Hej.

Tror jag?

Vet inte om jag ens kommer skriva klart detta inlägg... För tro mej. Jag har skrivit många som jag sen i sista sekunden raderat för att jag fasen inte ens själv hade koll på varför jag skrivit nåt alls...eller om det var något jag ville ha i min "dagbok för framtida minnen"?!

Men nu är jag här.

Så jag skriver väl...nåt...

Dagar har blivit till veckor som har blivit månader sen något blev publicerat här. Orsakerna har varit lika många som dagarna som gått. Om jag återkommer till varför får vi se. Det är för mycket som jag inte vill minnas ens...

Mattes GoBo. Back to the crimescene - Leksand Strand - 2017. 

Energi. Kärlek. Näring.

MEN. I dagsläget sitter jag här en söndagskväll, kvällen innan jag ska ha min Semester 2017 del2.

Det känns...jätteskönt. Om jag inte bara var sjuk förstås... *har vi hört den förut?*  

Men idag är det iaf bättre än det var i fredags när jag fick feber, akutflexade bort arbete, och for ändock 4 vändor ToR till Stockholm. Tur man har en sambo som orkade köra. Resan fick ett gott slut till sist. Nu ska vi bara ta det lilla lugna med aktiviteter...så ska det nog bli bra av den anledningen också.

Så?!

Va har hänt i det senaste då? Det man minns. När man sitter här i målarfärgsångor...

Vårat hem behövde en uppfräschning och lite vilda planer har vi. Hittills är det som sagt målning som sker.

Trapphuset. Vitt och grått.

..och såklart även trappstegen uppdaterade... Just i dagsläget är såklart alla trappstegen vita.   

Det alldeles rykande nyaste av nya, faktiskt delvis under torkning i detta nuet (!!!) är köket. Hemmets hjärta. Som jag har haft allergi av (skåpluckornas färg) som får sitt. Det blir, om jag får säga´t själv, skitbra! 

Inte klart. Men snart. Sen kör vi vidare. 

När vi sen får gemensam semester har vi annat för oss än att "renovera". Ser fram emot det!!! 

Snart är det ju även dags för skolstart igen. Eftersom vi fått bolla våra semestrar åt alla omöjliga håll pga (mestadels) arbetskamraters "måsten" så kommer vi få längre ledigt än barnen får.

Jag kan lova att det är sista året det blir så! I 8 års tid har jag varit så snäll att jag ställt mig till förfogande. Vet inte om jag ska vara sån mera. 

Dock måste jag påstå att mina jobbarveckor som bröt min långsemester varit över förväntan skoj. Fått jobba med det jag en gång "slog huvudet i kras" över. Men nu är jag väl på banan igen?!   och det har gått strålande. Kul har det varit iaf. Fast jättejobbigt då jag ju är...ja, jag skriver det själv nu...handikappad. Min rygg är sönder pga ett års haltande, som fortfarande är, och jag kan inte mer än fortsätta önska att det ska bli bra nån dag.

Lite vardag är det ju redan. Den där fotbollen har startat igen... *muttrande ointresserad mamma*. Men barnen tycker det är kul. Och det är ju deras hobby. Så då ställer man upp med skjutsande och tvättar träningskläder som en tok. Men jag kan ju säga att jag längtar tills det blir innebandy istället!!!! Enda fördelen med fotboll är ju att man kan ha hundarna med sig till träningar och matcher. Men sen är det nog slut på fördelar där...  

Semestern/sommarlovet har varit en blandad kompott. Liiite har vi väl hunnit med iaf.

The pic..that loves to be copied...  

Leksand (vårat gillaställe) har vi varit på. Ida har varit på Stadium Sports Camp i Norrköping. Hannah läger blev i sista stund inställt (svär fortfarande över det!!!) så det fick bli en lite vild hittepå-resa...till Stockholm. Grönan och Kryssning. Intet ont anande kids fick det som en glad överraskning. De var nöjda!!! Då är mamman nöjd. Själv kunde jag inte följa med pga hälsoskäl i familjen. Men det gick bra iaf. Jag hade en lugn helg med stol, bokläsning, innebandyYouTubande och en åskdöd router... Mycket badande och hängande med kompisar har våra guldkorn också hunnit med. Jag tror att deras lov får som sämst VG. 

Dag för sen middag i huset. Enklare förtärning då vi fortfarande inte har ett helt fungerande kök för storkok. Imorgon blir det storstädning för oss tjejer och sambon ska jobba. Sen kommer det finfrämmande som förhoppningsvis ska göra framtiden lite roligare.   Hoppas hoppas!!!

Det här att skriva av sig lite var ju rätt...okej. Kan hända att jag återkommer inom kort. Men först måste det verkliga livet rulla på. Det sätter sina spärrar ibland. Som t ex att det inte blev någon utställning i Köping trots anmäld hund.

Men det går väl fler tåg?

Sköt om er. Du vet aldrig vad morgondagen ger. Jag har bara tur jag. Som har en sambo som orkar. Sambo ja...när ska det uppgraderas kan man tänka...  

"Lev som...du orkar! Ingen har en aning om vad du slåss med för att ens orka leva."