Försöker summera dagen i skallens härva.

Sitter hemma istället för att ge mig ut och gå. Mår inte bäst av detta men... Jag har barn.

Dagen blev inte alls som jag tänkt mig.

Det är INTE bra det... Men Ja säger jag. Unikt. Knappast.

Lär sig!! Problemet ligger inte hos "rolighet och trivsel". Det enda folk verkar ha av ord. Är det det enda de kan likna saker vid? Vilken tur de har!!

Det är nu sååå way higher than that.

Bannorna från i onsdags ringer mellan öronen fortfarande... Eller var det torsdags? Dagarna bara går och jag håller inte reda på nån av dem.

För de är lika allihopa. Lika illa.

Det går liksom bakåt.

Åååå så rätt * har!!! Irriterande värre än myggbett.

Ena andningen..."...lyssna på dem!" "...men..." Precis! MEN. Goda råd utan tanke bakom ger mig lika lite som en påse nötter skulle förändra nåt.

Imorgon får vi se. Vet inte än vad jag ska säga. Försköna funkar ju inte så bra. Kommer jag ens minnas att gå?

Skulle vilja sova bort några månader. Vakna när alla andra gjort sitt. Gjort rätt - Sitt jobb. Låta mig få. Ska. Tidlöst. Lugnt. Lätt. Hjälp.

Kräks på "...det ordnar sig säkert snart..." "...förstår dig..." "...men..." Precis! MEN! "...men om jag hade något annat jag egentligen skulle göra nu då...?..."

Förbannade samhälle som inte är anpassat efter verkligheten.

Förbannade nonchalanta svin.

Förbannade kyla. JAG FRYSER!!!

Förbannade klagan.

Förbannade skit.

Förbannad. Har jag anledning att vara annat? Vilken anledning skulle det vara? Som gör att alla verb blir till det bättre. När det är som det är. När inget blir som det ska. När jag varit i helvetet och verkar ha flyttat in...

Det kommer inte sluta bra det här.

Hade jag bara orken att...

Och bilen går bra?