulle inte klara av att klaga på inget. Klaga på sitsar man satt sig själv. Det är inget problem det. Det är räkning på att man lekt på högre höjd än man borde.

En vecka kvar till lite bättre dagar. Dagar att förena nytta med lugn.
En vecka närmre hopp.
En vecka närmre lasarettbesök.
En vecka....
Kan hända mycket på en sån. Jag väntar med spänning på framtiden.

Så blev det fredagskväll då. Eller snarare natt!?
2 dagars kursande har passerat och huvudet är fullt med nya, ihågkomna och avdammade kunskaper.

En av de bättre utbildningarna jag varit på. Säger en hel del.

Och så var det matchdag idag också. Trodde det skulle bli en flat och lugn kamp med ett fredagstrött tjejgäng... Så fel jag fick!!! Undra om de hade raketbränsle i vattenflaskorna!?
Örebro fick på nöten! Deras två mål var ren tur. Hallstatjejerna hade ett tempo och glöd jag inte sett någonsin tidigare. Duktiga!!!

Inte en handflata kall!!

Sen var det damernas tur att storspela. Men då gav jag och Hannah upp. Lång dag fick räcka!!!

I skrivandets stund är det eldning och gonatt strax. Bara Doris kan sluta tjata efter kvällsmat så det blir tyst. Senilklubbens nya medlem? Hon HAR redan ätit liksom....

Efter 2 dagar med jobb är det dags att göra annat i ett par dagar.

Tell U more...later...

Så var det söndagskväll igen då. Veckorna trampar verkligen på!!

Efter en helg fylld med kärlek och innebandy (orden kan iofs klumpas ihop i ett ord också  ) så är man nu i eldningsläge framför TV:n. Nöjd!!!! Tänka sig att jag kunde få en BRA helg i mitt liv också. Jippi! Fram med champagnen.   

Trots att min vilostund avslutades i skräckupplevelse efter Ida-hyss!!!

Tur hamstern inte bet mig i näsan...  

Igår var det tvära kast. Men vi hann i god tid till matchen för H1. Jag lyckades fjäska bort tjänstgöring och hann istället träffa kära gamla vännerna Camilla och Jocke som hade fått nåt infall på morgonen och lämnade Sthlm för lilla Hålan. Ida jobbade som sargvakt för sitt lag. Höll på att få både en och 3 herrar i knät. Det gick lite vilt till emellanåt. Herrarna förlorade förvisso...men gjorde inte en bra match heller. Och då ska man väl inte vinna?! Men ganska full hall och 300 grader varmt. Vi har gemenskap i Hallsta.   

Kvällen avslutades med gomiddag och tidig läggning.

Idag var det arla uppstigning.

Två seriepremiärer på schemat, för båda döttarna, i olika kommuner. Blev som speeddating på morgonen och så fick jag och Ida avvika och dra mot Köping för hennes match före 11.

Och VILKEN match det blev!!! Efter 41 sekunder stod det 1-1. Sedan följdes lagen åt, målmässigt, hela vägen in i mål kan man säga.

Koncentrerad Ida. Spelade så sjuuukt bra idag!!!! Trots hackade hälsenor och armbågar i ryggen. Kämpe!!!

När slutsignalen tjöt så gick våra 06:or vinnande därifrån. 3-4!!!

Segerrus!!!!!

Sambon och Hannah höll samtidigt till i Sporthallen för Hannahs match. Ingen vinst idag heller tyvärr...men snart hoppas vi att turen är på deras sida. De förtjänar det!! Imponerande ÄR att de inte tappar humöret trots att de alltid är i underläge och aldrig vunnit. Det om något är värt beröm.

Och lite extra beröm måste man ju få om man gör mål när man är nere för räkning...  

"-Vad skulle jag ha gjort då mamma? Det var ju bara 3 minuter kvar av matchen.
Va ju tvungen att hitta på nåt!!"

Mer än så hann vi inte med idag.
Förutom att sambon hoppade in som tränare åt 2 lag på eftermiddagen, jag och Ida försökte tänk igenom lite tapeter och golv till övervåningen, middagen kom ner i magarna och maskinen snurrar på i källaren...

Nu lever vi på hoppet om att flera helger och gärna vardagar får vara såhär trevliga framöver. Och gärna nån ljusglimt i vintertid med.  Om man inte fryst ihjäl vid det läget.

Älskar ljung!!! De gillar mig också. Altanen fick sig ett ansiktslyft i höstmörkret.

Imorgon blir det...semester!!! Har lite annat för mig än att jobba...