Det sprang iväg en månad igen.

Vi har hunnit med 4 födelsedagar (och tack och lov inga bröllop eller begravningar...än)

Min firades i perfektion.

...Pinchos. Gott!!!

Och det lilla söta kortet innehöll en hårmakeover. Som jag nu har använt. Och blev jättenöjd.

Nej...det är inte permanentlockigt.   

Dagen därpå...då var det Chrilles tur.

2 år, gladast i stan och pälslös. Tjoohoo!!!  

3 dagar senare...då jävlar small det rejält. 

Alltså på RIKTIGT!!!??? Vi har en myndig dotter!!!  

Det går inte att ta på. Det känns inte riktigt någonstans. För hon var ju nyss den där som hängde ut genom fönstret på bussen och ropade om vi skulle ha skjuts. Det var nyss...  

Körkortsteorin är klar på första försöket. Uppköringen vet vi inget om när den sker. För så vill hon ha det.

Sen...kom nästa lilla skrutt. Bäbisen i familjen...va fan. 

I rest my case....tar en valium...och andas i påse. 16 år är hon nu. 

Sen har de ju hänt vardagsliv också den senaste månaden.

Min vanliga lycka i livet...medför...sånt som ingen av nån jag kan komma på skulle orkat med - när vardagslivet ska pågå samtidigt.

  Varit på röntgen för nacken/armen.

Visade sig vara 2 diskbråck som är problemet. Dock går de ej att operera...så nu blir det mer droger...

  En tand rasade samman. Idag har jag varit (2 veckor senare) och fått en nybyggd. Där kunde man ju tro att ETT problem va löst.

Men. Om ett par veckor ska man tillbaka och sen snackar vi bankrånssummor som ska ut...

  Ögonproblemet vet jag inte om jag nämnt? Det är ju lätt att glömma bort alla "otur" (som folk kallar det). Hur som var jag för ca 1,5 månad sedan hos optikern för jag tyckte för länge sen att jag börjar se illa.

De fann både att vänster öga är kasst och har för högt tryck i sig. Trycket dödar tydligen synnerver om jag förstått det hela. Men mitt tryck åker hiss upp och ner så nu ska jag koncentrera mig på att få igång tårflödet och avvakta...

Nya glasögon har jag hämtat ut- och lämnat åter i helgen. För inte en bokstav stämde där. Och så skulle de nu skynda på det hela så jag skulle dit igår för att göra om allt...men så blev det inställt...och där är vi. 6 veckor åt ingenting. Gissa hur arg jag är. Nej...det kan ingen föreställa sig. För jag har ju bara lite "otur"...likvärdigt när andra tappat glassen på gatan bredvid möjligheten att få en ny - gratis. 

  Och nej. Benet har inte tagit semester.

  Och magen har nu fått ny kur. Jag hinner knappt ropa "den funkar" förrän jag spyr, inte kan äta och vrider mig i smärtor.

Det enda som är säkert är - Här går inget över. Här blir listan bara längre...och längre...och längre...

Så.

Så ser livet ut. Folk som tar orden otur, bitter och liknande i sin mun kan dra åt helvete. På riktigt.

Krig är det också. Det är krig. Fattar ni??? P**** är så obehaglig att man önskar att någon med närhet och vett i hjärnan kan ta kål på fanskapet. Jag vet såklart det mer än de flesta andra. Och jag gillar inget av allt jag vet. 

- Kan vi radera ordet rättvisa ur alla böcker nu? -