Det är lite så man får nypa sig i armen.

Vågar man skriva och tänka att...det börjar gå bra för oss i familjen nu?

Det är nästan som att be om problem. Och jo..redan igår kom ett nytt gäng gråa hårstrån...och idag blev de flera...

Men först måste jag få dokumentera att vi varit på ännu en utställning med Busen och...alltså det GÅR BRA NU!!! Att sitta för nån månad sedan och säga: "-Äh. Vi anmäler honom till ett par utställningar för då har vi luckor i schemat..." och så sitter man nu här och ser på två gulblåa rosetter.

Det är rätt kaxigt. Inte kaxigt-mot-andra-känsla, utan bara fränt-kaxigt. Valde vi bara 2 rätt domare? Eller..är det så att han är lite fin även i andras ögon? 

Gimo var en liten och lugn utställning. Aldrig varit där förut. Domaren var bekant. Men att hon älskade pappan för över 4 år sedan är ju inget att hänga i julgranen nu. En helt annat vovve. De är inte speciellt typlika mer än möjligen insidan av det snälla huvudet och lite moves kanske... Jag är inte så bra på att se det läckra. Hemmablind. Typ. 

MEN.

Här är lite bilder. Jag skulle filma men...det var ju så spännande!!!!

Lipa åt domaren. Var säkert därför han "bara" blev 4 bästa hane va?   

Spännande!! CK hanarna ska slåss om det de är där för att vinna. Somliga Bästa Hane.
Och vi, och den sista hanen (norsk) ville ju främst ha den där blågula såklart!!!

Ett tag skulle Nalle få springa först, sa domaren. Snålt. Han sprang ju så bra där framme...hahaha...

Positivt. Han galoppade mindre den här gången. Det var nog delvis för att det var varmare. Och mååånga brudar som luktade gott.    Och så var nog hussen mer beredd på glädjeutfall den här gången. 

Vinnare av olika slag. Men....vi fick ännu ett CERT med oss hem. Fantastiskt roligt!!!!

Hade det inte varit den glada svansen så hade det...säkert inte gjort nån skillnad.   #realistjavisst

Håller med Lisa om att vi kan väl få ta med oss bilder på hanarnas svansar hemifrån? Fast...jag tror att då måste jag ta en bild när han är menlöst trött. Livet är kul. Har man kul viftar man på svansen. Gärna från sida till sida som ett torkarblad på en bilruta. 

Han har visst redan fått ett brinnande utställningsintresse den där herren?
Satt och tittade på BIR och BIM hela showen. Knasvovve. Jag gillar knasvovvar. 

Ännu ett härligt minne att blicka tillbaka på när det kommer mörkare, kallare dagar... De kommer även i år va?   

Igår var det vardag igen.

Måndag.

Och efter jobbet svimmade jag av och sen blev det en sväng med killarna och en annan sväng med Doris. Nu är det första dagen på löpet, så inga problem att ha dem samman allihopa så sett, men ibland är det någons tur att ha det lite roligare än nån annan - skogen.

Kooom då Söliga matte!!!!

Vi fick möte i skogen. En hane som inte missade att hon varken var en tjej eller att hon luktade gott. Så jag kopplade upp henne och lät dem passera efter väldigt delade meningar om det... Och när jag då står där och vänta på att bli passerad inser jag att...jag står i KANTARELLER!!!  

Jösses. Vart kom de ifrån?

Måste vara vårat "guldläge" just nu som slagit sig in även i vardagen???

Jättefångsten i påsen och med stort flin hemgång.

Hade gärna fortsatt om foten inte är så förbannat eländigt elak...tejpen har ju släppt och då har jag inget andrum där inte. Tur det är dags att åka till Fysio imorgon igen. Men frågan är...hur ska jag bli permanent av med skiten??? Den är ju bara en biprodukt av benet...suck...suck...suck...

Bosse. Nej. Han är inte bortglömd  . Han skulle också fått följa med på utställningen och gjort veterandebut i söndags. Men nä...pälsen är inte vacker just nu. Den ligger ungefär åt alla håll utom nedåt. Snygg är det ca 2 timmar efter bad sen...passar den inte på nån skönhetstävling. 

Men gubben har en svullnad som jag upptäckte igår. Den har setat längre in men nu alltså breddat sig. Magen knöt sig faktiskt lite, och matte har nu sovit så illa att jag har ont i nacke och halva ryggen. Gissar att mitt undermedvetna tänkt på han. Inte för att jag tror att det är nåt allvarligt (det får det inte vara helt enkelt) men om han har minsta lilla sticka fel så låser matten vid det. Han har ju liksom aldrig varit sjuk i sitt liv. *pepparpeppar Ja, förutom när huggormen bet han för nästan 9 år sedan då...såklart va han lite hängig då. Och så har han haft en period när han och Hoffa krockade i skogen då han var stel i bogen. Antaligen blåslagen och säkerligen lite broskbildning därpå. Ska slå en pling till veterinären och kolla upp detta. Mattes allt ska ha omsorg. 

Du är bäst mattes goBo.  

Fick ett väldigt tragiskt besked idag. Livet är inte rättvist. Eller är det det? Jag kände både sorg och...ett stort FAN inombords av beskedet. Svordomen kommer helt tagen ur att jag ser egoistiskt på situationen som nu kommer råda. Antingen är jag väl helt dum i huvudet som tänker på detta som jag gör. Eller så är det så att mitt undermedvetna börjat arbeta...och insett att jag lagt ner för mycket tid på andra och inget på mig själv. Inte ens när jag var som dåligast!! Så jag tror att jag reagerar som jag gör...för att jag tycker att det är min tid att vara prio 1 för mig själv nu.

Men...jag gissar, tror, antar att det som hände idag. Det kommer göra att jag förväntas göra mer för andra än jag orkar med.

Är man bara elak som tänker så, eller är jag bara snäll mot mig själv??

"När man nästan lärt sig simma så drar någon ur proppen..."