2 avsked och 1 Vi ses.

Det första avskedet känns...

Vi har tagit adjö av en kär familjemedlem efter 16 år tillsammans. 

Gamla tanten fick till sist slippa från sina inkontinensbesvär/njurproblem och den fasansfulla pälsen som vi inte lyckades hjälpa henne med, trots daglig "misshandelsborstning", pälsklippningar och försök på alla vis att hålla knutarna väck. Hon själv slutade för länge sedan att vårda den det minsta. Senil definitivt. Och bara smalnade av och blev mer och mer förvirrad...

Det är verkligen tyst här hemma numera. Sista året har hon ju varit mer förvirrad och tjatig än någonsin. Det är nästan så man hör henne fortfarande. 

Måste trots allt säga att jag känner en stor lättnad för hennes skull.

Sista veckan torkade jag kiss varenda dag på olika ställen i huset.  

Sista dagen i livet så sov hon och kissade ner ner sig i sömnen...

Då kände jag att nu räcker det.

  Vila i frid, Diva.  

Det där "kontraktet" man skriver på när man skaffar djur. Det är vidrigt när sista sidan dyker upp. 

Adjö nr 2 känns inte alls.

Julfesten den 8/12 var en...stor jävla onödighet. Att inte få till nåt bättre från den strax fd arbetsgivaren är...asdåligt. Jag måste säga att det är tveklöst det smaklöst äckligaste jag ätit på länge. Och sällan har en 3-rätters varat i så många timmar... 

Last look lasts kan man säga. Adjö, adjö FMV. Vi lär väl ha med varann å göra framöver iaf. Men nu är jag på rätt sida ;) FYSS-sidan. 

Spriten var god iaf. Och hutlöst dyr. 

Sen...kom den efterlängtade julledigheten iaf. I grevens tid även mitt rehabsamtal. Läkaren var nog sugen på att gå hem så det var snabbt avklarat och fortsättning följer med in i 2019...

Rehaben fortsätter också in i nästa år. Så...vi ses den 8/1 "kompis".