Hade tänkt mig att mitt första riktiga/långa inlägg (från datorn) skulle bli en fin återblick av semestern.

Massa bilder. Väcka alla varma, soliga känslor igen.

Och därtill. Rensa huvudet från vad jag gått igenom senaste tiden. Utvärdera. Fatta. Det är faktiskt så...jag är inte säker på att jag fattat ens. Stannat upp och andats har jag INTE. Om nån trodde det. Jag har liksom inte hunnit dit. Än. Se hur bra det går...va jag är nöjd med mig själv. Jag som har så svårt för att ens tycka jag gjort nåt bra när jag gjort allt och ännu mera.

Men. Efter idag. Jag behöver få LUFT. Och jag har inget bättre ställe än detta.

Många tankar. Kämpar på. Jobbar. Vägen tillbaka. Och det såg jag fram emot, när jag låg här hemma och var "den stackars sjuka". Men.

Sliter mitt hår och...svär!!!!!

Att ta sig tillbaka till en vardag när man fortfarande går på kryckor och har ont. Rätt noll i förståelse från rätt många i min närhet. Jo, Tyvärr måste jag nog påstå så. De klagas ju fortfarande på huvudvärk och brutna naglar...ganska magstarkt måste jag säga. Sitter man och drar dödsskämt på psyket liksom? Det handlar inte om vem som vinner klassen "Vem är det mest synd om". Men det handlar om ett uns av respekt. Ordet som fallit bort ur existens i det här landet.

Jag höll på att strypa en människa idag. Sant.

Att försöka hänga med. Men inte ens ha stannat upp för att känna efter. Att behöva stå ut med saker jag inte ens kan skriva. Att inte kunna gå ut och gå och rensa tankar efter jobbet...Det ÄTER mig inifrån. Jag skriver det rätt ut. Jag kommer bli sjukskriven. Tyvärr tror jag det. Tyvärr har jag alltför ofta rätt.

Och ingen mer än jag fattar nog vilket jävla bakslag det skulle bli för MIG och MITT EGO.

Blä å fy fan!!! Jag ska spendera kvällen på att tänka igenom rätt många saker.

Det kanske är dags att ta tag i..."något"?

Har redan bestämt mig för att ta ut massor av ledigt framöver.

Har nästan bestämt mig för att göra en "dröm" till verklighet.

Längtar ihjäl mig tills jag kan få gå ut och gå samt hitta det roliga i livet - träna hund - igen.

Längtar tills det kan hittas en helg för Pärlan innan hösten är alltför långt gången...

Har bestämt mig för att...Mitt. Jag. Vårt. De jag har som vänner.

Förbannar den där läkaren varje morgon jag öppnar ögonen. Varför va de tvungna att vingklippa mig såhär? Jag är nog den människa i världen som längtar mest efter att bara få vara!!!!!! Men nej...

Helvetes jävla 2016.

Har inga mer bra ord just nu. Är bara arg. Trött. Sliten. Och inte fan har jag ens hälsan med mig.

Äntligen fredag imorgon. Klockan 14 drar jag som en avlöning. Hoppas det retar någon!!!! (Vilket jag ju vet att det gör).

Fullspäckad helg.

Jag ska njuta varje minut.

 

AnnChatrin

1 oktober 2016 09:15

Styrka till dig/er. Sverige har en fantastisk sjukvård, de är världsbäst på "quickfix" så som operationer, strålning, cellgiftsbehandling m.m men när det är klart då kastas man tillbaka till där man befann sig innan diagnos var ställd och förväntas leva vidare som vanligt. 0% uppföljning om hur man har det. Det är då man kanske behöver hjälp som mest. Man får leta själv efter hjälp, och det är banne mig inte det lättaste, man måste vara stark mitt i allt detta. Tror jag kan förstå dig lite grann i alla fall. Hoppas innerligt att du har en god prognos på detta. Som du skriver så blir det frustrerande med hur stort det kan vara med brutna naglar osv. Och mitt i allt detta så ska man vara så dj....gt tacksam för att man har friska barn, det kunde varit värre, att man bor i detta land osv. Väldigt svårt att känna någon tacksamhet över att cancer har drabbat familjen.
Nu blev det lite som att jag fick prata av mig, det var inte meningen men jag hoppas innerligt att du kan slänga kryckorna så att du kan gå ut med hundarna igen, och att du kan förverkliga din dröm! Heja Stina! Stooor krya på dig kram//AnnChatrin

csa

2 oktober 2016 00:03

Åååh...Tack AnnChatrin! Du sätter rätt ord på känslor.
Prata av dig hur mycket du vill. Du vet ju hur det är!!! Och det ger mig hopp. För jag tror verkligen inte det finns många som förstår... Stor kram tillbaka!!!! Ta hand om Er!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Äntligen.   Den bästa månaden, förutom maj. Det är liksom nu det händer. Saker odlas, börjar växa, ljuset kommer åter och fåglarna jublar. Eller kvittrar ksk de gör. Sak samma. De låter bra.   Det händer för mkt här för att jag ska hinna med at...

Nytt år. Snö i mängder. Och det bara fortsätter skopa ner. ? Well. Vädret kan man inte styra över. Bara skotta och elda nu när kylan ska inträda i 2siffrigt. Men. Det man kan styra över... 2025 kommer bli annorlunda. ...

Känslor Idéer Makeoverplans Framtid...framåt... Väder Och det spånar jag vidare i. ...

Den här månaden vet jag inte vad den tog vägen faktiskt. Just nu slutar den sunkigt då halsen känns som syrabehandlad...   Får ta det lugnt och hoppas det inte blir värre bara.    Dagens vy.     Mer höst än såhär kan det väl bara bli...

Det hanns med några dagarns arbete...och sen drog min sista semesterdel vid och juli tog slut. Både dragläge och handbroms på en gång kan man säga.                   Den första veckans "långledighet" och sista juliveckan bestod av det me...