Ja. Den här dagen kom verkligen av sig.

Dansade (i tanken) hem från jobbet vid 14, fredag, helg...sem... Sen hamnade jag bara i en hög.

Jag vet inte hur jag ska beskriva´t. Men.

En väldigt fin bekant, försvunnen. Försvunnen!!! Sånt händer inte. Aldrig!!!

Men så står det där framför en på skärmen. Svart på vitt.

Man vill ju vara där för familjen!!! Ringer man? Vad gör man? De vill ju såklart inte ha rännande löst folk mitt i det värsta man kan tänka sig!!!!! De är ju mitt i det värsta man kan tänka sig!! Eller nej. Man kan inte tänka sig hur det känns!!!

Så, sittandes här, hållande av tummar, tänka goda tankar...och svära över att man går på kryckor och inte kunnat kasta sig i en bil och åka för att hjälpa till med något!!!! Aldrig känt mig som en så dålig vän som idag. Faktiskt.

Jag skickade meddelande. Med ord de så väl vet om...men... Ingen av oss vet vad som hänt, hur det är och hur det varit. Men man kan vara den vän man fått så mycket av tidigare.

Mer som hänt idag spelar liksom mindre roll.

Har som sagt bara en familj i tanken idag.