Idag har jag gjort min sista canserundersökning. Nu är jag friskförklarad från livmordercanser.

Fira?

Nja...med tanke på att jag både vet och fått förklarat för mig att jag för resten av livet kommer behöva ha stenkoll så den inte "ploppar upp" någon annanstans i kroppen, eller att någon annan form tar fart så...

Samt.

Att jag inte kan få canser i livmodern mer har jag räknat ut för över 5 år sedan. Den är ju liksom bortopererad och otaligt fler organ i samma sväng. Då borde det vara omöjligt att få tillbaka det på ett organ som inte finns mera...?!

Nåja. 

Det intressantaste med besöket var att läkaren fattar mitt moment 22. Frågar om jag jobbar. Tittar på mig och ser ut som han tror jag ljuger... Att det inte finns någon läkare som på nåt vis följer upp hur mitt ben ska bli bra igen (om det går) eller ens frågar HUR det går, förstod han inte heller.

Jag tycker ju att det är Linköping som bär hundhuvudet. Det var där jag opererades och det var där de förstörde benet...och numera så mår halva kroppen skit i sviterna av åratals haltande...

Nu får vi se om Dr X hittar någon neurolog att prata med om mitt problem. Om han hittade någon så skulle ha remittera mig dit.

Jag hoppas men vågar inte tro nåt. Det har jag varit med om för mkt skit för att göra. Tro alltså.

Många tycker jag ska kämpa på och riva hus, skrika mig hes och slita hår av alla vitrockar.

Men...jag ska vara ärlig. Jag har gett upp. Jag ORKAR verkligen inte.

För 30 år sedan så startade jag krig, då för hepatiten, och än idag har ingen friskskrivit mig för det. Och inte hjälp mig heller. 

OM jag ska ta tag i allt och föra ett jävla liv så kommer jag gå ner mig så att jag kan utesluta att göra något annat i mitt liv. Kommer inte orka vara mamma, sambo, arbetskamrat eller Mig. Jag har inte orken längre... Det tar för mkt tid att sova dåligt i åratal, ha ont, ha begränsningar...och att aldrig få en räkmacka att glida med på.

Skulle behöva ha en förmyndare som drar det lasset. Och så fungerar det ju inte. 

Vissa har det så förbannat förspänt att de bara tar till lipen så lyssnar någon.

De skyller på psykiskt dåligt mående och får både hjälp, förståelse och ja...det finns de som t o m kommer undan med att snika åt sig miljoner av andras pengar. För att sen inte behöva betala en krona tillbaka. För de mår ju så psykiskt dåligt.

Men orkar iaf att vara överallt och ingenstans.

Hur gör de???

Jag orkar jobba. Och de dagar jag jobbat så orkar jag inget mera. 

Men vad ska jag göra då??? Jag kan inte lipa på beställning. Det är inte jag. Om någon vet om en kurs så lär ut sånt så kan den väl ringa mig? För jag behöver nog sjunka så lågt för att läkare i detta skitland ska lyssna. B E D R Ö V L I G T och sant. 

En dag kanske jag vaknar upp med ork. Vem vet...?! Men idag har jag den inte. Och garanterat inte imorgon heller. 

- Fira på. Så sitter jag still i båten...-