Välkommen söndag.

Massor av matcher på schemat. Inte alltför jobbigt väder. Dock något som känns knäppt i systemet.

Magen ledsen och jag trodde jag skulle få köra bussen för att få det att lätta.

MEN.

Lillasyster skulle ut och provköras (om febern verkligen var lagd åt historien) och Ida hade match.

I Nibble i tid med Ejlert som sällskap.

Per-Ols. Ett inte alltför snällt lag. Och senast var det förlust mot dem...

Tjejerna hamnar i underläge med 0-2. Hämtar upp sig till 2-2. Och sen verkade det som att de kom på att NU var vi ju det där laget som kan vinna ihop!?

Sen bara small det på. Vinsten blev 6-2!!! Riktigt roligt att se dem idag!! Sista perioden var det knappt så motståndarna fick lämna sin egen halva av planen. BRAVO!!!!

Hem med svettig Ida och småtrött Hannah...

Vända i dörren och återbesök och sek.jobb på B-lagets match. De skulle visst få stryk också...

MEN.

Protokollhäxan hade endast 2 rader kvar på pappret när slutsignalen ljöd. 8-8 var inte bara en grym upphämtning efter underläge med 3-7...det var nästan som en vinst tror jag?!

Mormor kom och släppte av tjejerna i hallen för direktstart på A-lagets "förtidstippade förlust" mot Arvika. De som inte tog tillfället i akt att komma och se matchen...dumt!!!

Det blev ÄNTLIGEN en 3 poängare!!!

Nu ska jag väl inte vara sån men... Det satt rätt långt inne att komma underfund med hur laget ska komponeras. Hade de frågat mig för många veckor sedan hade jag gett dem deras 1:a 5a. Just saying...  

Vinst med tvåsiffrigt hade nog varken de själva eller motståndarna räknat med. Gissar att det var en lååå..åååå...ååång hemresa till Arvika idag.

Våra grabbar har nog på något vis firat. Och det borde de göra. De var riktigt underhållande ikväll.

Nu ska jag ta mig en varm dusch och hålla alla tummar för att jag INTE ska däcka under mer under natten. Gissar att den lilla söta dottern har delat med sig av bacillerna... och jag vill INTE bli sjuk nu. Även om vardag är skittråkigt efter såhär många roliga dagar så uppskattar jag iaf att vara frisk när jag ska ha det "tråkigt".

Har dessutom ett viktigt läkarbesök till veckan som MÅSTE bli av. För Hannah alltså.

Well. Vi vet inget om morgondagen. Mer än att den kommer.

Sov gott.

Ledig lördag.

Sovmorgon för oss alla. Lugna 15 minuter tills sambon kom på att han skulle på nån föreläsning. Alltså...ja.

Men när han kom hem efter "den timmen" som det skulle ta, som var 2 1/2 timme (who knew???  ) så gav vi oss ut och gick med vovvarna i det skumma vädret. Det var knappa 3 grader kallt men dimma och riktig Blåtimme.

Fint. Fast det är vinter på bilderna.   

Tinade upp vovvarna. Lämnade hemmet för att upptäcka en ny sport (för mig) Fotboll. Tydligen på rätt hög nivå. Inomhus. I kylskåpet Sporthallen. Alltså herre gud. Man kan inte vara varken feg eller bollrädd här inte.

Sambon var speaker.

Alla överlevde på plan. Djurgården vann över HSK.

Mat, film och lite sorg över att sista avsnittet av American Odyssey nu är sedd.

Provade på Shooter och somnade rätt omgående...

Måndag och tisdag = arbete.

Det var INTE lugnt. Men jag hoppas de märks också. Ja, vilka som gör och vilka som inte gör...något för andra. Glasklart i mina ögon. Och jag som inte ens ser bra. Ut.   

Åkte dock hem i grevens tid då det vart nåt slags vargavinter huxflux. Misstänker att jag hade blivit setandes på E18 bra många timmar om jag hade stannat den sista kvarten. Fi fan. Det var liksom blåsljus och dårar överallt.

Kom hem, på nåt vis, fast då var det enbart på känsla!!! För vägen liksom drev igen och det snöade nog från backen och uppåt?!

Andades ut...hjälpte dottern att packa klart...

En liten surprise piggar väl upp?!   

Kvällen blev sen ganska lugn då Hannah blev sjuk och vi andra skulle upp i ottan. Försökte oss på en promenad med hundarna. Det var en mindre extremsport!! 2 dm nysnö och blåst rakt igenom kläderna....

Onsdag.

Klockan ringde. Och vi höll tummarna för att de stora vägarna skulle vara okej.

Här dök lyckligtvis plogbilen upp. Till sist.

Hallå våren?? Du får kämpa nu!

Rätt fint var det runt 10 när vi for mot samlingen.

Den stora vägen mot Enköping var under pågående underhåll. Så vi la oss helt enkelt i spåret för att ta oss fram någongång istället för ingen gång.

Dubbla plogbilar.

Fram kom vi. Hela bilkaravanen. Och sen var det nog den snabbaste incheckningen och lunchätandet någonsin skådat. Vi fick ju liverapport om att P03 inkl min Tuva stod för B-Final!!!!!

Sovsalen var Aulan. Så gott om plats för vildarna!

Finalen i IFU Arenan var häftig. Det är liksom rätt stort där inne.

Och silver blev det. De förlorade ett guld. Men hade då rakt inget att skämmas för. Så duktiga!!

Och det roliga var att se minerna på både laget och tränarna när vi dundrade in som en enda hög av hejjarklack.

DET kallas klubbanda!!

Det blev rätt snart dags att ladda om för match.

En snabb sväng tillbaka till Aulan, taktiksnack, ombyte och uttagningar till matchen. Bra upplägg att låta alla spelare stå över en match var. Inga orättvisor!

0-0 slutade matchen. 08:orna tog detta HÅRT som en förlust. Det märktes.

Tillbaka till middagen, snabbis till aulan...och så var det nästa match. Dagens sista.

Passerade detta x antal gånger.

Men ingen enhet kom och tog mig. Tur???

Storspel av tjejerna.

Vinst!!!! Och vi hurrade allt vad vi kunde.

Efter matchen, duschandet och massor av babbel...

39 graders sötnos.

Vi tackade för underhållningen och styrde oss hemåt. Väglaget var väl inget spännande direkt. Men liten sjukling och glada vovvar väntade hemma och vi hade rätt mycket på schemat för nästkommande dag.

Gonatt.

Torsdag.

Efter 3 timmars sömn så for sambon på jobb. Jag vaknade med huvudet i bitar så jag petade i mig piller för både huvud och kropp och somnade om till 11.

Tjejerna i Storvreta förlorade sin morgonmatch. Kaaan ha varit något med att somliga satt vid sidan av planen. Kan vara så. Men, men...

Vi gnolade runt hemma och drog på derbyt. Hallsta-Sura. Usch. Det var ett mycket rysligt bra bortalag som spelade hem en vinst. Själv satt jag i utvisningsbåset 3x 20 minuter. Det behövdes visst nån elak en där för att hålla ordning på busarna.   En klack som verkligen slet hårt för sitt lag hjälptes alltså inte. Det var väl själva f-n att de inte kan få ha lite tur ibland vårat kära hemmalag?

Tidig kväll? Nja... Men sista matchen i gruppen slog våra 04:or till med storvinst och våran Stjärna gjorde ett mål också!! Så lite bra blev dagen, trots allt.

Fredag.

Jättearla morgon så ville inte ens bilen vakna... -25 hela natten. Svinkallt!!!! Men med lite starthjälp så hoppade Mazdan igång och vi lämnade gården vid 6.

Rasade in i Fyrishovhallen en kvart innan matchstart.

Ett lite morgontrött lag peppade vi igång direkt från start. Det var inte lätt.

Men ganska snart så vaknade de till.

Och spelade på som kämpar. Vi skrek och peppade!!!

När klockan skrek ut sista perioden så var det "omöjliga" verklighet - 3-0=Vinst =DE VAR I FINAL!!!

Snabbt till aulan och packade ihop boendet och checkade ut.

Laget togs ut, peppandet drog igång och så var vi i IFU Arena, igen. Platsen de första dagen satt och beskådade sina kompisar spela sin final i. Jag misstänker att de där och just då ALDRIG trodde de skulle få uppleva det samma. Skithäftigt!!!

Stor hall som sagt.

Matchen började bra. De tog ledningen. Men sen i sista millikunden så tyckte domarna att de skulle tilldela motståndarna ett mål (som faktiskt borde dömts bort!!! Signalen löd innan bollen slogs!!!! Rätt skulle varit rätt!!!  )

Men...sen var det tack och godnatt. Motståndarna trollade in massor av mål och tjejerna fick se sig besegrade av både motståndare och FAKTISKT domarna. Jag ger dem betyg Dåliga.

Klart det var svårt att glädjas åt den fina bucklan när man just förlorat... Men jag tror att de ganska snabbt insåg att de faktiskt VANN en plats i finalen.

Hemåt gick färden. Vi fikade och somnade i flera timmar efter hemkomsten.

Härliga dagar var till enda. Hes dotter med träningsvärk. Lillasyster med nedåtgående feber men nackstelhet...

Det blev tidig kväll.

Fick bli lite frisk luft idag med.

Om jag säger att kroppen mår toppen av att nu ha promenerat 2 dagar på raken så ljuger jag.

Vi fick möte, jag och Doris, på promenaden. Välbekanta. Men de blåste bara förbi oss.

Dessa fartdårar alltså...  

På våran lilla vända så var det snudd på dött. Förutom pudlarnas ljuva musik då. Att de bara orkar...

Till hästhagen och tillbaka fick räcka för idag. Då hade stickningarna startat.

Julen är nu väck här hemma. Det luktar rent och hårbollarna är eliminerade på golven. För stunden ska tilläggas. Imorgon är det ju som ogjort igen.

Duschat, målat (ihop) de trasiga naglarna, brasan tänd, väntar hem familjen som varit i Nibble och jobbat. Sen blir det att helga traditionen - Internationella pizzadagen. Det är viktigt med traditioner!!   

Imorgon blir det lite verklighetskänning igen. Jobb alltså. Tror dock att jag kommer klara av även denna veckan stenhårda   schema. Dock blir det ju ingen lugn och ro då det är Storvreta, Div 1-match, F04match och säkert 103 saker till som ska hända innan jag sitter här om en vecka igen. Kul ska det bli!!!! Hoppas framförallt att det kommer gå bra för tjejerna i Uppsala. Nån vinst vore som guld för deras egon. Om dottern gör nåt mål så kommer jag vara överstolt. Måtte hon bara bli lite mindre snörvlig nu - snabbt.

Nej. Peta in nån klabbe till kanske. Det har visst blivit ransonering på plusgraderna ute igen. Snålt!!

Måste bara vara nåt positivt.
Och sött.

Bättre än så kan det väl inte bli?

Nu ska julen "ut".
För att fortsätta på den positiva vågen.

Nu ni. Nu går tiden fort!! Om några fjuttiga timmar ska detta året begravas med råge. Och allt ont, jobbigt, vidrigt och allmänt skit - med ner i hålet! Sen cement på!!!! TM kanske har nån pumpbil i närheten att bistå med?

Att skriva en krönika om i år... OJ. Oj. Oj...

Vart börja man? Jag har väl inte speciellt mycket Tjoohoo att minnas. Allt är mest som i en grå klegga. Kan bero på ganska mycket pillermissbrukande också. Lär inte bli smärtbelastad på flera år med tanke på hur mycket jag konsumerat på ett halvår. En sak är då säker. Morfin - det är inte min grej!

Januari inleddes med att jag hade stora förhoppningar om att året skulle bli bättre än 2015.

Hur fel kan man få?

11 dagar in på året gick det ju åt helvete.

Sen kom käftsmällen februari...

Sambon bröt revben. Vi fick "råttinsvasion".

Cellprov...väntan...inringd(!!!) Vaddå jättefula cellförändringar...? Inte jag inte. Provasvar...elakartat...operabelt...hoppas vi på...

Sen dess har tiden gått. Det har sprungits på provtagningar, magnetröntgen, skiktröntgen, undersökningar, operationer...äckliga mediciner...värk...tårar av smärta... Alltså jag har inte hängt med. Men får väl förlita mig på att något blev bra i det hela??? Jag har ännu inte gråtit över att vara "en sån där" canserdrabbad.

Kommer jag någonsin fatta och hinna ikapp det?

Mitt första återbesök och biopsiprov har jag ännu inte sett röken av svaret på. Det hände 1 november det...

"-Inget svar - Då är det nog lugnt!", säger min positiva ängel.

"-Minns du din inkallning till operation? Den som aldrig kom förrän du var 3 timmar försenad till operation!", säger min ärliga ängel.

MEN.

MEN!!

Även detta hände under samma tidsepok.

Och jodå. En heeeeeel del fotboll och innebandy har det blivit. Och ännu mer ska det bli! Cup redan nästa vecka. Vet inte vem som är mest pepp, jag eller hon som ska delta. Haha!!!

Jag har ännu inte fått svar från min anmälan om det "lilla" oooops:et som gjort mig till en haltande...otålig...handikappad.

Jag har varit utomlands!!!! Det har jag i år. Mallorca. Sand mellan tårna, solbränna, god mat och vila under palmer!!!

Jag har varit arbetsför (pga envishet från egen sida och pga snällhet från arbetsgivaren) sen i september.

Jag har blivit stolt pälsfarmor igen! 15 december kom de, 7 st!!! Gissa om jag längtar till att få åka och hälsa på dem. Jag är sjukt sugen på att sno en... Jag har något att se fram emot.

Jag har nästan slängt kryckorna nu. Tyvärr kan jag inte slänga bort alla minnen... (varning för naket!!!!!)

Gillar tishan. Skarpt. Den vinner.

Idag har vi gått en smutsig promenad. Man hade kunnat önska snö, eller sol, eller ja...nåt. Men jag är nöjd bara att!!

Och jag har gått en promenad idag! Med inslag av lite väl mycket "njutning" från Doris sida.

Vilket resulterade i ett bad för bajs-rullnings-donnan.

Som synes. Inte helt nöjd med straffet - bad!!!! HAHA!

Och Nu...kväll och middag att intaga just nu med min underbara familj! Mina idoler!!! Mina räddare i nöden!!! Mina ALLT <3

Livet är inte så jävla illa. Det kunde varit värre. Det kunde det verkligen varit. Förvisso bättre också. Men det tar vi nästa år!

Ta väldigt väl hand om er vänner under det kommande året.

Det tänker iaf jag göra.

Fredag idag.
I min almanacka.

Och jag kan med handen på knät erkänna att jag har gjort mig förtjänt av den. För det är inte många funktioner jag inte styrt upp idag inte... #ralsmedel
Men...jäklars. I dag har jag nog haft så många "ahaaa" att det nästan är ett klart pussel. Snart behöver ingen jobba mera.

Nöjd...(hade en innebandymatch att kolla på)...åkte jag hem efter 10 timmar. Med aj...I ryggen...
Hann knappt landa innan vi var i Vardagsrummet.

Träningsmatch mot Skälby. Bara sitta på läktaren och...

5 min innan matchstart messa jag sambon å fråga stilla vem som skulle skriva...
"Börja du. Kommer strax" blev svaret.

För det första.
Jag skulle ju bara titta. Jag tyckte synd om J som satt lätt stressad själv vid klockan. Jag blev avbytt...

För det sista.
Sambon dök upp..."strax"...efter 1 1/2 period och började häcka på läktaren med gubbagänget. Han fresta med en julmust jag inte fick smaka. Jag blev avbytt...av Stina (!?)

Räkningen kan bli dyrt. Övertid. På obekväm tid (ryggen skrek...om den hade kunnat...högt!)

Vinst. Rätt kul match. Trots dinosaurien och idiotens son. Den nya (?) passade bra in tycker jag. Hoppas han stannar.

Hemresa i disco...

Förbannat halt nu!!!

Nu popcorn, JVM och...ingen klocka imorgonbitti:))
Har ju Elin istället. Kanske bäddar ner henne om hon är tidig...hehe...

Då var det dags. Knyta ihop julesäcken.

Söndagsångest...måndagsångest...ingen ångest. Det är bara att jobba så de som "har det så tufft" får vara lediga liksom. Sånt gör man för andra.

Visst gör man?

Alltid med sol.

Trodde verkligen jag skulle klara mig från alla familjens baciller... Vi får se hur det blir med den saken kan man säga. 

Idag blev det inga kilometrar. Ont i kroppen. Det var jag väl förvissor förberedd på att få. Konsigt vore väl annars!?

Men man kan ju inte gnälla på allt. Man kan inte gnälla på andra för att de har något man själv inte har. Och som om det räckte. Man har ju huggit i den hand som fött en. Jag tror jag t o m har det i print om jag ska vara ärlig...  

Jag verkligen tröttnat. Det roliga är att så fort man påtalar sin åsikt, som aldrig brukar vara den samma... Ja då ska de komma och gullas till det lite fint. Alltså lägg ner.

Att alla inte är så öppna med sitt tycke som en annan. Det förväntar jag mig inte. Då måste man ha lite bollar. Men man kan iaf försöka va tyst. Det är skitenkelt.

Mindre nysningar i truppen idag. Två har cyklat. Ganska långt!! Bra!

Just nu är resten av familjen och bowlar i Köping. Själv är jag lycklig över att ha min Ejlert som föder mig med film. Har hittat American Odyssey. Jonas har påtalat den så många gånger, att den passar sånna som honom och mig, så nu ska jag se den! Gissar att jag sover om en...kvart.

Imorgon är ledighetens första del alltså slut.

May The Forse be with me. Och en massa radio. Högt.