Det är väl den tiden på året när förra året ska sammanfattas på något vis.

Så.

2021 året började på samma vis som året. Sjukskriven. Då för att Doris bestämde sig för att sätta krokben på mig så jag var mer blå och lila än rörlig. Februari och mars var väl inte ett dugg bättre, fast det var lite mer oväxlande med magproblem och nackhelvetet som tog över.

Samma lilla skrota som i slutet av febuari fick somna in...njurarna gav hastigt upp... Det känns ff som att hon ska ligga vid sin kamin och sola på altanen vilken dag som helst. Men, det händer inte mera. 

Världens bästa Doris. För evigt i hjärtat.

Den enda roliga vårhändelsen var väl att Nalle och Bonnie hade dates. Och resultatet var 3 sockersöta Wildsjöare som kom ut i april.

Och den alldeles egna Wildsjöaren drog till med lysande resultat. Hela kullen slutade med lysande resultat. Härligt!!!!

Hannah tog moppekort. Plättlätt.

Jag bestämde mig för att sälja Pärlan. Ett beslut jag inte ångrat.

Vi försökte oss på en unik kombinationsparning i Holland. Men tyvärr...det blir inga fler Bossevalpar att berika världen med. 

Annars var det väl mest bara hemmajobbande varje ledig minut av våren.

Och den första covidsprutan togs till sist. Tveksam... Sov i 12 timmar efteråt och nya smärtområden väcktes. Och än idag har jag sviter efter den.

Juni åkte vi bort för första gången på evigheter. Wakeboard, solbrännor och avslutade med att besöka Bonnievalparna innan de flög ur boet.

Sommaren var okej i väder. Det kan absolut bli bättre. Men vi rotade på hemma och det gick som tåget, mestadels.

Ida drog på egen semestertripp och innebandycuper. Covid satte stopp för att vi skulle få supporta...men SM med Hannah fick vi se. Hon gjorde som vanligt saker man inte borde. Och ingen kan va stoltare än jag.

Lång SMdag. 

Coronan har som för många andra satt stopp för det mesta, även för oss.

Jag hade behövt solresa... Jag hade behövt det. Verkligen. I år blev det inte en endaste resa någonstans. 

Höstens bästa blev SDF-SM:et. Vi bodde fint på hotell och såg många bra matcher.

Bronset var länets bästa placering på många, många år...

Det tråkiga var ju att i sista matchen så var det en grymt osportsligt sinnad spelare som tydligen tröttnade på att den där Ida var ingen lätt motspelare.

Så då gör man som man bara gör när man är dum i huvudet. Förstör på riktigt resten av spelåret för Ida. Jag önskar verkligen denna RIG-spelare all olycka i Umeå framöver. Om någon vill krossa menisk och förstöra flertalet ledband och lite mera på henne, så känns det bättre faktiskt. 

För det är hon värd! 

Resten av året har varit slitsamt kroppsligt.

Jag fixade en snörik jul. Åt hela landet faktiskt.

För vem annars ska ta på sig äran för det? Jag minns inte att jag har önskat snö något tidigare år, så nu när jag gjorde det så blev det så.

Nån invändning på detta? Så, tacka mig! 

Men jag kan lätt plocka ut det bästa.

Att Hannah fått ett oerhört trevligt innebandylag att spela med och för.

Att Ida är på bättringen. Hon hann göra en mycket bra säsong innan november. Mycket bra.

Båda tjejerna har slitit med sina skolämnen och betygen har varit strålande. 

Att Kaj är friskare och mår bättre. Jobbar mycket. Gör det tydligen bra också. 

Att huset börjar bli nåt..och att alla renoveringar blev förbannat bra.

Att Nalle fått fina avkommor som ägarna verkar glada i. Chrille är en härlig plutt. 

I skrivandet stund är jag sjuk igen. Det värsta magproblemet på många år... Det kan jag väl inte anse att jag har förtjänat. Det räcker väl med att kylan dödar mig redan...

- Nytt år, antaligen samma problem och några nya att vänta... -