Tycker jag väl att det är dags att ge ett livstecken här.

Tiden springer iväg som vanligt i våran familj. Jobb, skola, träningar och hyss tar tid.

Men lite annat också..

SM i kabelwakeboarden gick i solens tecken och vi hängde på stranden som supportrar. Hannah hade en bra dag och gjorde nya våghalsiga saker i vattnet.

Hon var ganska nöjd. Men hade en trevlig dag tillsammans med sina bästa vänner. Det är mer värt än resultatet.

Hundarna hade halva stranden med sig hem i de nybadade pälsarna...så de var nog nöjda de med...  

Jag har hittat svamp. Och ännu mera svamp. Idas matcher jag har tyvärr fått se från soffan, vi har finåkt, vi har testats negativa efter dryga förkylningar, renoverat, spekulerat och agerat. Fika är viktigt. 

Helgen som var gick på vatten och i hall. Västerås Kabelpark blev en ny erfarenhet för Hannah som tävlat i SWS´s sista tävling för året. 2.0:an gjorde hon superbra!!!! Gav nog lite mersmak gissar jag. 

Ida fick möta Rönnbys sk "duktiga"...så pass duktiga att de slog henne både halt och blå... Nåja. Det är väl bara att acceptera att de inte rår på henne och därav ger sig på henne. Vilket är skandal. Men som jag brukar säga: "Sluta aldrig vara jobbig", tar hon med sig vidare. De förlora på otur. De andra vann på tur och inget mer.

Söndagen var hundspa-dag och vi genomförde även Agrias Hundpromenad. Alla nöjda och glada.

Något däremot inte behövligt är att jag varit på min årliga synkontroll...och den gick ju inte smärtfritt. Såklart. Det är ju mig det handlar om. Inte nog med att synen drastiskt förändrats... Det upptäcktes även att jag har för högt tryck i ena ögat så nu väntar jag på att remissen ska träda i kraft på lasarettet.   Suckar djupt...

Här såg man ju...inget...

Så. Livet fortsätter lägga snubbelben för ett friskare liv. Vilken "tur" man har, som någon sagt...

Veckan är tjockfull av jobb. Det lönar sig inte att vara serviceminded iaf. Det måste jag ta och lära mig. Chefen har också satt upp nya krav och de innehöll både att jag ska ha ett möte med jag (!?) och ta ut mera fyss. Helt orimliga krav alltså.

- Ingen dag är den andra lik. De är omöjligt olika bara - 

Det blev väl inte den bästa av semesterveckor detta kan jag påstå.

I måndags skulle brorsan på återkoll av sitt blodtryck på VC. Det slutade med att han fick ilfart till akuten och har inte kommit därifrån ännu.

Hjärtproblem.

Nyaste uppdateringen är att han mot alla odds ska medicineras ist för att opereras. Den här gången iaf. Måtte det vara nog där nu.

Själv har jag ju haft "nåt" som började djävlas redan första semesterdagen. I tisdags så "brast" problemet. Sen dess har jag rört mig i snigelfart i pyjamas och behövt hjälp med både strumpor och att ta mig upp från sittande och liggande. Min nya parfym heter Alsolsprit. 

Undra hur man ska klara av att jobba snart?... Och undra varför jag slösar semesterdagar?...

Tog några hundra meter promenad igår. Dramatiskt vackert. I pyjamasbrallor och regnjacka. Men ibland behöver man andas luft. För allas skull. 

Så. Det känns som en hel vecka slösats bort på ingenting. Kan inte gå ordentligt. Kan inte sitta normalt. Kan inte lyfta saker. Kan inte vrida huvudet ordentligt.

DET GÅR BRA NU. INTE.

En hund fick bad av husse idag. Rysligt behövligt. Det har inte hunnits med tidigare. Men nu så. Den andra ska i baljan imorgon. Men där finns inte så värst många strån som kan badas eller blåsas. Det mesta är redan i skogen. 

På övriga verklighetens nyheter så är det talibaner, talibaner och svenska rättsväsendets rövslickeri på våldtäktsmän. Vad är det för värld DE skapat? För detta eviga VI som används så fort något går åt helvete kan de köra upp där solen aldrig lyser.

Jag skulle aldrig förse talibaner med ett trivsamt liv och tro att bistånd hamnar där det ska i dessa länder. Och jag skulle mata krokodiler med våldtäktsmän. Så något VI finns inte i skyldighetstänket. Detta får varenda politiker ta på sig. DE har skapat detta och jag har då inte ett dugg i skuld. Punkt. 

Det enda trevliga på tapeten är väl att fr o m imorgon så kommer jag få fyllda dagar med det bästa jag vet.

Imorgon drar Ida på cup i Mariestad med sitt JAS-lag. Sambon kommer nog få mysiga mil i bil med 4 brudar...hehehe...

Jag ska försöka köra Hannah till kvalet imorgon. Först nån timme träning innan... Sen är det andra SM:et för lillskruttan.  Nerverna ligger i luften denna gången. Och tufft motstånd. 

Ska bli skitkul att se dem. Båda. För man har ju sån tur att det kommer filmas matcherna så jag kommer inte missa något från Mariestad fast jag ska sitta i en stol i Fagersta. Det bästa av båda världar av intresse.

Dags att ladda ur mobilen så man får plats med lite bilder och filmer från SM:et. 

- Måtte vädret fakkin´betee sig! -

(Som Ella skulle ha sagt...)

...på att "ta det lugnt" på semestern.

 
Vissa tar det lugnt alltså. 

För det var väl så vi sa? 2 veckor med jobb och så tar vi det luuuuugnt sista veckan?

Det sa vi.

Och förra veckan fix kan väl sammanfattas med...

Så på den 7e dagen (söndagen) så vilar man, har jag hört.

Men. När muren föll...så blev det ju lite mera fixande... 

Så. Efter förra veckans pyssel...valdes dagens göror att bli mer av den lugna kategorin.

Bara några plåtar som föll på plats...och blåbären blev paj...och hundarna blev nöjda. Jag tror vi är lite slitna nu faktiskt. Matte har i 2 veckor struntat i en "liten åkomma", som tyvärr nu börjar tala om för mig att jag bör kanske fundera på vad det är och troligen gå till VC. Alla vet ju vad jag tycker om den idén...så det blev inte mkt mer gjort efter promenaden faktiskt. Det går lite dåligt att gå/röra sig/andas utan smärta...men förhoppningsvis är det bättre imorgon. 

- Det är så skönt med en lugn semester!"-

...efter sprutan.

Känner inget. Inge feber. Ingenting. 

Jag tror det är en skröna att man blir dålig. För det är väl lite så folk funkar va? Har det inte hänt DEM, så kan det inte hända andra...

Äh. Jag går ut och bär lite plank istället...

- Ovanstånde text kan verka stötande för känsliga personer. -

Jaha....och det är nu man ska sätta sig ner och oja sig över att man blir dålig... (innan man blivit det alltså)  

Bara att beställa resa och ge sig ut nu - som den odödliga man blir så fort man fått "fullgott" skydd.

#ironioverload

Om jag ska relatera till några väldigt nära stående människor så verkar det iaf som att man kan börja leva loppan nästan så fort man gått ut ur rummet...

Magiskt.

Tog iaf en sväng och letade efter mina speglar på Dollarstore. EN liten jävel fanns det där... suck! Så nu måste jag väl inte till det förbannande Vås och leta vidare....

Well. En fika på hemvägen behövdes väl iaf?!

Sista veckan de har öppet och varje år så måste man väl dit och testa.

Det är iaf det mysigaste haket i stan.

Dagens bästa var väl iaf det ironiska i att sambon äntligen "fick lämna hemmets alla jobb" men tro på fan att redan när vi väntade på att de skulle öppna lyckades han försvinna iväg...och här hittade jag på honom:

...hjälpandes en kille som tydligen hade noll känsla för att såga saker.  

Gör gott - få gott, säger folk ibland.

Jag har aldrig märkt att det funkar så. Men nu. 

Killen blev så glad över hjälpen att han bjöd på Kajs fika. 100% rabatt, det är helt okej rabatt det.

Fikade klar och tog oss hem för att åka vidare (Volvon hade fått sina nya skor) och så någonstans där i allt så somnade jag...sambon klippte gräset...och sen kom åska och regn och så var dagen slut...

(kl 18.30...)

- Unikt är så jävla unikt. - 

Det blev en jobbig dag idag.

Både bra jobbigt och mindre bra...bara jobbigt...

Skämtsamt sagt - Sambons lekhage.

Full fart i den idag. Gillar´t. Kul. Och nödvändigt för det som står näst på turplanen. 

Självklart har jag kompostgaller för att inga hundtassar ska beträda området som nu är en arbetsplats.

På FB kan man jävlas i andra ordval. För somliga fattar. Andra skapar ekon. Och jag tycker bara att det är kul att vara sarkastisk bland allt "lullull" och överdrifter.

Sen blev det mindre kul. Bara jobbigt. 

En enkel bilresa till Västerås. Staden jag (förlåt) hatar att köra bil i. Jag har inget lokalsinne. Det är inte något kul alls i det. Men det är som det är. Och ju mer trafik desto värre blir det...

Men idag blev vi ju tvungna att åka i varsin bil då Traktorn skulle lämnas in. 

Så. Off we went. Dock har jag ännu en gång fått bekräftat att jag har magkänsla för saker. Eller nåt åt det hållet. Hade nämligen en känslan av att jag inte borde köra bil idag.

Och det var ju ganska korrekt känsla. 

Kom ut på E18. Hann knappt 2 kilometer och då skriker bilen - Lågt däcktryck. #åfanåskitånej   Det har hänt förr. Och min finurliga lilla Pärla är lite så dramatiskt lagd att hon skriker inte bara om sånt där. Hon stänger av sig. 

Och där åker jag på E18s enfiliga och bara väntar på att bilen ska lägga av. Inte KUL! 

Som tur är så hamnar jag bakom en kö som går sakta. Under 90 km/h. 

Ringer sambon som ligger lite före och vi bestämmer oss för att mötas och kolla läget.

Och byta bil med varann. 

Typ 5 minuter innan stängning så var vi på plats. 

Hejdå Traktorn. Ses snart.

Kom hem då efter 2 timmar och min ork var slut. Blev ingen middag med vänner för min del, utan jag tog bastu och hade tjejmiddag med skitongarna istället. 

Missade jordens middag enligt sambon. Men men är orken slut så är den...

Popcorngräset gror. Skoj test.
Nästa år ska jag va tidigare ute och ha mera och lite överallt.
De sköter sig självt så fint så. Folk borde va som popcorngräs...  

(Och på bilden så döljer den, de jävla svärmande flygmyrhelvetena, som tagit över halva landsbygden här ute nu.   Så äckliga och så irriterande!!! Tur vi inte är de enda som de gillar att bo hos...om det är en tröst!?)

"Imorgon kör jag inte dit jag ska." 

Och det känns....så j*vla gott!

Allra helst kan jag inte låta bli att påtala/gnugga in det/håna det för somliga som var så vidrigt osympatiska när "vi andra" behövde jobba/avbryta våra ledigheter pga...ja..att de samma inte gjorde det för våran skull. 

Ångesten har delats på diverse sociala medier och inte ett pip till svar har man fått tillbaka...  ...med andra ord har "the message" gått fram. Så då får vi se om någon lärt sig nåt till nästa år. Troligen inte. Så lika bra att vara sitt (h)ärligaste Jag i ett år framåt. Minst. 

För övrigt är det bara superskönt! Jag är så gjord för att va ledig så ingen annan kan vara bättre på det...   

Min kropp njuter av att inte göra allt och alla måsten utan bara det jag orkar med. 

Nån som däremot har dragit det tyngre lassen här hemma är sambon. Så fantastiskt fint det blir när han jobbar och jag leder. Man ska göra sånt man är bra på sägs det. Han däremot påstår att om inte jag gör allt annat, så skulle inte han ha tiden för att göra det han gjort. Kan ju ligga nåt i det. Men jag tycker iaf inte att jag gör någon nytta. (Fröken Aldrig Nöjd Med Sig Själv, har talat)

Det nästan bästaste av allt bra är väl att våran efterlängtade bastu nu är klar. 18 år sedan förra har jag för mig. Och invigd är den. Jag tror varenda ond punkt i min kropp grät glädjetårar av värmen. 

Det blev bättre än jag hade föreställt mig. Och lite fiffigt och piffigt a´ la K.

Du är bäst, det vet du.  

Andra saker händer lite här och där. Och just här...har det också hänt nåt.

...och mera ska ske...

Den ständigt hårt arbetande Chrille har inte legat på latsidan han heller i sommar.

Idag tänkte vi att han skulle få ledigt...men se det tycker inte han. Så. Som vanligt har fullt upp med att lägga nosen i blöt...

Mäta och räkna...

Jag ger mig fan på att han verkligen kan sånt numera. Han har ju varit med och hållt på med en del senaste året...kan man säga... Men han är ju bara helgo så ett gott skratt åt honom har man ju alltid tid med.

Idag är det väl iaf måndag. Utan ångesten då. 

Den har mestadels spenderats i språng och bil. Regnet kom och gick. Och folk har inget pandemitänk kvar. 

Det hanns med typ allt. Temat var nästan att vi hann vara överallt där vi inte skulle vara. Förutom brådgården då. 

Det blev lite mera fixat hemma innan det som måste hända blev. Viktigast av allt är ju ff att Nalle får mat. Och runt 18 börjar han påtala det på sitt vis.

Hallå!? Är ni varse om hur mycket klockan är???

Den bollgalna sonen tyckte vi kunde vänta en stund till så han hann med sitt...bollande... 

Den samme kommer vara sin pappas son kl tio i sex imorgonbitti. För DÅ måste hans svält stillas. 

Wakeboard, innebandy, ny dammsugare, omplantering, myrr och sågning...våfflor och skratt. Sen var även denna dagen slut.

"- Ett, tu och krukorna är slut."

Dagen var kommen. NU är i alla semesterlediga. 

Vi kommer att njuta. Och garanterat hinna med en massa saker.

NU händer det grejer...(igen)...

Min första To-Do var...

...ge den där buskrakan som alltid glöms bort en omgång med sekatören.

Den har blivit bättre förr. Men nu får den duga. Ena dagen ska den fixas, andra ska den bort och tredje undrar jag om den kan flyttas på...  

Ikväll står den kvar.

Det har nu gått ett par dagar på min semester och den har varit blandade småhopp mellan allt och annat.

Det finns lite att ge sig på. Fast oerhört mkt är "klart". Men innan har man inte velat starta något projekt som man vetat ska avbrytas pga jobb och andra måsten.

Nu finns inga måste. Inte på några veckor. 

Allt man gör övervakas...

Imorgon så är det uppskattat om regnuppehåll kunde ske. Iaf förmiddagen. 

Sen ska det firas en 75årig mamma.

Men nu. Nu är det strax gonatt..

- En. -