Jo.

Ellis är helt klart godkänd som hund hon också.
Tigger iaf lika bra!

Blacklistväntar. Hoppas inte tändstickorna bryts av innan bara. Tuuuunga ögonlock.

Så.

Någonstans så bör man säkert bara vara tyst och "nöjd" med att fått hjälp via ett väldigt bra lasarett med en operation. Jag ÄR nöjd med det som skulle göras. Det fanns ohyggligt trevlig personal där. Lägg in mig igen om så behövs, där.

Grattis Mej! Serpentiner och mungipor i taket.

Men...

Jag fick faktiskt en "gåva med spetsad räkning" istället. Något som inte hör ihop med varken cancer eller mitt åt.

Något som bokstavligen hindrar mig i nästan allt dagligt normalt. Något som stör, gör och pinar livslust ur mig.

Och hur glad man än "borde" vara...så är jag inte det. Arg. Förbannad. Urless. Ja..lite sånna ord kan jag allt om. För jag VET. Har provat. Utvärderat. Lösningsberättigad.

Vem tackar mig för att jag försöker le med daglig värk? Domningarna? Orkeslösheten? MEN Jobbar, trots detta, minst om inte mycket mer, som vem som helst. Har det förbannat tungt rent ut sagt. Men jag klagar inte. Jag skriver möjligen svordomar här...men det är främst för mitt eget dåliga, sönderbrända minnes skull. I andra hand för nån som bryr sig. I tredje hand för sanningens skull. Det finns ju de som har egna historier att förtälja om en...spännande som fan btw.   Jag vet. Jag hör. Jag kommer ihåg.

Allt tar jävligt mycket LÅÅÅÅÅÅNG tid för mig. Eller så går det inte alls att genomföra. Normalt? Nej. Och nån återkoppling för min utvärdering har då inte inkommit...

Så.

Nu får vi se vad som händer framöver. Budskapet kanske går fram nu.

Provade gå en promenad. Var så trött så ögonen gick i kors redan vid 17tiden. Luftbehov!!!

Det gick väl inte. Inte fort heller. Och blev inte skönt. Är inte skönt just nu.

Är det mitt fel. Jag som ska vara glad över att fått en operation.

Allt psykiskt lidande...vart opererar man bort det????

All tålamod...kan man hämta ut mer på recept????

Kan hända att typ en miljard andra hjälper mig att lacka ur. Men jag står inte längre ut med att...lyssna på nån stackare som opererat en broskknöl på ett finger för 11 år sen och ojojojo att sövas var ju hemskt (no shit??? aldrig varit med om...)...eller varför inte den som har lite stel nacke för att den dyraste kudden har gått sönder (gud hjälpe!!!!ring 112!!!)...eller att det stramar så konstigt i ett ben (hett tips, gå ner 15kg och benen bär nog)...fötterna är trötta efter att ha stått och gått mycket under arbetsdagen (det gör rätt många andra levande varelser dagligen också)...eller inte kunnat träna pga barnen är sjuka och barnvakt finns inte (snyt dej å tig!!!)...

Alltså jag står inte ut. Och är inte trevlig heller. Går så gott det går...iväg...faktiskt. Borde få nån typ av lön för alla ord jag INTE säger rakt ut som huvudet skriker om på insidan. Kommer antagligen få en kavel istället. Been there, done that.

En dag för flera år sedan hade jag nog just nu varit ute på promenad eller tränat med nån hund. Jävlar va jag saknar den gamla goda tiden i livet.

Saknar mycket.

Sova nu och hoppas på...en trissvinst imorgon.

Gonatt.

Att lura kroppen med att denna tisdag var måndag gick då inte!! Den var precis lika lång som alla tisdagar brukar vara... Men samtidigt så har det hänt så mycket att jag inte vet hur?!

Den kakfyllda bilen är nu tom.

Efter mitt lilla inlägg på FB om armband så startades något av ett scoop och inte mindre än 30 (!!) armband är nu beställda bara på jobbet. BRA DÄR!!!!

Kom hem från jobbet och strax därpå så blev vi utökad flock med ett barn och en hund. Älskar lilla Dolly <3 Fick en stund med hennes matte också...min alltid bästa J   

Lilla söta Tessi ska nog ha valpar vilken dag som helst. Utgrävningarna är vackra som fasen.   Suck... Och tur att man inte är pedant. Mera motion på lilla skiten!!!! Tänk om man kunde hjälpa till där...och TRÄNA också kanske!!!!  Va bra allt skulle vara då!!!!!

Stadigt avundsjuk på sambon som kan ut och gå med hundarna. Längtar tills det är min tur. Kommer den turen någongång????? En arbetsdag och det värker... Undra om...det kommer blir bra?

Låter detta tjatigt för nån som ramlar in här? Skulle tro det va. Men när man lever med detta varenda dag...en upplevelse som behövs för att förstå. Och det är ju inte så att en annan kan göra så mycket mer än vänta...försöka träna upp när det går...och vänta... Utan tålamod. Det är ju liksom inte läge att ge sig ut-och-gå-av-sig känslan.

Det enda jag behöver nu. Min hjärna behöver det. Min övriga hälsa med!!!

Oggar verkligen allas promenerande just nu. Avundsjuk. Så jag scrollar förbi alla sånna detaljer i alla flöden jag har. Sry. Ni är duktiga men...   

Kan man bli galen av sånt här? Isf är jag på väldigt god väg. (Nej jag kan inte cykla heller. Fått det "förslaget" 7 miljoner gånger...)

Skit på TV:n. Dicte går fetbort. De pratar danska...  Jag kan inte ens koncentrera mig på att läsa texterna när det låter så.

Inte så mycket mera att förtälja. Lika bra att mest bara andas tills det blir helg. Den blir MYCKET. Mycket innebandy!!!

Annars. Det är jobbigt. När man bryr sig om andra. Men oförmögen att fixa allt.

Kan man vakna imorgon med en snilleblixt? Värt att prova.

Och imorgon måste det förbannade dokumentet ut ur datorn, fyllas i, skickas iväg. Nu har jag fått nog på att vara "snäll och förstående". Det räcker på den fronten. Räcker.

Kram till Er som behöver det. Imorgon kan det vara jag.

...och inte fått nåt gjort.
Men fått många leveranser.
Det ena av nytta. Det andra till nytta. Lite så ungefär.

Igår påbörjades iaf demolering av övervåningen.
Vi som hade det nästan ordningsamt här... Minne blott nu.

Dök upp en nallebård bakom väggen minsann. Haha!! Vilka minnen...
Dörren har jag redan använt å skrämt livet ur yngsta dottern med. I am a great mum. Scary great!

4 vändor till Kantzowska. 2 träningar. 3 maskiner med tvätt. 0 eldningar. 1 natt på g....
Räknar med en bra arbetsdag imorgon. Orkar inte med nå idioti där (också)!!!!
Räcker ju med att sk vänner pratar hejdlöst om saker som de inte har en aning om. Jag måste ha ett enormt spännande liv. Nu igen.

Inte så farligt TröttTisdag som det brukar vara.
Pessimisten i mig tror på en TröttOnsdag ist ;-)

Knasig arbetsdag blev det iaf.
Förmiddag helt i min smak. Hela eftermiddagen ägnad till ovanlighet. Vet inte om jag blev så frälst som vissa andra...

Ida. Träningsmatch. Tack o lov vinst mot 05orna. Assistpoäng om vi ska vara sånna. Å det ska vi väl.

Nya naglar. Äppelkompott med lök och ingefära som tillbehör. Glad för vänner. Orolig hund. Mage ur led. Elda.

Doris (v)i(d) sitt rätta element.

Nattinatti.

Spontan känsla just nu.
Nyårsafton kommer jag ihåg. 2016 skulle bli ett bra år. Med på banan igen efter massa konstigt mående (som ingen hittade orsak till. Säkert bara lite klen...och känslig...) och nu är väl utbrändheten lagd bakom mig??
Nu kör vi! Uppför och hoppa utåt. Yes!!!

Det gick 11 dagar in på det här året.
Sen startade helvetet.
Den 12e januari dog min hund. En hund jag hade planer med att ha massor med kul ihop med. Han mördades. Så är det! Människorna som gjorde detta mot oss är helt utan förståelse för varför "vi inte hälsar" när de åker förbi. Skakar på huvudet åt oss t o m.
Jag skulle vilja slå dem sönder och samman. Tål inte att se dem köra rally här utanför 30 gånger per dygn. Tål inte att veta att de dricker som svin och aldrig åker fast. Hatar dem nu. Kommer för alltid hata dem.
Hatade mig genom vintern...

I februari fick jag väl en rätt dålig hälsoprognos.
En läkare skrev ut sömntabletter. Det var det enda problemet han kom fram till att jag hade. Troligen utbränd igen.
Vilket skämt.
En annan läkare hittade canser i min kropp.
Våren försvann som i ett töcken. Vad ska hända? Hur illa är detta? Ska jag dö nu? Jag är ju inte klar med att sörja min hund... Stanna tiden!! Hallå??
Mådde dåligt. En enda stor orosbubbla. Kämpa på. De här går bra. Jag är starkast i världen. Solen skiner ju. Det snöar inte.
Ärligt.
Hatade mig genom våren...

Försommaren och sommaren kom.
Massor av lasarettbesök. Koller. Prover. Åka hit och dit och 100 frågor. Och en stor operation.
Och en jävla läkarmiss fick jag gratis.
Semestern gick bort. Mådde skit. Kunde inte ta vara på den bästa årstiden jag vet om. Solen var jobbig. Värmen var kall.
Smärtor. Oro. Orkeslös. Bortdomnade känslor.
Hatade mig genom sommaren...

Nu är det höst.
Jättefin höst, säger alla som kan njuta av långa promenader och har energi till allt höstmys.
Jag fryser. Ståpäls i skrivandets stund. Har fortfarande stora problem med den "lilla missen". Smärta. Obehag. Tålamodet är borta. Ledsen. Arg. Deprimerad? Troligen. Med tanke på hur andra gnäller är jag nog nästan död. Jag vill inte se mina barn stå tillbaka pga mig. DET gör mig hysteriskt arg.
Biter ihop. Kryckor för att inte få ondare. För att inte ramla ihop. För att ta mig fram i livets jäkt lika bra som en med bruten nagel, ni vet.
Ser allt andra upplever från fönstret. Jag orkar inte nåt. Kan inte det jag vill göra.

Jag målar naglarna. De går bara sönder. Sminkar bort tröttheten. Flagnar bort solbrännan från den lilla, lilla semester jag fick i år... Massor med fula utslag i hela ansiktet. Ser så trött ut. Och sover hela tiden. Behöver nya kläder. Orkar inte åka och handla. Hoppar runt på mina kryckor tar evigheter i ett köpcenter!!!! Och ska jag köra bil dit själv har halva orken i kroppen redan förbrukats innan entrén är passerad.
Orkar inte ens tänka på allt som måste göras. Blir vansinnig för att jag inte bara kan bli bra i benet!!!!! Då skulle ju allt ordna sig.

Väntar på min först återkontroll....

Japp. Jag hatar hösten också!!

Och. Med tanke på vad som ligger framför. Årstiden jag alltid avskytt. Blöt äcklig snö och kyla.
Fy fan!!!!
Jag hatar årets vinter mer än någon vinter förr...

Jag hatar rätt mycket nu.
Hur hade du mått? Just nu? I mina kläder?
Mmmm.

Dags att klä på mig halva garderoben och sminka bort tårar.
Man klara väl allt?
Tills den dagen man ger upp. I hat...

Nu ska man sova.
Ett slutkört ben och ett som det kryper i. Restless. Kallas det så? Redo att gå 2 mil för att lugna ner sig är det iaf.
Matematiken går inte ihop.

Har varit taxi idag. Det gör inget av ondo bättre kan jag tala om.
Men sambon har varit å fiskat.
En unge ha haft träningsläger.
En unge har körts på övernattning/kalas.

Min övriga dag. I bilder.

Frusen. Trött. Planeringar.
Och liten Dolly på besök på kvällen.

Full rulle imorgon. Le och va glad.

Hade tänkt mig att mitt första riktiga/långa inlägg (från datorn) skulle bli en fin återblick av semestern.

Massa bilder. Väcka alla varma, soliga känslor igen.

Och därtill. Rensa huvudet från vad jag gått igenom senaste tiden. Utvärdera. Fatta. Det är faktiskt så...jag är inte säker på att jag fattat ens. Stannat upp och andats har jag INTE. Om nån trodde det. Jag har liksom inte hunnit dit. Än. Se hur bra det går...va jag är nöjd med mig själv. Jag som har så svårt för att ens tycka jag gjort nåt bra när jag gjort allt och ännu mera.

Men. Efter idag. Jag behöver få LUFT. Och jag har inget bättre ställe än detta.

Många tankar. Kämpar på. Jobbar. Vägen tillbaka. Och det såg jag fram emot, när jag låg här hemma och var "den stackars sjuka". Men.

Sliter mitt hår och...svär!!!!!

Att ta sig tillbaka till en vardag när man fortfarande går på kryckor och har ont. Rätt noll i förståelse från rätt många i min närhet. Jo, Tyvärr måste jag nog påstå så. De klagas ju fortfarande på huvudvärk och brutna naglar...ganska magstarkt måste jag säga. Sitter man och drar dödsskämt på psyket liksom? Det handlar inte om vem som vinner klassen "Vem är det mest synd om". Men det handlar om ett uns av respekt. Ordet som fallit bort ur existens i det här landet.

Jag höll på att strypa en människa idag. Sant.

Att försöka hänga med. Men inte ens ha stannat upp för att känna efter. Att behöva stå ut med saker jag inte ens kan skriva. Att inte kunna gå ut och gå och rensa tankar efter jobbet...Det ÄTER mig inifrån. Jag skriver det rätt ut. Jag kommer bli sjukskriven. Tyvärr tror jag det. Tyvärr har jag alltför ofta rätt.

Och ingen mer än jag fattar nog vilket jävla bakslag det skulle bli för MIG och MITT EGO.

Blä å fy fan!!! Jag ska spendera kvällen på att tänka igenom rätt många saker.

Det kanske är dags att ta tag i..."något"?

Har redan bestämt mig för att ta ut massor av ledigt framöver.

Har nästan bestämt mig för att göra en "dröm" till verklighet.

Längtar ihjäl mig tills jag kan få gå ut och gå samt hitta det roliga i livet - träna hund - igen.

Längtar tills det kan hittas en helg för Pärlan innan hösten är alltför långt gången...

Har bestämt mig för att...Mitt. Jag. Vårt. De jag har som vänner.

Förbannar den där läkaren varje morgon jag öppnar ögonen. Varför va de tvungna att vingklippa mig såhär? Jag är nog den människa i världen som längtar mest efter att bara få vara!!!!!! Men nej...

Helvetes jävla 2016.

Har inga mer bra ord just nu. Är bara arg. Trött. Sliten. Och inte fan har jag ens hälsan med mig.

Äntligen fredag imorgon. Klockan 14 drar jag som en avlöning. Hoppas det retar någon!!!! (Vilket jag ju vet att det gör).

Fullspäckad helg.

Jag ska njuta varje minut.