Hej.

Här är det semester även idag och jag kan bara konstatera att jag nog inte kan jobba mera. Jag trivs. Har inte ont. Och bara vädret kunde bete sig så vore livet nästan som på lyckopiller.   

Igår vara det ny/omplantering och fix. Eller ja...som nämnt det förbannande vädret lämnade ju en hel del att önska för att göra det lätt och trevligt dock.

Men. Det löste sig efter onödigt många avbrott av hagel, snöblandat, regn och storm och pyttelite sol. Det som man liksom bara vill ha nu. 

En björnbärsbuske skulle sambon promt ha också. Så den kom i jord. Kan vara den sista vilan i jord men...det är nu hans skötebarn. Jag har fan nog med alla tomater och paprikor...och den "förbannade" gurkan som jag inte vågar titta på knappt. Jag kommer ha ihjäl den. Och det är inte alls planen...

Axplock av bilder på hemmet Gud glömt...

Det är ju inte bara plantor som tar tiden här. Det finns lite annat också...

Polkagrisar öööööverallt... 

(Nej. Påtala inte att vi har ju sol. Det ösregnade 3 minuter efter att sista balen kom under tak...) 

Mitt ordningssinne behöver snart medicineras.  

Jag HATAR oordning. Och jag håller därav på att bearbeta kaoset jag inte kan göra något åt...genom att snart ha gnuggat ytan av alla laminatgolv och övriga ytor matta - inomhus.

Rom byggdes inte på en dag. Och det ska gudarna veta att mitt hus inte heller gör. När man gör saker själv alltså. Man får som man vill. Och tyvärr när man vill, kan, hinner.

Motsatsen till att kolla en katalog, beställa och titta på när huset bli klart.

Fick jag nån mille över, så skulle jag absolut ringa en firma. Kom å lyft bort mitt hus och ställ dit ett jag ritat själv. Najs det vore. 

Men va fan gjorde man sen då...?... 

Tänkte rassla mig ut i skogen med hundar bara regnet ville ge upp. Japp. Såklart det regnar även idag!   Jag är inte gjord av socker. Men det är ju betydligt trevligare utomhus utan regnkläder. Och just nu skulle man behöva trollspö så man kunde skifta kläder snabbt och effektivt. 

Har nog inget mer att skvallra om för tillfället. Eller jo...men....  

Tänkte sätta saxen i håret och bara kapa av det. Kan man göra så? Eller ja...klart man kan. Men hur fan ska man få det ungefär rakt när man inte kan plocka av sig huvudet...

-Det gör inget om du är lite ful - bara du är kul!-

Då var det fredag, strax lördag, nu då.

Jag har återgått till semestrande för att vara hemma med liten tass - och vila upp mig i samma andetag. Eller om det är kollegorna som behöver vila från mig kanske... Onsdagens erfarenhet talar mer för det sistnämnda.   Att jag kan skapa sjukskrivningar var iofs ingen nyhet, om jag ska vara helt ärlig...

Det går fint med Chrille! (bilder ovan på de "slitna" uppfostringskollegorna ) Visst är det mycket busande och sånt som hör liten valp till, men han är ovanligt snäll, jätteglad och hyssen är ganska milda än så länge #peppar,peppar

Det är väl ganska bra övningar för mig att bära honom i trappor, böja mig räta ut, sitta-stå-gå, och dammsugaren hänger efter mig dagligen. Delvis för att jag ju faktiskt gillar rena golv, har tiden nu att städa/skura/plocka och dona, och så gör det ju inget om golven vänjer med att inte alltid vara grusiga   

Utredarna borde vara nöjda med detta också.   En dyr historia med sekretess jag inte tänker gå offentligt in på. Men vi kan väl bara säga som jag har för mig att jag sagt förr: "-...va var det jag sa...?!..."  

Som jag hade velat vara en fluga på en vägg.

Nåja. Det finns Ipren mot huvudvärk. #tipsfrånmig 

I onsdags försökte vi oss på att ta veckobilder lite snabbt. Sambon älskar ju sånt. Och för att det kan ju vara kul för uppfödaren (sån som bryr sig) att se hur deras valp ser ut. Nu blev ju inte resultatet som jag önskar. #skräll Och han var, faktiskt, borstad tidigare på dagen. Men det gick ju "över" så att säga, när man rullat runt i buskage och lera...  

Får väl tänka som så. Om han var fläckfri så skulle han inte bo här. Och inte vara normal heller. 

Resultatet: 

Jag såg ju till att de fick en mer "vardagsbild" också såklart. Vem döljer sanningar liksom...  

 
As cute as crazy. I love him.

Dårar.

Alltså den här coronan tar verkligen livet av kändiseliten. Inte kan de shoppa, resa eller fika på stan... Jobbigt! #handhjärtanochstyrkekramar

De separerar, bantar och offerkoftorna stickas på löpande band för det minsta lilla. Idag kom det en riktig högerkrok i media som bet...

 
(utklippt från google)

Det är nu snyft, snor och häxjakt på vilka som håller med honom, och om det är mer synd om honom eller den utsatta kvinnan. Hur kan det ens vara ett alternativ? Han har gjort något olagligt. Att det hon gör inte är att föredra och tyvärr lagligt (tack svenska stenålderslagar för det kryphålet..)

Sen kan jag tycka...han blir dömd av folket på 3 sek men får prata ut i samma kanal som nu tog ledartröjan i att rata honom (?? logiken???) men t ex Timell som setat i rätten och blivit FRIKÄND är som pesten självt och hans program går knappt att hitta på nätets mörkaste vrår. 

Någonstans där tappar de, TV4, min förståelse...totalt. Den fanns knappt kvar sen länge innan men...ja...ni fattar.

Och när man endå är inne på ämnet dårar... Det nyaste nya på CNN. Allas vår Greta. Den skolkande klimatflickan har ju sen länge passerat den talangen och gått vidare, via klimatexpert, till misstänkt-covid-smittad och numera covidexpert minsann!

Jesus är uppstånden. Eller vad säger man?? 

Jag citerar ett twitterinlägg: "-Gå hem, CNN - du är full!"

Kompetens kan komma plötsligt. Okompetens läser man sig visst till och får titlar av.    

Ikväll blev jag ursinnig på en lärare. Min dotter alltså...om hon någonsin i sitt liv kommer skaffa sig tillit till en vuxen "i ledande position" så säger det 100 ggr mer om vilken fantastisk människa hon är - än alla dessa vuxna som pissar på henne i tid och otid! 

Vem sitter en fredagskväll och skickar meddelanden med "spydiga påståenden och hot om underkänt betyg" om hon inte rättar till sina plagierade inlämningsuppgifter!!!? Snäll som hon är försökte hon gång på gång ändra det som "kritiseras/anklagas" (och INTE är kopierat) och får på minuten nya meddelanden om HELT ANDRA påstådda plagiat!   Med tårar i ögonen hör jag henne svära och rådfråga syrran sin, och då fick jag insikt i att något stod fel till.

När hon erkänner vad som pågår och även talar om att kärringen "terrat" henne angående denna uppgiften massor med gånger, hela dagen och alltså påstår att hon ska få underkänt i betyg... Då brann det loss hos den här häxan. 

Alltså på riktigt!!!!  Jag sätter en tusenlapp på att kärringen sitter och hinkar vin och ger sig på dottern, av ren djävelskap och obefintligt fritidsliv. Bl a stärks min tro i att något inte står nyktert till när människan påstår att dottern kopierat texterna i sin inlämningsuppift, från en hemsida, som hon även länkar till i sitt meddelande - som något slags bevis.(!?)

Sidan har bara ett problem. Den EXISTERAR INTE. Så alltså vore det väl väldigt övermäktigt utfört arbete av dottern att lyckas kopiera texter från något som inte finns kan jag tycka! 

Jag la mig i och svar fick kärringfan med min underskrift. 

Då hände det som borde skett från början - ingen respons, inga fler anklagelser eller stöddigheter. Nätet blev tyst som i graven.  

Hon skulle bara våga fortsätta.... Jag har nolltolerans mot lärare kan jag säga. Det kan de tacka föregående jubelidioter i kåren för! Och jag har all tid i världen att fixa en sjukskrivning till den här veckan. Det får fan räcka med okompetenta lärare. Håll dem borta från min dotter!!!! 

Bara för att jag kan. Och för att jag inte gör det så ofta. Bildbevis på min favoriträtt som sambon styrde ihop ikväll.   Jag drägglar bara jag ser bilderna.

...före grill...

Och efter!

För att vara en fiskhatare så älskar jag detta.

Nu snarkar sambon. Lika bra att förbereda mig för en lördag. Gonatt ute i etern. Ta inge skit. Håll er på avstånd. Och ät något gott.

- För att vara kass så är jag rätt vass!"

Välkommen till oss!

Så är man lite semester/valpledig nu då. Iaf några dagar, sen överlappar vi varann fram till semestern på olika sätt. Orsaken är såklart han, den där söta lilla luddiga på bilden.  Nalles son. Bosses barnbarn. Och jag tror inte han är lik någon av dem.    Men Ida bestämde. Hon SKULLE ha just han! Basta!

Så nu är han här. Och han är en underbar, nyfiken, busig, gogris på alla vis.  

Han har nu varit här i 2 dagar + idag och det verkar som det mesta här är ganska okej. Förutom dammsugaren.   Den låter illa. Men när den inte låter så kan den väl få stå där och glo på golvet  Jag måste instämma med honom. Det är ju inte en sån där tystlåten modell som alla fancy houses har. Efter ex antal sånna så gav vi upp och skaffade en "industridammsugare" istället. Det är ju endå typ 34 hundar i pälsmängd, sten, halva buskage, grus, jord, sand, lera som är huvudsaken av det man vill ha upp från golven. Vi bor på landet liksom. Dammråttor är det minsta problemet vi har på golvnivå.   

Apropå fancy-prylar. Varför får man alltid frågan av folk om varför man inte skaffar robotdammsugare eller robotgräsklippare? Jag tycker det är jätteenkelt att svara på. Jag älskar att klippa gräset. Dammsugning har också sin charm. Sen vet jag inte varför jag borde skaffa en nu när vi bor i "1-rum-och-byggarbetsplats", dessutom?!

Folk borde faktiskt inte ha så mycket "självgående" i sitt liv. Folk bör röra mer på sig. Och ingen kan väl säga att de har så mycket att göra på fritiden att de inte hinner dammsuga nu iaf    Jag ser båda de uppgifterna som "trevliga" och träning i mitt liv. Men...det är ju jag iofs.... #notlikeothers Men jag gillar jag. 

Så. Vad mer har hänt? Förutom att jag varit sjuk. Lågoddsare... Och jag ska väl erkänna att jag känner mig inte helt 100% ännu. Nacken jävlas därtill, vilket iofs kan vara bidraget till den där huvudvärken som inte vill ge sig av. Vi åkte ju lite bil... Och då vet jag ju hur jag blir. Lika bra att fortsätta vara i karantän för att förflytta sig blir bara ont. 

Wakeboardsäsongen har dragit igång. Så nu vet ni vad prio ligger framöver. Kan man inte få innebandy så får man glädjas åt second best. Och att Hannah har något roligt att göra med folk som kan bete sig är såklart trevligt. Jag är fortfarande första människa att leta nytt lag åt henne. Ger faktiskt blanka fan i vad andra säger om det. Det är inte så att jag inte kan ärligt svara på varför. Och...barnidrott ska väl vara för alla??? Mmmhm...tänkte väl. #sosueme

I lördags åkte de i plurret för första gången. Det var, enligt säkra källor - sviiiiiiinkallt. Och träningsvärken kom och består. Inget jag någonsin kommer prova men...det ser bra häftigt ut. 

Lite bilder från senaste dagarna...

Första mötet md pappa.   Han var ju som mamma och Elsa men...liiiite för jättestor och lite läskig faktiskt.

Men den uppfattningen försvann redan på morgonen därpå. 

Fatta att komma hem hit kl halv 1 på morgonen, in i nytt hus och träffar en Nalle i sitt esse med glädjeskutt och allt.  

Ett under att valpen inte dog  

Doris är en jättelattjo liten pryl. Henne kan man göra vad man vill med.  

Måtte gamla damen lära sig att fräsa ifrån även åt denna hulliganen...

Annars händer det int så mycket annorlunda än andra valpankomster. Det sovs, leks, äter på saker man inte borde, skor går iväg av sig självt, mat är GOTT, kisspölar händer... Ja. Vi har väl varit med förr känns de som. Inget nytt. Inget oväntat katastrofalt. 23 års erfarenhet har väl lärt oss något. 

På återhörande! Nu har ni en liten inblick och uppdatering från landet. Men om ni bara visste om allt annat som händer i kulissen...  

-...små tassar kan också sätta stora spår...-

Idag är jag hemma. Igår skickade chefen hem mig. Ogillas. 

Lite hängig, inte riktigt pigg. Hade ju lite feber i helgen och jag tror inte jag riktigt tagit mig tiden att bli pigg innan jag körde plattan i mattan och drog till jobbet i måndags är orsaken.

Inatt vakna jag kallsvettig. Frös sen som en liten hund i spöregn. Men inge feber imorse. Nyser, täppt, skallen känns som 3 nummer för stor. Ganska fjantiga symptom. Men i dessa tider så kan ju ingen vara riktigt säker på vem som har vad och hur lite som ska ses förbi. Antar jag. 

Jag är nog bara lat och trött, kanske?!

Jag tror inte jag har Corona. Säker kan man ju inte vara. Men man borde vara sjukare än mig om man ska leka med de ordet. Det finns det redan tillräckligt många som "tar tillfället i akt"... 

Fattar faktiskt inte varför folk inte njuter av att INTE vara drabbade istället för att leta med lykta och pincett efter orsaker att "ha ledigt" i dessa tider. Bedrövligt!!!! Och jo. De finns sånna människor. Jag vet... Jag må vara elak men jag är ärlig också. 

Solen skiner ute och jag är inne. Skulle behöva vara ute och samla på mig D-vitaminer, frisk luft och framförallt röra på den onda kroppen som blir ännu mer ledsen av att inte röra på sig. Hur ska man lyckas med det??? Nån som har ett bra tips? 

När det äntligen är lite mer än minusgrader ute så är jag såklart sjukskriven. Har man upplevt det förr eller...  

Jag blir så less... Kan man få lite rättvisa i alltet någongång?! 

Skulle på ett läkarbesök idag men där blev jag portad.

Han bad mig också vara 100% frisk för att få dyka upp på nästa veckas besök.

Alltså...med vems mått mätt ska jag anse mig vara frisk????

Det är fan en rimlig fråga.

Till helgen får jag se fram emot en nytändning i vardagen. Och DÅ ska jag vara piggare än alla. Bestämt och spikat nu. 

Jag behöver liksom vara mer än en dålig inredningsdetalj i hushållet om alla ska orka dra sitt strå till stacken. 

Det är lite som på jobbet. Ska man inte göra något så kan man väl säga upp sig och ge platsen till någon som vill åt samma håll som oss andra?

Lite svårt att säga upp sig, eller bli permitterad, från familjelivet...

Nåja. Vila, vatten och hoppas man kan vara till nytta mera imorgon är min plan.

Heippa.

-Imorgon är jag sjukpermitterad!-

Hej.

Det var en gång en blogg som "alla" trodde hade dött ut. Inte minst innehavaren av den.  

Men. Nu är det, livet, allt annat än normalt. Så varför inte fortsätta blogg igen!? Jag har ju äntligen öppnat datorn efter ett halvårs olust och annat. 

I tiden så har jag försökt hitta tillbaka till normalt och då, just idag, så ligger jag nu i sängen och mår shitty... Det är ju JÄVLIGT opassande kan jag lugnt säga. Jag har våren i antågande. Ni vet - min tid av välmående och livslust. Jag har inte tid att vara sjuk. 

Det går nog över. Det var ju bara det där brevet på posten som alltid kommer fram när jag är på gång att må lite bättre i hjärtat som damp ner. Igen.   

Jag har sen i september haft det både upp och ner.

Börjat mitt nygamla jobb. Trivs med det som jättebra. Det är dock inte nåt hängmatte-gunga-med-i-lugnt-tempo där inte. Kroppen mår inte helt bra av det. Men hjärnan glänser. Men jag har fått en ny vän i min underbara medarbetare. En sån där som jag. Jobbar tills man stupar. Och gillar när det händer något. Vem vill ha ett jobb där man väntar ut timmarna på att få gå hem? Det är inte ett jobb. Det är ett uppehälle. Många gillar den varianten. Jag är inte en. 

Ny chef dessutom. Det är ett kapitel med sidor av text jag inte förstår språket i. För att befatta mig politiskt korrekt.   

Sambon jobbar typ hela tiden. Ju mer han försöker bli klar med ju mer får han att ta under sina vingar. Chefen har inte så mycket fikatid längre...  

Jag ska verkligen inte klaga på att vi "jobbar ihjäl oss". Det finns så många som nu sitter mitt i skiten på många vis. De blir av med jobben, de kanske t o m får sälja sina hus, de kanske är sjuka i viruset... Eller börjat fundera på om det kommer gå vägen nästa månad. 

Så vi mår toppen så sätt. Vi har det bra. Vi bor på landet utan lyx och glamour-vanor. 

Hösten var blöt. Vintern va blöt. Julen kom och gick. Våren var mer som vinter, fast blöt. Osv. Ingen ordning.

Min bästa, bästa vän har lämnat mig och familjen. DET KÄNNS! Gör så ont...  Det är många tårar fortfarande och jag är inte helt bekväm i situationen. Han var ju liksom min svans i 10+ antal år. Den svansen klipper man inte bort.

Jag har Dig alltid i hjärtat främst.

Jag skriver mer om honom en annan dag...  

Jag kan ju inte blogga nu utan att även nämnda den mycket konstiga värld vi lever i. Även om det inte är av godo så kan jag ju inte låta bli att nämna den jävla epidemin.

Corona. Covid-19. Fanskap i virusform. Sjukdom. Död. 

Jag kan inte påstå att jag är livrädd för det...eller!? Är det någon som kan säga helt och hållet att den inte är rädd för detta? 

Jag har gjort mitt för att inte få det. Eller sprida det? Man vet ju inte ens om man haft det eller kommer få det. Eller kanske har det...? Jag har sedan i början av mars inte besökt affärer, shoppingcentrum, allmänna folksamlingar e.d Jag åker mellan hem och jobb. That´s it. Så konstiga tider nu att man inte vet om det är en dålig film eller Kinas hämd på mänskligheten. Ingen vet exakt vart detta kommit från och än mindre när vi är av med helvetet!!!

Sambon måste tyvärr sköta all handling av mat. Ungarna går i skolan. Jag tycker ju att Sverige skött detta väldigt konstigt mot andra länder som har haft lockdowns med betydligt större framsteg. Men man är nästan "rasist" om man inte älskar den där gubben alla frälst. Sry...jag kan inte ens namnet... T-någonting har jag för mig. Lyssnar inte på gubben längre.  

Gissa hur många stämplar jag har som varken är en av dem eller en av Gretas lärjungar.   

Sverige kan ha bundit ris till sitt eget arsle då jag vet att det finns länder i Europa som pratar om att stänga ute svenskar från inresa i deras land i år framåt - pga att Sverige har så slappa tyglar. Tragiskt men jag förstår dem också. 

Norge, Finland och Danmark har skött detta oerhört mycket mer än oss. Bättre än oss kan jag tycka. 

Va fan. Inte ens huvudstadens "grädda" kan ju hålla sig från att gå ut och festa till vardagen så...   

Jag ser mitt Cypern långt bort nu... Vi hade planerat att åka dit senare i höst. Lär inte hända. 

(Bild hittat på nätet någonstans...)

Men.

Eftersom vi mer eller mindre verkar får leva så som nu året ut så har vi skaffat oss lite att göra på hemmaplan. I olika kategorier.

Mer om det kommer alldeles säkert. Jord, skruv, hyss. 

Nu ska jag vila bort febern.

-..tack för ordet...-

Astråkigt!!!!

Men nu börjar ryggen kännas lite mer medgörlig. Klarade av att lägga ner hundarnas matskålar på golvet. Så imorgon hoppar jag nog tresteg och springer en mil igen.   

Idag hörrni. Det har varit sol!!!! Och jag tror att min klagan kan ha gjort susen för jag gissar att vi klarar oss från nederbörd idag. Fast det såg ut såhär för nån timme sedan. Och molnen åkte ju tyvärr inte bortåt.

Svenskt landskap. Gult och blått.   

Synd att man inte fick ut mer av den här helgen. För nu kommer ett par utan sysselsättningslöshet. Om man törs ska vi på rasspecialen. Wakeboardhelg samtidigt. Hur man lägger det pusslet har jag inte löst ännu. Och så ska jag jobba helg. Isch.

För övrigt har jag flera tokigheter jag vill göra.

Jag villhöver ha en hotellhelg med extra allt. Alltså bio, god mat, och hotellfrulle.

Jag villhöver åka på trav.

Jag villhöver bio och popcorn.

Jag villhöver åka ut med Pärlan.

Jag villhöver en miniresa med något ofog till tema.

Jag VILLHÖVER innebandy!!!! 

Det är mycket jag villhöver nu. Kan kanske vara överlevnadsinstinkten som träder igång?! Lösningen för att klara av äckliga hösten och vintern alltså. 

Just nu middag, t ex. Så jag inte svälter ihjäl   , så jag inte kan göra något av allt jag vill. 

"...may the force be with me..."

"The weathercast since forever...drip, drop...fucking neverending stop...  "

Gud va lång den här hösten kommer bli. Det regnar varenda dag. Allt är blött, lerigt och kallt... 

Men. Det har då varit ljuspunkter i livet! Just nu är inte en av dem då jag kraschade in i en sparkcykel igår och ryggen sa "gonatt" av hugget som blev.   Så. Ingen promenad med vovvarna idag. Och sambon fick bada Bosse. 

Äldsta avkomman är på domarutbildning och den yngre är troligen i blöt. Fagersta såklart!!

Säsongen börjar ta slut. Men...nog har hon hunnit med något storslaget i år.

Lånad bild från Fagerstaposten. 

SMbrons i Wakeboard!

Att hon ens kom på tanken att tävla var inget vi såg komma. Och sen inte leta längre efter en lämplig tävling utan nejdå..här startar man med SM när man liksom har det i hemmaklubbens regi.

Vilken tokig unge!! Måste va min.

Hon chansade och provade hoppa ett hinder som hon aldrig ens vågat närma sig tidigare. Hon hade ju liksom medaljen i sin hand redan så... hopp och stort plask! Men hon gjorde det. Och sen dess så är det hopp och inga stora plask mera. Att ge sig själv den övertygelsen att "jag ska!" det är imponerande.

Lika imponerande som att ungen tog mina ord med sig till den nya skolan och talade om för mentorn att hon inte tänker acceptera att få bli störd och påhoppad, ordamässigt, från en klasskamrat längre. De har ju gått i nya skolan i 3 veckor och idiotierna upphör inte. Nästa vecka är det kvartis...gissa en mamma som ska dit och tala om att jag är jag och jag är ganska snäll när man tar tag i skolproblem!!! 

Well.

Länslaget har varit på en cup också. Så man gav innebandysuget en liten återställare. Ida gjorde det bra! 

Assist i första matchen där Suras damlag fick sig en tankeställare. Eller 7 närmare bestämt. 

Att det för tillfället är kaosartat i hennes ordinarie lag påverkar henne föga. Och jag gissar att det nästan stärkt henne då hon nu kommit på vad hon vill söka gymnasie någostans. Långt bort åt helsike!!!    Jisses. 

Sen har man ju nu kommit igång på riktigt på jobbet. Trivs fortfarande som fisken! Kollegan är underbar! Nästa veckan kommer nya chefen som jag hoppas är okej. Bra. Det kan man inte hoppas på. 

Ännu ett halvårsbesök #checkarav #fuckcanser 

Inget värre är tidigare. Då är det BRA! 

En utställning till har vi varit med om också. Ett smällhett Sthlm - STOXA Märsta. Ch.klassdebuten med en debuttant som domare...kunde ju gå hur som helst...men gick till 4bh. Det får man va nöjd med. Och kritiken är jag ännu nöjdare med.

Det efterfrågade, efterlängtade diplomet dök upp efter att en liten "vit lögnerska" på SKK fick rumpan ur och verkligen skickade det. För jag köper INTE att de "så gärna skickar ett till om det förra inte kommit fram".

Man får inget sånt gratis.   

Annars täcks dagarna av att springa i ösregn och hitta guld i skogen, faktiskt. De är så stora att t o m jag omöjligt kan missa dem. 

Kantarellpizza   

Sen har vi varit med om något som bara händer andra.

Här i byhålan har 3st fantastiska eldsjälar för andra året i rad arrangerat en Barncanserdag. De är verkligen fantastiska!!! Och ett lottprisbord utan dess like fanns det. Vi köpte lotter, handlade hamburgare, fika, gick tipspromenad och träffade massor av människor man inte sett på länge. En underbar Hallstadag kan man säga!!!!

Sen var det dragning i lotteriet.

Då några priser redan legat ute på nätet (som lite lockelse) så fick jag syn på ett visst presentkort och sa "DET skulle jag vilja ha om jag vann..."

men så säger man ju om många saker.

Det enda märkliga var att den här gången så VANN vi!   

Då mitt stående och gående hadet tagi ut sin rätt efter 3 timmar så skickade jag fram Ida för att gå och solla på bordets vinster.

Och ungen är ju inte bara smart. Hon är ju också grymt smart.

Så när hon kommer tillbaka till mig så säger hon: -Varsegod mamma! Här är dina nya vinterdäck! 

Kan säga att hon har skjuts hela vintern nu.   

Efter alla dessa timmar där var man lycklig och trött. Och nu i efterhand så konstaterades det att killarnas arrangemang drog in 4 ggr så mycket pengar som förra året. Helt fantastiskt! Canser är ett skit...men att små barn ska ha det är vidrigt!!! 

I efterhand så hade visst sambon även vunnit tipspromenaden på den dagens arrangemang.

Om man får ha något slags galghumor på min egen bekostnad... Jag vann en hel del på cansern. Sveda och värk-ersättning tar jag ut det som...   

Dags att plocka kaninen och göra så lite som möjligt resten av dagen.

" Det är bättre att ha en tofsig rumpa än ingen rumpa alls... "

...det är dags att avsluta semestern.

Tragiskt.

Det hann inte ens bli sommar och så är den slut...  

Sommarsemestern 2019. Den behöver vi inte minnas så sätt. När man tänker sommar och värme.

Jag har ingen form av ångest för att det är dags att börja jobba. Jag har bara ångest för att jag vet vad det är för skit i årstider som ligger framför. Kyla, mörker. Och folk som får för mycket tid över att klaga. 

Själv har jag nu varit sjuk och med det kommer allt. Extra allt. Dåligt humör. Uttråkad. Ont och svordomar. Nu har iaf febern gett sig av men hostan...  

30 år sedan sist. Och på bubbelfronten har jag väl aldrig varit "där". Men i fredags va skaldjurshatarMinime i Trosa och de andra två man delar adress med gillar ju allt omöjligt. Så.

De rökta räkorna rörde jag INTE.

Någonstans går alla gränser. Och rökta saker är inte min melodi.

Nåja.

Det bara regnar alla dagar. Men. Jag slipper iaf gå till jobbet imorgon. Ännu semester kvar.

- Tänd lampan fast ingen är hemma.-