Hade tänkt mig att mitt första riktiga/långa inlägg (från datorn) skulle bli en fin återblick av semestern.

Massa bilder. Väcka alla varma, soliga känslor igen.

Och därtill. Rensa huvudet från vad jag gått igenom senaste tiden. Utvärdera. Fatta. Det är faktiskt så...jag är inte säker på att jag fattat ens. Stannat upp och andats har jag INTE. Om nån trodde det. Jag har liksom inte hunnit dit. Än. Se hur bra det går...va jag är nöjd med mig själv. Jag som har så svårt för att ens tycka jag gjort nåt bra när jag gjort allt och ännu mera.

Men. Efter idag. Jag behöver få LUFT. Och jag har inget bättre ställe än detta.

Många tankar. Kämpar på. Jobbar. Vägen tillbaka. Och det såg jag fram emot, när jag låg här hemma och var "den stackars sjuka". Men.

Sliter mitt hår och...svär!!!!!

Att ta sig tillbaka till en vardag när man fortfarande går på kryckor och har ont. Rätt noll i förståelse från rätt många i min närhet. Jo, Tyvärr måste jag nog påstå så. De klagas ju fortfarande på huvudvärk och brutna naglar...ganska magstarkt måste jag säga. Sitter man och drar dödsskämt på psyket liksom? Det handlar inte om vem som vinner klassen "Vem är det mest synd om". Men det handlar om ett uns av respekt. Ordet som fallit bort ur existens i det här landet.

Jag höll på att strypa en människa idag. Sant.

Att försöka hänga med. Men inte ens ha stannat upp för att känna efter. Att behöva stå ut med saker jag inte ens kan skriva. Att inte kunna gå ut och gå och rensa tankar efter jobbet...Det ÄTER mig inifrån. Jag skriver det rätt ut. Jag kommer bli sjukskriven. Tyvärr tror jag det. Tyvärr har jag alltför ofta rätt.

Och ingen mer än jag fattar nog vilket jävla bakslag det skulle bli för MIG och MITT EGO.

Blä å fy fan!!! Jag ska spendera kvällen på att tänka igenom rätt många saker.

Det kanske är dags att ta tag i..."något"?

Har redan bestämt mig för att ta ut massor av ledigt framöver.

Har nästan bestämt mig för att göra en "dröm" till verklighet.

Längtar ihjäl mig tills jag kan få gå ut och gå samt hitta det roliga i livet - träna hund - igen.

Längtar tills det kan hittas en helg för Pärlan innan hösten är alltför långt gången...

Har bestämt mig för att...Mitt. Jag. Vårt. De jag har som vänner.

Förbannar den där läkaren varje morgon jag öppnar ögonen. Varför va de tvungna att vingklippa mig såhär? Jag är nog den människa i världen som längtar mest efter att bara få vara!!!!!! Men nej...

Helvetes jävla 2016.

Har inga mer bra ord just nu. Är bara arg. Trött. Sliten. Och inte fan har jag ens hälsan med mig.

Äntligen fredag imorgon. Klockan 14 drar jag som en avlöning. Hoppas det retar någon!!!! (Vilket jag ju vet att det gör).

Fullspäckad helg.

Jag ska njuta varje minut.