Inte för att jag vill tycka att det är då-tid redan, för det är så underbar känsla än idag...men helgen som gick kan jag inte låta gå obemärkt förbi. Fast det nu är då.

Vi/jag, tog ork till oss/mig och anmälde faktiskt den lille herren till en utställning för ett tag sedan.

Han har ju aldrig varit på någon form av liknande tillställning förut, och tanken var ju såklart att vi skulle vara duktiga och vara på inoffar när han var liten, hundträffar, kurser och allt sånt som man ska göra.

Men. Jag tar på mig hela ansvaret över att inget av allt det blivit av för Nallens del. Min hälsa påverkar inte bara mig själv dagligen utan såklart även hela familjen. Och därav har vi prioriterat bort "lyxet" och bara försökt ha det så bra det gått. Och i det facket ligger faktiskt inte hundutställningar. Men...en snäll vovve och motion har han såklart fått i massor. 

MEN. Som skrivet vi hade nu anmält och nu var det då i söndags dags att se vad han tyckte om det och mera vad en domare kan tycka om honom. Vi tycker ju såklart att han är bäst, finast och goast. Det gör hundägare. Men nu var det dags att inte vara bara hemmablind. 

Så JÄTTETIDIGT i söndags hoppade jag, Kaj, Nalle och Doris in i bilen och åkte mot Högbo.

I Högbo har det faktiskt alltid varit trevliga överraskningar för oss. Puck blev BIG2 där, Dante tog cert där, Bosse blev BIS5 där...och nu blev det liksom även i år så sjukt bra där!!

Domaren Torbjörn hade 2 lärlingar vid sin sida och de verkade överrens om att våran herre skötte sig så pass skapligt (trots galopper och lite glada skutt...) att han vann klassen med Exc och CK!!!

Det jag hoppades på var just ett Excellent och gääärna ett CK. Och det blev verklighet!!

Och...det blev ju sååå mycket mer än vad hoppet hade varit.

  Bästa hanhundsklass.

Nalle (unghund), 1 öppenkl hane och 3 champions i sammandrabbning.

En skrytbild efter dagen!!!

och en mycket bra kritik!

Vi åkte hem. Lite förvånade. Jättenöjda. Och...med ett CERT! för en domare jag aldrig hört om. Tack Högbo för i år!!!!

Något annat jättekul från helgen var ju att även systern Anna var på utställning på lördagen och tog även hon ett cert. Sitt andra. Så det blev dubbel glädje!!! Jättestolt över att äga pappan till dem, och jätteglad för Birgittas skull. Det var ju trots allt hon som hittade Bosse och trodde på kombinationen innan oss. 

Vardagen går annars...fr o m idag bra!

Måndagen var hemsk. Jag var på rehab och hon både drog, tejpade och knäckte saker. Nacken ballar ju lätt ur efter långväga bilåkande och så även denna gång...så huvudvärk, yrsel och så behandlingar...man har nästan dödslängtan efter sånt.

Igår ville jag gråta, provade Linnex med stor framgång och sov...men klarade faktiskt åka på fotbollsmatch med tjejerna på kvällen. Jag minns inte sist jag klarade av sånt heldagsschema sist.   

Men idag börjar det gå åt rätt håll känns det som. Jag blir mjukare. Det gör faktiskt mindre ont på somliga ställen som molat som tandvärk i år. Jag tror på Carro. Och hon verkar tro på mig.

Idag har jag dessutom setat på ett möte med en arbetsmiljöingenjör och vi har gått igenom en hel del grejjer. Samt det lär bli fart på chefen med mina terminalbrillor och bättra min belysning!!! Tänk...det räcker inte med att man säger saker själv inte...som om man vore en 12åring i trots... #suck

Dessutom ska jag åka och hämta mina nya glasögon och linser idag. Så nu kanske en del av huvudvärken kommer ge sig iom detta också!

Plötsligt händer det.

Stina ser inte bara nattsvart. KORS I TAKET! 

Iofs...jag har inte loggat in i journalen ännu...och jag vet inte om jag vill det idag heller, nu när regnet strilar och jag faktiskt kan andas och le.

"...en dag...en bättre dag!!! Idag! "