Efter ett par dagar inomhus.

Tror jag ska ut och röra lite på mig och se om "tyget håller".

Det gör mindre ont och ett test är utan värde om det inte genomförs. Om man ska orka stå och gå så lär man ju prova stå och gå?!

Annars kan jag bara konstatera att det är obotligt trist att vara hemma när man börjar känna sig som folk igen. Det finns dessutom inget av värde att se på TVn ens. 

Hundarna är kanske glada över att ha mitt sällskap men något uttråkade är de allt. Idag har ju dessutom hela övriga familjen träningar så de lär inte hinna pricka in någon långrunda heller. 

Man kan ju inte bara leva på att tigga banan av matte.

Hunden som måste vara en förklädd Minion. Banangalen!!!

Det går inte ens att smygäta en när han sover för så fort man "knäcker" skalet så flyger han upp.

Men "kom hit nu". Det är det döva öron för?!  

Dammråtteminimering behövs göras. Har jag ork kvar efter promenaden så lär de akta sig.

-...en dag är lite bättre än en annan...-