Jovisst ställer man upp. #harmannåval Det mest irriterande är väl ändå att när man tar sin dyrbara tid till att hjälpa nån...skulle det ju uppskattas om denne kunde *ursäkta ordvalet* kunde hålla skvallerkäften stängd och jobba med annat samtidigt???!!!
Men inte då.

Gick hem 12. Klar såklart.

Kosan mot lasarettet.
Kallelsen som kom var mycket riktigt en anmälningsgrej och INTE nåt sjukvården själva hade fattat att de borde gjort! Grrrrr!!!!
Men...fort avklarat var det.
Innan jag hann plocka på mig reservdelar från väntrummet. ;-)

Föredetta patienter som bordlagds?

Läkaren var grundlig. Fick göra små tester. Tyvärr klarade jag ju inte av somliga/de flesta. Så ser det ju ut. Min verklighet. Min vardag. Inte helt rosenrött enkel...

Han mätte t o m ett område och det skiljer alltså 2 cm på friskt och muppbenet. Och då är det dåliga området svullet!!!! Bedrövligt.
Hann också prata lite framtid.
Han sa väl det jag befarat...
Och nå inbillningssjukt blev överstruket med stora röda tudchpennan. Tyvärr. Hade hellre varit fejk, på riktigt.
Av en underlig anledning sa han att jag måste vara en envis jäkel. Hade man väl aldrig kunnat tro!? ;-P

Vad som händer här näst får jag bara sitta och vänta på.
Och gå promenader när det fungerar.

Dagens bästa. Hannah körde igång sin innebandysäsong. Storesyrran kunde inte hålla sig från att följa med...å kika...med klubban med sig...
Morsan här bara ler.

Gonatt. Dags att bli bildad och inspirerad imorgon.